NÀr vi funderade pÄ att skaffa bebis nummer tre var det vÀldigt viktigt för mig att först bli frisk. Frisk frÄn utmattningen och frisk frÄn andra Ängestrelaterade grejer jag gÄtt igenom sista Ären. Eftersom jag vet att jag blir lite koko i huvudet av att vara gravid. FÄr konstiga hangups och fobier, ligger vaken och oroar mig pÄ nÀtterna, blir rÀdd för allt jag inte kan kontrollera. Och jag var frisk nÀr jag blev gravid. Jag har nog aldrig mÄtt sÄ bra som jag gjorde i maj det hÀr Äret. Samtidigt i den dÀr glÀdjen hade jag onda aningar. Man kan vÀl inte fÄ mÄ sÄ hÀr bra? Kan livet fÄ vara sÄ hÀr fint?

Och bara nÄgra veckor senare hÀnde en rad svÄra saker. Framförallt blev min svÀrfar plötsligt sjuk i cancer. Och förutom den stora sorgen och oron som det innebar, aktiverade det ocksÄ all gammal sorg och cancerskrÀck jag bar pÄ frÄn nÀr min mamma dog.

Jag har (som jag jĂ€mt trĂ„kar ut er med) haft en vĂ€ldigt jobbigt graviditet fysiskt. Men nu börjar det ocksĂ„ sĂ€tta sig pĂ„ psyket. Mest Ă€r jag rĂ€dd om mina barn. Jag oroar mig sĂ„ mycket för alla tre. Vad har jag gett mig in pĂ„? Hur kan jag vara sĂ„ övermaga att tro att jag ska fĂ„ tre friska barn? Att jag kommer fĂ„ leva och se dem vĂ€xa upp? Att jag inte kommer dö ifrĂ„n dem. Att de inte kommer dö ifrĂ„n mig. Att ingen ska fĂ„ cancer och dö – nu nĂ€r jag förlorat sĂ„ mĂ„nga nĂ€rstĂ„ende i denna vidriga sjukdom.

Jag kÀnner att vi har det för bra. Vi har ett för fint liv tillsammans vÄr lilla familj. Och sjÀlvklart kan man inte rÀkna med att det bara fÄr fortsÀtta. Snart kommer katastrofen. Och förmodligen kommer den orsakas av nÄgot fel eller misstag jag gör eller gjort. Och om jag bara ligger vaken nog mycket pÄ nÀtterna, felsöker och riskbedömer. SÄ kanske jag kan hindra förloppet.

Jag vet att jag Àr gravid och koko. Precis som det brukar bli i sista trimestern. Och snart Àr det dags för förlossning. Och Àven om den gÄr hur bra som helst stundar sedan en lÄng period av amningshjÀrna och precis lika mÄnga Ängesttankar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alltihop. Men det hjÀlper att uttrycka i ord eftersom jag fÄr distans till mina kÀnslor. Bara för att jag tÀnker nÄgot betyder det inte att det Àr sant. Bara för att jag befarar nÄgot betyder det inte att det kommer att ske. Att vara gravid och koko Àr helt i sin ordning. Jag kan inte skydda min familj frÄn alla risker och faror. NÀstan inga alls faktiskt. Jag fÄr bara lita pÄ att det gÄr ÀndÄ, pÄ nÄgot sÀtt.