Nä nu måste vi prata om det här bisarra med att folk slänger ut julen i mellandagarna. Det är ORIMLIGT! Jag blir verkligen stressad av människor som går från att snacka julgran till att börja prata krispiga våriga tulpaner över en natt. Herregud! Krispiga tulpaner? Det är ju midvinter! Visa vintern lite respekt. Att prata vår i december är ju som att ta studenten och drömma om hur skönt det ska bli att snart gå i pension. Snacka om att hoppa över det mest väsentliga!

För mig är julen inte bara den härliga adventstiden. Eller de magiska dagarna kring själva julafton. För mig är julen också veckorna efteråt. Detta vakuum i vardagen. Snuttefilten i det mörkaste och kallaste. Firandet pågår till trettondagen, minst. Och pyntet stannar till Tjugondag Knut. Basta.

Att hålla på och påbörja sitt nya liv i mellandagarna, drömma om våren och kasta sig in i jobbtankar. Det är en avancerad form av självbedrägeri. Ja, det är nästan obehagligt när folk så snabbt förkastar det som ägnats veckor av omsorg åt att bygga upp. Som att julfriden är en punkt att stryka på en lång och tråkig lista. Det här vår-ivrandet i december känns som ett tecken på vårt sjuka slit och släng-samhälle. Ut med skiten. Nästa!

Jag undrar i mitt stilla sinne vad har folk så bråttom till? Vad de flyr ifrån? Efter att ha läst allt som finns skrivet om utmattning och återhämtning vet jag att det inte finns en chans att man hinner vila ikapp en hel hösts prestation på två till tre dagar. Försjunka i verkligt lugn och frid. Nej, på sin höjd har man bara börjat komma ner en smula i varv. Vilket i sin tur kan utlösa en stressreaktion av rastlöshet och ofrid. Som kan förväxlas med nystartspepp, men som egentligen bara handlar om flykt. Det är nämligen jobbigt för hjärnan när tempot sänks och man plötsligt kan höra sina egna tankar. Istället för att stå kvar och lyssna är det lättare att sätta igång hjärnan med nya intryck. Men för att verkligen komma ner i varv och bli återhämtad måste man vänta ut den här jobbiga perioden. Genomlida den. För först därefter infinner sig möjligheten till riktig vila! Det är samma logik som under sommarsemestern.

Jag vet att jag framstår som en riktig gnällkärring i det här blogginlägget. Och det är också min mening. Visst får folk göra precis som de vill – men de borde göra precis som jag vill! Det är jag som är julpolisen med svart bälte i firande!  Tyvärr har jag inte mandat att vidta några tvingande åtgärder mot jul-hädare. Så jag får nöja mig med att avfölja och hålla mig borta från deras flöden. Men för min egen del bannlyser jag alla nyttiga och framåtsyftande aktiviteter. Allt jobbtänk, allt rastlöst plockande och all stimuli av hjärnan. Istället ordinerar jag sociala medier-fasta, sällskapsspel och stora mängder sött fika. Det är det enda rimliga i en orimlig värld.