Jag lever på en säregen diet just nu. Den består huvudsakligen av

Grapefrukt

Granny Smith-äpplen

Apelsin eller blodgrapejuice

Sura vinbär

Rabarber

Och vindruvor.

Det är inte mycket annat jag är sugen på. Jo, sushi ibland. Då avslutar jag med att dricka upp sojan blandad med wasabi. Och ibland när illamåendet tillfälligt försvinner kan jag trycka i mig enorma mängder spagetti och köttfärsås. Men det mesta äcklar mig. Det äcklar mig att laga mat. Det äcklar mig att diska efteråt. Det äcklar mig att tänka på vad jag ska äta. Jag håller på att spy varje gång jag ska ha tandborsten i munnen. Jag håller på att spy när jag ska hosta och jag fick rusa till toaletten i konvulsioner när Jakob visade mig de äckliga saker som fastnat i filtret i tvättmaskinen.

Jag minns inte att jag var så här sjukt illamående med mina andra två barn. Det värsta är att illamåendet inte bara har med mat att göra. Jag börjar förknippa det med vissa outfits, möbleringar och saker i hemmet. När jag och Anna gjorde iordning uteplatsen i somras mådde jag illa. Och hur fin jag än tycker att den är så mår jag illa varje gång jag tänker på den. Ja, jag mår till och med illa när jag ser andras uteplatser som påminner om den. Lastpallar gör mig illamående. Och gula parasoll. Är det inte helt vansinnigt ändå?

Tycker inte bara att illamåendet är värre utan foglossningarna har kommit mycket tidigare precis som myrkrypningarna i benen. För att inte tala om magen som är enorm jämfört med tidigare graviditeter i samma skede. Ni som har fått flera barn – känner ni igen i er i att symptomen blivit värre för varje graviditet? Eller finns det kanske hopp om motsatsen?