Det märks att jag är på ändtampen av graviditeten. För jag börjar känna mig så fruktansvärt färdig. I början av en graviditet finns det något skönt i temposänkningen. I att inte riktigt orka. I att behöva vara rädd om kroppen. Det finns något skönt i den stora magen som gör att fokus förflyttas från att vara fin till att vara funktionell. Men nu börjar det ändras. Jag sitter och kollar vårkläder på nätet. Drömmer om ett par nya skor. Och så räknar jag efter hur lång tid det kan tänkas ta tills jag är uppe på benen. Jag har ju pissiga graviditeter – men tack och lov brukar foglossningen bli bättre i samma sekund som bebisen är ute. Kommer jag hinna åka längdskidor den här säsongen? Ta en långpromenad på skaren? Jag har till och med börjat nynna låtarna på min löplista. Ser framför mig hur jag ska susa fram i skogen i sommar.
Jag tänker på min ork i vanliga fall. Hur mycket roligt jag kan få gjort en ledig lördag när jag varken är gravid eller utmattad. Jag har en faslig energi och glider mellan bullbak och ommöblering, telefonsamtal till en vän och sällskapsspel med barnen. Längtar så efter att få börja leva igen. Uträtta saker här hemma. Det är ju sånt som jag mår bra av!
Samtidigt vet jag ju: En dag i taget. Jag ska inte stressa kroppen. Eller själen. Och även efter bebisen är ute måste jag vara försiktig med mig själv. Med så dålig kondition som jag har så är det fullt tillräckligt att börja med att promenera 500 meter varje dag. Det är ändå längre än jag rört mig på månader. Och att baka bullar, möblera om och spela spel med en ammande bebis vid bröstet kommer liksom inte att ske.
Ändå anar jag det nu. Ljuset i tunneln.
12 svar
Det är så märkligt att det är så, som att hormonerna bestämmer att man ska bli trött på att vara gravid och bara vilja föda… känner med dig! För exakt ett år sedan var jag höggravid med första barnet. Vankade av och Ann runt matsalsbordet.
Det är oerhört tungt i slutet på en graviditet. Tror det är menat att vara så att man hinner tröttna på att vara gravid för att istället längta efter bäbisen när den väl kommer ut. Att man är så trött på graviditeten så i förlossningen är det värt att kämpa lite extra för man orkar inte vara gravid längre heller. Då finns bara alternativet att bäbisen måste komma ut. Men det tar oerhört på det mentala att kroppen lever sitt egna liv med sömnlöshet, bök och knök när man ska göra något. Men snart får du tillbaka din kropp och kroppskontroll igen.
Väl kämpat så långt medsyster i norr. Du är fantastisk och underbar och du gör ett bra jobb med att få ihop allt.
Hög igenkänning!
Här blev det två små bullar i ugnen istället för ”en liten trea”, och för mig har det varit, och är fortfarande, svårt att förstå. Jag gläds och längtar, samtidigt som jag bävar och undrar hur livet med fyra ska bli.
Om det tog lång tid tillbaka efter tvåan, hur ska jag mågonsin bli mig själv igen efter en tvillingsgraviditet? Egoistiska tankar, men hur kan jag stoppa dem? Kan inte låta bli att känna ett stygn av avundsjuka på dem som ”bara väntar en”, vars kroppar kanske inte blir helt förstörda och som inte är någon typ av allmännt tivoli när de visar sig bland folk. ”Men, kan du bliiii störe nu!?!?” ”Men herregud, du är enorm” ”men nu måste det väl vara dags snart?”.
Nja, bor de kvar till igångsättning v38 är det sju veckor kvar….
Så skönt att läsa att vi är fler som mest sitter inne, och fler som längtar till vära vanliga jag.
Antagligen blir ju detta helt fantastiskt, men det rymmer många känslor på vägen..
Jag känner samma sak…längtar så in i norden efter min energi. Inte för att jag är ett sprudlande energiknippe i vanliga fall, men åtminstone i jämfört med det här. Varenda litet hushållsgöromål känns som ett berg att bestiga. Fixa frukost, lunch, mellis, middag. Vika all tvätt som blev tvättad efter magsjukan men nu bara ligger i en stor hög i sovrummet. Gaaah…orkar inte. Som tur är storstädade min man igår, men idag ligger han sjuk. Att vara höggravid i vabruari är ju inte jättelyckat…
Önskar dig en sprudlande vår och sommar! De där amningshormonerna som kan göra att man känner sig pigg de första månaderna trots nattliga uppvak, hoppas du får uppleva en dos av dem!!!
Hurra! snart, snart <3
För mig som inte varit gravid påminner det om känslan av en jobbig sjukperiod som slagit ut en alldeles. Den nästan overkliga känslan; har jag verkligen haft en massa energi och ork i vanliga fall? Kommer jag att få det igen? I början är det bara självklart att ta det lugnt men sen kommer otåligheten då man börjar må bättre men inte har full ork ännu.
Spännande att följa er babyresa.
Så hög igenkänning på dessa rader! Drömmer om en sommar med långa promenader i raskt tempo vid vår (svärisarnas) stuga på västkusten, ett glas vin, energi (även om jag vet att den brukar ta lång tid att få tillbaka), kläder (även om det tar ett tag innan det i garderoben passar). Men så innerligt färdig med denna graviditet, och graviditeter över lag. Nu har jag gjort mitt, färdig! Och utan minsta vemod i sikte. Mvh från vecka 36
Här är en till! 6 veckor kvar till bf. Sen ska jag köpa en klänning från miss clarity i present till mig själv att glida runt i i sommar. Det är jag värd efter de här månaderna av ofrivilligt stillasittande. Längtar efter ordentliga promenader med hunden i vårsolen. Snart är vi där!
Åå, jag känner likadant! Hade BF i fredags och går bara och väntar på att lilltjejen ska komma ut till oss. Drömmer om alla fina kläder jag kommer kunna ha sedan (men inte har råd att köpa, men det spelar ingen roll just nu), tänker att jag ska byta stil helt. Börja med färgglatt och roligt istället för min vanliga diskreta klädstil. Att drömma är härligt! 🙂
Tänker på när jag kan träna utan problem igen, eller bara kunna promenera ner till affären en solig dag. Tänker på den kropp jag hade innan graviditeten och kan för mitt liv inte förstå hur jag kunde vara missnöjd med den.
Tänk vad mycket man kan uppskatta något man hade när man inte längre har samma möjlighet. Men tillbaka ska jag. Gäller bara att låta det ske i lagom takt, precis som du skriver 🙂
Det här blev lite svamligt, ville bara säga att jag förstår precis hur du känner just nu 🙂
Känner precis samma! Drömmer om nya kläder och en ny stil, att få klä mig som jag vill och inte efter magen (även om jag älskat att klä magen också!)
Har två veckor kvar och just nu blandade känslor i kroppen. Ena dagen så färdig med graviditeten och nästa dag nästan vemodig över att det ska ta slut. Har haft en jättebra graviditet (minus 4 månader av konstant halsbränna) men längtan efter bebis är så stark nu! Så det väger över åt att vilja bli klar och få möta vår lilla bebis.
Som dig så ser jag ljuset i tunneln nu efter en lång graviditet. Jag längtar efter att kunna sitta på golvet och leka med min treåring med bebisen bredvid, att kunna ta några snabba steg åt gången och att få gå ner mot altaret om 10 veckor. (Yes jag är helknäpp som gifter mig med en liten bebis, men man har bara 10 årsdag en gång!) Samtidigt njuter jag lite, för det här är nog sista gången jag bär ett barn och känner mig som världens viktigaste.
Längtar tills du har fångat ljuset, känner så med dig i bristen på energi.
Härlig känsla ändå när det känns att det är nära och att livet aldrig blir riktigt samma igen.
Det är så spännande att få följa med på resa mot bäbis👶🏻