Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Alla tröstande ord, förbön och pepp. Jag tvekade att skriva texten – men efter att ha läst alla era kommentarer innan jag somnade igår så sov jag en hel natt med alldeles stilla hjärta. Utan tillstymmelse till oro. Skönt att höra att vi är fler tokar där ute. <3

Nu är jag i alla fall hos Jakobs mormor på sportlov med barnen. De badar badkar, äter ohemula mängder glass, åker längdskidor och spelar sällskapsspel. Samt ligger i soffen framför kaminen och filosoferar. Det är så skönt att se att de har det bra.

Idag orkade till och med jag pallra mig ut på en utflykt. Barnen åkte skidor ner till sjön. Jag tog bilen och följde efter. Vi tände en stor eld, grillade korv, åt plättar och bullar och mandariner och drack varm choklad.

Så himla nöjd åttaåring som i skidåkningen hittat en ny favoritsysselsättning.

Det har varit soliga dagar hittills – men trots att snön började vräka ner precis under utflykten hade vi väldigt mysigt.

Melker var med på utflykten så klart. Gjorde sitt bästa för att stjäla grillkorvar och plättar och lyckades flera gånger. Men han är så fånig och klen att han helst bara ville sitta i knät under en filt och värma sig. Då fick han förstås det – och var väldigt nöjd.