Bröllop i dagarna tre. Jag läste nyligen om en stor bloggare som hade möhippa utan sina systrar. När en läsare frågade varför hennes systrar inte var med på hippan (med exklusiv utlandsresa och massa påkostade aktiviteter ) så svarade hon att de inte haft råd. Ingen skugga över bloggaren i fråga – kanske var det helt okej för hennes systrar. Men i min värld är det här bara ett tecken i raden på att den här bröllopsgrejen blivit helt sinnessjuk.

Om det inte är exklusiva destinationer för själva bröllopet så är det möhippor med så dyra aktiviteter att gästerna måste punga ut med flera tusen. Det är oerhört exkluderande och jag funderar på hur det blir för alla de vänner som inte har råd att följa med? Jag kan inte tänka mig att det är viktigare för bruden att möhippan blir exklusiv – än att få fira den med sina närmsta vänner?

Jag har varit med och ordnat möhippor och där brukar taket ligga på 300-400  kronor per medverkande. Om man pluggar, har småbarn, är arbetslös eller bara har en låg lön – så är det ändå mycket pengar att lägga ut. (Speciellt om man sedan måste resa för att ta sig till själva bröllopet, övernatta osv).  Jag har många kompisar som absolut inte skulle kunna lägga mer än så.  Och så kommer då alla dessa möhippor där man inte ens vara med och fira en vän eller släkting för att aktiviteterna som bestämts är för dyra? Det är helt förfärligt!

Visst är det härligt att ordna en riktigt påkostad fest. Om man har de pengarna. Men det finns något sorgligt över att tömma hela sparkontot eller belåna sig för att kunna ha råd att ta in både fotograf och kamerateam (!) kitta upp brudtärnorna, näbbar, och hela festlokalen. Slanta upp för en rejäl morgongåva, för att göra naglar, fransförläning och hårförlängning, brun utan och frack och fan och hans moster. Allt för en enda kväll. Viktig och minnesvärd absolut  – men inte omöjlig att genomföra med en betydligt mindre budget.

Hela bröllopsgrejen har blivit så himla upptrissad. Som att alla lägre samhällsklasser ska titta på hur överklassen festar. På kungafamiljens bröllop, på kändisarna man läser om. Som man tror är någon slags rimlig standard att nå upp till. Att alla dessa bisarra och påkostade seder och traditioner man läser om i bröllopstidningar är traditioner som ska följas. Trots att de flesta av dessa ”traditioner” knappt har ett decennium på nacken i Sverige. Och trots att gemene svensk inte ens har den typen av pengar.

Jag är rädd att drömmen om det perfekta bröllopet kan bli som barns drömmar om en perfekta julafton. Alla ska vara enormt lyckliga och man ska få exakt allt man har önskat sig av tomten. Det är som dömt att bli besviken. Orimliga förväntningar och massa pengar nedplöjda i en enda kväll, kan framkalla en tung baksmälla när det är dags för verklighetens kranka blekhet.

Kom ihåg. Det är inte så jäkla noga med bröllop. Det viktigaste är faktiskt inte ens ett minnesvärt bröllop. Det viktigaste är att fylla resten av sitt äktenskap med fina minnen.  Och det kan man göra vilken vanlig vardag som helst.

Så blir festen bra för brudparet!