Att förbereda barnen på att få ett syskon

Första mötet – Bertil & Folke

Halva nöjet med att vänta smått igen är ju att få ge barnen ett syskon! Deras förväntan är underbar att se. Men hur förbereder man då ett barn på att hen ska få ett småsyskon? Jag är ju ingen expert såklart – men så här har jag gjort och resonerat.

Vi har ganska tidigt i graviditeten berättat för barnen om att de ska få syskon. Men själva berättandet har tvärtemot vad jag föreställt mig inte varit någon emotionellt överväldigande stund. Medan vuxna hurrar och blir glada kan ju barn bli lite “Jaha, ok. Men vad blir det till middag då?” Det tar ett tag för beskedet att sjunka in för barnet. Det är helt okej.

Berätta inte för mycket och besvara inte frågor som barnet inte har ställt. Det är så lätt att man överinformerar och förvirrar. Däremot kan det vara på sin plats att försäkra att ingenting kommer vara farligt. Barn kan ju få för sig de märkligaste saker. Som F som var väldigt orolig över att drunkna när mitt vatten går. Han såg framför sig att han skulle söka skydd på övervåningen, men först öppna ytterdörrarna så att allt vatten kunde rinna ur huset. Hjärtskärande. Så för att intyga att det skulle vara helt ofarligt fick jag visa med en karaff ungefär hur mycket vatten som egentligen kommer ur magen.

Låt barnen (om de vill alltså) ligga och lyssna på magen, sjunga för bebisen där inne, prata med den osv. Vi har så gulliga videos på Bertil när han som liten pratar med Folke genom naveln. Intyga att “det är så bra att du sjunger och pratar med lillebror för han kommer känna igen din röst när han kommer ut och minnas allt ni har pratat om…”

Läs böcker om att få syskon. Finns många fina bilderböcker som behandlar denna enorma händelse i ett storasyskons liv. På biblioteket kan du få hjälp att hitta igen bra titlar.

Jag har haft appen Preglife sedan början av graviditeten och där har jag visat bilder på bebisen för B & F. Berättat om fostrets alla stadier och på vilka sätt den utvecklats den senaste tiden. Det har varit till bra hjälp.

Nu när bebisen i magen är lite större har jag börjat visa bilder på prematura barn födda i samma vecka som bebisen befinner sig i (obs inga läskiga bilder såklart). Och så kan man säga “Titta precis sådär stor är ert småsyskon nu”. Det är så mycket lättare för barnen att förstå med riktiga bilder av bebisar.

Vi har inte fokuserat så mycket på att de ska få ett småsyskon som att de ska bli storebrorsor! Våra barn har varit superpeppade på syskon – men jag kan tänka mig att det här är extra viktigt om barnet inte verkar så glad. Säg inte om “Vad kul att du ska få ett småsyskon”. Fokusera istället på hur häftigt det är att barnet ska bli storasyskon! Att den kommer vara världens bästa storebror eller att bebisen har tur att få just henne som storasyster. Berätta om allt roligt man får göra när man är störst.

Och när bebisen föds – kom ihåg att syskonen ska få presenter. Bebisen bry sig ju inte. Det är det bara storasyskonen som gör. Jätteviktigt om du hälsar på en familj med en ny liten bebis också – ta hellre med en gåva till syskonet än till bebisen!

När Folke föddes hade han med sig egna presenter till Bertil. Ett fint kort och en stor dinosaurie i plast. På kortet stod en hälsning från lillebror. Om att han längtat efter Bertil när han låg i magen, att han hört när han sjungit och pratat med honom. Att han såg fram emot allt roligt de skulle göra tillsammans. Vi har kvar kortet och dinosaurien fortfarande. Och Bertil har inte en enda gång ifrågasatt om det verkligen var Folke som hade med sig dessa presenter till honom när han föddes. Han har köpt det rakt av. Så stark var den där första känslan av att ha fått något speciellt från sin lillebror!

Barn är självupptagna varelser. De är inte så intresserade av vad som händer oss vuxna. De vill bara veta hur det påverkar dem. Till exempel under förlossningen. Vem tar hand om dem under tiden? Hur länge? Och vem följer med till BB egentligen? Hur länge blir mamma borta på sjukhuset och vad händer när hon kommer hem därifrån? Var ska bebisen sova och hur ofta den kommer vilja äta? Kommer den skrika jämt? Och viktigast av allt – kommer den ha sina egna leksaker eller vilja ta alla ens favoritgrejer?

Låt barnen hjälpa till så mycket de vill och förmår när bebisen väl fötts. Vara med och bada, byta blöjor, hämta leksaker. Och så kan man förstärka positiva känslor och därigenom hjälpa till att knyta banden. Till exempel genom att säga “Titta, han slutar gråta så fort du kommer in i rummet. Det är nog för att han tycker mest om dig av alla i familjen”.

Ställ inte för höga krav på syskonen. De är lika små som de var innan det kom en bebis till familjen. Och om man har ett barn som inte tycker att det är roligt att känna sig stor och duktig, kanske man ska låta hen vara litegrann av en bebis den första tiden. För att känna att trots att det kommit en ny söt liten familjemedlem så är hen fortfarande lika söt, liten och viktig för mamma och pappa!

Berätta för barnet att “Så här gjorde du också som liten” eller “Så här ofta skrek du också när du var nyfödd” eller “När du föddes var det såååå många som kom och ville hälsa på och alla sa att du var världens sötaste bebis”. Det kan minska eventuell avundsjuka över uppmärksamhet som riktas mot bebisen. Att förklara att de själva faktiskt fick samma uppmärksamhet när de var små.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

35 kommentarer på “Att förbereda barnen på att få ett syskon”

  1. Vill du vara snäll och förklara bättre varför det äldre syskonet ska få presenter när ett syskon fötts? Presenten till den nyfödda är väl för att gratulera föräldrarna till det nya barnet och ge dem något barnet kan behöva, nu (ex. kläder) eller senare (ex. en bra bok). Det har hänt att jag enbart gett föräldrarna en stor bukett blommor, men inget “till” barnet.

    Förväntar sig dina barn att få presenter när det är syskonets födelsedag också?

    1. Men har man barn sedan tidigare behövs knappast en ny body eller en liten mössa till den nyfödda. Man har det man behöver i bebisväg. Och som mamma är det förstås trevligt att få blommor – men jag blir mycket gladare om mina barn får något så att DE blir glada. Blommor kan jag köpa själv. Hellre då att syskonen känner att det är festligt att de har blivit storasyskon. Visst kan man hävda att det det är “onödigt” att ge barnen presenter. Men det skiter jag i. Hellre onödigt och glada barn!

      Sedan kanske jag ska tillägga att det här med att ge presenter handlar om när syskonen är små. Skulle inte komma med en present till någon som är tolv år och blivit storebror. En tolvåring blir ju inte direkt avundsjuk på gosedjur och bjällror. Däremot om man är tre år och bebisen får världens gosigaste nallebjörn och man själv får…ingenting. Så himla tråkigt. Och opsykologiskt av vuxenvärlden.

      1. Tror att det kan vara lika värdefullt för en tolvåring att få presenter och bli grattad till storasyskon skapet. Inte bara bli betraktade som potentiella barnvakter. Vet har syskon som är så mycket äldre än mig. Finns underbar ungdomslitteratur att ge i gåva till en ömtålig blivande tonåring.

    2. Precis som man gratulerar föräldrarna till det nya barnet, kan man gratulera det äldre syskonet/de äldre syskonen med! Det är schysstast så. Livet förändras ju mest markant för dem egentligen. Det blir alltid sådan uppståndelse kring bebisen och det är lätt för ett storasyskon att känna sig bortglömt. Jag var själv 10 år när mitt yngsta syskon föddes. Det var paket och blommor hit och dit men inte till mig. Kände mig så osynlig då. Det hade varit positivt för mig om jag fått något litet paket jag med för att inte känna mig bortglömd. Min yngsta dotter gav sin storasyster ett stort dockhus i trä när hon föddes. De har båda haft så roligt med det, var och en för sig och tillsammans.

    3. Jaa… Själv blev jag INTE glad över att få ännu mer kläder i storlek 50 när jag fick mitt tredje barn. Jag hade massor och det passar i två veckor. Blombuketter blir jag aldrig glad för. Dyrt, onödigt, håller så kort tid. Jag har alla fönster fyllda med gröna krukväxter så det behöver jag heller inte, och har inte plats. Det jag BLEV glad för var när någon tänkte på de äldre syskonen och gav dem någon bok eller leksak, och som tur var gjorde flera det. Babyn uppskattar knappast presenter, men de äldre kan behöva lite extra uppmärksamhet.

    4. När jag var liten och jag, eller nån av mina kusiner fyllde år fick alltid de två som inte fyllde år också en liten present av vår mormor. Blev nästan gladare för den än för presenterna på min födelsedag. Fina mormor som tänkte på oss alla ❤

  2. Tack för jättefina tips! Min son fyller 3 i Mars och blir ungefär samtidigt storebror. Vi läser boken Emma och lillebror, och sedan vi fick reda på att vi väntar en flicka så byter jag namnen så det blir Samuel och lillasyster. Han är dock lagom intresserad (läs inte alls) av bebisen utan i början skrek han bara NEJ INTE BEBIS och nu skrattar han mer som att man luras HAHAH nej inte bebis, ingen lillasyster. Enda positiva från honom är när vi läser boken och när vi frågar vad han tycker lillasyster ska heta. Så, min dotter ska heta Blaze efter monstertrucken Blaze och Monstermaskinerna.
    Ska använda varje tips du gett för känns som vi har en lång bit kvar med blivande storebror innan han accepterat situationen!

    1. Min äldsta var också 3 år (ganska exakt) när hon blev storasyster. Hon var helt ointresserad av bebisen i magen och när jag ca 2 veckor innan BF frågade henne om det skulle bli roligt med bbebisen svarade hon “Bebisen inte komma” så jag var lite orolig för hon skulle reagera, men det gick hur bra som helst. Idag är de 4 och 7 år och bråkar som alla syskon, men jag tvivlar inte ett sekund på att de älskar varandra.

      1. Ja jag hoppas att allt ska gå bra när lillasyster väl kommer, men ställer in mig på att nästan ha två bebisar ett tag. Treåringar är bra knepiga, men väldigt roliga med! 🙂

    2. Min stora var drygt två när han blev storebror. Jag var väldigt noga med att han skulle få vara med, mysa, ha “egentid” (till en början mest i form av att lägga ifrån sig bebis och krama storebror då) och att inte förklara nåt med att “du är så stor så du får inte…” etc. Emellanåt säger han att han är en bebis och då får det vara så.
      Dockan blev mer intressant och har fortfarande en av lillasysters blöjor. Han var mer upprörd när han inte fick/kunde amma men matar dockan istället.

  3. Angående reaktioner från storasyskonet så hade jag förberett mig på en “jaha-men-vad-blir-det till-middag”-reaktion, som du skriver om. Istället blev reaktionen en helt annan. Jag sa “du ska få en lillebror” och den fyraåriga sonen nästan skrek “Va? Ska jag?! Ååhh! TACK MAMMA!!” <3 Det ögonblicket kommer jag alltid att komma ihåg 🙂

  4. Vi pratade mycket om att syskonet i början inte kommer att göra så mycket mer än att äta och sova.
    Min brorson blev väldigt besviken när han fick en kusin och insåg att det inte var en färdig lekkamrat som kom ut. Det tror jag hjälpte hos oss.
    Vår etta var knapp 3 år när hen blev storasyskon och var ganska ointresserad av sitt syskon tills syskonet började bli 4-5 månader.

  5. När vår äldsta skulle få ett syskon sjöng han varje dag för “pluttisen” i magen och det roliga var att efter förlossningen var det lättaste sättet att få bebisen nöjd och glad att storebror sjöng för honom.

    Några år senare ville lillebror också ha ett småsyskon. Min man och jag blev föräldrar lite senare än de flesta så jag sa som det var: mamma och pappa är lite för gamla nu, vi orkar inte riktigt ett barn till. Svaret kom på sekunden:
    men hur jobbigt kan det vara att göra en bebis??!!!

  6. Jaja… barn kan reagera olika på att få ett syskon.
    Jag vill berätta om när mitt 2 1/2-årige barnbarn träffade sitt syskon för första gången. Han var väl förberedd på att ett syskon skulle komma… men utbrast ändå:
    Vad är det där???

    Fint minne, faktiskt!

  7. Det här är så bra tips. Minns när Ida hade fötts och hur Alex kom med kritor och papper för att han ville att hon skulle rita. Besvikelsen var stor och det dröjde länge innan han ens ville titta på sin syster. Nu är de dock bästa kompisar.

  8. Jag har funderat mycket kring detta EFTER att vår trea föddes. Vi förberedde barnen på hur det skulle bli, men sedan föddes minstingen livshotande sjuk och vi kunde inte ens säga om hon skulle överleva första dygnen. Jag hade under lång tid så himla dåligt samvete över att vi inte ens reflekterat över att det kunde gå snett. Samtidigt hade det ju skrämt upp barnen. Jättesvår avvägning egentligen.

    (Förstår att sånt här vill man samtidigt inte höra om när man är gravid, så kan säga att svensk sjukvård är fantastisk och vi har en frisk lillasyster nu.)

  9. En annan grej man kan göra i all sin slughet och hjärtlighet är att lura storasyskonen att bebisen avgudar dem. Jag har tre barn ganska tätt och körde mycket på “Titta vad glad han blev när du kom in i rummet!” eller “Han tycker att det är så mysigt att höra din röst när du berättar om dinosaurier” eller något i den stilen. Spädisar bryr sig kanske inte jättemycket om storasyskon, men om de stora är ganska små kanske de inte vet set och då tycker jag att detta lur lägger grunden för en fin relation mellan syskonen.

  10. Vilka bra råd. Minns plötsligt när jag fick mitt första barn och ringde min syster. Hon berättade glatt för sitt barn att han hade FÅTT en kusin. Efter ett tag visade det sig att han hade uppfattat det som en gåva, någon som HAN skulle FÅ, och få ha hemma hos sig. Han blev nog lite besviken. 😄

  11. När småsyskon till två storasystrar, då 7och 4, skulle komma och vi berättade det för dem blev äldsta storasyster så glas att hon blev rörd och började gråta, hon sa det själv att hon blev så glad att tårarna bara kom. Och lillasyster, när lillebror väl kom hem brydde sig inte ett dugg om presenter för sin del. Hon ville varje dag kolla med mig att jag prioriterade lillebror mest. “han är viktigast eller hur? För han är minst.” när jag sa att för mig är alla tre lika viktiga så sa hon bestämt nej. Lite viktigare var allt lillebror tyckte hon.

  12. Så fint skrivet! Ska ta med mig många tips gällande att bli storebrorsor till mina barn. Har två pojkar på 8 år respektive 3 år och väntar en tredje i augusti! Tack kloka rara underbara Clara!

  13. Jättefint inlägg! Vår dotter, som var 4 år när lillasyster kom, hjälpte till mycket innan. Hon fick greja i lillasysters rum och hon valde ut några av hennes leksaker och gossedjur som hon tyckte lillasyster kunde få ärva. Vi gick även på stan och hon fick helt själv välja något att ge lillasyster i present. Lillasyster hade såklart också ordnat paket när hon kom <3

    Och nästan alla som kom och grattade hade med sig något litet till storasyster eller så fick hon öppna lillasysters paket 🙂

    Vi höll även storasyster hemma från förskolan i nästan två månader när lillan kom. Dels p g a RS-risken, men för att vi inte ville att hon skulle känna sig utanför och att vi skulle få tid att mysa tillsammans och utveckla relationer <3

    Idag är dom 6 och 2 och bästa bästa vänner. Aldrig någonsin har storasyster ens sagt ett ont ord om lillasyster, utan överröser henne med kärlek, närhet och hjälp.

    Jag blir så enormt rörd av deras syskonkärlek och önskade jag hade fått uppleva det band som dom har <3

  14. Min eldste var 18 måneder da lillesøster kom, og han var fullstendig blasert, tittet liksom litt på henne innimellom og holdt så på med sitt, så forstod liksom ikke at han skulle være sjalu.. Etter ca et halvt år «oppdaget» han plutselig at det var et ekstra barn i huset, og da var det stor stas! De var helt uatskillelige og bestiser til de var sånn 5 og 6.5, DA forsto de at de kunne krangle/bråkas, ha ha.

  15. En sak vi tänkte på, som jag tror jag läste nånstans, var att inte berätta för tidigt för vår äldsta son som var knappt 3 när han blev storebror. Små barn har ju ingen tidsuppfattning och även om det för oss vuxna går an att vänta i nio månader på en bebis så blir det svårt för ett litet barn att greppa den tidsrymden. Så vi berättade när det bara var 3-4 månader kvar och det funkade jättebra. Det är tillräckligt med tid för att de ska hinna vänja sig vid tanken.

    Kommer så väl ihåg när vi kom hem från BB efter ett dygn borta från storebror. Vi var ju förväntansfulla då, hoppades att storebror skulle vara överlycklig över lillebror som äntligen kommit. Men det viktigaste för honom var att jag nu kunde sitta på golvet och leka med honom igen, vilket jag inte kunnat på några veckor pga foglossning. Jag hade hela tiden lovat honom att så fort bebisen var här så skulle vi kunna leka på golvet igen, så det var det första han sa när vi kom hem. “Kan vi leka på golvet nu, mamma?” <3 Självklart kunde vi det!

  16. Väntar vårt andra barn nu (v40) Den här tiden har plockat fram underbara sidor hos vår femåring, omtänksamhet, nyfikenhet, fundersam och förväntan. Så otroligt fint att vi får dela det med honom. Han pussar magen, sjunger sånger, frågar och planerar saker. Tror han är mer spänd än oss föräldrar.

  17. Jättefint skrivert. Vi behövde påminna våra stora om att det inte är en färdig lekkamrat/fotbollsspelare/kojbyggare som kommer ut utan bebisen behöver växa till sig lite först innan den kan ge sig in i de vildaste lekarna, men att bebisen säkert vill va i hens lag när vi spelar spel😜😍

  18. Med tanke på hur nytt det är för människan med fungerande preventivmedel så torde det normala för människobarn vara att vara ett syskon bland många andra. Så värst nerviga kring detta med ett nytt syskon tror jag alltså inte att vi behöver vara.

  19. Tror att det kan vara lika värdefullt för en tolvåring att få presenter och bli grattad till storasyskon skapet. Inte bara bli betraktade som potentiella barnvakter. Vet har syskon som är så mycket äldre än mig. Finns underbar ungdomslitteratur att ge i gåva till en ömtålig blivande tonåring.

  20. Åh vilket otroligt fint inlägg! Många kloka ord.
    Blev rörd till tårar av tanken på allt vatten som skulle komma och kortet från Folke.
    Stort lycka till med bebisen!

  21. Hejsan. Vill skicka in ett tips om ”syskonpinata” som varit stor succé i vårt kvarter. När det blir bebis så blir det festligt med storasyskon plus kompisarna runtikring för att fira livet. När bebisen låg i magen har vi gjort i ordning en pinata med bebismotiv (vagn/napp tex) (vi har köpt en färdig stomme, men går såklart att pyssla med barnen också), som sedan mystiskt fyllts med mys (godis/småpresenter etc). När bebben sedan äntligen kommit hem och ömma modern kvicknat till någorlunda har ungarna i kvarteret fått fira tillsammans med oss genom att försöka ta sönder pinatan ute på gården och kalasa på innehållet. Stor festlighetsfaktor till låg insats. Plus att när den hängt i taket hemma veckorna innan har storbarnen verkligen peppat inför bebbens ankomst (lite som granen inför jul, kanske?). Win på att skapa egna traditioner 🙂