Om att ändå ha boat lite

Bara för att jag i lördags skrev det där inlägget om att inte orka eller idas boa till bebisens ankomst – kom orken som ett trollslag på söndagen. Eller alltså, verkligen inte orken. Mer som en strimma av energi. Som fick mig att tänka ut en möblering som skulle rymma spjälsängen. Sedan instruera Jakob till att bära upp spjälsängen från källaren så att jag kunde montera ihop den och bädda rent. Vilken tillfredsställelse. Nu står den här och väntar på nästa familjemedlem.

Bredvid min sida av dubbelsängen.

Monterade till och med upp en sänghimmel. Letade först efter en gammal konsoll för attt kunna göra sänghimlen lika enkelt som förut. När jag inte fann någon sådan tog jag istället en väggljusstake som jag tänkt skänka bort. För när jag skruvade bort ljuskopparna från den blev den som en konsoll. Och så hängde jag bara gardinen över den.

Melker var peppad på att provligga spjälsängen.

Men han fick nöja sig med att sova på min huvudkudde istället.

Skåpet fick flytta till Jakobs sängsida

Och jag pyntade om lite med sånt jag haft stående hemma.

I hörnet där skåpet stått fick skänken stå istället. Här ska det göras rum för bebiskläder. Så fort jag får tag i några.

Och här har vi legat tillsammans hela måndagen. Jag har läst nya numret av Filter och Melker har snarkat högt. Ute har det vräkt ner så mycket snö att fönsterna drevat igen helt och man bara anar världen därutanför. Så himla mysigt. Hoppas ni fått en fin start på veckan!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 kommentarer på “Om att ändå ha boat lite”

  1. Jättefint! Syrran kan säkert skicka ett paket med några väl valda små plagg. Sedan är det klart <3

  2. Superfint. Vad brukar reaktionerna vara när din familj kommer hem eller vaknar upp till ommöblerade rum? Blir dom förvånade, vill ändra nåt eller reagerar knappt?

  3. Måste fråga hur mycket (eller lite) ni har i skåpen? Har man mycket och tungt så är det ju ett rätt grannlaga arbete att tömma för att flytta. Jag skulle aldrig orka 🙈

  4. Jag har vabbat med två febriga barn idag medan det varit tråkväder utomhus med blåsigt och snöblandat regn. Det har faktiskt varit en mysig dag med pussel, läsande och – hör och häpna – en lång stund när barnen lyssnade på sagor på Spotify i min och sambons säng UTAN MIG! Det har aldrig hänt förut! Jag hann diska undan kökskaoset fixa middag i lugn och ro. Det är vardagslycka en vab-dag.

  5. Skönt att du fick ordat lite ändå när det känns viktigt för dig. Själv verkar jag sakna “boningsgenen”, jag har självklart köpt saker till mina barn men att fixa och ordna på just det där sättet var aldrig viktigt och jag litade liksom på att allt bara skulle lösa sig till slut. Sedan så har jag båda gångerna tyckt det varit svårt att ordna och fixa saker för “någon som inte finns på riktigt än”. När det fanns ett litet ansikte där blev det lättare att se vad hen behövde. Jag kanske är tråkig men mina barn har känts ganska overkliga innan de kommit ut.

  6. Fast boandet skall väl ha ett biologiskt ursprung? Hormoner som liksom sen startar igångsättningen av förlossning. Slut på inlagring o upplagring av vävnanad och kör igång utåtriktad aktivitet.

  7. Har alltid önskat mig att bli insnöad! Bor i en förort till Köpenhamn och vi har 200 meter till skolan, 500 meter till mitt gamla jobb. Tror tyvärr inte det kommer att lyckas 😛

    1. Eller hur?! Jag bor i del av Sverige där det brukar snöa mycket. Men har aldrig heller lyckats bli insnöad på riktigt.. 😕

  8. Boande förstår jag mig inte på. Förberedelser däremot, förstår jag. Det här är helt orelaterat till Claras situation men jag vill ändå skriva ner att alla inte är gulle-bebis-nuttenutt-personer utan mer praktiskt lagda och/eller inte förmår hålla på och drömmande plocka med babyns grejer. Min dotter är nu 10 mån och vår ögonsten men innan hon föddes hade jag (i efterhand sjävdiahnosticerad) nån form av pre-natal depression. Jag hade ångest inför förlossningen, grät och sa till magen att det är synd om henne som får en sådan här mamma.
    Boande fanns inte på kartan. I mer nytra stunder beställde jag babyskydd. Mycket annat såsom säng ärvdes och kom tackochlov till trappan för att ägarna ville bli av med dethela.
    Jag förberedde allt, men jag boade inte.
    Till slut löste det sig så att jag fick planerat kejsarsnitt och karusellen stannade till. Jag förmådde inte känna glädje men jag kände inte ångest.
    Första natten på bb med min nyfödda så ”bondade” vi för första gången och nu är vi ett tight team. Love her!
    Ville bara skriva av mig lite. Kram Clara.

  9. Åh då fint du gjort det 😍 härligt att du fick lite energi, om än för en stund. Där kommer bebisen sova gott! Kram

  10. Blir på så jädra gott humör när jag tittar in hos er,fnissade som vanligt åt den härliga Melker och njöt av berättelsen om Bertil den gode. Din blogg är som nougaten i ett ballerinakex,underbar och sparas till sist !

  11. Åh, ni har det så vackert hemma! Man blir glad av att se dina bilder, där kommer bebisen att må:)