När jag reste runt i Kenya 2016 reagerade jag på mängden solceller. Att de verkade vara så vanliga. De satt monterade på taken både fina nya hus och mindre, skruttiga kåkar ute på landsbygden. Inte sällan på platser där eltillgången annars är bristfällig eller till och med obefintlig.
El är något vi tar för givet i Sverige – men på många platser i världen är det just elbrist som är hindret för framsteg. Elbrist gör att barnen inte kan gå i skola eller att människor får bristfällig vård. Men med tillgång till elektricitet kan undervisning bedrivas kvällstid, så att många fler barn får möjlighet till utbildning. Och i områden där kompetenta lärare saknas kan skolbarnen dessutom få undervisning på distans via bildskärmar. På enklare sjukvårdskliniker möjliggör eltillgången mycket mer avancerade och långtgående vårdinsatser.
Jag samarbetar ju med elbolaget Bixia. De tillhandahåller förnyelsebar energi från små svenska aktörer som säljer vind, vatten och solenergi. Men Bixia har också en miljöfond där de tillsammans med Erikshjälpen stöttar solcellsprojekt i andra delar av världen. Exempelvis i Bangladhesh, Burikina Faso och Benin. Genom pengar från miljöfonden har de installerat solpaneler i skolor, sjukhus och vattenreningsanläggningar. Men även försett elevhem med elektricitet för att att öka säkerheten och ge möjligheter för eleverna att studera kvällstid. Hur bra är inte det?!
Bixia säljer närproducerad svensk el. Istället för el från grannlandet kommer elen från granngården. El som kan göra gott både i Sverige och i andra länder. Läs mer på Bixia.se
