Jag är så obeskrivligt trött. Det syns inte på den här bilden men när jag är osminkad är jag helt blågrå i ansiktet. Bertil tittade på mig en dag och undrade varför jag målat svart under ögonen?
Kanske är det novembermörkret och dimman, eller så är det bara graviditeten? Jag sover länge varje morgon, Jakob tar barnen till skolan så oftast stiger jag upp vid halv nio. Men efter att ha hållit igång 1-2 timmar är jag så trött att jag måste gå och sova igen. Och har jag haft en hel arbetsdag då jag behövt hålla igång – behöver jag en hel dag efteråt när jag inte gör någonting alls. Man blir ju trött av att ha så ont också. Om jag inte hade det här flexibla jobbet vet jag inte hur jag skulle klara av att jobba. Jag hade väl fått vara sjukskriven. Egentligen skulle jag nog behövt det nu också. Men det är så komplicerat när man driver företag. Jag känner mig som en hundraåring i kroppen och som en nyfödd bebis i sömnbehov. Samtidigt mår jag bra mentalt och känner mig glad! Det är så mysigt att baka bebis och gå runt och känna sparkarna och oredan i magen. Jag känner mig på det planet väldigt harmonisk.
Det är så märkligt att dessa motstridiga känslor kan finnas på samma gång. Men också tur. Att det inte bara är det negativa som känns alltså.
30 svar
Du beskriver det så fint! Känslan av att vara gravid. 🙂 Ta hand om dig!
Min första graviditet strålade jag, den andra var jag så trött att jag gick hemifrån för att handla och glömde att stänga ytterdörren.
Teorierna jag själv har är dels att möjligheterna att vila när man redan har barn är minskade. Sedan tänker jag efteråt att jag kanske hade behövt extra vitaminer och mineraler. En graviditet och en lång amning använder ju en massa näringsämnen. Man ska liksom livnära en individ till på det man får i sig. Hade jag fått göra det igen hade jag gått till en näringsterapeut kunnig inom graviditet/nybliven mamma och bett hen kolla mig så att jag hade rätt nivåer av näring.
Vad bra att du mår fint mentalt. Låt kroppen vila, känn inga måsten utan vila när barnen är på dagis. Kram
Hat du kollat dina blodvärden/hormoner? Tex järnbrist, sköldkörteln osv. Om de är låga fast ändå inom ramarna kan det också kännas mycket… få kan det ändå vara värt att göra något.
PS är det något sådant så spelar det ingen roll hur mycket man lyssnar på kroppen. Man kan aldrig sova ikapp en sådan brist. Det ksn kroppen bara få utifrån. Verkligen så värt att få det utrett. Det är inte normalt att vara SÅ trött.
Prøv å få til å sykemlede deg, i alle fall 50%, det kommer til å være så verd det. Jeg har gått igjennom dette selv og driver eget foretag, og vet at det er litt komplisert, men det er verd å gå igjennom så man får senket skuldrene og får litt ro og hvile. <3
Usch jag känner igen mig och förstår dig! Och visst håller jag med nedan om att det är toppen med så mkt mysinlägg nu men gör bara det du och din kropp orkar nu… så länge man har så man klarar sig. Vi kmr vi finnas kvar här! Och skulle det va så att du kommer äta järntabletter kan jag tipsa om holistics järntabletter eller sideralforte! Toppen för magen! Sköt om dig!
Åh, känner igen mig. Den där sabla tröttheten…. Min andra graviditet blev en heltidssjukskrivning från v 18 till slut. Mådde bättre mot slutet men då var både jag och sjukvården för rädda för återfall om jag tog min surt förvärvade energi och ”slösade” bort den på jobbet. Och nej, alla värden var bra, läkarkåren stod förbryllade utan att förstå varför jag var så förbi av trötthet. Men jag tänker att jag väl helt enkelt inte är gjord för att vara gravid.😏
För mig har graviditeter känts som en långsam förgiftning av kroppen. Jag vet, graviditet är en välsignelse men för mig har det upplevts som en sjukdom. Upprörs därför över det oerhörda att graviditet inte ses som sjukdom när det kommer till sjukvård/sjukskrivning/jobb/försäkringskassa när så många faktiskt måste kämpa sig igenom den. Usch ja…
Ta hand om dig Clara ❤️
Slänger in ett tips om att kolla sköldkörteln också, för säkerhets skull, ganska vanligt att den kan strula lite vid graviditet. Ta hand om dig!
Hejsan! En helt apropå fråga, ifall du orkar göra ett inlägg om detta ämne, hur ser du på bilanvändning? Antar att ni har en bil eftersom ni bor på landet, är själv uppvuxen i Finlands Österbotten där man ”måste” ha bil pga långa avstånd och obefinnlig lokaltrafik.
Bor nu i centrum av Åbo med bra bussförbindelser och gångavstånd, så äger ingen bil som bäst. Det är ju en miljöbov, men ofta på landet en väsentlighet. Har du tips, åsikter om hur man kan använda (eller undvika att använda) bil ekosmart?
Hej Erica!
Jag bor delvis på landet, det är drygt en mil in till närmaste tätort där det finns buss. Vi har helt enkelt valt gasbil, det miljövänligaste alternativet vi har hittat. Sen försöker vi förstås att inte göra onödiga resor, så måste man ta bilen till något så försöker man lösa flera ärenden i samma resa.
När jag inte bor på landet bor jag nästan mitt inne i stan och här kan jag ju låta bilen stå 6 dagar av 7 typ.
Erica! Verkligen jättemärligt inlägg här och nu. Även om jag förstår att det inte är din avsikt att det ska uppfattas så. Miljödiskussionerna är någonting som kantar Claras väg oavsett vad hon gör, hur många bra val hon gör och hur mycket hon än diskuterar det. Det spelar ingen roll att hon väljer att göra en del saker bra, skuldbeläggandet vet ofta inga gränser för det finns alltid mer att göra. Och så ännu lite mer. Det blir i mina ögon därför okänsligt att överhuvudtaget lyfta diskussionen här, nu när Clara vågar och orkar visa skörhet och öppet delar med sig av det privata. Du hade kunnat spara din kommentar till någon annan dag. Då inlägget handlade om vad som helst annat än den skörhet hon just nu upplever.
Det var verkligen inte mitt syfte att såra någon.. Jag ser Clara som en föregångare inom ekotänk, hon är mycket mer miljövänlig än mig, och därför tänkte jag att hon om någon kan ge bra tips och åsikter. Ser verkligen 0% skuldbeläggande i min kommentar, mest bara en fråga om hon kunde överväga ett sånt inlägg. Jag kommenterade bara på hennes (just i det ögonblicket) nyaste inlägg, eftersom det var högst upp.
Visst var min kommentar inte särskilt ämnespecifik, men iom att den inte var sårande ser jag inte problemet. Kommentarsfält brukar ju vara till för kommentarer, tankar, diskussioner, frågor etc.
Jag brukar inte kommentera men måste få skriva detta. Jag kände precis likadant (tror jag) när jag bar på tredje barnet, lyckligtvis jobbar jag också hemifrån fast vi flyttade i den här veckan och det gillade inte min foglossning😱 Men när man släpper in vilan och vågar slappna av lite så tyckte jag att det blev lite bättre (läs, jag hade inte så ont så jag ville gråta iaf). Under vissa perioder kunde jag alltså sitta upp i soffan och bara lägga bak huvudet och somna, jag som typ inte kan sova dagtid!!
Så trött som jag var under graviditeten har jag aldrig varit efter vår tredje lilla solstråle kommit till världen för åtta månader sen, så you’re in for a treat😄 Den tredje bebisen är bara en sådan fantastisk bonusgåva känns det som.
Jag ville bara skriva och ge dig lite medlidande och be dig att lyssna på din kropp och vila även om du blir stressad av det, det rådet hade jag behövt höra ca tio ggr per dag. Det är alltid så lätt att ge andra råd och mena det😄
Ta hand om dig!
Och jo, ang mörka ringar-mina barn brukar ofta fråga varför jag är lila under ögonen och jag hade varken järnbrist eller någon annan brist. Så det behöver det inte vara! Man kan bara se ut så😂😭
Jag var precis likadan när jag väntade mina tvillingar. På slutet fick jag dessutom medicin mot graviditetsklåda som gjorde mig ännu tröttare. Jag sov mest hela tiden, när jag inte kolade på Downton Abbey. Jag var riktigt orolig för att klara förlossningen med denna trötthet, men se den dagen var man inte sömnig.
Tack förresten för en fin förlossningsberättelse. Eller, hemsk egentligen. Jag kände bara igen mig när du pratade om hur du hanterade smärtan i andra förlossningen, så gjorde jag från början, liksom gick in i mig själv och var väldigt här och nu. Det verkar ju funka bra. 🙂 Hoppas du får en fin upplevelse denna sista gång.
Jag lyssnade på förlossningspodden och hörde att du övervägt att inte skaffa fler barn pga dina jobbiga förlossningar. Det hade varit intressant om du ville dela med dig varför du inte istället övervägde planerade kejsarsnitt. Tack för ett intressant podavsnitt!
Clara
Jag och många med mig är överlyckliga över att du bloggar så mycket och så innerligt just nu.
Men vi förstår också om du inte bloggar alls. Eller bara med några bilder om du inte klarar att släppa helt.
Även bara reklam funkar fint för oss trogna!
Och kanske kan du redan nu bestämma och berätta för oss vilka datum du vill pausa bloggen helt över jul.
Du kommer tillbaks och vi är kvar. Pressa dig inte för vår skull. Var rädd om dig, barnet du bär och din familj. Du är tillräckligt klok för att kunna det.
Kram Bea
Kunde inte hålla med mer! Gör det som är bäst för dig och familjen <3 vi bloggläsare finns kvar även om du tar ett längre uppehåll Clara!
Om det inte redan är gjort nyligen, be barnmorskan ta järnvärdet. 🌸
Jobbigt med en sådan trötthet. Kanske är inte alla värden bra? Visst man kan vara extra trött som gravid men du låter extra trött. Tufft! Hoppas det vänder!
Du får vara rädd om dig själv! Ta det lite lugnt! Hoppas du mår lite bättre i morgon!
//Berith
Tänk på att det är ditt tredje barn också.
Jag är 31 år och födde mitt femte barn för 2 månader sen. Denna graviditet märkte jag stor skillnad i kroppen, en trötthet jag inte riktigt känt av tidigare. Lyckades dessutom få graviditetsdiabetes denna gång… 🙈
Hur är dina järnvärden?
Jag tänkte också tanken om det kunde vara järnvärdena som låg lågt. Mörka ringar under ögonen och blek hy brukar vara tecken på järnbrist, vilket du säkert redan har koll på.
Sköt om dig Clara! ❤
Ja, se till att kolla järndepåerna. Även om hb är okej kan de vara låga eller nästan tomma. Så var det för mig. Helt dränerad på ork var jag.
Är det någon som har tips på hur en kan respektera tröttheten när en har ett 8-5 jobb med hög intensitet, mycket ansvar och gå och stå?
Graviditet är ju som bekant inte en sjukdom men jag vill inte heller att jobb+graviditet ska leda till sjukdom. Speciellt eftersom jag är ensamstående.
Så hur gör jag?
Någon som kan tipsa om hur en, som gravid, sätter gränser i ett gränslöst arbetsliv?
PS. Håller med om att det är tur att glädjen i graviditeten finns närvarande hela tiden. Annars hade det varit riktigt jobbigt PS.
Återhämtning är ovärderligt.
Så länge du gör saker du tycker om, får energi av och kommer ner i varv på fritiden så är det lungt.
Och stoppa i tid om du känner att det inte håller. Kanske något lägre arbetstid räcker.
Som ensamstående behöver du ju mycket kraft framöver också.
Ta hand om dig.
Bea
Respektera tröttheten!!
Jag gjorde inte det med vår andra och det slutade med depression och upptrappning på en utmattning. Det är inte värt det.
Jobba det du absolut måste och ta hand om dig själv och njut av julen!
Jag blev inspirerad av podden och har satt julrosor ute nu! Ska göra lite i taget efterhand som jag får lust! 😊 Ska baka lussekatter och pepparkakor och kanske köpa lite blommor nästa helg. Det och stjärnorna är det viktigaste för mig! Är ny på ett nytt jobb på heltid efter en lång utmattning så det blir nog ett balanserande mellan adrenalin och att orka.
Sköt om dig!
Tack för din fina kloka kommentar <3 och vad roligt att höra att du blev pepppad av podden! Kram