Tidsoptimist – javisst!

Stort urverk av gammal modell framför Clara i gul klänning.

Erica tror att hon är tidsrealist och gnäller på att jag inte kommer i tid. Jag fattar ingenting! Det är ju hon som har problem, hon som är tidspessimist. Alla vet väl att en minut kan vara uppemot 90 sekunder?

I veckans avsnitt av en Underbar Pod testar vi vår tidsuppfattning och blir på kuppen lite osams.

Vad är du själv? Tidspessimist, -realist eller -optimist?

;

Musik: Olov Antonsson

Här finns tidigare poddavsnitt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

52 kommentarer på “Tidsoptimist – javisst!”

  1. Åh gud. Jag är team Erica alla dagar i veckan!

    Vet inte vad Clara tänkte på för fester, om det är större fester utanför hemmet för i så fall håller jag visserligen med om att det är okej att komma sent. (Inte dop och bröllop och sånt då klart men typ universitetsfester.) Men kalas eller middagar tycker jag inte det finns någon akademisk kvart eller halvtimma man ska ge värden/värdinnan. Säger vi att barnkalaset börjar kl 13 då är vi redo att ta emot gäster då. Säger vi att vi ska äta middag 18 så blir jag oerhört stressad om tiden tickar iväg efter det.

    Större delen av min släkt, familj och mina vänner resonerar nog som jag. Jag tycker generellt det är otroligt nonchalant att inte respektera tider.

    Dessvärre är jag nog närmare tidsoptimist än vad jag vill erkänna. Eller, jag pendlar nog mellan att antingen vara tidsoptimist eller tidspessimist -beroende på sammanhanget- och väldigt sällan tangerar jag tidsrealist. Tyvärr.

    1. Tänk vad olika man tänker, fungerar och resonerar =) Jag är nästan alltid sen, till allt. Har alltid varit. Menar inte att slösa bort folks tid men det blir liksom bara så. Man menar verkligen inte att vara nonchalant eller oförkämd, och man tycker inte att nån annans tid är mindre viktig. Vill bara säga det =) Sen tycker jag att det är det värsta som finns att förbereda sig för att åka nånstans, göra sig i ordning osv. Hatar det. Det plus att jag tror jag ska hinna så mycket mer på kort tid än vad jag gör: jag blir sen. Plus att jag är en stressad virrpanna i grunden som inte gör det lättare att skynda sig för mycket för då går allt åt skogen. Man får liksom acceptera att folk är lite olika i detta tror jag, och försöka att få¨det att fungera ändå och inte skapa för mycket problem eller spekulera i det. Jag tycker också att man verkligen inte behöver komma på klockslaget, vare sig om det gäller att man ska komma till mig eller om jag ska vara nånstans (dop/bröllop m.m har jag alltid lyckats komma i tid till dock). Man kommer nånstans runt det tycker jag rent allmänt, tycker inte är fel att komma en kvart eller halvtimme senare. Däremot förutsätter jag dock att man kanske inte slår sig ner och äter precis det klockslaget som är sagt. Då kan det ju bli lite träligt om man är sen. I min värld så välkomnar man gäster, hälsar, småpratar och myser lite innan man äter/fikar. Säger jag att ett födelsedagskalas hos oss börjar kl 15 så sätter vi oss inte ner prick kl 15 och fikar. Ska vi ha folk över på mat säger man kanske kom till kl 19 och sen kanske man sätter sig och äter vid kl 20 eller när folk är redo/maten är klar. Jag vill oftast att folk ska vara lite sena när de kommer till mig också . Är aldrig klar i tid! =) Gillar inte när folk är tidiga eller i tid =)

      1. Hm, du tycker såklart inte att någon annans tid är mindre viktig och vill inte vara nonchalant, visst. Men tyvärr är det ofta så det uppfattas och tas emot, oavsett vad du tycker om det. Fundera också på varför du aldrig varit sen till dop/bröllop men till allt annat? Då KAN du alltså komma i tid. Har själv t o m sagt upp bekantskap med nån för att den aldrig kom i tid, skulle vi nånstans tillsammans var vi alltid sena, jag fick alltid stå och vänta om vi skulle mötas nånstans, och till sist kände jag att det var så respektlöst att det höll inte längre. Ja, vi är olika, och nån minut hit och dit är oftast inte hela världen, men för mig handlar det om att respektera överenskommelser, visa hänsyn och att andra förmodligen har annat att göra än att vänta på mig.

  2. Jag är tidspessimist och har noll förståelse för tidsoptimister.

    Tycker det är så respektlöst att gång på gång låta hela sällskap vänta. Att man kan bli sen någon gång då och då händer ju alla men dessa människor som aldrig är i tid!
    Bjuder man hem någon på middag och säger att maten serveras kl 18 då är det 18 som gäller inte 18.15 och absolut inte 18.30! Min sambos kompisar är sådana och det kan på riktigt förstöra en hel kväll för mig.

    Jag har ett par barndomskompisar som också alltid varit tidsoptimister. De fick det säkerligen båda två från deras föräldrar. Jag kan inte minnas ett enda kalas där inte både mor och dotter kom insladdande sent, båda med blött hår och andan i halsen. Den andra kompisen gjorde så att vi kom försent till en skolavslutning på gymnasiet. Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.

    1. Håller med. Jag har oerhört svårt för människor som gång på gång kommer för sent och låter andra människor sitta och vänta. Det är respektlöst mot andra människors tid och person. Dessa kroniskt försenade brukar för det mesta hinna med inbokade flyg och tåg och annat som inte snällt sitter och väntar på att personen skall behaga dyka upp, vilket betyder att dessa personer kan om de vill och om det är tillräckligt viktigt…

  3. Här håller jag med Erica 100%.
    Jag har en vän som i stort sett alltid är minst 30 min förenad. Tex: Vi brukar åka på marknader ganska långt bort ibland, Då får jag veta att han ska hämta mig kl 5 på morgonen. Då kliver jag alltså upp kl 4!! för att hinna med. Jag är klar kl 5 sen får jag sitta på en stol och vänta tills han behagar dyka upp ca 5.30-6. Då är han stressad för att det tog längre tid än vad han trodde. ALLTSÅ!! Om det alltid tar 30-45 min längre än vad man tror borde man inte då lära sig nån gång? Dessutom tycker han inte det gör så mycket om jag får vänta lite ibland. Tycker det är enormt nonchalant gjort och så blir vi osams…

  4. Jag TRODDE att jag var en tidspessimist, men visade sig bero på två saker: 1. Att mina föräldrar är tidspessimister, så som familj var vi alltid galet tidiga till allt. 2. Att mitt föräldrahem gjorde alla utflykter beroende av kollektivtrafik. Då planerade jag att hinna med ett tåg som gjorde att jag kom i tid, eller lite för tidigt, och sedan var jag ju tvungen att hinna för att komma iväg alls. Nu tänker jag “men jag kan bara cykla lite snabbare så ger det sig”. Djupt ocharmigt.
    En annan grej som slår mig i det här avsnittet: å vad jag önskar att jag kunde ta kritik som Clara! Som skrattar och erkänner när Erika säger något träffande och roligt. Jag skulle nog bra bli sur. Det självförtroendet ska jag försöka skaffa nu när jag är vuxen på riktigt! (Tidsoptimismen får jag bearbeta senare.)

  5. Jag kommer ALDRIG för sent! Och förstår mig inte på folk som gör det stup i kvarten. Varför!? Jag tenderar att känna att de tycker min tid är mindre värdefull än deras, att de inte visar respekt nog att komma till den tid som avtalats, att de faktiskt är nonchalanta. Nej fy.

  6. Absolut en tidspessimist. Avskyr att komma försent till jobbet och bestämda träffar. Skulle jag bli sen så ringer jag och säger det så att inte kollegor och vänner sitter och undrar var jag är.

  7. Jag är själv tidsoptimist men lyckas alltid komma i tid. Ser till att skynda mig så jag kan passa tiden. Allt handlar om disciplin. Har en väninna som aldrig passar tider och ibland kommer hon inte alls och hör inte av sig heller är superflummig. Det hjälper inte att säga till henne hon bara ler tillbaks. Nu bjuder vi inte in henne till våra träffar längre. Vi har tröttnat efter 20 år av nonchalans. Att inte passa tider tycker jag är total avsaknad av respekt för andras tid.

  8. Intressant avsnitt av podden, särskilt som ni har så olika uppfattning om vad som är ok och hur ni tänker om tidspassning.

    Jag håller med Erica till fullo.
    För mig är det självklart att tider ska passas – det finns en anledning till att det är satt ett klockslag – och att det också handlar om respekt för andra. Att inte passa tider och att tycka att det är ok är respektlöst och oansvarigt. Jag har heller aldrig förstått varför ofta kursledare t.ex väntar in de som alltid är sena – är de sena får de väl ta konsekvensen av det, istället för att alla andra får ta konsekvensen och vänta.

    Liksom Erica berättar kan inte heller jag stressa och vara på minuten, utan tidsmarginaler, utan att det påverkar mitt humör negativt.

    Det Clara sa om att man ska ge värdinnan/värden extra tid och inte komma på utsatt tid, det är för mig helt obegripligt. Varför då säga ett klockslag? Då är det väl bättre att säga t.ex: ”Kom mellan 18 & 18.30”.

    En gång för drygt 20 år sedan skulle jag på en fest och kom till utsatt tid och ingen annan gäst och jag kände mig verkligen i vägen, det var inte kul och jag fattade inte varför värdparet kändes besvärade, men kanske resonerade de som Clara, att man som gäst inte ska komma i tid?

    Sen kan jag hålla med om att det är irriterande – och respektlöst – om någon alltid kommer 10 minuter eller mer före utsatt tid hem till någon, då kan det bli en stress för de boende.

    Det är stor skillnad på om en tid är exakt; kom klockan 18 så äter vi, lektionen börjar 9, bussen går 14.37 eller om tiden är ungefärligt angiven; kom runt 19, kom mellan 18-19 o.s.v. Vill man ha drop in, då får man ju faktiskt säga det. Rak kommunikation helt enkelt.

    1. Jag förstår precis Clara. Är man tidsoptimst så fungerar man så att man ska hinna mycket mer än man gör. Skulle man då säga en annan tid, då blir det samma dilemma. Därför spelar det ingen roll vilken tid man sagt om man är optimistiskt lagd med klockan och hur mycket man än försöker ( för det gör de flesta av oss tidsoptimister så det står härliga till) så är man oftast inte i tid/klar till den tiden i alla fall. Man anpassar sig efter den tid man sagt och planerar efter det. Jag känner som henne att folk får gärna ge mig lite extra tid och inte komma tidigt eller på klockslaget, det är för mig helt normalt. Däremot vet jag att folk kommer ju komma vid tiden jag sagt, en del iaf så även om jag inte är klar är jag beredd iaf. Tänk så olika man känner och tänker =)

  9. Jag är tuktad av en kompis som kallar sig själv tidsfascist 😀 Fast nu har hon fått barn och då händer visst saker… Men jag är fortfarande alltid i tid.

    En annan vän var som Annelis, som alltid var försenad sådär supertidigt på morgonen. En morgon när jag skulle hämta henne för att åka på tävling kl 4 på morgonen och hon inte var klar då så åkte jag utan henne. Då lärde hon sig faktiskt.

    1. Fast barn är ingen ursäkt att komma försent hela tiden… Vi har två barn på 3 och 5 år och jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger vi kommit försent (och min äldsta har notoriskt svårt för övergångar och är INTE lätt att få med sig alla gånger). Man får ta höjd för att saker tar tid helt enkelt! Och inte tänka på när man ska vara framme och utan när måste vi senast gå hemifrån för att hinna. Och så lägger man på en kvart för allt det oförutsedda.

  10. Tidsoptimist här! Alla vet väl att ”ett par minuter” betyder ungefär fem? Åtminstone tre, fyra minuter… 🙂
    Samtidigt hatar jag att komma för sent, så jag stressar alltid som en tok på slutet för att passa tider. Har sprungit sista biten till tåget fler gånger än jag vill räkna. Till min station (tre minuters promenad från mitt hus) är det ofta en eller två minuter sent, så jag har lärt mig att räkna med att ha de minuterna på mig. Så när tåget faktiskt kommer i tid någon gång får jag kuta som en galning längs perrongen för att hinna.

  11. Jag är absolut en tidspessimist. Kommer för tidigt till allt! Läkarbesök, tåg, vänner (knackar inte på förrän tiden är inne), jobb osv. Är också överdrivet tolerant mot tidsoptimister, säkert för att jag inte kan relatera till dem och tror att de är vid bristningsgränsen psykiskt när de väl kommer. Två timmar sen? No problem!

    Det senaste praktexemplet över mitt tålamod är att jag väntade 8 timmar i min bil på att få mina äpplen mustade på ett musteri. Men då kände även jag att det här var nog lite över gränsen…

  12. Min mamma var alltid tidsoptimist så jag är van att komma sent. Jag avskyr att komma sent, med andan i halsen. Min man är tidsoptimist och jag kommer ca 5min tidigare till 10min sent till jobbet varje dag. Jag hatar att komma sent, samtidigt har jag jättesvårt att förstå de som kommer typ 30min innan ett tåg kommer. (om de inte har att välja mellan 5min sen eller 30min tidigt). Jag måste ibland åka tåg typ 15min innan jag kan byta till ett tåg som tar 1h, de är tänkta att matcha varandra och går 5min efter det andra ankommit. Jag skulle aldrig åka 30min tidigare för att vara säker, då ska det vara väldigt speciellt och antagligen tagit det tåg som tar 1h, tidigare också. Skulle bli grymt irriterad om folk kommer före utsatt tid. Nu när jag har barn vill jag absolut inte komma för tidigt (där man inte får störa och ska sitta still) eftersom de då måste underhållas. Sedan kan jag ibland ha utmattning/depression aktigt att jag inte orkar göra mig iordning i tid (plus en tidsoptimist att tjata på) och då kommer vi sent och då försöker jag tänka att det är bättre att vi kommer sent än inte alls. Även om jag skäms och tycker det är jobbigt.

  13. Lyssnade på en podd igår får de tyckte att en dejt kunde ta 15-30min ha ha hur vet man det?En gång lämnade jag en 40års skiva efter 4timmar värdinnan undrade varför.Själv är jag tidspessimist/optimist .

  14. Jag skulle inte kunna umgås privat med någon av tidspessimisterna/tidsfascisterna i kommentarerna här! Jag får anstränga mig mycket för att klara att passa alla tider som livet är fullt av såsom jobb, tåg/flyg/buss, tandläkare, föräldramöten, aktiviteter gör barnen… om dessutom det sociala livet vore så inrutat att de jag umgås med blir irriterade om jag kommer 15 min försent skulle jag typ vilja skjuta mig själv. Umgås bara med andra tidsoptimister eller folk som är mer flexibla, annars skulle en middag eller fest kännas som ännu ett jobbmöte för mig.

    1. Håller med dig Agnes! Jag blir på riktigt helt chockad av många kommentarer här…=/ Jag skulle ha att välja på att aldrig någonsin åta mig att komma någonstans/träffa någon/någonsin ha en avtalad tid/ens gå utanför dörren som det verkar på vissa. Jag är glad när jag kommer iväg, även om det oftast är sent. Jag har en 3-åring, är tidsoptimist och väldigt stressad och virrig av naturen. Har dessutom mycket problem med ångest och depression som verkligen inte gör det hela lättare. Får ofta tvinga mig iväg nånstans. Sen gillar jag inte heller att komma för sent. Till en fest eller middag att komma nån kvart för sent eller en halvtimme om det inte är spikat när man ska äta gör mig inget, däremot hatar jag att vara sen till jobbet och sjukhustider osv. Och jag försöker verkligen.

  15. Jag ligger åt tidspessimisthållet och blir skitarg på folk som inte har någon tidsuppfattning o kommer notoriskt försent. Men stress och utmattning o barn har lärt mig att det är okej att komma försent ibland.

    Min mamma har sin klocka i hallen ställd så att den går 5 minuter för fort, vilket är suveränt. Man jobbar mot den tiden och är alltid iväg i tid ut genom dörren.

  16. Jag håller inte med vad gäller hur sent man bör komma till en inbjudan. För tidigt ska man definitivt inte komma, det är helt enkelt fel. Jag har bett gäster återkomma när det hänt, för jag är inte redo förrän det klockslag jag bjudit in till. 5-10 min efter utsatt tid är då man kan dyka upp. Men inte så mycket senare än så utan att meddela sig. En värd/värdinna får ju se till att vara så pass färdig att de i alla fall kan ta emot gäster vid den tid som är meddelad att festligheterna börjar.

  17. Ser fram emot att lyssna, men hittar inte den sedvanliga play-knappen som brukar finnas i inlägget?!

    1. Hej Maria och ni andra, ledsen sent svar här nu men jag är på höstlov så jag har haft dålig koll. Vet inte vad som hänt?! Ljudlådan låg inne men måste fallit bort på något sätt. Nu är den i alla fall på plats som den ska. Hoppas ni får fin lyssning!

  18. I jobbsammanhang tycker jag det är respektlöst att komma för sent. Det är att slösa med andras tid. Tyvärr har jag efter två långa föräldraledigheter med ytterst få tider att passa liksom tappat den där förmågan att snabba mig så att jag ser till att bli i tid. Jag har blivit respektlös med andras tid, hu! Jag har å andra sidan blivit mer tolerant med andra som kommer (lite) sent men jag jobbar ändå för att komma tillbaka till mitt gamla jag som alltid kom i tid. Det gör jag för att visa respekt för de som ser till att vara i tid.

  19. Jag vet inte riktigt, är nog lite av båda tror jag :). Men jag tycker nog att om en tid finns bokad så ser jag till att vara där allra senast på utsatt tid, men gärna 5 minuter innan. Jag förväntar mig det av andra också, att åtminstone vara där när vi bestämt :).

    Kram

  20. Vet inte vilken kommentar som jag ska börja besvara… men jag tycker det är HELT OTROLIGT att det accepterat att känna sig så innerligt och personligt kränkt utav att en person inte klarar planera sin tid bättre. Är det ingen annan som reagerar på det här? Att vara tidspessimist är norm. Och därför accepteras inte tidsoptimister i någon form, det ska alltid skällas, skämmas och suckas över. Men att den som suckar är där 10, 20, 30 minuter före det får man inte beklaga sig över för den har snarare varit duktig. Men den som kommer tidigt har rätt att beklaga sig på någon som är fem minuter sen bara för personen fått vänta i 15 eller 25 minuter? Det är väl klart att det är surt att vänta all den tiden, men det är ju inte tidsoptimistens fel, planera din tid bättre så du kommer på uttalad tid istället!
    Och sen när bjuder man inte till kalas att alla ska sitta ner och äta/fika exakt tiden som anges för kalaset, det är ju bara absurt och som upplagt för att misslyckas. Om man nu är så duktig på att hålla tider själv, varför inte bjuda in till kalaset kl 12 och att mat/fika serveras kl 13? Då har du två tider att hålla och alla hinner kommer till rätta i godan ro utan flåsande eller sura miner.
    Och om man alltid avtalar samma tid och personen alltid kommer sent. Ska man bara fortsätta sucka över att det blir samma sak igen. Avtala en ny tid en halvtimme tidigare (utifrån hur sen personen ska vara) den nya tiden gäller tidsoptimisten och den gamla tiden gäller tidspessimisten. Tada enkelt, problem löst! Och snälla säg inte “så ska man inte behöva göra”, nä men sluta gnäll på att historien upprepar sig då om du ä då inte kan se lösningar.

    1. Eh, hur tänker du nu? Alla räknar såklart förseningen utgående från den avtalade tiden. Inte från den tid den första personen råkar vara på plats. Skall du och jag ses kl 18 och jag dyker upp 17.50 och du dyker upp 18.30 då är du 30 minuter försenad. Inte 40 minuter. Finns ingen människa i det här kommentatorsfältet som räknar på ditt sätt…

    2. Jaha, så om inte du kan passa en tid så är det mitt ansvar att hitta lösningar på problemet?

      Vad gäller din tidräkning håller jag helt med anna1

      1. Om du VET att någon har svårt med tider och du har stora problem med det så är det väl bättre att DU hittar en lösning som funkar för dig. Du kan aldrig ändra på en annan människa, du kan bara ändra på hur du själv förhåller dig till den människan.

        1. Jag fattar fortfarande inte varför det är omgivningen som ska hålla på och ge alternativa tider åt er som kommer sent. Det är väl bättre att ni själva drar ifrån en halvtimme. Ska ni träffa någon kl 18, skriv upp 17.30 istället och utgå från det. Problemet löst.

          Att vidhålla ett beteende som gång på gång får negativa konsekvenser för omgivningen (för jag gissar som sagt att ni kan vara i tid till flyg, tåg, arbetsintervjuer och annat där en försening får tillräckligt stora konsekvenser för ER, medan ni skiter i förseningar som bara drabbar andra) och dessutom tycka att det är omgivningens ansvar att lösa problemet… hör ni inte själva hur det låter?

          1. Jag nöjer mig med att upprepa min sista mening: Du kan aldrig ändra på en annan människa, du kan bara ändra på hur du själv förhåller dig till den människan.

            Det finns en mängd anledningar att folk är sena. Det finns också en mängd anledningar till att ha svårt med tidsuppfattning och tidsuppskattning. Men jag är övertygad om att det är oerhört få tidsoptimister som tänker ”äh, det spelar väl ingen roll om jag blir sen, hen gillar säkert att vänta, jag struntar helt i att försöka passa tiden”. Vi förstår att ni inte gillar att vänta. Vi vill vara i tid (i alla fall tillräckligt i tid), men det krävs en oerhörd ansträngning för oss att vara det. Och ja, till superviktiga grejer gör vi den kraftansträngningen, men att kräva det av oss till vardags är mer än vi förmår. Då förväntar vi oss, faktiskt, hur orimligt det än må låta för er, lite förståelse och att ni hjälper till att hantera det så att ni slipper bli arga (det hjälper ingen!) och vi slipper göra en kraftansträngning inför varje fika eller kompismiddag. Tänk på oss som tidsdyslexiker, det kanske hjälper. Än finns ingen diagnos för det, men vi är rätt många som har såna svårigheter.

    3. Jag bjuder oftast in till kalas och sätter kalastiden som tid för att äta för jag avskyr att flänga runt i köket samtidigt som det står gäster och väntar och pratar. Jag vill ha allt färdigt så att det bara är att ställa fram på bordet. Bjuda in kl 12 och äta kl 13 innebär att man måste laga maten samtidigt som det står folk och kollar på eller sitter utan värdarna i ett annat rum och pratar. Jättemärkligt

  21. Är tidsoptimist… kommer dock i stort sett alltid i tid genom att STRESSA IHJÄL mig o familjen innan:):):):):):) lär mig heller aldrig riktigt. Försöker hela tiden vara ute i god tid men det slutar alltid med extrem hets o löpning till bilen osv samtidigt som jag släpar på barn o hund.

  22. Alltså – nej! Jämförelsen med att gissa och säga till när det gått en minut är så himla dålig. Eftersom vi har och använder klockor till vardags. Borde varit ett bättre test att alla får en klocka, tittar på den och säger till när det gått en minut. Det är ju liksom så det funkar sen. Om en ska ses klockan 17 tittar en på klockan och är där klockan 17. Definitivt team Erica här.

    Ni som är tidsoptimister, hur reagerar ni om ni är 30 minuter sena men den ni ska möta är 60 minuter sen? Mycket nyfiken.

    1. Skulle jag, som tidsoptimist som hatar att komma för sent, vara så sen som en halvtimme och den jag ska möta vara ännu senare skulle jag mest bli lättad över att jag inte var ”värst”. Jag har inget emot att vänta på andra, eftersom jag själv oftast kommer med andan i halsen tycker jag det kan vara lite skönt att hinna landa en stund för mig själv under den tiden det tar för den sena att anlända. Jag har en rätt avslappnad inställning till tid jag inte själv kan påverka, tex när andra är sena och jag måste vänta. Men jag ser ingen poäng i att planera in en massa väntetid i förväg ”om ifall att” som jag upplever att tidspessimister gör. Den tiden använder jag hellre till något annat.

      1. (Jag tror jag glömde kryssa i GDPR-rutan när jag skrev här ovan, men jag samtycker så klart!)

  23. Blir galen på folk som inte kan passa tider. Tex om vi har kalas för nått av barnen och familjen är inbjuden till 15.00 då tänker jag att runt 15.30 är det rimligt att fika och då tänder jag faktiskt ljusen på tårtan och skiter i de som inte är där. Makens syrra trillar gärna in nån gång efter 16.00 ja då får de käka resterna och sitta själva… jag avskyr när folk inte respekterar andras tid och ansträngning.

  24. Många trista kommentarer här får jag säga! Jag är själv realist skulle jag säga, kommer strax före till möten, jobb osv, kommer dock gärna strax efter till fester och liknande (jag menar inte bröllop 15:00 i kyrkan, men fester hemma hos någon eller liknande).

    Måste också tillägga att det finns en kulturell aspekt på det. Minns en resa i Sydostasien för några år sen – där är tiden relativ på ett helt annat sätt. Vad gör man åt det? Vi var några nordeuropéer som reste tillsammans. Någon av de andra blev skitarg och kunde absolut inte tåla det, hela resupplevelsen blev liksom förstörd. Själv lutar jag nog mer åt att gilla läget – mitt liv blir inte förstört för att andra har andra vanor. Visst skulle jag kunna säga upp vänskapen med större delen av världen men det förlorar jag bara själv på.

    “Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
    Mod att förändra det jag kan
    Och förstånd att inse skillnaden”.
    (Sinnesrobönen, använd i tolvstegsprogram)

  25. Så roligt avsnitt! Är nog tidsrealist nu men varit mycket tidspessimist tidigare i mitt liv. Har ofta tänk men hur kan du inte veta när du ska åka hemifrån för att komma i tid?Men tänker att andra försöker men det att kör ihop sig 🙂 men sen blir jag inte sur heller om jag får vänta en stund.
    Bor i Spanien sen 10 år och har väntat måånga gånger, och lärt mig att har man bestämt träff kl 14 kan det också betyda 14.30 eller 15.00 kanske.. Har man bokat en frisörtid kl 13 kanske man klipps 13.45 istället. Har blivit otroligt iriterad på det tidigare men lärt mig att klockslagen är lite mer flytande 🙂
    Känner igen mig mycket i vad Clara sa om när hennes syster ska planera in flera saker, hur tror du att det ska gå ihop. Alltså min man! åtta möten på åtta olika platser, transporttid, hitta parkering, trafikstörningar, konversationer som drar ut på tiden etc. Vadå..vad är problemet? Haha. Och svärmor!

  26. Jag börjar jobba kl 8:00 och är på jobbet kl 7:40, varje dag. Jag mår oerhört dåligt av att vara ute i sista minuten pga hanterar inte stress. Jag kan också få ångest om någon står och väntar på mig så jag vill alltid vara först på plats. Detta har lett till att jag aldrig åker med andra till saker, då jag inte litar på andras tidsuppfattning. När det kommer till fest och inbjudningar har jag verkligen fått jobba med detta, då de som bjuder hem mig resonerar som Klara, att det är oartigt att komma i tid. Ofta får jag smyga i buskarna en stund innan jag kan ringa på.

  27. Jag har precis som Clara problem med ångest, och då kan det hända att jag kommer sent men då hör jag ju av mig innan och förklarar varför. Annars, om jag är “frisk”, är jag pessimist eller realistisk med tiden. Är inte mycket för otydligheter, så har man bestämt en tid så är det ju det som gäller, varför annars bestämma just den tiden liksom? 🙂 Jag hade en pojkvän i mina yngre dar som alltid var sen, och jag fick stå och vänta 30 min till en timme när vi skulle ses på stan och så. Gick hos en psykolog då, och frågade henne vad jag skulle göra med människan. Det var inte bara därför jag gick dit såklart, var mycket annat också. Hon sa att jag bara skulle gå därifrån när jag väntat 10 minuter typ. Så det gjorde jag och det var så skönt. Och han blev så arg, hahahahaha.