Fick ett önskemål från bloggläsaren Angie om att ta testet 16 personalitys och redogöra för resultatet. Det lät som en rolig grej som jag genast tog mig an. Märkte dock att jag gjort det här testet förut och då fick ett helt annat resultat. Så jag tänker att dagsformen avgör mycket hur resultatet blir.

Jag vet egentligen inte hur intressant det här inlägget är att läsa för någon annan än mig själv. Och Angie då. Men hennes önskan är min lag så här kommer det! Kan inte ni också ta testet och berätta vad ni blev och om ni tycker att det stämde?

Jag blev i alla fall Förkämpe. Och om Förkämpen står det så här:

-Få personlighetstyper är lika kreativa och karismatiska som Förkämpen. Deras entusiasm och livliga fantasi gör det möjligt för dem att övervinna många utmanande hinder.

Ja, men hur bra lät inte det här då? Här vill man ju fortsätta läsa! Kommer det bara vara massa smicker?

-De 7 procent av befolkningen som denna personlighetstyp utgör är sannerligen lätta att känna igen i en folksamling. De är charmiga, självständiga, energiska och medkännande. Om en Förkämpe hittar en sak eller fråga som stimulerar fantasin – griper hen sig an verket med energi.

Herregud. Det här testet ÄR bara smicker. Underbart. Väljer att tro på vartenda ord.

-Förkämpen framhålls av sina likar som en ledare eller guru, men det är inte alltid en roll som denna frihetsälskande personlighetstyp trivs med.

Jag är rädd att detta stämmer väldigt bra. Jag förstår att jag låter självgod – men sedan jag gick på dagis har jag varit en ledare. Redan då hade jag ett litet koppel av kompisar efter mig. Samtidigt var jag oerhört introvert och kände mig trängd av alla som ringde och ville leka. För mest av allt ville jag bara vara ifred. Och ungefär så har det fortsatt. Jag tycker ofta att jag får oförtjänt ledarstatus eller blir satt på piedestal av folk som inte riktigt känner mig. Och då måste jag provocera för att ramla ner därifrån. Eftersom det är olidligt att veta att man ändå kommer göra det förr eller senare – och då mötas av stor besvikelse. Skönare att ha trillat ner självmant. Det känns som att det är vad som händer här på bloggen med jämna mellanrum, när jag skriver inlägg i kategorin Clara ryter ifrån. Då liksom väljer jag att ramla ner från piedestalen, genom att uppröra diverse läsare.

-Än värre blir det om en sådan person överhopas med administrativa uppgifter. Förkämparnas självkänsla är beroende av deras förmåga att hitta originella lösningar. De behöver känna att de har frihet att vara innovativa och kan snabbt förlora tålamodet om de fastnar i en befattning som de upplever som långtråkig. 

Där här är ju bara allt för sant. Hade jag haft en starkare administrativ ådra hade mitt liv varit väldigt mycket lättare. Nu är det något jag ständigt kämpar med. Måste verkligen ta mig samman för att inte få förseningsavgifter på varenda räkning, och komma ihåg att betala tillbaka pengar jag lånat. Minns heller aldrig när någon är skyldig mig pengar.

Mina styrkor är enligt testet att vara nyfiken och entusiasmerande. En visionär som kläcker nya ideér och startar projekt. Det stämmer. Men svagheten är att orka driva igenom projekten när de blivit tråkig vardag och rutin. Det stämmer också. Jag är en uppstartare av rang och behöver samarbeta med med avslutare och färdigställare för att verkligen komma till min rätt. Det är därför jag jobbar så bra med Erica och Annakarin som har så mycket mer av dessa egenskaper än vad jag har. En annan nackdel som framhålls är att Förkämpen generellt är lättstressad. Och det stämmer vad gäller tider och klockslag. Att lyckas passa ett klockslag kan få mig att nästan gå sönder av stress. Det framhålls också att Förkämpen är väldigt emotionell. Och vad kan jag svara på det? Bara att hålla med. Jag går från självhat till hybris till självhat igen på 15 minuter jämnt. Jag kan gråta över livets skönhet när jag ser en gråsparv, för att en sekund senare fräsa -Satans hundjävel! åt Melker när han kommer i vägen för mig.

Enligt testet är Förkämpen en underbar vän som lägger ner enormt med energi på vänskapsrelationer och ofta blir besviken när vännen inte är likadan tillbaka. Men här är igenkänningen noll. Jag är nog en rätt medelmåttig vän. I alla fall vad gäller att lägga tid på relationen. Jag är tankspridd och glömmer bort att höra av mig. Det betyder inte att jag inte älskar mina vänner. Men jag förväntar mig självständighet från båda parter. Och bara de relationer som är så har blivit långvariga för mig. Kompisar som förväntat sig mer än jag kunnat ge har fallit bort av sig själv. Dock vill jag tillägga att när vi väl ses är jag alltid extremt intresserad av allt som mina vänner gör. Jag frågar massor och minns allting de berättar. Och så har jag enormt höga tankar om alla mina vänner. Tycker att det är så självklart att de är bäst på sitt jobb, vackrast, klokast, roligast, snällast. Kan inte förstå hur någon kan tycka något annat om dem. Klart de ska bli stadsminister, chef eller trettonbarnsmamma. De fixar ju allt!

Förkämpen sägs vara en komplex varelse i kärleksrelationer – någon som älskar mystik, äventyr och passion. Det här KUNDE JU INTE STÄMMA SÄMRE?! Passion är ju trevligt. Men ännu trevligare är det att plocka lingon ihop och planera ett nytt sätt att storhandla, för att göra vårt gemensamma liv lite enklare. Jag älskar rutin, vardag och kamratskap med min partner. Tur att min man är lika tråkig som jag är.

Den punkt där Förkämpen bäst stämmer in på mig handlar ändå om karriären.


-Om det finns en utmaning när Förkämpen väljer karriär är det inte att de saknar talang, alternativ eller driv – utan att det helt enkelt finns för många roliga saker att testa!

Det är precis så jag känner. Och detta oroade jag mig över när jag var yngre. Vad av alla roliga saker ska jag välja att jobba med? Sen skapade jag det här jobbet och insåg att jag inte måste välja. Jag kan göra lite av allt!

Så länge Förkämpen får använda sina färdigheter, identifiera och uppnå sina egna mål och inspirera sina kollegor och anhängare, kommer de att vara lyckliga.

Stämmer precis in på mig. Och detta måste ju vara anledningen till att jag elva år senare fortfarande bloggar?