Den här lördagsmorgonen strålade solen från en blå himmel och termometern visade flera plusgrader. Jag vaknade halv åtta av att det var ljust i hela rummet. Vilken nåd! Efter frukost och tidningsläsande ville Bertil åka skidor med pappa. Så då bestämde vi oss för att Folke kunde få åka skridskor med mig under tiden.

Bertils kompis hakade på ut i spåret och de hade som mål att åka en halvmil. Så duktiga ungar!

Jag hasade istället runt på isbanan med den här, vars självförtroende var 2000 procent. När han tröttnat på att åka skidor efter någon timme, började han klättra i stora snöhögar och åka rutschkana ner för dem.

När vi kom hem var han så trött att han kröp ner i soffan och somnade. Jag drack te och läste gamla nummer av Gård & Torp. Och väntade på att skidåkarna skulle återvända.

Det gjorde de. Rödkindade och svettiga och väldigt nöjda. Efter lunch och lördagsgodis ägnade de sig åt spel

Medan jag kröp ner i sängen med en ny bok jag fått låna av pappa.

Silvervägen av Stina Jackson. Har inte hunnit så långt men är verkligen fast. En deckare som utspelar sig där jag spenderat varje sommar sedan jag var liten. Nämligen i trakterna längs Silvervägen – bland annat Glommersträsk och Arvidsjaur. Jag har så många gånger tänkt att någon borde skriva ruskiga deckare om dessa trakter. Som jag älskar, men som också har något vemodigt och ibland skrämmande över sig. Förfallna ödegårdar långt inne i skogarna, ljusa sommarnätter med kolsvarta tjärnar, enorma skogar och milsvida myrar. Och så kommer någon och gör just det! Då blir man ju lycklig.

Efter att jag läst en stund så somnade jag som en liten gris. Och sov middag i en timme. Och prick när jag vaknade satte jag igång att skriva det här blogginlägget! Så detta är verkligen rykande färskt.

Hoppas lördagen är mild mot er alla!