Nu påskas det

Nu har vi påskpyntat lite. En sådan efterlängtad påsk det är i år! Med tre rara påskkärringar här hemma.

Den lilla kycklingparaden har fått komma fram igen. Den köpte jag på loppis i Borås samma vår som vi flyttade in i huset. Tio år sedan. Mitt första påskpynt. Ställde den i köket som på den tiden var ett åttiotalskök med laminatluckor och dalablå bröstpanel. Minns att den var som ett löfte om framtiden. Om huset som mer och mer skulle förvandlas till vårt hem.

Tre barn senare och den står fortfarande i köket och är en lika fin påminnelse.

Ägg i olika färger är ju den finaste dekorationen av alla. Inte ett dugg färgade. Helt naturliga. Visst är det häftigt med höns!

Till jul gillar jag äldre rustika grejer men till påsk tycker jag att det är ganska härligt med knalligt gult, kitchiga porslinstuppar från sextiotalet och färgglada äggkoppar fyndade på loppis.

Min stilförebild är påskköket hemma hos Lotta på Bråkmakargatan.

Lycka är att hitta gamla hyllband med påskmotiv på loppis. Och gulliga små påskkycklingar. De står utställda lite överallt. Men plockas ständigt ner för att lekas med.

Älskar min gamla påskbonad också. Den kommer upp varje vår!

Precis som den här nyproducerade varianten av en gammal bonad. Köpte den i en liten butik i gamla stan.

Jag har lovat barnen att vi ska påskpyssla till helgen. Kort, ägg och kycklingar. Det ser jag fram emot! Ska bara tänka ut några bra projekt först…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 kommentarer på “Nu påskas det”

  1. Jag förstår inte hur du får till det så förtrollande mysigt och stämningsfullt jämt! Jag har frågat förut, och du har svarat utförligt i ett särskilt inlägg, men du måtte ha magiska fingrar för inredning. Så är det. Jag gör likadant, tänker på mönster, färger, kontraster, harmoni. Men nä. Inte samma känsla alls. Tänker på en bildlärare jag hade i skolan.Han drog två streck och hade därmed målat upp en hel värld av underbara händelser och stämningar. Jag tyckte att jag gjorde precis likadant, men vår hund hade gjort det bättre än jag. Det går inte. och det är ju det som är så underbart och spännande, vi har alla olika förmågor där vi kan få till en alldeles egen twist och knorr på livet! Jag njuter av det andra bjuder på, tack för att du delar med dig av ditt läckra och alldeles ljuvliga påskhem! Nu går jag ut i vårsolen vid söderväggen och dricker kaffe och läser en nyinköpt deckare – DET är jag bra på 🙂 Ha det fint i våren med storbarnen och lillefot 🙂

    1. Haha, känner igen det där! Det enda jag som förskollärare är bra på är att leka utomhus med barnen, och så läsa högt. Kan absolut inte pyssla, teckna eller inreda lekrummen. Tur man är fler…

    2. Oh, vilket befriande inlägg. Du tycks dessutom vara oerhört bra på att uttrycka uppskattning för andra människors förmåga – du ser på det de har utan avundsjuka och tar vara på det. Det är verkligen en förmåga som ska uppmuntras.
      Glad Påsk så småningom alla läsare här – oavsett hur det ser ut hemma.

  2. Mitt bästa påskpynt var när jag och mamma (är endabarn) gick ut och satte upp påskfjädrar i trädet på gården. Kändes busigt att pynta utomhus på ngt sätt. Minns att jag pyntade en glänta i skogen också ifall det skulle råka gå förbi barn där och häpna.

    1. Underbart med utomhuspynt! För några år sedan flyttade det in en barnfamilj i kvarteret som till påsk satte fjädrar och ägg ute på gården. De startade en trend så numera är det påskpynt på nästan alla gårdar på vår gata. Man blir så glad av alla färger som möter en när en kommer hem till ”min gata i stan”.

      1. Satte påskris med fjädrar ute i en bytta, slutade med det när jag såg en av katterna med rosa fjäder i munnen som satt kvar på en björkkvist 🙂

  3. else och BE: Instämmer, tur vi är olika, och framför allt, tur vi kan vara en del av varandra ändå -utan avund och konkurrens! Så dumt att slösa bort livet på det, när vi istället kan ha en fördel av att vi är just olika! Att leka med och läsa för barn, att uppskatta att andra inte är avundsjuka och se fördelen med det, ja det är inte lite det! Och att Clara är generös och delar med sig istället för att “bevaka revir” och behålla allt för sig själv, det är inte heller lite! Ingen självklarhet att bjuda in allmänheten i sitt privata hem precis! Vi gör så gott vi kan allihop, vi är oss själva och bidrar var och en med sitt unika sätt att vara! Livet blir roligare då! Min farmor sa alltid, när det växte upp lite ogräs här och där, att det kan inte bara va prästkragar på ängen – det måste finnas lite ogräs att predika för också 🙂 Vi kör på den, och Glad Påsk på er allihop!

  4. Alltså ååh vad fint och varm i hjärtat jag blev av de här bilderna. Prick när jag såg första bilden tänkte jag på Lotta på Bråkmakargatan och när dom firade påsk. Ditt sätt att inreda får mig alltid att mysa av välbehag, det känns så hemma och alldels alldeles underbart <3