På cykelsemester i evigheten

Jag är så ledsen just nu. För jag har förlorat min älskade mormor. Som jag är så lik och som jag alltid stått så nära. Som jag fått komma till och vara med på alla lov och ledigheter. Min roliga, slagkraftiga, tuffa, vackra, snälla mormor. Som så ofta varit min ledstjärna. När jag behövt tuffa till mig. Rycka upp mig. Komma igen. Hur hade mormor gjort? har jag tänkt. Och blivit lite modigare.

Nu finns hon inte mer. Och aldrig mer kommer hon lura mig och Anna att skratta tills vi nästan kissar på oss. Aldrig mer kommer jag höra hennes bondska kraftuttryck och talesätt. Aldrig mer får jag stå jämte henne i köket och grädda rån.

När jag blundar och tänker på min mormor så hör jag hennes bestämda, raska steg. Ser hennes krokiga, knöliga fingrar märkta av hårt arbete. Hennes prydliga vita hår och hjortronsmycke i guld. Mormor var alltid i rörelse. Alltid redo att hjälpa till. Så full av kraft och liv och jävlaranama. Och det bästa var att hon älskade mig så mycket. Jag har alltid känt mormor och morfars kärlek som en skyddande kupa runt mig. Som gjort mig trygg när jag som mest behövt det.

Nu är båda borta. Och jag kan inte säga att det var orättvist. 94 år är mer än man kan begära. Men jag saknar dem så fruktansvärt.

Sista åren försvann mormor allt mer in i sin demens. Men en person hon aldrig glömde, det var morfar. Ständigt morfar. Var är han? När kommer han? Jag saknar honom verkligen. Inte att undra på efter sextiofem år som gifta.

Nu hoppas jag att mormor och morfar är tillsammans. Och att de är lika fria och lyckliga som på cykelsemestern de gjorde som nygifta. Ja. jag hoppas att de är på cykelsemester i evigheten. Ända tills vi råkas igen. Möts från varsitt håll på en landsväg. -Är det verkligen ni? Ska jag säga. Och mormor ska fräsa -Jamen fattas bara annat!

Och då vet jag säkert.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

129 kommentarer på “På cykelsemester i evigheten”

  1. All kärlek till dig. Mormor har alltid en speciell plats i ens hjärta och del av barndomen dör med dem

  2. “Om det någonsin är en morgon och vi inte är tillsammans, så är det någonting du alltid måste komma ihåg. Du är modigare än vad du tror, starkare än vad du tror och smartare än vad du tror. Men det viktigaste är, att även om vi är ifrån varandra, så kommer jag alltid att vara med dig” – Nalle Puh

    ❤️

  3. Så fint skrivet! Som din mormor var, var min farmor.
    En kvinna med så mycket självständighet och jävlaranamma. En riktig urkvinna som cyklade i ur och skur, fram till veckan innan hon somnade in.
    Som kunde allt. Allt om det gamla. Äldre tiders hantverk, matlagning och gårdsbruk.
    Krampåer!❤️

  4. Vilken härlig beskrivning av en mormor! Blir så påmind om fina minnen av min mormor! ❤

  5. Det låter som att du hade kunnat beskriva min mormor på pricken, som plötsligt dog i cancer i februari, fjorton dagar efter att hon fick beskedet. Hon var en fantastisk människa, mamma och mormor och jag minns alla sommarlov jag sov i sommarstugan med henne i pigkammaren, alla promenader för att hämta tidningen flera kilometer bort, alla gånger honom låtit mig vara med och baka även om det antagligen gjorde att det tog dubbelt så lång tid. Glädjen i hennes röst när jag ringde henne varje vecka och man märkte när hon hade pratat färdigt och kastade in ett ”ja, men ha det så bra!”. Hon sa precis vad hon tänkte och tyckte men gnällde aldrig, och det tar jag med mig i livet. Styrkekram till dig!

    1. Vilken underbar relation till dina morföräldrar! Älskar också det där självklara, rakt-upp-och ner, jordade och riviga med glimten i ögat hos den generationen som du beskriver så bra! Det är verkligen något att ha med sig i ryggen som ledning i det egna livet. Men jag vet att det känns tomt nu, beklagar så din sorg.

  6. Såklart ni möts igen – på cykel! Där era vägar korsas än en gång i kärlekens land.❤️🙏❤️🙏❤️

  7. Beklagar din förlust. Vackert skrivet. Påminner om “Silent House” med Dixie Chicks som också är en kärleksförklaring till en älskad och saknad mormor.

  8. Clara, beklagar sorgen, som är så stark. Jag blir så berörd av dina texter. Sättet du uttrycker dig på så att din känsla går rakt genom till mig. Dina tårar blir mina och bränner som bara den innanför ögonlocken. Ta hand om dig och er i sorgen så ska det en dag åter ljusna igen. Var så säker. Kram o kärlek från Karin i Göteborg

  9. Du skriver så vackert att jag började gråta. Och vilka fantastiska bilder, deras glädje lyser igenom! Kram

  10. Åh Clara!! Så vackert skrivet och beskrivet… Mormor och morfar <3 Förstår dig precis och känner din smärta. Fäller en tår och saknar mina egna. Känns som du beskriver dem, även de från Jokkmokks kommun. Ni ses igen. Inte nu men sen. Varma kramar!

  11. Så fint skrivet och så igenkännbart! Fast min mormor åkte nog aldrig på cykelsemester. Men vi kommer att mötas på vägen ändå och hon kommer att säga… Men är du inte för tunt klädd tös?

    Tröstekramar från Eva-Mari

  12. Så vackert skrivet! Jag är säker på att mormor och morfar ler i sin himmel.
    Kramar till dig

  13. Kära Clara,
    Beklagar sorgen.
    Vilka fina ord❤️
    Får mig att tänka på sången ’I gott bevar’ ur Kristina från Duvemåla.
    Lyssna, njut och gråt ett hav av tårar.

  14. Åh Clara, jag kan säga att jag vet precis hur det känns, för att igår kväll dog min farmor. 88 år gammal och också hon dement de sista åren. Tanken på att hon kommer att vara död för alltid gör mig så ledsen. Jag hoppas att du och din familj får en fin helg och visst kommer du att få träffa din mormor där igen på landsvägen en dag! Precis som jag kommer att få träffa min farmor en dag, men vart vi kommer att träffas har jag inte bestämt mig för än 🙂 <3

  15. Så ledsamt. Sorg är sorg även om den man älskat är över 90 år, livet, livet. Eller döden, döden som Astrid Lindgren och hennes syster sa när de språkades. Låter som din mormors humor! Mitt varma deltagande.

  16. Varma kramar! Så fint skrivet. Du kommer att ha många fina hjärtespår
    och mycket eftervärme efter din mormor.
    Kram Charlotte

  17. Så vacker beskrivning av sorg och saknad men också över glädjen i det som varit. Vilken ynnest att få leva i 94 år💚

  18. Så vacker beskrivning av sorg och saknad men också över glädjen i det som varit. Vilken ynnest att få leva i 94 år💚

  19. Vad vackert skrivet. Jag tänker ofta på det, hur förgängligt allt är. Jag tänker på hur du nämner morfar men tänkte också på att hon får träffa sin dotter igen/din mamma? Att förlora ett barn är ju allas största mardröm. Vi går alla samma öde, bara olika tid. Jag brukar tänka på det ibland, alla stora kärlekar som levt tillsammans och är döda sen länge. Vår stund på jorden. Så mycket tid som går åt jobb, stress, måsten. Om vi fick göra mer av allt det där vi älskar och vara med de vi älskar. Inte spendera mer tid med kollegor än sina egna vänner. Osv osv. Livet är bra konstigt men så värdefullt

  20. Självklart är du ledsen nu. Saknaden.

    Men det fina är att din mormor & morfar fanns kvar. De lever i ditt minne. Själv fikar jag ofta med mina morföräldrar på deras balkong. Fast de varit borta i över 15 år nu är de levande som alltid.

    1. Så härligt. Din kommentar gjorde mig både glad och sorgsen. Jag vill också fika med min mormor även när hon är borta. Jag pratar med min morfar ibland när jag matar fåglar på vintern, för det var något jag kopplar till honom. På det viset känner jag fortfarande närhet till honom och kan liksom höra honom. Att påminnas om de som är borta känns bra.

  21. Så tråkigt att höra och jag förstår att du är ledsen. Det är svårt att bära sorg i sitt liv men jag försöker alltid tänka att sorgen är ett tecken på att jag inte var likgiltig inför denna människa. Man kan inte känna sorg för någon som inte betydde något för en i någon form. Sorgen hjälper en se kärleken men också det man ibland hade behövt från den personen. Men personen var ändå viktig för en.

    Jag tycker din förhoppning att få möta dem på cykeltur i evigheten är vacker, jag ser det framför mig. Det är en väntan för oss alla som är kvar här på jorden.

    Ta hand om dig och din familj!

  22. Om 50-60 år kommer säkert nåt av dina barnbarn att beskriva dig med liknande ord. Beklagar sorgen 💔

  23. Å så otroligt fint skrivet. Jag saknar min farmor väldigt ofta fast hon var 95 då hon dog och det har gått flera år nu. Även om en förstår att det snart är dags för en gammal människa blir ju inte saknade mindre. Det är fint, som du skriver, att tänka sig att de får återförenas med den som gått före. Det tröstar <3

  24. Så fint fint skrivet. Hur du sätter ord på sorgen. Och saknaden. Just alla de där små sakerna som är unika med människor man älskar. Och som helt säkert älskar en tillbaka.

  25. Åh jag beklagar din förlust fina Clara. Jag hoppas ni möts på cykelvägen i nästa liv 💗 Så jobbigt att förlora sin älskade.

  26. Så fint skrivet och jag kom att tänka på min egen mormor som också hade knotiga fingrar efter strävsamt arbete i trädgården. Tänk att en vacker dag själv få vara någons farmor/mormor, något att längta till. Styrkekramar 💛

  27. Beklagar sorgen finaste Clara! <3 tänker på er <3 så otroligt fint du beskriver din kära mormor, jag blir tårögd. All kärlek till er <3

  28. Beklagar din sorg ❤
    Jag tänker och känner att både mamma, mormor och farmor finns med mig när jag behöver dem. Kan höra min mamma när jag tycker något är jobbigt “skit i det” så då gör jag det.

  29. Så fint du skildrar din mormor.
    Hon har verkligen satt sin stjärna i dig och hos sina kära, så vårda den och de bästa minnena❤️
    /Anna

  30. ❤️Såklart jättejobbigt. Det vanliga är att mormor går bort först och sedan mamma- många år senare. Och här står du nu mitt i småbarnslivet utan mamma och utan mormor❤️❤️.
    Klart att det är tomt. Bra är ändå att du fått så mkt anamma!! från din mormor att du med kraft skapar det liv ni vill leva och med nya nära vardagsrelationer såsom matlag mm och så har du en SYSTER Det önskar jag mig nu när jag vare sig har mamma , pappa ,mormor eller farmor kvar. ❤️Kram o styrka

  31. Ååååh! Känner med er i sorgen! ❤
    Har läst om din mormor förut i bloggen och förstår att hon var djupt älskad och en stor del av dig och ditt/ert liv.
    Vilken stor sorg och saknad som samtidigt rymmer så många minnen av lycka, trygghet, närvaro och kärlek.
    Mormor! Allt i det enda ordet.
    Vilken välsignelse att ni fått ha henne!
    Vi får tro på mötet i evigheten.

  32. Åh Clara, du skriver så vackert! Jag har tyckt om din blogg länge men på senaste tiden blir jag allt oftare rörd till tårar. Tack för att vi får dela också dina svåra stunder. Med bön om att din saknad ska kännas lite lättare när du vet att den får beröra oss som läser! ❤️/ Frida

  33. Den villkorslosa karleken man i egenskap av barnbarn far gor sa ont att mista. Inte minst da man haft den “ett helt liv”. 10 ar senare o jag saknar fortf mina far o morforaldar, dar man inte bara var sjalvklar utan aven alltid var “gradden pa moset”. Inget som skavde utan bara bara kärlek. Fa relationer som varit sa okomplicerade, inte konstigt det blir tomt nar de inte langre finns. Forstar din sorg.

  34. Kram kära du, fast vi inte känner varandra. Att förlora sin mormor är så smärtsamt. En del av ens historia och länken mellan då och nu <3

  35. Åh så hemskt för dig. Vilken sorg och vilken förlust. Ett sånt tufft år. Som du har utmanat. All styrka till dig i sorgen ❤

  36. Beklagar din stora förlust ❤
    Förlorade min mamma alldeles nyligen, och känner igen mig i det du skriver. Fick ändå ha min kära mamma länge, hon blev 91 år. Kram till dig, Clara.

  37. Beklagar sorgen…
    Jag har själv de finaste minnena av mina morföräldrar som båda gått ur tiden.
    Mormor hade länge levt i glömskan. Morfar kunde inte försona sig med det faktum att hans käraste inte längre var riktigt samma person som den han hade delat sitt liv med i så många år. Vilken ynnest ändå att växa upp med så fina förebilder – så mycket kärlek och vackra minnen de lämnat efter sig.

  38. Stor kram till dig, jag beklagar sorgen. Det är något särskilt med den äldsta generation, ett annorlunda band. En vänskap som kan finnas och växa sig starkare och starkare längs vägen som sedan helt plötsligt är så saknad. Jag saknar min farmor som inte finns på jordelivet längre. Hon är alltid med mig när jag är vilsen i saker och ting. Ta hand om dig !

  39. Åh!
    Frivillig kram!!
    Förstår också, att förutom att vara sig själv var mormor också en stark länk till din mamma! ❤️
    Har svårt att hålla tårarna tillbaka , eftersom jag också mist mina, i samma ordning som du…
    Men hon kommer fortsätta att göra dig modig! Så länge vi minns så finns de! ❤️

  40. Vad kärleksfullt och vackert beskrivet. Tomheten hos dig ekar ända ut till oss som läser. All medkänsla! 💕

  41. Så tråkigt för dig och din familj. Även om en människa fått ett långt och fint liv blir saknaden stor. ❤️

  42. Åh, jag vet hur det känns, så himla sogligt,
    de gamla, de som levde innan oss, de kloka och älskvärda…..
    …det blev så tomt…..
    Kanske är det en av anledningarna att jag gärna läser böcker med
    levnadsbeskrivningar från “förr”…..
    Har just slutat sista boken i serien (4 st böcker) om Julie.
    Miljön är norsk landsbygd.
    Första boken heter Till dess morgonvinden blåser av Anne Karin Elstad
    Har du läst den?
    Kram från mig ❤️

  43. Tänker på dig Clara.Det gör så ont att mista någon som man har kär.Styrkekramar <3

  44. Visst är det skönt att du har så många underbara minnen, de kan aldrig tas ifrån dig. varm kram 💖💓

  45. Förlorade min mormor i våras så jag känner verkligen med dig. Det spelar ingen roll att det är rätttvist, att hon var gammal. För mig var hon min mormor och ett barnbarn behöver alltid sin mormor oavsett om man hunnit bli vuxen själv.

  46. Så berörande text Clara, både det sorgliga och det kärleksfulla och vackra, känner igen min egen saknad även om det var många år sedan mina mor- och farföräldrar dog. Beklagar din förlust och särskilt att du och de dina mist ännu en närstående på så kort tid, extra tufft. 💕

  47. Vilken fin gåva, det där “skyddande höljet av kärlek” är. Din mormor påminner mycket på din beskrivning av min mycket saknade farmor. Beklagar sorgen Clara!

  48. ”De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg”

    Det skänker mig tröst.

    Beklagar sorgen 💕

  49. Du skriver så att varje mening träffar mig i hjärtat. Tur att du har alla dina minnen av din mormor att tänka tillbaka. Skickar en kram

  50. Hej Clara! Vi känner inte varandra, har aldrig träffats men jag följer dig på håll. En västerbottning men med nya rötter i Uppländsk mylla. Jag känner så igen mig i din fina beskrivning av din mormor. Och morfar. Och jag har så många gånger tänkt så här:
    Evighetsgörat. Det jag gör som hör både livet och evigheten till. Låter förresten inte Evigheten som att det skulle kunna vara en plats på en västerbottnisk karta? En mot en älvkant sluttande backe där man kan plocka både åkerbär, liljekonvaljer och smultron och där björkars sus blandas med älvens brus. Klabböle.
    Jag sänder en hälsning dit i alla fall och hoppas att den kommer fram. Till mamma från Lotta. Jag älskar dig. Alltid. Det är snart 10 år sedan. Hälsa mormor och morfar att jag tänker på dem med! Säg åt morfar att det reder sig i Klabböle och tala om för mormor att jag längtar efter hennes blåbärsgröt och hennes famn som fångar mig när jag rasar förbi. Det är såklart tomt här utan er men evighetsgörat att minnas er är ett kärt göra som jag aldrig vill vara utan. Och jag gör det på olika sätt, ser dig med barnen, i barnen, hittar gamla recept med din handstil, viker dukar som du har gjort, gläds åt saker du lärt mig och suckar åt likheter som ibland är jobbiga-precis som du gjorde med mormor om du minns? Också tittar jag på ett gammalt svartvitt kort från 1973, en ögonblicksbild men som blivit något slags botten och resonans i mig. Du vänder ditt ansikte till mig, och ler mot ditt barn som en mor. Ditt ansikte lyser som solen, det är detta som gör att jag tror. Kram, vi ses.

  51. Åh så sorgligt! Det svider till i hjärtat här. Jag har aldrig haft den där riktigt nära och hjärtliga relationen till min mormor. Kan bara tänka mig hur ont det gör att förlora någon som betyder så mycket för en. Ni kommer att cykla tillsammans en vacker dag igen <3

  52. Jag beklagar förlusten. Det är alltid tungt att förlora en fin människa, oavsett när det sker…

  53. Åh så oerhört sorgligt och så mycket hopp i din text också. Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se. De orden håller jag fast vid. Jag hoppas liksom dig att vi en dag möts av alla som gått före oss. Just nu tröstar vi oss med att min farmor, världens mesta kattälskare, tog emot lilla Pussel som kom skuttande till himlen för två veckor sedan. Det är vårt hopp och vår tröst. Och att din älskade mormor och morfar en gång möter upp när det är dags om många många år ❤️

  54. Så fint du skriver. Vilken välsignelse att du fick ha din mormor i 33 år, men en desto större förlust. Kärleken lever kvar. Kram till er som sörjer och saknar

  55. Beklagar sorgen ❤️
    Min mormor gick bort igår, även hon 94 år gammal. Så många minnen och så svårt att förstå att någon som alltid har funnits plötsligt är borta.

  56. All kärlek och omtanke till dig och familjen! Vi har följt din relation med din mormor och morfar och förstår att sorgen är stor.
    Ellinor

  57. All kärlek och styrka till dig. Förstår precis mormor och morfar är (var) mina stora idoler.