Jag började städa direkt jag vaknade imorse. Ända till halv tio ikväll höll jag på. Gnodde rent badrummet, såpskurade golven och dammade mattor. Tvättade fem tvättmaskiner och vek in världens största tvättberg. Det här var tredje dagen av städande. Men vi hade så igengrott hemma att det verkligen tog tid.

Men nu har jag badat, gjort härinpackning och gått en sväng i trädgården och plockat in rosor, akleja och jättedaggkåpa till nattygsbordet. Något vackert måste man ju belöna sig med efter allt slit.

Lillälsklingen sover så gott och vi vet knappt vad vi ska ta oss till. Han är så förtvivlat söt. Vi står nästan inte ut. Och jag har nog sällan sett någon mer förälskad än vad Folke är i sin lillebror. Och jag är kär. Oj så kär.

Njuter av att sova tillsammans. Somna med min hand om hans lilla fot. Känna hans fäktande armar och ben när han blir hungrig. Möta hans klara stjärnögon på morgonen. När han liksom upptäcker mig igen. -Jasså är du här? Så underbart. Tack för vänligheten.

Jag vill leva resten av mitt liv med näsan i hans halsgrop.

Himlen är regntung inatt. Och jag borde verkligen sova. För klockan är 01.20. Och vem vet när han vaknar och behöver ammas? Men jag kan inte. För jag vill bara ligga här och känna doften från det såpskurade golvet, rosbuketten på nattygsbordet och hans aprikosskimrande bebishud.