Vilken vidrig natt. Det har stormat i Västerbotten och värre stormvindar har jag aldrig någonsin hört. Melker låg och gnällde oroligt och jag kröp ner med barnen i dubbelsängen eftersom Jakob är i stan. Men huset jämrade sig och det lät precis som att plåttaket var på väg att flyga av. Då och då vaknade barnen och frågade vad det var som stod på. Jag vågade inte somna utan låg vaken till sex på morgonen när det började ljusna. Då gick jag upp och kollade förödelsen. Som tur var hade inga stora träd blåst omkull – däremot hade vårt garagetält och växhus blivit massakrerat.
Usch, nätterna är ingen bra tid för mig. Är skör och har så många katastroftankar. Jag ligger och tänker ut hemska scenarion och hur jag ska avhjälpa dem. Oroar mig för allt och inget som rör mina barn. Jag vet att det är helt normalt att känna så här som gravid. Men jag vet också att jag är för konstigt i huvudet just nu, för att den vetskapen ska hjälpa mig. Jag har svårt att hålla isär tankarna på vad som är möjligt, troligt, rimligt och bara galen fantasi. Allting är lika otäckt och lika sannolikt.
När barnen åkt till skolan vid kvart i åtta la jag mig i sängen och somnade till halv tolv. Och nu är jag helt vimmelkantig och yrvaken och vet inte hur jag ska få ordning på dagen.
Hoppas du har en bättre start på veckan än vad jag har. Och tänk på att nu stundar de sista skälvande dagarna i februari – för att snart gå över till mars! Med vårsol, omställd klocka, fettisdag och våffeldag. Hur bra är inte det!
14 svar
Nu är jag hopplöst sen med att svara på detta, men jag tycker att det är fantastiskt fint att du delar den skörhet som kan komma av att bli mamma. Det är något jag själv hade velat ha läst om innan jag fick barn. För att veta att det kan bli så och att man inte är ensam när man sitter och känner sig orolig.
Åh ja, det är jobbigt med den utsuddade gränsen mellan dröm och verklighet. Jag har också upplevt det, både när jag var gravid men också när jag var sjuk för en massa år sen. Tur att det blir bättre igen! Nu (med distans till det) tycker jag att Inception är en fantastisk film, den rör ju sig i det gränslandet. Men nog inget kul när man är mitt uppe i det. Hoppas du snart mår bättre 😍
Ja hurra! Hur bra!!
Fy, det känns oroligt i kroppen när det stormar och viner. Vill bara tipsa om läkemedlet Lergigan. Det är en antihistamin som funkar mot illamående och oro och allergi och lite allt möjligt. Jag fick Lergigan under graviditeten för att sova bättre och det var verkligen som en skänk från ovan! Man sover tungt och länge utan att bli nockad – dvs om ett barn skriker och behöver hjälp vaknar man utan problem men man somnar snabbt om igen. Man kan bli ganska seg dagen efter men det går över efter några dagars användning. Om man tar dem varje dag avtar effekten efter ett tag. Då kan man göra uppehåll några dagar så är man tillbaka på noll igen :). De är INTE beroendeframkallande och de är som sagt helt ok när man är gravid. Vill man ha något receptfritt finns Postafen. De funkar nästan lika bra.
Stormar är klart värre än rediga åskväder. Trist på tält och växthus. 🙁
Men sommartidsomställningen är inte förrän 31 mars så klockan får du nog låta bli ett tag till. 🙂
Måste varit hemskt en hel natt med storm. Med all rätt oroade du dig och vad synd med växthuset. Skönt att du fick litet sömn på morgonen. Kan man inte sova bra på nätterna är det lätt att få ångest. Personligen upplever jag det flera nätter i veckan och enda sättet för mig att bryta de tråkiga och deppiga tankarna är att gå upp och se på tv eller läsa en stund, sedan somnar jag gott. Hoppas ni slipper fler stormar och att du kan få välbehövlig sömn.
Usch, det är hemskt när det stormar så. Man känner sig verkligen så liten i de lägena. Och jag håller med dig. Nätterna är alltid värre än dagarna när det kommer till känslor och katastroftankar.
Skönt du kunde sova några timmar efter barnen gått till skolan i alla fall.
/Sandra
http://kojatillslott.se
Jag hade så mkt ångest och katastroftankar nåar jag var gravid med. Det var så skönt när det började släppa några veckor efter förlossning. Tilltrots för trötteheten och kroppens fysiska svaghet kände jag mig som mig själv igen psykiskt. En lättnad!
Snart är det över för dig med <3
jag är så pepp på mars. hoppas det blir lite vinter igen! fast… jag har å andra sidan precis köpt en ny klänning från Miss Clarity så jag är pepp på den, barmark och att cykla stig också. och Miss Claritys marssläpp!!
Hej Clara.
Usch så jag känner igen mig i ditt tänkande. Jag har fyra barn, och för varje unge så har hjärnan lurat mig lite värre. Och det stör mig så mycket att ingen berättade för mig att det var normalt att vara så onormal, och att ingen heller tog tag i mig och försökte ta mig ut till verkligheten. Jag var så övertygad om att jag hade blivit knäpp på riktigt.
Så när den fjärde var på väg, och jag hade fått den här kunskapen, så var det så skönt att kunna berätta för de som stod mig nära vad som förmodligen skulle komma att hända med mig och hjärnan – och jag fick deras stöd att hantera kristankar och ångest.
Och så hade jag fått veta att amningen förstärker detta efteråt, så den fjärde ungen blev utan amning men fick en mamma som återhämtade sig. Det fick inte den tredje, för där ammande jag länge och det tog 6 år innan hjärnan var tillbaka till sitt forna jag.
Men när det blåser som det gjorde hos er nu och hos oss i Uppland för några veckor sedan, då hjälper nog ingenting. Fy så läskigt det var. Jag tvingade familjen att sova på nedervåningen utifall taket skulle flyga av. Hualigen.
Ta väl hand om er nu, och tack för din fina blogg.
Här också har det stormat, kunde knappt sova! Man blir orolig när det låter som att huset ska blåsa omkull. Jättetråkigt att ert växthus pajade😞
Kram♥️ Tänk också på att det var den här dagen, imorgon är en ny. Med alla chanser att vara bättre. Själv är jag hemma från jobbet på grund av graviditet, också många tressiga tankar kring allt jag måste ta igen på jobbet efter all den här frånvaron. Hur ska allt gå, vill vi det här, orkar man. Tankarna maler. Men försöker följa mitt eget råd och ta en dag i taget.
Usch, vad jag känner igen mig! Läste att man regredierar och känslomässigt blir som ett barn på natten och att det är därför man får sån ångest. Man är helt enkelt ett barn som försöker lösa en massa vuxenproblem och det går ju sällan bra. En vetskap som kanske tröstar även om den inte hjälper. Hoppas du får en unge som sover så bra att du konstant är i chock som plåster på såren!
Tack för ditt svar – ska ha det i åtanke. Att jag är som ett barn som försöker lösa vuxenproblem. Det är en tröst i vad som känns som annalkande galenskap. kram