Här kommer en binge bilder från guldstunder under veckan som gått. Det är andra veckan i rad som barnen bara går två dagar i skolan, så det känns lite som att det redan blivit sommarlov.
Spänn fast er. Varning för lååångt blogginlägg.
Det bästa började i tisdags med matlag i vår trädgård. Efter en räcka pisskalla dagar sken solen plötsligt igen.
Testade Aleks smöriga Daal som Elsa tipsat om på sin blogg.
Succégott! Serverade det ihop med libabröd och det var mitt i prick.
När solen försvann bakom molnen gick vi in på verandan. Den är liten. Men vi kan ändå rymmas tio personer här för matlagsmiddag. Hjärterum stjärterum ni vet.
Vi har bestämt att det ska badas efter varje matlag. Mellan huvudrätt och efterrätt. Så då gjorde vi det såklart.
Friskt i vattnet, minst sagt. Men ”man ångrar aldrig ett bad” är matlagets motto. Rimligt och sant. Så vi badar på.
Till efterrätt delade vi på glass med chokladsås och frysta körsbär.
Onsdagen dokumenterade jag ingenting ifrån. Hann aldrig ens få upp kameran förrän på kvällen. Men den dagen var inte fy skam den heller.
Jakobs mormor kom hit och hälsade på som hon brukar på onsdagarna. Och jag åkte till min mormor och hälsade på några timmar i stan. Vi satt ute i solen och jag höll Ulf i ena handen och mormor i den andra. Tror inte jag hållit min barska, roliga, riviga mormor i handen sedan jag var barn. Men när man är 94 år så mjuknar man lite. Så nu fick jag.
På torsdagen fick kameran däremot hänga med. Det var riktigt varmt. Vaknade till den här utsikten och morgonsolen som kokat mig överhettad sedan gryningen. Måste snarast införskaffa rullgardiner.
Som jag redan bloggat om hade vi nationaldagsfirande i trädgården
Ett sånt där klassiskt kafferep.
Sedan följde ännu en outhärdligt varm kväll, när vi drog och badade hela gänget. En av Bertils kompisar sov över och jag hörde dem skratta och leva rövare halva natten.
På fredagsmorgonen var det ÄNNU varmare. Närmare trettio grader. Alla barn var helt svettlockiga och matta. Och underteckad mer än lovligt irriterad. Kan inte hantera värme med gott humör om jag inte har tillgång till vatten. För då är det underbart.
Så vi beslöt att ta ett morgondopp. Här har jag precis gjort bomben på barnen. Ni ser ju reaktionerna. SKRÄCK. Tömde nästan tjärnen.
Var tvungen att stanna och ta en bild på vägen hem från badet. Hur kan det få va så här fint?
Sedan lämnade jag alla stora barn hos Albin och drog på Blomstertorget med Ulf. Hittade inga sommarblommor jag föll för, men däremot massor av kryddor som ska petas ner i pallkragarna.
Efter den utflykten höll jag på att krevera i värmen igen så då blev det att åka direkt till badplatsen med vännerna. Ulf låg mest på en blöt filt under ett parasoll och sov. Viktigt att kyla småttingarna.
Hämtpizza hos Albin och Ulrika avslutade dagen. Vi var för trötta för att tänka ut något annat.
Vi tog däremot ett sista kvällsdopp för att riktigt kylas ner. Men Jakob stannade kvar med Ulf. Hittade dem så här när vi kom tillbaka. Slumrande framför ett öppet fönster.
Igår lördag var vi uppe tidigt och i farten. Jakob arbetade på gården så jag packade in alla tre barn i bilen och åkte till några favoritdestinationer.
Första stoppet var Hansskogs Plantskola i Tavelsjö. Det är min oas. Kan gå i timmar. Här köper jag alla träd, buskar och perenner till min trädgård. Man får alltid fantastisk hjälp. Kan verkligen rekommendera. Är så roligt också att storebror delar mina intressen. Han sparar veckopengen för att köpa träd.
Sedan åkte vi vidare till Blå Eld som jag också verkligen kan tipsa om. Köpte en superfin grej som jag ska visa sedan. Fick tyvärr höra att hela verksamheten är ute till försäljning. Hoppas någon vill ta över och fortsätta driva Blå Eld! Tips, tips till någon driftig typ.
På Blå Eld blev jag kvar i över en timme och gick och tittade på allt fint.
Vi avslutade med en sväng förbi min favoritantik i Rödå innan vi tuffade hem igen för att hämta farmor som kommit med tåget.
Resten av lördagen spenderade vi sedan vid badplatsen. Med familjen och farmor och matlaget som anslöt. Låg i blöt för det mesta. Så skönt att det funkar att bada kallt utan att jag får mjölkstockning.
Och imorse när jag vaknade fanns äntligen en friskhet i luften igen. Så skönt med en svalare dag så att jag kan tänka klart. Jakob bakade scones till frukost och vi såsade på i lugn och ro. Tills det plötsligt blev jättebråttom att bege sig till Pingstgudstjänst i byns bönehus.
ALLA barnens skor var plötsligt borttappade. Så de fick vara barfota. Förstår inte hur det går till när man glömmer sina skor?! Märker man inte att det fattas något när man måste halta hem längs grusvägen barfota?
Barnen sjöng i kören. Och det gjorde jag med. Fast vuxenkören.
Och så dök min bästis Elina upp på gudstjänsten. Helt oväntat. Då känner jag att vi verkligen är bästisar. Som man är bästisar när är sju år. Att man vill hålla varandra i handen och sitta nära och viska förtroligheter. Så då gjorde vi det.
Fina favoritpersoner
Favoritpersoner i variationer.
Och det var den veckans guldstunder det.
Fyfan vad bra det är att blogga! Det får mig att dokumentera och reflektera och uppskatta mitt liv på ett sätt jag inte tror att jag skulle göra annars. Jag är medveten om att vissa inlägg kanske låter idylliska i överkant. Men det skiter jag i. För just dessa stunder ÄR idylliska. Däremellan är det massa vanligt liv med tömma diskmaskin och klippa tånaglar på motstridiga barn. Men den som kan vara glad för lite får vara glad för mycket. Så det tänker jag vara!
44 svar
Aleks smöriga daal – serverar vi med ditt morotsbröd! Det hade vi som födelsedagslunch i trädgården för släkten. Tips 😀
Hej Clara! Hur stor i meter är din punchveranda? 🙂 Drömmer om en sådan och att få plats med familj och vänner. Du inspirerar mig mest av allt just nu! Längtar efter barn, matlag med vänner/grannar, att jobba deltid, att vara hemma <3
Underbara, underbara Clara ❤️! Alltså badbilden 😂
Finns ingen annan blogg som din! Bilderna, texterna, helheten! Tack! Önskar dig och familjen en underbar sommar! <3
Jag har precis påbörjat det lilla arbetet med att spara ned min privata blogg till Word dokument jag kan lämna för utskrift. Har bloggat i 10.5 år började 4 månader innan äldsta barnet föddes så alla mina tankar kring henne och hennes uppväxt samt lillebrors liv finns där. Är så orolig att bloggen av någon mystisk anledning ska försvinna i intet med alla mina tankar så har bestämt mig för att det får ta tid att göra detta projekt. Hur gör du med din blogg och alla fantastiska bilder och texter. Skriver du direkt i bloggen eller har du dem sparade på något annat sätt? Vore så sorgligt om allt vackert bara försvann….
Åh, precis så där har jag tänkt många gånger. Hur sparar du ner den? Jag har också en dryga tio år gammal blogg proppfull med bilder och dokumentation kring barnens uppväxt. Vill så gärna få den utskriven.
Det finns bloggar där det ”idylliska och perfekta” bara tröttar ut och nästan känns falskt. Och så finns din blogg, där det idylliska smittar av, känns äkta och bidrar till SÅ mycket positiva känslor. Tack för det!
Det är så härligt med människor som kan njuta av glädjen i det lilla, och uppskatta de små glädjestunderna i vardagen. Och kan man dessutom ta så fina foton och göra så vackra inlägg som du Clara, så skall man inte behöva be om ursäkt för det! För du glädjer så många andra också skall du veta, ja du ser ju själv i kommentarsfältet, det är många som verkligen gillar din blogg, så även jag!
Som ringar på vattnet alltså, du är glad, och vi är glada. Alla glada 😉
♥
Bilden på din man och son slumrandes var helt magisk 🙂 Saknar när barnen kröp ihop på en på det viset. Och matlaget, vad drömmigt!
Förmågan att njuta av nuet och det nära blir till idyll, så njut av den!
Jag som mor till fyra vuxna barn kan sakna de vardagliga stunderna med små barn och längtar så efter att bli mormor och farmor. Viktigt tillägg; det är också alldeles underbart med vuxna barn!
Älskar dina idylliska bilder och dagar! 😍 Jag är sååå sugen på att börja blogga igen för jag får liksom inte plats med alla fina bilder på instagram och det är så roligt att se tillbaka på bilderna i bloggen. Det gör man inte på samma sätt då de bara ligger i en mapp i datorn. Och let’s face it! Det är inte många bilder som hamnar i fysiska album.. 😁 Kanske får bli starten av sommaren. Att väcka liv i den gamla bloggen. Tack för inspirationen Clara! 😘
Dessa underbara IDYLLISKA inlägg, jag älskar dem!
Jag måste tacka dig för en helt fantastisk blogg! Du ger mig så oerhört mycket positiv energi. Längtar varje dag tills min stund på kvällen när barnen somnat och jag får läsa dagens inlägg från dig och fylla på min själ med glada känslor. Var otroligt deprimerad med min första bebis, kände mig instängd hemma och det ensamma mammalivet kom som en chock för mig. Nu är jag hemma med min andra bebis och jag var riktigt rädd att samma negativa känslor skulle infinna sig även denna gång. Men det har inte blivit så, jag är lycklig, superlycklig. Jag hittade din blogg ungefär tre veckor efter förlossningen och jag tror faktiskt att du är en starkt bidragande orsak till denna själaro som jag känner nu. Jag tittar ut genom fönstret när jag vaknar på morgonen (kl 05) och jag ser den enormt vackra grönskan, fåglar som kvittrar, världen som vaknar till liv och jag skuttar upp fylld med glädje fastän så tidigt på morgonen. Jag njuter av min bebis och allt bebisgos. Kanske är lyckan i mig även för att jag vet att detta är min sista bebis, allt är sista gången, vakennätter eller bebisgos, så jag värderar varje stund mycket mer. Jag lever i nuet. Det blev en lång kommentar när det enda jag ville säga till dig var tack, tack för att du får mig att se livet från den ljusa sidan och för att du skänker mig så mycket glädje fastän vi inte känner varandra och aldrig kommer träffas.
Ljuvlig text och underbara bilder ända tills svordomen kom. Kanske ett sätt att pimpa det hela, själv tycker jag att det förtar…
Instämmer!
Ett litet lyckopiller! Så fina och färgrika foton, väldigt inspirerande i allt från matlag, sju sorters kakor, bada i sjö, kompisar som sover över, matlagning och släktbesök. Så -tack❤️ Sagt det förr, läser endast två bloggar med något slags intresse längre: din och Malin Wollins.
Jag tycker inte att det var långt. Det var bara mysigt att få läsa och ta del av.
Älskar din blogg just nu! Så härliga inlägg!!
Njut av att älska ditt liv utan dåligt samvete! Det är härligt att läsa! Tidningar och media är fulla av hemskheter och nedslående nyheter och någonstans, någon enda stans, kan vi väl få läsa om lycka!?
Någon sur kommentar då och då, om vikten av att tänka på dem som inte njuter av än det ena eller andra, ja dem kan vi väl alla blunda för!
Jag njuter av mitt liv, jag med. Av mina tre barn som växer alldeles, alldeles för fort, av vår måttligt välskötta men stora härliga trädgård, av att jag tycker om mitt jobb och njuter av ett glas vin till helgmiddagarna, av att planera vår semester och av att livet är så bra helt enkelt. Jag tänker inte be om ursäkt, för jag medverkar till vårt fina liv och kämpar för det. Vi känner oss tacksamma så länge det varar! 💕
Tycker det påminner en annan också om ens guldstunder. Och bilden efter bomben – BÄSTA BILDEN EVER!!!
Älskar dessa inlägg! Så fina bilder 🌸💗🙏🏻
Alltså det där med att småslumra med en sovande bebis på magen, det måste vara något av det mysigaste som finns!
Jag tycker det verkar helt underbart med så mycket häng med vänner, både planerat och spontant. Önskar vi hade mer av sånt i mitt liv, men bor i storstad, och här verkar det av någon anledning vara svårare att få till åtminstone det där spontana umgänget. Sen funderar jag också lite på om du är en sådan som får energi av att vara social, eller om du behöver tanka upp med lite ensamhet/lugn och ro efter intensiva sociala dagar? För även om jag älskar gäster och spontanbesök, så märker jag att det tar på mina krafter, jag behöver helt klart vara ensam ett tag efter mycket social kontakt. (Obs, inget krav på svar förstås, jag är mest lite nyfiken på att höra hur det är för andra 🙂 )
Du är verkligen underbart 🙂
Så tacksam att du delar med dig av så fina stunder i livet!
Vilken kamera och objektiv använder du för porträtt/stilleben? Vet att du skrivit om det förut men jag hittar inte dit nu. 🙈
ÄLSKAR dina inlägg OCH att du påminner oss om att det är en del av ditt liv. Inte hela <3
Underbar härlig läsning! Svensk sommar när den är som bäst!
Herlige dager. Så klart du skal nyte og dele dem med oss! ❤
Lycka är att vara tillsamans med de man älskar ! Men det ser ut att vara râkallt upp i Norrbotten. Här nere i aris fryser jag pâ balkongen…
Underbart inlägg. Som vanligt!
Så mysigt och somrigt. Så som Jakob ligger och vilar med Ulf på bröstet har jag gjort mycket med vår lille grabb och jag gör det fortfarande ibland. Det är sååå gosigt💚
Vilken rikedom dina barn växer upp i. Jag blir alldeles varm i magen.
Åh, du bloggar så fint just nu! Det märks att du fått energin tillbaka efter graviditet och att du är mer ”ledig” med tid för bloggen. Tack för den tid du lägger ned!
Och du, det klart att du ska vara tacksam för dessa guldstunder, tuffare tider kommer ändå. En av dina deviser som jag alltid försöker ha med mig är ju att ta ut glädjen i förskott (inte för att du gjort det i detta inlägg) men bättre att ha varit glad en gång än inte alls. Så njut av glädjen när den ges!
Önskar dig och din familj allt gott Clara. Tack för att du visar att ett enkelt liv på landsbygden kan vara avundsvärt. Tror många inte förstår det riktigt. Själv älskar jag tystnaden i Västerbotten. Kram
Tack för att du delar med dig! Jag gläds åt dina guldstunder just nu eftersom min man gått in i väggen och mitt liv typ inte innehåller några guldstunder alls. Så jag gläds extra åt dina inlägg.
Bilden på Jakob och Ulf framför fönstret var bara bäst! Söt och rolig på samma gång!
Tack för et härligt inlägg. Jag blir så glad över din sista kommentar – om vikten av att reflektera och att stanna till vid guldstunderna i livet. Jag tror att det är jätteviktigt. När vi gör det inser vi ofta att där finns fler guldstunder än vi annars skulle komma ihåg. För de finns ju ofta inbäddade i allt det där som vi kallar för vanlig vardag.
Helt rätt inställning! Tycker inte du ska be om ursäkt för idylliska bilder, folk fattar förhoppningsvis att ditt liv också innehåller allt det andra som man kanske inte har lust att dokumentera på samma sätt (även om vissa gör det med bravur och humor!). Tycker det är inspirerande och skönt med folk som finner glädje och magi i sådant som finns nära en och som inte måste resa långt för att hitta det.
Så roligt att ni är många yngre personer som träffas i bönehuset.
Så underbart! Jag längtar så mycket efter att åka hem till norr när jag ser dina bilder. Just nu är jag gravid och även om det är tidigt än så känner jag mig mer gravid nu än jag gjorde i slutet av förra barnet. Vill bara ligga i en hängmatta under björkarna och läsa böcker. Se sonen springa naken på gräsmattan, njuta lika mycket som jag av friheten med landsbygden, hjälpa mormor och morfar i trädgården…
Det är pest att bo i stan såhär års. Begränsningarna med att inte bara kunna öppna dörren och släppa ut ungarna. Känslan av att man måste trängas med hundra andra på stranden när en vill svalka av sig. Även om ditt liv såklart också innehåller en vardag så finns det ingen som kan leverera bild och text på samma sätt som du, som gör att man önskar att man befann sig där och då. Det ser urhärligt ut!
Underbara sommardagar med familjen o vännerna! Det är livet! Härligt att läsa 🙂
Tråkigt att läsa om Blåeld! Vill alltid göra ett besök dit då jag kommer över till Sverige. Underbart ställe, liksom Borghälla gård i Täfteå som också ligger ute till försäljning… Det kommer dock att fortsätta på annat ställe. Men det stället de har nu är magiskt vackert!
Uuunderbart. Alltihopa.
Så mysigt; tack för att du delar med dig <3!
Jag har känt likadant när det gäller min lilla blogg (som dock bara läses av min familj och några vänner). Det har liksom varit ett sätt att dokumentera och komma ihåg bra stunder och känna att det ibland händer något fint i mitt liv. Tyvärr har den känslan försvunnit eftersom jag nyligen förlorade min underbara äldsta hund och inget känns bra eller skönt eller fint just nu. Men jag kämpar på och hoppas att det en dag ska kännas givande att blogga igen…
Åh så ledsamt med hunden, jag vet hur det känns att förlora en fyrfota familjemedlem. Klart att du sörjer och att det känns tufft just nu. Kanske kan du använda dig av din blogg att skriva av dig?
Alltså, Clara, dina bevisats hår! 😍
Jag är nyfiken, kör du fortfarande retrovagn som du gjorde med Bertil?
Heja dig, livet ska njutas!