Årstidernas förnöjsamhet

Morfar och mormor i tjugoårsåldern. På cykelsemester till gränsen mot Västerbotten.

Min mormor och morfar har levt hela sina liv i höjd med polcirkeln. Och mormor säger att det inte finns någon plats i världen som är bättre. Att årstiderna är så underbara och att det inte finns någonstans där människan kan ha det skönare. Jag underlåter alltid att påpeka för henne att det är många som skulle hävda motsatsen. Att det är för kallt, för mörkt, för mycket snö och för korta somrar där hon bor. För mycket mygg och tallskog och för få ståtliga lövträd.

Jag säger ingenting. För jag tycker att det är så fint att vara sådär förnöjd. Så där som man kan bli om man sett lagom mycket av världen och lärt sig uppskatta den verklighet man lever i istället för att jämföra med andras. Mormors inställning är mitt rättesnöre.

Jag älskar också platsen där jag bor. Att årstiderna är så tydliga. Kalla snörika vintrar, varma ljumma somrar. Jag tycker om att tänka på årstiderna, längta och jämföra. Klockan sju en kväll i januari jämfört med sju en kväll i maj. I januari är det dags att avrunda. Det har redan varit mörkt i många timmar och jag somnar nästan i barnens säng när jag lägger dem. Blåser in varmluft under deras täcken, lägger över tjocka yllefiltar och kryper ihop tätt, tätt intill. På morgonen är det mörkt och svårstartat. Grumliga ögon, iskalla tår och en längtan efter att bli kvar i sängen.

Men en solig kväll i maj, när jag lagt barnen vid sju. Och de knappt lyckats somna eftersom det är så ljust. Då är det som att jag får en helt ny dag i present. Vad ska jag hitta på ikväll? Gå en långlångpromenad i skogen, gå ut och gräva i rabatterna? Bjuda hem en kompis? Påbörja ett brödbak? Och jag vaknar långt innan sex på morgonen för att jag glömt dra ner rullgardinen. Sovrummet badar i ljus, strålarna värmer mot ögonlocken och fågelsång hörs genom fönstret. Och allt jag vill är upp och ut! Det är en sådan häftig och njutbar kontrast. Blir helt lycklig när jag tänker på det. Alla årstider jag får uppleva.

Av jämförelsen kan man tänka att januari och februari är skräp. Men jag uppskattar vintern. Än är vi inte på väg någonstans. Ingen ny årstid står för dörren och stampar. Att dagarna blir några minuter längre märks knappt än så länge. Mer snö faller, temperaturerna håller sig låga, det är arbete, vardag och tidiga kvällar. Det är monotont och det kan vara tungt. Men det orkeslösa och händelsefattiga är också vilsamt. Och jag tänker att vi behöver den här perioden av låg energi och ork. När vi gömmer oss inomhus. Samlar kraft. Avslutar dagarna tidigt. För det är bara så vi kan stå ut med sommarens intensitet. Nätter som aldrig blir av, fågelsång dygnet runt. När man ständigt sover för lite och gör för mycket. Maj skulle göra en sinnsssjuk om den pågick för alltid.

Mormor och morfar var riktiga skogsmänniskor. Bodde på landet och rörde sig ute alla årstider. Upplevde dem. När morfar blev äldre och skröpligare så minns jag att jag bad. Gud, låt honom få uppleva en vinter till. Med norrsken och snötunga granar. Och låt inte det här vara sista vårvintern när han åker skidor i solen på skaren. Gode gud, låt honom inte missa midnattssolens sken. Han måste får vara med en sommar till när rallarrosen blommar runt huset. Och när det stundar höstfiske på sjön, med hög klar himmel och brandgula löv.

För mig kändes det nästan sorgligast att tänka på alla underbara årstider han inte skulle få uppleva igen. För att följas med årstidernas växlingar är njutning. Det är cykeln som är alltings mening. Och jag vill uppleva varenda en. Förnöjd. Utan att snegla mot andra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

39 kommentarer på “Årstidernas förnöjsamhet”

  1. Åh jösses!

    Jag får nog ändå lov att göra precis tvärtemot vad du skriver. Jag får snegla på dig och ditt sätt att åtnjuta årstider.

    Jag bor i södra sverige och tyngs nu av längtan efter vår, sommar, ljus, liv och allt som spirar, både ute och inuti mig.

    Visserligen är inte årstiderma så tydligt åtskilda här som du beskriver, vi har sett snö 2 dagar den här vintern, kanske gör det en skillnad? Eller så gluttar jag för gärna mot annat håll, varmare breddgrader tex 😉

    Tack för tänkvärda ord ❤

  2. Du beskriver detta så fint att jag kan känna en längtan till att uppleva det du beskriver någon gång i livet. Får nöja mig med en vecka i fjällen i februari inte så pjåkigt heller.
    Trevlig lat söndag!

  3. Så fint och sant! Jag bor också på landet, i Västergötland. I skrivande stund skiner solen och vi har precis varit ute i skogen och lapat strålar. Vi börjar planera för vårens trädgårdsprojekt, ser fram emot det men utan att längta bort från just detta nu. Denna period är vilsam, som du skriver. Årstiderna blir så tydliga på landet. Det går inte att värja sig från dem. Ljuset, mörkret, alla ljud, tystnaden, dofterna, stillheten. Varmt tack för din vackra reflektion!

  4. Vilket fint foto på dina morföräldrar. Det är något speciellt med gamla fotografier. Jag tycker också om årstiderna, fast jag bor längre söder ut i landet så vintern är inte lika stabil som uppe hos dig. Men själva övergångarna däremellan, har jag svårt för. Blir ofta deppig då. Men sedan, när det väl blivit vår, höst, vinter, då trivs jag igen. Det är kontrasterna som gör att man kan njuta av varje årstid, tänker jag.

  5. Så fint! ❤️ Är född på Ålidhem men blev Göteborgare som bebis. Drömmer om en riktig vinter med mycket snö. Fast så blir det inte i mina trakter. Så fort julen är över längtar jag till sommaren. Men har på ”äldre” dar blivit bättre på att uppskatta årstiderna – som inte är så tydliga här.

  6. Skulle inte vilja bo någon annanstans än här där vi har årstider. Bäst gillar jag vinter, sommaren kommer nästan på sista plats… Förutom juni, den är bäst. Juni och december är mina favoritmånader. Mörkret, snön, lugnet och myset i december och ljuset, dofterna och den skira grönskan i juni. Bor i Dalarna och skulle jag (av nån outgrundlig anledning) behöva välja mellan att flytt norrut eller söderut är valet enkelt.. Cool bild på din mormor och morfar. En stilig karl. Men med en snabb blick på din mormor ser man ju genast att man inte skulle haft nån chans där..

  7. Vad fint beskrivet! Har tänkt på att du skrev om hur januari är en skitmånad för dig. Samtidigt har du bjudit på så fin läsning i månadens olika inlägg. Tack för det! ♡

  8. Tack Clara! Du beskriver så vackert allt som jag också upplever med årstiderna.
    Och jag önskar att andra kunde förstå och ta in det. Att de skulle kunna njuta av varje tid som kommer, vare sig det är höstmörkt eller vårskirt. För det är ju variationen som gör att det är ljuvligt.
    Det gäller att leva och njuta av det som är just nu, och inte hela tiden önska något annat.

    Förnöjsamhet! Vilket vackert ord!

  9. Bland det finaste jag läst.
    Längtar till norr och vinter så det gör ont.
    Bor på västkusten bland hav och klippor men skulle byta detta mot fjällen alla dagar i veckan.
    För här finns ingen vinter, inget snötäcke, ingen knarrande snö, ingen rimfrost, inget norrsken.
    Vintern-den årstid jag älskar mest.

  10. “Maj skulle göra en sinnessjuk om den pågick för alltid.” Precis så. Jättefint inlägg!
    Jag tycker november, jan och mars kan kännas rejält tunga och jobbiga. Men skulle inte vilja byta ut att det är så för nåt i världen. Tillsammans blir året en helhet som jag mår väldigt bra av. Om jag tvingades fly till ett varmt land skulle jag troligtvis bli outhärdlig att umgås med i mitt tjat om saknaden efter årstiderna.

  11. Åh herre Gud! När min mormor dött tänkte jag “nu får hon inte veta hur det går i Glamour”. Ja… eller det var mer en tanke som for genom huvudet. Så dumt! 😶 Men hon var en riktig tv-tant ❤️

  12. Men så himla vackert skrivet om de norrländska årstiderna och hur du känner för dem! Tror som du att många av oss mår bra av att gå lite i ide på vintern och mysa under tjocka täcken.

  13. Än en gång känns det som att du sätter ord på de tankar jag också tänker och de känslor jag känner. Så jag ler igenkännande och fortsätter njuta av januarikvällen som naturligtvis innefattar tända ljus och en stor kopp te.
    P.s När jag vistas utomhus och njuter av det skådespel som respektive årstid bjuder på så går mina första tankar även till mina far- och morföräldrar, att de också skulle uppskattat vyn jag ser eller ljudet jag hör.
    Hälsningar från en trogen bloggläsare uppe i Kiruna.

  14. Ja precis så är det! Vi bor ett stenkast nedanför polcirkeln, och jag känner igen mig i allt du skriver. Mor- och farföräldrar som verkligen följt med i årstidernas växlingar. Hur dessa kalla och mörka veckor bara går utan att man egentligen märker det. Vi existerar. Är inomhus så mycket som möjligt. Eldar i kaminen, tittar ömsom på brasan och ömsom på den blåa skymningen. Det är så vackert! Även om kylan värker i kroppen och man undrar varför man inte flyttade till andra breddgrader innan hösten och vintern, skulle jag inte vilja byta bort det här. Helt plötsligt märker vi att det inte är mörkt hela dagen och att det ännu är ljust när vi åker hem från jobb och fritids. Varje år undrar vi hur det har gått till, tiden verkar ju stå stilla under de mörka och kalla veckorna. Men sedan går det fort, när ljuset återvänder, kommer energin och viljan tillbaka ☺ då är det bra att vi har bunkrat i våra iden ett tag!

  15. Vilket fint foto! Det syns faktiskt att det är din mormor, samma drag/utstrålning på bild🙂förnöjsamhet är farligt för ekonomin och arbetslinjen (enligt blåbären) men bästa känslan😀

  16. Jag älskar också att leva i ett land med fyra årstider men undrar också hur det skulle vara i ett annat klimat. Och jag hade hälsa och ekonomi men sol för det mesta, 20 grader varmt. Hur vore vardagen och hur vore JAG? Kanske annorlunda? Kanske inte.

  17. Vad fint att läsa det här inlägget! Tack för att du delar med dig. Det blev en påminnelse för mig om att vara här och nu och uppskatta det jag har. Att inte hela tiden längta framåt utan mer tillåta mig själv att vara.

  18. Tänker på Ane Bruns låt Changing of the seasons, tycker den stämmer så bra in på vad du beskriver;
    “It’s the changing of the seasons
    He says “I need them”
    I guess I’m too Scandinavian
    The relief of spring
    Intoxication of summer rain
    The clearness of fall
    How winter makes me reconsider it all”

  19. Du känns så vis och så oförstörd. Skyddad från omvärlden på något sätt. Mer skyddad än de flesta av oss.
    Jag trodde jag tänkte mycket och djupt…. men jag har stött på min överkvinna.
    Så väldigt många kloka inlägg.

  20. Jag håller med dig samtidigt som jag känner en så stark önskan om att få bo ”överallt” i detta mitt enda liv. Jag vill bo i ett pulserande New York, uppleva utvecklingen i Tokyo, driva ett gausthaus i alperna, leva lugnt i en sömnig Italiensk by, ha ett eget slott i Frankrike, bo långt norrut där tystnaden är öronbedövande och norrskenet magiskt, jag vill sälja allt och resa världen runt, jag vill bo nära min familj hela tiden, jag vill uppleva varje höst i New England, jag vill flytta runt med min (påhittade) forskning. Jag vill inte missa något. Och ändå kommer jag bara få uppleva en bråkdel av allt. När jag åker tåg sitter jag alltid och tittar ut och fantiserar om att bo på den där platsen, eller kanske den, eller varför inte den?
    Jag trivs svinbra där jag bor men jag önskar så att jag kunde bo på måååånga fler platser, helst under olika tidsepoker. Och jag avundas dem som hittat en enda plats där de vill bo på. Jag önskar att jag också kände så.

  21. Åh känner igen det där så väl, när någon lever på sin sista tid och man önskar dem ytterligare en årstid, och ytterligare en…

  22. Jag bor på Sri Lanka och ibland kan jag verkligen saknar årstiderna. Här är det bara två, regnperiod eller solperiod. Tack för denna fina beskrivning! ❤️

  23. En jättefin inställning till livet❤️ Förnöjsamhet och att utgå från den plats där man bor och formar sitt liv🌸

  24. Jag älskar hur du formulerar dig, det är härligt att läsa och jag får upp ögonen för ord jag sällan hör.

  25. När vi bott utomlands i omgångar är årstiderna något vi verkligen saknat. Verkligen känna att nu är det vinter, vår etc. (Längtar så till vår flytt norröver!). Kopplar också ihop årstiderna med många minnen, vad man brukade göra som barn, såsom bad i varma sjöar på sommaren, pulka på vintern,
    regniga dagar och plaskvåta fötter…

    Och förnöjdhet. Hitta det stora i det lilla är magiskt och lugnande på samma gång, bara vara. Det önskar jag ge mitt barn för i grunden innebär det trygghet, någonstans där man alltid bara kan och får vara.