Underbaraclarifirerat, sju år senare

För sju år sedan publicerade jag inlägget Underbaraclarifierat – med bilder och tips på hur man skapade “min stil” i hemmet. Läsaren Erika önskade att jag skulle göra ett nytt sånt inlägg, med vad som är typiskt Underbaraclarigt idag. Det lät kul och när jag skrev upptäckte jag att jag kunde använda i princip samma tips – men med vissa reservationer.

2011 älskade jag femtiotal, pasteller och klatschiga färger. Jag målade över (!!!) bruna vackra skåp med vit färg och gjorde decoupage på dem. Hemska tanke! Idag gillar jag snarare 20-40 tal. Mörkare färger, murrigare möbler. Mer riktig byggnadsvård än låtsasreto. Och om Lotta på Bråkmakargatan var min stora inspiration för sju år sedan är det snarare Tant Bergs hem som är mitt stilideal idag.

Så. Nu ska ni få se hur man gör hemmet Underbaraclarifierat 2018!

Jag älskar blommor och krukväxter. Inte bara i fönstret utan ovanpå byråer, linneskåp, soffbord, pidestaler, köksbänken. Men medan jag för sju år sedan helst bara hade pelargoner gillar jag idag många gröna växter som monstera och olika slags palmer.

Jag gör fortfarande små stilleben av sånt jag gillar. Vare sig det är plåtburkar, parfymflaskor, kaffekoppar eller porslinsfigurer. Arrangerar man pjöllret i små grupper blir det som små installationer som är trevliga att vila ögonen på.

Jag matchar färg med färg och inte alltid bara med vitt. Att vitt skulle vara en så himla bra bas som funkar till allt köper jag inte riktigt. Det är en utmaning att få ett helt vitt hem hemtrevligt och ibland tenderar färgerna man kombinerar med vitt att se väldigt hårda ut. Så skrev jag 2011 – men när jag kollar på inlägget från 2011 var det ändå väääldigt vitt hemma hos oss. Sju år senare har vi inte en enda vit vägg kvar. Tapeterna har tagit över. Gärna stormönstrade, men helst inte i flera olika färger samtidigt. Och så klart inte fondväggar – utan hela rummen är tapetserade.

Precis som förut göms teknik undan. Skrivaren i vitrinskåpet, routern i en fin låda.

Att jag blandar mönster och älskar att kombinera rutigt med blommigt och randigt med prickigt stämmer fortfarande bra.

Jag använd mycket textilier, plädar och mattor. Jag älskar trasmattor i alla dess former! Quiltar, lapptäcken och filtar slängda i möbler ger hög mysfaktor och dämpar ljud och slammer.

Jag blandar gärna högt och lågt. Det romantiska porslinet passar bra till vardags och arvegodset kan vara fint i barnrummet!

Jag låter vackra gamla bruksföremål stå framme. Plåtburkar, en rostig våg, en gammal fungerande kaffekvarn.

Jag inreder med böcker och tidningar. Ett hem utan litteratur är dött! I bokhyllan ska de stå såklart – men inte bara i bokhyllan. Jag gillar att trava tidningar och böcker på bord, i fönster, på hyllor och på golvet.

Jag gillar visserligen pasteller och romantiska prylar – men för att det inte ska bli för puttinuttigt blandar jag med rustikare grejer. Som mitt slagbord, mitt ruffiga linneskåp eller den här gamla rejäla karmstolen. Här ser man också exempel på det jag skrev tidigare – om att det är fint att mixa färg med färg. Stolens färger kommer fram extra fint mot den gröna dörren och grå bröstpanelen.

Jag förvarar alla pryttlar i dekorativa lådor. Omklädda skokartonger, rostiga plåtburkar eller resväskor.

Jag inreder gärna med ätliga saker. Men medan det 2011 mest var strössel, skorpor och karameller jag dekorerade med är det nu snarare äpplen och vackra olikfärgade hönsägg.

Jag använder gärna speglar i inredningen. De skapar rymd och ljus och riktigt gamla och dimmiga speglar är som vackra tavlor nästan.

Jag gillar att förändra med tavlor. Gärna världskartor och skolplancher.  Så skrev jag 2011 och det stämmer visserligen fortfarande, men det är färre skolplanscher. Det var ju väldigt hett 2011 och nu är jag less på det hemma hos mig. Även om jag fortfarande tycker att det är fint. De flesta planscherna hänger på vinden i väntan på att tas fram igen när jag börjat längta.

Jag tycker man ska våga använda färg på oväntade ställen. Listerna runt en dörrportal till exempel. Det menade jag 2011 – men idag är jag nog mer för att använda oväntad färg, på helt vanliga ställen.  Som att måla verandan rosa, grön och engelskt rött. En lite otippad kombo som dock verkligen lyfte hela vår veranda.

Jag gillar när det är lite hoven droven här hemma. Ett skönt hopplock liksom. Att man inte har råd att köpa en matchande möbelserie är bara bra!

Man behöver inte ha gardiner. Jag är ofta utan.

Men har jag gardiner får det gärna vara gamla spetslakan. Och jag ersätter inte gardinerna med vimplar som jag gjorde 2011. Vimplar känns väldigt 2011.

Jag gillar  material som är “ärliga” som Ernst skulle säga. Massivt trä som är trä och sten som är sten.  Inte plast som ska likna trä. Då väljer jag hellre vanlig plast som inte låtsas vara något annat än just plast. 2011 var jag dock mycket mer förtjust i femtiotal och hade en hel del plast här hemma. Nu gillar jag betydligt äldre grejer och då blir det också mer rustika material.

Slutligen är jag en riktig ljusfascist som kan tända och släcka i en halv evighet innan jag är nöjd. På den här punkten har ingenting förändrats sedan 2011.  Jag älskar små lampor som ger mysbelysning. Mellan sex och tio olika lampor är lagom i ett vanligt rum. Och så massor av tända ljus förstås!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 kommentarer på “Underbaraclarifirerat, sju år senare”

  1. Kära nån vad vackert. Det rycker ordentligt i loppistarmen när jag tittar på alla detaljer! 🙂 Egentligen har jag alla förutsättningar att härma dig. Bor i hus (lägenhet) från 1918 som endast är varsamt renoverad sedan dess. De flesta originaldetaljer är kvar. Älskar det gamla och gedigna.

    Börjar till och med fundera på att slå mig i ihop med fler urgamlingar för att lära mig mer om hur de levde förr, få unika husmorstips och inspiration live från deras hem. Men jag har tyvärr ingen naturlig kontakt med äldre generationer sedan 90-talet, antingen är de döda eller gamlingarna är “ungdomliga” 40-talister och då ryms de dessvärre inte i min (överdrivet romantiska?) idé om “den äldre generationen”.

  2. Sånt här är ju jättekul! Man tänker att sju år var nyss, och att du haft ungefär samma stil hela tiden. Men så ser man ju att det är jättestor skillnad på ditt hem då och nu. Största skillnaden måste ju vara att det var så vitt (även om jag minns att jag tyckte att du hade mycket färg). På den tiden var jag nyinflyttad i nytt hus och minns att även jag gick all in med pelargoner, vimplar och vita möbler. Tackar gud för att jag lät bli att vitmåla ett stort fint 60-talsskåp. Nu är jag jättenöjd med dess gulbruna orginalträfärg.

  3. Vad mycket som hänt på sju år ändå! Ni har så fint både då och nu. Lekrummet påminner om min barndomskompis lekrum i Lund som hon delade med två småsyskon då. De hade också ett bord med udda stolar i mitten av rummet och jag minns fortfarande den möbleringen som så oerhört lekvänlig. Bara att slå sig ner och rita/bygga/spela/pussla och så vidare.

  4. Älskar din karmstol, den är jag lite avis på. Men själv är jag inte någon inredningsmänniska alls men om jag ska inreda blir det femtiotal, ljusa men inte vita väggar och kitsch. Om jag är på bra humör och orkar blir det rätt fint ändå. Ljus och lampor är jag dålig på och jag hatar att köpa lampor, det är på något sätt ångestframkallande för mig som inget annat, därför har vi mest billiga fula lampor min man köpt (för han är snål och skulle aldrig betala för mycket för en lampa så han köper de som är billiga och hyfsat praktiska).

  5. Gøy å se hvordan hjemmet deres har forandret seg på sju år! Fint i 2011 og enda finere i 2018. Du er utrolig god på å få til fargekombinasjoner som er både interessante og harmoniske!

  6. “Ett hem om det är gott är livets bästa lott”!
    Höst går över till vinter och det ger mer tid att “boa” hemnavid.

  7. Åh det här inlägget gjorde mig varm! 2011 hade jag ganska nyss flyttat hemifrån till en löjligt liten studentetta och jag minns hur jag målade naglarna i pastell, hade min favoritklänning upphängd på galge på väggen och folkloristiska, broderade gardiner i fönstren. Jag läste förstås din blogg! Lyssnade på Husmorsskolan i P1 när jag promenerade runt i en främmande stad och kände mig trygg istället för ensam. Sju år senare är jag på en lite annan plats i livet än vad jag kanske hade tänkt mig- med depression och utmattning i ryggsäcken – men jag slås av vilken stor, positiv påverkan din blogg har haft på mig Clara. Jag har precis nyligen börjat lyssna igenom alla avsnitt från En Underbar Pod (har liksom inte förstått innan att Erica också gjorde Husmorsskolan tillsammans med dig) och får precis samma trygga, mysiga känsla som får sju år sen. Nu blir detta en lång (första) kommentar här men jag vill bara säga TACK för att du finns och allt arbete du lägger ner! Du har hjälpt mig att stå lite stadigare, som vilsen 20-nånting, som inte riktigt velat leva på samma sätt som alla runt omkring mig.

  8. Läste nyss det här blogginlägget från 2014: underbaraclaras.se/2014/05/09/inspirationstips

    Citat: “Hemma hos fru Eternell i Kastrullresan inspireras jag av de tunga textilierna och rottingen. Samt de prunkande gröna växterna. Kanske inget jag skulle direktöversätta till mitt eget hem – men definitivt plocka saker ifrån.” Jag skulle nog vilja påstå att det är mer direktöversatt numera 😉

    Ja, smaken är både som baken och föränderlig! Spännande att se hur det ser ut om ytterligare några år 🙂