Än ligger snön tjock kring gården. Men nu går smältningen fort. Det vankas värme och sol hela veckan som kommer. Och veckan efter det. Jag vet hur det är här uppe – det blir så många bakslag. Men det tänker jag inte fundera på just nu.

För just nu är jag så pirrig på lökrabatten jag satte i höstas. Jag grävde ju ner cirka 650 lökar i en och samma rabatt. Den som tinar tidigast av alla på våren. Framför punschverandan.

Har de överlevt? Har jag tänkt rätt med höjd och färger? Kommer allting samtidigt eller smyger det sig upp lite åt gången, så att det blir massa kala fläckar? Jag har ju aldrig anlagt en riktig lökrabatt så här tidigare. Mest planlöst petat ner lökar där det funnits plats. Nu finns lite mer ambition bakom – men det gör det också jobbigare om jag misslyckats. Fast charmen är att man inte kan styra allt. Eller ens något i trädgården. Till skillnad från inredning där saker står kvar som man lämnat dem – lever växtligheten sitt eget liv. Snart får jag facit. Phu…