Sist jag var hos barnmorskan frågade hon om jag är ute och rör på mig nu så här sista trimestern. Det fick mig att börja räkna efter. Hur mycket är jag utomhus? Jag kom fram till att jag de senaste sju dagarna varit utomhus tjugo minuter sammanlagt. Alltså den tid det tar att vid några tillfällen gå mellan bilen och förskolans ytterdörr. Samt mellan huset och bilen och och mataffären.
Tjugo minuter utomhus på sju dygn – det är lite som att jag sitter i husarrest. Men grejen är att kroppen inte klarar mer. Jag måste liksom ransonera antalet turer mellan övervåning och nedervåning dör att orka med. Jag är också så trött att jag inte ens får klaustrofobi av att aldrig komma ut. Det känns till och med normalt.
Så här ser ett genomsnittligt dygn ut i tredje trimestern.
11-13 timmars sömn. Eller försök till att sova. Det är ju väldigt upphackat pgav restless legs, ständigt kissnödig, halsbränna och att det skär som knivar i mitt bäcken varje gång jag måste vända mig i sängen. Vilket jag måste göra hela tiden annars domnar kroppen av och gör ont.
4 – 6 vakenttimmar liggande i säng eller soffa. Läsandes på sociala medier alternativt spela toonblast, gummy drop och toy blast med en podd i bakgrunden. Då och då uppvaktad av barnen som behöver lite uppmärksamhet och kärlek,
2 timmar om dagen i badkaret. Med kokhett vatten. Där barnen stundtals gör mig sällskap. Enda gången jag inte har ont.
2-3 timmars arbetande med blogg och jobbuppdrag. Mestadels sittande i stol.
1-2 timmar av att laga mat, äta mat, lägga barn och ställa in saker i diskmaskinen. Tills kroppen skriker av smärta och jag måste ligga ner igen.
Det låter faktiskt helt bedrövligt när jag ser det uppskrivet på det här viset. Kul liv, liksom. Snälla säg att det är fler gravida än jag som har det så här?För just nu hör jag bara om alla som jobbat heltid fram tills dagen innan förlossningen typ…
74 svar
Fem år gammalt inlägg, men jag kan inte låta bli att lämna ett TACK till dig och alla som kommenterat för i dag är jag så trött att jag bara gråter! Gravid i vecka 30+1 och fattar inte hur jag ska orka i två månader till. Men skönt att läsa att jag inte är ensam om att ha det så här.
Oj, det var inte meningen att mitt efternamn skulle komma med! Kan du ta bort det? Jag lyckas inte!
Nu är det jättelängesen du skrev detta inlägg. Men jag vill bara säga TACK! känner precis samma, och det var så himla skönt att läsa om någon annan som haft det snarlikt!
Gravid tredje gången. Mår ständigt dåligt! Trött på att vara trött om du förstår mig…. I vecka 20 nu och undrar om jag kommer vara lycklig igen någon gång. Var är ljuset i tunnelen😕
Hej Clara,
Det här inlägget hjälper mig väldigt mycket nu. Minns inte alls att jag kände den här tröttheten eller smärtan i kroppen vid vändningar under natten med första graviditeten! Men det är som du säger, som knivar som skär in. Var ute och gick med en kompis innan med barnvagnen men på vägen hem var jag nära att ringa någon och be om skjuts sista biten. Höll på att bryta ihop av smärtan. Saknar verkligen badkaret som fanns med som en bästis under första graviditeten.
Tack för en fantastisk blogg i alla bemärkelser, det var skönt att läsa att det är fler som har känt så här.
Jag lider med dig! Från v.12 hade jag foglossningssmärtor och kunde varken gå fort eller långt efter det. Försökte mest se komiken i att aldrig komma över ett övergångsställe innan det slog om till rött (bor i stan) och därmed försöka blida biltrafiken med min trötta blick att inte köra över mig samt den gången en kompis fick springa ifatt en buss och be busschauffören vänta på den gravida kompisen som inte kunde springa. Och sedan kom jag gående i snigelfart men en knappt synlig minibula till mage. Mycket mycket snäll busschaffis.
Fick gå ner i tid på jobb från v. 28 på grund av yrselkänslor som gjorde att min man fick komma och leda mig flera gånger då jag blivit strandad knappt hundra meter från dörren. Tyckte det var bästa känslan i världen när jag ÄNTLIGEN fick gå på gravidledigt v. 32. Inte för att tröttheten på något sätt minskades trots ryggläge i den utsträckningen du beskriver, utan just för att jag faktiskt inte var tvungen att gå utanför dörren fyra dagar i veckan. Sad but amusing! Speciellt i efterhand…
Exakt så! Att va gravid va det värsta jag har varit med om fysiskt. Jag är super aktiv normalt och äter för ett kompani. Men under graviditeten hade jag var enda krämpa i 9 månader. Skulle aldrig orka drt en gång till😞
TACK för alla era berättelser och kärleksfulla kommentarer som sätter mitt eget mående i perspektiv. Ni är ju bäst <3
Jag känner igen mig så mycket. Två bedrövliga graviditeter med förlamande bäckensmärta. I mitt fall har den tyvärr inte gått över heller utan jag har haft ont sedan 2011, men det är ju bättre än under mina graviditeter i alla fall. För ett år sedan föddes barn nummer två och efteråt var jag helt euforisk i en månad bara av vetskapen att jag aldrig tänker vara gravid igen.
Jag hoppas du får en ok sista tid och många lyckönskningar om att du upplever att det lättar för dig efter förlossningen!
Shit va du är aktiv säger jag 😅 relaterar till tusen procent. Husarresten är extremt påfrestande mentalt för mig. Och enplanshus hade varit något just nu… Vågar inte kolla hur många timmar jag använder telefonen per dag men orkar inte ens läsa en bok. Spamusik, scroll och apelsiner. Sammanbrott, tårar och smärta. Ångestnätter och mysmorgnar med världens snällaste treåring. Så ungefär! 36+4
Har haft det precis så här både mina graviditeter, foglossning från vecka 10 till förlossningen! Nu sitter jag här med en månad gammal underbar liten bebis och inte en krämpa. Hang in there💕
Fick mitt tredje barn för 11 dagar sedan. Med de två första var jag en sån som jobbade in i kaklet… Not so much now.
Men de första dagarna efter förlossningen gick jag runt och gjorde projekt efter projekt i huset, helt hög på glädjen av att äntligen inte känna mig som fånge i min egen kropp..! ”Titta, jag har plockat upp barnens leksaker från golvet; jag nådde, orkade och det gjorde inte ont!”
Håll ut, det blir bättre. Snart kommer en vår och sommar med babygos och storasyskon som får mammastoltheten att svämma över.
Kram!
Åh, du är inte ensam!! Vår trea tittade ut för ett par veckor sen. Månaderna innan var förskräckliga! Men så var han äntligen här. 11 dagar efter beräknat datum. Pust! Nu är vi inomhus för att mysa med bebis istället. Det är mycket bättre. Snart är du där! Heja dig!! ❤️
Har det också så…men ett av de tre barnen är 1 år och har inte börjat på förskola så vila finns inte på listan tyvärr, puh!
Jag är där med dej! Kräktes konstant från v 6-20 och därefter tog foglossning över. Har varit sjukskriven hela graviditeten och kommer vara det till förlossningen. Är i v 28 nu, går med kryckor och bälte. Mitt hem är förvandlat till ett sjukhem med duschbräda, ståstol för matlagning, glidlakan, griptänger och strumppåklädare mm…😂 Kan även tillägga att jag har en 7-åring med autism sen ett tidigare förhållande.
Jag lever också i badkaret. Bästa platsen helt klart! Ska iväg med pappan på spa i 4 dagar och enbart hänga i pooolen nästa vecka. Ska bli så skönt!
Jag hade så rastlösa ben andra halvan av graviditeten att när förlossningsvärkarna kom en natt upplevde jag smärtan som en befrielse! Då kröp och ryckte det åtminstone inte i benen.
Mardrömmen var en 10-timmars flygresa där jag konstant satt och trampade med benen, bytte ställning varje minut för att lindra pirret i benen. Paniken! Grannarnas sneglande! Jag uppvisade ju ungefär samma beteende som någon på uppåttjack 😲
Två dagar efter att älsklingspojken fötts var benen som de skulle igen 😊 men det har helt klart varit det värsta under graviditeten.
För drygt ett år sedan hade jag det precis så, foglossning från en annan värld. Trött konstant, jobbade heltid tills det var en månad kvar till bf, men det var bara dumt, jag skulle gått hem mycket tidigare. Blev sjukskriven samt bestämde mig för att det var sista graviditeten, så här ont ska jag aldrig mer ha! Fy! Tänker tillbaka med vånda på mitt usla skick! Men nu har jag den mest fantastiska lilla 1-åringen. 😊 Kämpa på! ♥️
Sitter här och läser din blogg och dricker morgonkaffe medan min son, fyra månader ligger bredvid och suger på fingrarna 😊 Så som du beskriver din vardag var PRECIS så jag spenderade århundradets varmaste sommar. Har nog aldrig varit så blek i hela mitt liv. Skydde solen som pesten och låg inne på soffan hela dagarna och vågade mig bara ut i trädgården korta stunder på kvällstid. Nätterna var ett evigt vändande för att hitta en bekväm position (gick ju inte så klart). Minns inte min tidigare graviditet som så tung men denna var TUFF de sista tre månaderna. Tur att krämporna försvinner så snabbt efter förlossningen!! Håll ut! ❤️
Det var samma för mig. Kryckor i ett halvår, låg i soffan sista 3,5 månaderna, orkade bara gå uppför trappen till sovrummet en gång per dag. Dvs på kvällen. Sång sjuk foglossning att jag grinade ofta. Hemskt var det. Jag orkade inte ens sitta ute i en solstol förra påsken. Låg bara i soffan och tittade ut på det fina vädret. 🙁
Fick min tredje för en dryg vecka sen. Mina sista dagar som gravid så hade jag jätteont av att sitta och att stå och gå för länge.
Men om jag låg för mycket fick jag ont i ryggen och kunde inte sova på natten. Så jag var tvungen att gå runt hemma för att kunna sova på nätterna. Fötterna hade svällt så de enda skor som passade var ett par trasiga sommarskor som jag inte kommit mig för att slänga. Just dessa dagar var det snöslask ute. Så skulle jag ut så blev jag blöt om fötterna direkt.. men att bara gå omkring hemma var inte tillräckligt för att kunna få sova om nätterna.. så det var bara att gå ut ändå..
Jag känner med dig kan jag ju lugnt säga!
Nu känns det som en evighet sen det kändes så i kroppen!
Bara fogarna som bråkar lite med mig fortfarande, men det blir sakta lite bättre för var dag som går.
Kämpa på och lycka till!
Håller med dig, fy vad hemskt det låter! <3 <3 <3 Jag har precis kommit in i tredje trimestern och är nervös att det är nu alla krämpor kommer. Jag sover numera hela nätter (ett tag var jag tvungen att gå på toa mitt i natten, men nu har lillen lagt sig med huvudet ner och med sparkarna utåt och trycker inte längre på blåsan) och min foglossning har minskat i styrka sista veckorna. Jag är extra trött, så jag sover ca 9-10 timmar om dygnet och vaknar inte om det är mörkt ute. Men jag kan gå korta hundpromenader, simmar gravidsim mot foglossningen 1 dag i veckan och kan sitta ner och jobba. Tur det, för som egenföretagare inom foto och film har jag inte mycket att välja på… mina deadlines är mina dealines! Men dammsuga kan jag inte, sambon lagar maten och tar längre hundrundor. Bär in och hugger ved. Så jag kan mest koncentrera mig på att jobba, så jag känner mig så extremt lyckligt lottad. Önskar dock att vi hade badkar. Och jag plockar in och ut ur diskmaskinen. Levde väldigt aktivt förut så jag tycker att jag är väldigt stillasittande nu. Gick nyligen med i en grupp på facebook med andra som har BF samma månad och insåg hur bra jag har det!! <3 Hoppas din lilla kommer snart så du slipper alla besvär!!
Japp, känner igen mig. Min bästa kompis sista tio veckorna var TENS-apparaten, lindrade tillräckligt för att jag inte skulle bli tokig!
Så jag. Minns den där tiden när jag väntade min trea som förfärlig. Och det där med att stegen mellan förskolans parkering och ytterdörr blir dagens promenad, diskmaskinen som inte fylls färdigt. Trycket nedåt mot åderbrocken, fogarna och bäckenet som med tredje barnet aldrig varit större. Massan, tyngden att släpa runt på. Snön att pulsa i. Suck. Så kommer barnet ut och med den kommer våren när du är redo att möta den. Lovely
Jag är där!! Är sjukskriven 25% nu, men på tisdag blir det 100% med en månad kvar till bf.
Jag går knappt ut, men att det inte har varit varmare än -20 utomhus kan vara en bidragande orsak.
Jag vill egentligen aldrig stiga upp, för sängen är det enda stället jag kan vila 1-2 timmar tills jag får ont igen.
Ska bli fantastiskt att fokus kommer att bli på att vila och göra det som faller mig in, utan några måsten.
Mannen ställer upp och tar treåringen, matlagning, städning, osv, 90% av tiden ❤️
Vecka 34 imorgon och låter som mitt dygn. Orkar jobba mer vissa dagar ännu. Men graciöst och roligt är det inte.
Du är långt ifrån ensam! Jag hade illamåendet från mordor till vecka 30 ungefär, konstant halsbränna från helvetet, tung som en gris och kunde knappt gå en meter utan att bli yr och nästan svimma. En gång var jag så hungrig att jag tryckte i mig en hel pizza (inga problem i vanliga fall) men fick då ett sådant akut tryck över bröstet att jag trodde det var en hjärtattack! Ringde 1177 som sa att det var halsbrännan! I övrigt kan jag säga att jag fick hälsporre pga belastningen under graviditeten och den satt i ett halvår (kan vara i upp till två år) och du kan inte ta medicin eller så, det läker ut av sig själv. Bebis första halvår kunde jag alltså knappt gå till Ica och hem utan att gråta av smärta resten av dagen. Förlossningsskräck ovanpå det, så det blev ett planerat snitt som var fantastiskt, så det blev en väldigt bra avslutning iaf 🙂 Heja dig Clara, du är GRYM! Snart är bebis här och du slipper alla dessa krämpor! ❤️❤️❤️
Jag lider med dig! Hoppas att bebisen vill komma ut snart.
Jobba deltid kunde jag hyfsat som gravid men inte gå så långt. Jag fick ransonera mina steg. Cykla med elcykel gick bra men inte med vanlig cykel. Med ena barnet fick jag fruktansvärd klåda över hela kroppen om jag blev varm så det blev duschar i kallvatten. Brrrr!
Låter som min försts graviditet… barnmorskan tjatade på mig att ja skulle gå ut ocj gå men ja hade varken kraft och ork men också alldeles för ont. Visade sig några mån efter fl att.mitt bäcken legat snett antagligen genom hela graviditeten.. (något en tredje sjukgymnast-såklart kvinna och mamma själv- såg direkt). Jag förstår hur jobbigt det kan kännas! ♡♡♡
Låter typ som mig! Är i vecka 35 och tillbringar dagarna mest på ändan i soffan 😚
Kära du, jag hade det så! Kräktes i 6 månader först och sedan typ inlåst hemma som du beskriver. Och som sagt det kändes helt ”normalt”. Heja, heja och stor Kram!
Ja allt var supertungt och jag var supertrött. Inte så mycket smärta från foglossning men i övrigt check på allt. Jobbigt att vara så stor och tung och må så galet illa nästan hela tiden. Jag hade svårt att njuta av mina graviditeter. Kände mig som en respirator utan egentlig koll på insidan.
Jag körde på en heltidssjukskrivning min senaste graviditet, fick hyperemesis i vecka 5 så jag kräktes och kräktes och kräktes lite till ända in till förlossningen. Kunde inte äta, gick därför ner 15 kg och hade ett stadigt HB på 99 med tomma järndepåer trots intravenösa järnpåfyllningar. Sen som pricken över i så fick jag börja gå med kryckor i vecka 25 då mitt bäcken klappade ihop totalt. Så enda gången jag tog mig ut var för barnmorske- läkarbesök sista månaderna.
Nu blir dock barnet snart 3år och jag börjar fundera på en 3a.. jävlar vad fort man förtränger.. 😉 all pepp och kärlek till dig, snart är målet nått!
Känner så igen mig i din beskrivning! Och så hade ungen dessutom mage att ligga kvar tio dagar över tiden… Inte okej. Det hela kompenserades dock med en väldigt snabb och smidig förlossning och en väldigt glad och beskedlig bebis. 🙂 Mitt bästa tips är förövrigt halkiga sängkläder kombinerat med halkiga pyjamasbyxor. Eller för all del ett sån där draglakan som man använder i vården. Då blir det åtminstone inte lika mycket friktion när man ska vända sig om på natten. Önskar dig en lättsam förlossning! ❤️
Det var ungefär likadant för mig, fast jag kunde inte bada för då fick jag små prickar som dansade framför ögonen. Det var gravidklåda, extrem trötthet, svullnad, havandeskapsförgiftning mot slutet… Sen blev allt bra när twinsen var ute. 🙂
Jag känner med dig!
Min tredje graviditet var vidrig. Förlossningen kände jag av innan jag plussade. I v 8 kunde jag knappt gå längre vilket gjorde jobbet svårt, jobbar som sjuksköterska. I v 13 blev jag heltidssjukskriven. Kunde blev jobba 50 % i v 18 fram till v 31. Sen blev jag heltidssjukskriven. Akupunktur räddade mig. Det gjorde att jag kunde gå nåtsånär. Den sista två månaderna kommer jag knappt ihåg. Nu är trean 2.5 år, världens goaste unge. Men några fler blir det inte. Kroppen orkar inte en gång till.
Lycka till nu på slutet! Må du få en fantastisk förlossning och en ljuvlig unge som belöning efter en eländig foglossning.
Foglossning sen v 7, halvtidssjukskriven sen v 17 och numera, på sluttampen, sjukskriven på heltid. Och är det inte foglossning så är det sammandragningar. Ett hem som är ett haveri eftersom jag inte kan lyfta tungt, inte kan plocka ur diskmaskin, inte böja mig ner och ett äldre barn som sprider sina grejer överallt och en sambo som gör sitt bästa att hinna med men som ju också jobbar och behöver vila ibland. Vissa dagar är jag så uttråkad och rastlös att jag håller på att spricka samtidigt som jag ju inte KAN göra något alls nästan.
Jag har inte haft lika påtagligt ont som du, men när jag i backspegeln ser vad jag fick lov att orka blir jag både lite ledsen och arg. Man ska liksom bara uthärda! Jag satt och sov i 9 månader pga halsbränna från helvetet osv. Det som gör mig surast är nog att det liksom är en ickefråga hur jävla drygt det är. DET KAN VARA ASJOBBIGT. Mod och styrka till dig.
Jag mår rätt så bra i min graviditet (första barnet) men har ändå gått på ledighet pga en vecka kvar till BF. När jag gick på ledighet för en vecka sedan var det ändå en del som undrade varför??? Ja… vad svarar jag på det… även om jag mår bra så orkade jag inte ett väldigt aktivt och ansvarstyngt jobb längre. Men en ska ändå bli ifrågasatt… suck!
Jag känner verkligen igen mig i behovet av att sova mycket. Problemet är bara att jag är så dålig på att ta det lugnt. Duktighetsjävulen låter mig inte få ro i själen samtidigt som jag blir paralyserad av att vara utan mina vanliga vardagsrutiner. Kvar finns bara en trötthet och en känsla av otillräcklighet som gör mig så ledsen.
Vill nog mest ventilera – men så kan det också kännas när en snart ska föda.
Usch ja, jag låg ned två sista veckorna pga kollapsfärdig i den extrema sommarvärmen vi hade i somras. Den dagen i augusti som hon föddes kom regnet. Men jag var också sjukskriven sedan v 18 pga fogarna och mådde innan dess jätteilla…kände ärligt talat inget glow alls, haha. Är avis på alla som säger att de aldrig mått bättre än under sin graviditet!! Så var det absolut inte för mig. Kram
Kämpa på, Clara! Nä, du är verkligen inte ensam. Herre jösses vad jag var långsam och trött under förra årets graviditet. Det gick ju knappt att existera varken ute eller inne under hela sommaren…
För övrigt låter din energinivå helt rimlig! Lycka till med sista tiden innan bebis kommer!
Jag har det EXAKT såhär!
Dock lite längre utomhusvistelse pga förskola som ligger 850 meter bort och jag inte har någon bil… det tar ca 30-40 minuter enkel väg nuförtiden. Så luft får jag ju men alltså – fifan vad ont jag har efteråt! Sängläge tills mannen och barnen kommer hem igen :/
Enda trösten är att det ”bara” är två veckor kvar och sen blir det förhoppningsvis bättre. Hoppas du inte heller har för långt kvar <3
Du är absolut inte ensam! Sista två-tre månader gravid med min son var en plåga och jag orkade ingenting. Min stackars 2 åring fick leka med alla andra för mamma var bara arg och hade ont. Men icke att förtrösta! Allt försvann sen när han föddes <3
Jag lider verkligen med dig. Det du beskriver låter som min andra graviditet. Jag hade lågt hb, b 12-brist och foglossning från helvetet (fortfarande inte helt bra, fem år senare). Jag hade en ett och ett halvt-åring hemma och pappan fick göra allt med henne. Jag kunde ligga på en madrass och leka med henne en kvart i taget. I övrigt sov jag eller låg i soffan. Var heltidssjukskriven halva graviditeten. Tyvärr så ledde allt detta till att jag blev deprimerad men det gick över och när bebisen var 6 månader kunde jag njuta av att vara hemma med honom varannan dag och jobba varannan dag. Det var en fantastisk tid. Och storasystern blev så lycklig när hon förstod att mamma kunde bära henne igen. Kämpa på och kräv att få all hjälp som finns från vården. Stor kram
Så har jag haft det 18 månader av mitt liv 😱 relaterar särskilt till att vara så trött att det inte ens känns klaustrofobiskt… Men jag jobbade nästan fram till bf med tredje barnet eftersom mitt jobb är slappare än att ta hand om två barn med bara 15h förskola….
Du är inte ensam! ♡ Är i gravidvecka 34 och gör nästan inget annat än att vila före och efter måltider och hämtning på förskola. Har vart heltidssjukskriven nästan hela graviditeten pga foglossning och illamående. Känns som att livet vart lite på paus de här månaderna som gått otroligt långsamt fram. Längtar efter bebis, energi och en kropp som inte faller sönder!
Känner igen mig så mycket! Varit sjukskriven sedan vecka 24 pga. foglossning och kan röra mig mindre och mindre. Har dock bra dagar emellanåt med massa energi och då överskattar jag min förmåga och ligger sedan i plågor i typ tre dygn. Mina dygn ser ut ungefär som dina. Ser på väldigt mycket serier och läser i sonens säng medan han leker. Laga mat är en utmaning, så nu har min son lärt sig flytta runt saker i stekpannan åt mig! Hade verkligen velat ha ett badkar nu, så försöker åka till vänner och bada någon gång i veckan.
Förra graviditeten var om möjligt värre. Kräktes hela tiden och var sjukskriven från vecka 8. Det tog väldigt mycket på psyket, så är väldigt glad över att hjärnan orkar med den här gången.
Kämpa på och ligg still. Snart kan vi röra oss igen!
Du är inte ensam. Kämpa på! Själv har jag så dåliga njurar så nu under min graviditet med andra barnet har jag fått börja med dialys 7 dagar i veckan, några timmar om dagen. Äter sjuhelvetes med tabletter för att få lilla loppan att stanna så länge som möjligt i magen. Dricker äckliga näringsdrycker, (har diabetes typ 1 också) så försöker trixa med blodsockret konstant. Vad gör man inte för de små liven. Vi kämpar tillsammans, kram!
Jösses Emelie! Jag kan inte klaga när jag hör detta! Hur har det gått med allt? Slipper du dialysen nu?
Kram, Cattis (bf 26 juni)
Åh vad jag känner med dig Clara! Har en tremånaders nu och båda mina graviditeter har varit väldigt invalidiserande. Hemsk foglossning från vecka 10, blodtrycksfall som gjorde att jag inte kunde stå upp längre än typ 3 minuter åt gången, HG (visserligen mild) och en hemsk halsbränna på slutet. Bara att klä på sig var som ett träningspass. Och till övervåningen gick jag bara för att sova. Det konstigaste är att man anpassar sig till att bli så imobil. Roligaste var när man fick såna uppdateringar från nån rörelseapp om att man gått totalt 63 meter på en vecka!! Nä usch, graviditer kan verkligen se så olika ut och har man en svår sådan så kan det vara förvånansvärt provocerande med andra vars graviditeter framstår som lätta och härliga!
Preciiis så där mådde jag för ett år sen! Väntade precis som du tredje barnet kunde knappt röra mig. Gick med kryckor de gånger jag var tvungen att röra mig mer än fem meter. När jag gått över bf med 5 dagar och träffade en (manlig…) läkare på spec.mvc som sa att ”ja, det är ju inte länge kvar, vi gör inget åt det idag” var jag nära att kastrera honom…
Fy, det va en riktigt tuff graviditet! Du är inte ensam om att kämpa! Men tack o lov finns det ett slut och det är inte ett slut utan en början på en ny människas liv! Och visst, trebarnschock är inte att leka med det heller men oj vad häftigt det är att få titta på alla tre och tänka att just dem har jag gjort!
Så kämpa! Du fixar det! Belöningen kommer! 💕
Jag låg på soffan de sista fyra veckorna, oförmögen att orka något. Energibrist, sömnbrist, tristess, en känsla av att ha förvandlats till en val osv. Ingen ork. Och OM jag försökte göra något så var det typ att ta sig ut i köket och hämta något, för att vända tillbaka till soffan igen….sen var orken slut. Ändå ingen ide att gå ut när man inte kan knyta skosnörena längre, eller knäppa jackan. Du är inte ensam. =) Kram
Exakt sådär var det för mig under första graviditeten, minus ta hand om barn då. Jag lämnade hemmet max tre gånger i veckan sista månaderna och det var för att få skjuts till mina föräldrar som ägde ett badkar. Den här gången har jag tack och lov ett badkar hemma. Jag är bara i v.10 än så länge men har haft foglossning i drygt två månader redan. Kan fortfarande jobba men inte använda diskmaskinen, promenera eller liknande. Påminner mig om frihetskänslan som infann sig sekunden som barnet kom ut, eftersom smärtan gick från typ kontant 10 på en 10-gradig skala, till bara 3-4. Helt smärtfri var jag ett år efter förlossningen. Heja dig, snart kommer du kunna njuta av att vara utomhus igen!
Har har du en frände! Det känns som du beskriver mina dagar (förutom att vi inte har ett badkar…..) nu för tiden och två måander tillbaka. Men snart är det över, jag har i detta nu gått över 6 dagar – så snart MÅSTE ju barnet komma väl!? (Jag lider också ständigt av en gnagande känslan att bebisen nog aldrig kommer, hjälper inte direkt!)
Du är absolut inte ensam. Jag har haft carpal tunnel syndrom med båda mina graviditeter. Från vecka 30 var händerna i princip obrukbara då jag förlorade så mycket känsel att jag hade svårt med motoriken och de värkte så mycket. För att inte tala om hur mycket det värkte på natten. Det fanns inget förutom att gå runt och skaka på händerna som lindrade något. Under andra graviditet fick jag även smärta i bäckenbotten så jag vet precis hur ont du har. Hoppas du är lika tursam som mig och blir av med krämporna då babyn är född. Håll ut!
Känner helt igen mig! Jag har inte foglossningar men jag fick hepatos i vecka 29 ( nu i vecka 37) vilket ger en ofattbar klåda. Sover högst 20 minuter åt gången och ägnar nätterna åt att duscha kallt och försöka att inte riva upp huden. Tortyr!
Med sonen kunde jag flytta utemöbler och måla väggar och skrubba trägolv på knä fram till förlossningen nästan. Kände mig stark och vacker och full av liv och glädje!
Med dottern hade jag ont i kroppen, noll fysisk ork, kräktes i tid och otid och blev trött bara av att sitta upprätt. Kände mig allt annat än stark, vacker och full av liv.
This too shall pass
SÅ hög igenkänning, barn 1, om vi bortser från det psykiska mörker de första 8 månaderna var som ingen barnmorska ville ta i med tång. Så var kroppen på riktigt ett fängelse, herremingud, när en läkare tillslut ville sjukskriva mig pga foglossningen så bodde jag i säng och badkar🙌🏻 Befrielsen när bebisen äntligen var på utsidan sen.
Hade det precis likadant för några veckor sen. Fick barn för 10 dagar sen och alla gravidkrämpor är borta nu.
Magiskt!
Usch. Hade en relativt lätt graviditet förutom illamående i början och foglossning o ischias på slutet. O trötthet såklart. Men det här att det går över efter? Har ondare nu efter förlossningen…
Mina graviditeter var gräsliga. Från början till slut. Är fortfarande, 19 år senare, rätt traumatiserad av det. Tur att ungarna blev så fina 🙂
Vecka 22 för min del just nu och det känns som jag kommer landa i samma sits som er andra. Redan sjukskriven 75% för bäckensmärta och trötthet med ångestinslag….
Förra graviditeten jobbade jag till vecka 40….
Visst, graviditet är inget sjukdomstillstånd. Men inget j*vla normaltillstånd heller….
Krämporna avlöste varandra under min graviditet. Så fort något kändes bättre kom något nytt. Usch. Sa till min bm att alla andra var så härliga och mådde så bra. Hon sa att i det här rummet är det inte så många som säger att det är mysigt och härligt. Jag hade så stora planer för graviditeten. Skulle njuta av den ordentligt och ta hand om mig själv och träna på ett särskilt sätt och äta jättebra och så vidare… Jo men tjena. Inte en chans. Jag har bara varit gravid en gång men jag lyfter verkligen på hatten för er som orkat flera gånger. Så tufft. Snart är det över och du får din kropp och en ny liten skatt som belöning. Fokus på målet. Stor kram!!
Vad jag lider med dig. Jag hade också en hemsk graviditet så du är inte ensam. Kram!
På mitt jobb blir man avstängd från första dagen man berättar att man är gravid, så mina dagar såg också ut som dina.. å sen spydde jag en 4-5/dag på det haha
Nyfiken, vad jobbar man med då? Avstängd…?
Hej Erika,
Gissar att S exponeras för kemikalier (eller strålning eller liknande) som är skadliga för barnet i magen.
Jobbade själv på läkemedelsföretag där medicinen som packades kunde vara skadlig för växande foster, så ev kvinnor inne på produktionslinjerna fick andra arbetsuppgifter direkt när de valde att berätta om graviditeten.
Jag är också på sluttampen av graviditeten och kan nog säga att jag också max kommer upp i 20 min ute på en vecka 🙂 men inte heller jag blir rastlös, kroppen orkar verkligen ingenting just nu och det är ju väldogt kallt häruppe också.
Jag har haft högt blodtryck hela graviditeten och har en historik med tidigare havandeskapsförgiftning så varit sjukskriven en stor del av den. Men som grädde på moset fick jag nu även en dunderförkylning där jag hostat så mycket att jag fått muslelbristningar i magen, så varje gång jag hostar (vilket är ofta) känns det som knivhugg i magen och det är ju inte så lätt att parera när man inte har några magmuskler kvar 🙂 så mina nätter är väldigt upphackade och nu vill jag bara att den lilla krabaten ska komma ut! Trots all sömnbrist som säkerligen kommer känns det ändå som jag kommer vara piggare då än jag är nu! 🙂
Stort lycka till med sista tiden! För min del är det tredje gången gillt och nu är vi så nöjda och med tanke på att min kropp inte älskar att vara gravid så blir det inga fler efter denna 🙂
Glad att jag läser detta för jag tycker också man bara hör om folk som typ vandrar in och vandrar ut ur förlossningen igen 🙈 samma här. Kan vara inne i dagar men öppnar man fönstrena får man väl frisk luft?! Inte sant 😄
Jag fick mitt andra barn 12 december och hade då varit halvt sjukskriven sen september och helt sen i november- hade exakt som du skriver! Trots en helvetesförlossning som slutade på Neo i ett par veckor är jag piggare nu än sista månaderna i graviditeten.
Att vakna varannan timme och amma är bättre än ha konstant ont och vrida sig i sängen och fundera på om det verkligen är värt att gå upp och kissa en elfte gång 😂
Heja dig! Snart är våra små 2 år och sover och kommer med roliga funderingar ♥️
Precis så minns jag sluten på min tredje och min fjärde graviditet. Denna veckan har jag influensa och får flaschbacks till de där tunga tunga veckorna – bli andfådd av att gå i trappan, fundera på om det är jobbigast att ligga kvar i sängen eller att resa sig upp, ont i kroppen. Men ur mig kommer bara snor… Du har snart en bebis 💛
Jag hade det precis så, fast om möjligt ännu mer orörlig, fram tills förra veckan när bebisen föddes i vecka 37. Blev heltidssjukskriven i vecka 25 och från dess rörde jag mig i princip bara mellan sängen, soffan och bilen för att åka till barnmorskan. Lagom roligt när man har en snart tvååring som också kräver sitt. Du är alltså inte ensam!
Japp! Hade det likadant med min sista. Det är överjävligt. Men rätt vad det är står ungen upp och kan säga mamma och då har en plötsligt glömt det (nåja, inte glömt men lider inte av det längre). Kämpa på, önskar dig allt gott framöver!
Jag hade det så när jag väntade min första dotter. Höll mig inte vaken mer än några timmar åt gången. Sov i badkaret varje dag. När jag väntade min andra dotter cyklade jag till sjukhuset för hinsvepning….
Du är verkligen inte ensam! Jag har två månader kvar och har haft foglossning/bäckenbottensmärta som blir värre och värre för varje dag sedan två månader bakåt. 10 minuterspromenaden till förskolan tar numera 20-30 minuter med min smärta och en 4-årings ben och det är nästan det enda som jag kommer ut, läskigt att vagga på hala gångvägar också (bor i mellersta Sverige), så det känns bättre att stanna inne för lite läsning, tv-spel och serier!
Kämpa på Clara!