Här kommer de bästa håren från de senaste åren. Förut har jag ju experimenterar mycket. Superkort. Rött, vitt, svart. Men nu har jag slutat att färga håret sedan några år tillbaka. Jag gillar min naturliga hårfärg precis som är den är. Den bleks och blir guldig, ja nästan slingad på sommaren – och mörknar flera nyanser på vintern. Stort plus för att det är den hårfärg som kräver allra minst smink från mig.

Här är hur som helst – här kommer några favorithår från föregående år.

En kort rak page med lugg är den frisyr jag haft flest gånger i livet. Klippte den första gången som sexåring. Funkar fortfarande.


Och här har jag lagt luggen i små vågor för att variera mig.

Har alltid tyckt mycket om strama linjer. Det passar ett ansikte som mitt, med mjuka bulliga konturer. Men i perioder med självfall (som när jag varit gravid) har det istället fått vara ostyrigt. Också himla fint.

Extensions och lugg har jag också sportat. Här snällt lockat och draget bakom öronen. Fantastiskt hår kan jag tycka – men faktiskt alldeles för snällt för att riktigt passa på mig.

Clara i röd ullkappa med bälte i midjan.

Då var det här bättre. Lösare lockar och tung lugg.

Har aldrig ångrat en lugg någonsin. Gör ju hela frisyren! Speciellt när man har hög panna som jag har. Här är jag riktigt blond efter en solig sommar. Med saltvattenspray i håret.

Axellångt med hellugg och mörkbrun färg. Det är en väldigt fin look! Men bara när jag är sminkad. Som osminkad försvinner jag i den totalt. Det är också en färg som känns allt svårare att bära upp med åren. Ju äldre man blir desto hårdare upplevs svart hår mot hyn, om man i sig själv snarare är en blondin. Det är som att ögonfärg och hudfärg lakas ur med åren.

Här syns samma färgade hår men efter en sommar då det blekts i solen. Här är en älsklingsfrisyr som jag haft i olika perioder i livet. Bara att tupera hårt på hjässan och fästa bak delar av håret i nacken. Dela luggen i mitten och stryka den åt sidorna. Genast känner man sig 60-talschic! Några snabba tag med locktången i topparna gör den lite extra fin.

Och det här är den ultimata flickboksfrisyren. Axellångt med topparna invikta. Lite tuperat ovanpå hjässan och luggen – och så på med ett rosetthårspänne, diadem eller scarf i håret. Gulligt och fint!

Men det senaste halvåret har jag istället inspirerats av Malin på Saltkråkan. Naturlig hårfärg, klippt i flera olika längder och ostyrigt lockat. En frisyr som ska se effortless ut – men som kräver mycket arbete att få till för mig. Detta eftersom jag knappt har något självfall utan måste locka varenda himla skruv.

Just nu trivs jag bra i den frisyren. Men den är på utväxt. Borde egentligen klippa mig igen för att kunna fortsätta få till fantastiska lockar som inte tynger ner sig själva. Men jag har bestämt mig för att låta håret växa ut nu under graviditeten och första bebistiden. Det är smidigt med ett hår som går att sätta i hästsvans!

Dessutom vet jag att jag efter några månaders amning alltid får lust att totalt ändra klädstil, frisyr och smink. Så det är lika bra att jag sparar mig tills dess faktiskt.

Vilken frisyr tycker ni har varit bäst?