Som feminist har jag inte velat tänka på det här…

Hur sköter du och din man era får? Erica ställer frågan i dagens poddavsnitt. Jag känner mig fånig när jag ska svara. Frågan sätter fingret på en öm punkt. När jag ska svara börjar jag vädra tankar jag inte ens velat ville röra med tång.

Nu kan jag inte sluta tänka på just de där förbjudna tankarna.

Följ med oss ut i fårhagen och in i en diskussion om könsroller som ändras med åren.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

92 kommentarer på “Som feminist har jag inte velat tänka på det här…”

  1. Jag tror att det ligger mycket i det du säger, valfriheten gör att man kan trivas bra i traditionella könsroller. Är det inte när de är förgivettagna, förutbestämda och trånga som de blir kvävande? Det viktiga är väl ändå att alla får vara fria att vara sig själva oavsett kön. Jag jobbar i förskola och när vi pratar om genus där, handlar det mer om att lägga till och inte om att ta bort. Alltså att erbjuda alla barn en bredd av möjligheter som inte är begränsade av några förutbestämda gamla sätt att förhålla sig till flickor och pojkar. Ett intresse för pärlplattor är lika mycke värt oavsett om det är en pojke eller en flicka som gillar det. Liksom ett intresse för att klättra högt upp i trädet har samma värde oavsett könet på det barn som klättrar.

  2. Oj vad ni svor i det här poddavsnittet. Konstigt eftersom Clara tydligen kommer ut som kristdemokrat och särartsfeminist av rang, jag blir lite chockad och undrar om jag överhuvudtaget ska kunna fortsätta lyssna på podden.
    Det är ju genom att människor för vidare de här mossiga värderingarna och föreställningarna om kön som jämställdheten trampar så långsamt framåt!
    Vet att kritik inte brukar vara välkommet här men vill ni inte också höra olika perspektiv? Vi är ju alla människor.

    1. Fast nu är det väl du som inte vill höra ”olika perspektiv” eftersom du tydligen ska sluta lyssna på podden? Att själv få välja hur man vill leva sitt liv och hur man ska förhålla sig till sin partner kan knappast anses skada jämställdheten.

    2. Att bli överraskad av att en människa tänker på ett annat sätt än det man trodde, är väl egentligen en naturlig del av livet. Ja, vi är alla människor och människor är komplexa. I det här avsnittet väljer jag att se två människor med djup och mognad som har förmågan att reflektera kring vad som format deras sätt att tänka, känna och förhålla sig till genus. Om vi verkligen vill ha jämställdhet och fria människor, behöver vi tillåtas att tänka djupt och att få vara de vill vara. Att nekas det, blir lika kvävande oavsett om det är gamla normer eller nya trånga synsätt som begränsar oss.

    3. Vart har du fått det ifrån att Clara är kristdemokrat? Hon är väl absolut inte det har jag för mig att hon skrivit flera gånger. Hon är väl väldigt vänster? Sen var det ju skapligt sjukt att man inte ska svära för att man är kristdemokrat??? Däremot är hon ju kristen, men man kan tydligen svära ändå.

    4. En konstruktiv kritik skambelägger inte mottagaren utan visar på alternativa valmöjligheter, som får vara just valmöjligheter, inte krav. Min erfarenhet är att Clara alltid välkomnar sådan konstruktiv kritik. Det finns däremot ingen anledning att välkomna destruktiv kritik.

      Hur man förhåller sig till svordomar är knappast ett definitionskriterium för huruvida man kan bekänna sig till en viss religion, tillhöra ett visst parti eller kategorisera sig som feminist eller inte. Känner man som lyssnare att en poddare använder ett språkbruk man själv är obekväm med är man naturligtvis fri att avstå från att lyssna, men detta val är lyssnarens till fullo, inte poddarens.

      “Mossiga värderingar och föreställningar om kön” presenteras knappast i avsnittet. Det som delas är Claras och Ericas personliga erfarenheter av hur sysslofördelning mellan könen sett ut och upplevts för dem, inte en föreställning om att män och kvinnor i grunden är lämpade för olika saker.

    5. Jag tycker det var en modig och ärlig diskussion. Vet inte hur jämställdheten ska bli bättre om olika feminister bråkar om hur man är feminist på rätt sätt? Och ”kommer ut som kristdemokrat”? Jag tänker att det finns tusen gånger värre saker en människa kan vara en kristdemokrat, men det är uppenbarligen bara borgerligt och icke-tolerant av mig att tänka så.

  3. Roligt avsnitt med tankar om vad som faktiskt ändras pga var man bor och om det kommer barn med i bilden. Vi har bott på landet ett år nu och samtidigt kom vårt andra barn och det är skitlätt och smidigt att falla in i könsroller. Ibland är det skönt och ibland blir jag galen på det. För det är ju som ni säger skönt med båda. Jag uppskattar också att klyva ved och få stå i mina egna tankar och inte ha två små barn som hänger på en varje minut. Samtidigt som det är lättare att mannen kör motorsågen för det går fortare och han vet hur man gör. Tid blir ju verkligen en bristvara med jobb och två små barn så det är skönt med det som går fortast. Men gubbarna här i området blir liksom lite ställda när jag är ute och kör åkgräsklippare eller klyver ved. De vill gärna att min man gör det så de kan gå förbi och snicksnacka och be om nån tjänst typ. Vill verkligen lära mig men mannen har stort försprång som uppväxt på landet. Han kan köra traktor, använda motorsåg, byta vattenpump, etc etc och är bra på det. Men jag blir väldigt kär när jag ser honom plantera om krukväxterna, laga mat eller vara mild och fin med barnen. Bredden är det heta.

    1. Känner igen mig 100% i din kommentar. Önskar att jag varit mindre lat och bekväm innan barnen och lärt mig mer (typ köra traktor och motorsåg), nu är det mycket svårare (vi har inte så många barnvakter i närområdet). Det jag tycker är lite frustrerande är att mannen kan allt det jag gör hemma plus så mycket mer.

  4. Befriande avsnitt! Jag är också uttalad feminist men lever på landet i ett ganska könsstereotypt förhållande. Trivs (oftast) bra med det men det känns ibland förbjudet att känna så om man samtidigt kallar sig feminist.

  5. Tack för ännu ett trevligt, intressant och uppiggande avsnitt! Tiden swishade förbi och plötsligt var avsnittet slut, på tok för kort! 😉 Ni gör det riktigt bra, ser fram emot nästa… <3

    1. Hah, så härligt att höra! Och vi som tyckte vi gjorde ett så ovanligt långt avsnitt =)

  6. Det där komplicerade förhållandet hill kön ser jag hos mina medvetna väninnor också, hur de måste uppfinna ngt slags medvetet val eller ironiskt iscensättande av de gamla könsrollerna för att leva med dem. Samtidigt som biologiskt betingade könsskillnader i beteende och intressen kartläggs alltmer. När kommer vi kunna erkänna att män oftast har lättare för vissa saker och kvinnor för vissa och att vi dessutom ofta gillar det? När jag tänker på val i det sammanhanget är det möjligen att man kan välja att se och acceptera könsuppdelningen, men att förutsättningarna finns där vare sig man väljer eller ej.

    1. Superintressant avsnitt! Jag förstår vad du menar till 100%, Clara. Och inser att jag för säg 10 år sedan (innan barnen) hade fäktats mot dessa tankegångarna med näbbar och klor. Medan jag nu tänker att okej, så länge jag och omgivningen har ett öppet och accepterande sinne till att könsroller kan och får brytas hursomhelst och närsomhelst så må det vara hänt att man periodvis (eller alltid) lever i mer traditionella könsroller.
      Tänkte också på det ni pratade om att män lätt blir ensamma utan gemenskapen kring praktiska projekt. Samma situation upplever jag att det lätt blir för nyblivna mammor, hur isolerade många (inklusive jag själv) kan bli utan den här naturliga gemenskapen över tomtgränser och generationer. Sedan till sist Erica, det är så fantastiskt att lyssna på dig när du berättar om din barndom och uppväxt, jag flyger nämligen tillbaka till min egen barndom på ett svisch. Älskar’t!

      1. Ja, ofta är det så. Det här man hör ibland från forskningen och som vissa feminister lätt avfärdar, att det finns könsskillnader i hjärnan och att män t.ex. ofta har lättare för det visuospatiala, det är sådant jag menar.

        1. jen: Det intressanta med det visuospatiala som du tog som exempel är att skillnaderna mellan könen faktiskt minskar. Dvs kvinnor blir bättre och bättre i visuospatiala tester och skillnaden mot män bli mindre och mindre. Så jag skulle definitivt inte kalla det en medfödd könsskillnad i hjärnan.

  7. Skönt och kul att ni pratar om detta. Jag känner igen mig i det mesta och håller med! Måste också bara säga att Erika var så himla rolig på slutet! 😂

  8. Vilket bra avsnitt! Jag älskar era diskussioner och bakgrundsljuden och podden i allmänhet!

  9. Som teolog vill jag bara tillägga att konsekvensen av synden blev just det du säger. MEN Jesus kom och upprättade förhållandet till hur det var före fallet och det är den verklighet vi strävar mot. Därför kan vi inte längre hävda att mannen ska råda över kvinnan t.ex. 🙂 som det också står. Sen betyder det inte att det inte finns biologiska skillnader som gör sitt i hur vi funkar.
    Bra avsnitt. Uppfriskande!

  10. Varför mäste man lyssna på poddar? Varför får man inte läsa det man vill i en interessant blogg utan skräll i öronen (som ingen numera tycks klara sig utan, för min del är tystnaden en välsignelse i allt vad jag gör, medan de flesta inte klarar av minsta lilla uppgift utan förintelse av tillvarons tråkigheter, eller naturens ljud, för den delen, utan något som likviderar hörselns fina möjligheter i omgivningen.

  11. Ett av era bästa avsnitt hittills!
    Så intressant diskussion. Erica du är ju hurnrolug som helst och så uppfriskande att ni kan diskutera detta så öppet. Ni vänder och vrider på frågan från alla möjliga håll, jag har fått nya tankar. Tack!❤

  12. Jag älskar hur entusiastisk du är Clara i detta avsnitt! Speciellt din imitation av din pappa när han skulle peppa dig i trafiken!

    Och Erica, bra försök att försöka få en syl i vädret när Clara smörjde munlädret! 😂

    1. Hahaha, ja det var nästan smurfhastighet på mitt prat idag. Könsroller verkar göra sånt med en…

  13. Nu skriver jag utan att ha lyssnat så kanske blir detta irrelevant. Eller inte. Vi bor sedan 7 år i ett hus som var kvar på 20-talet och vi har byggt ut och rustar det själva. Dvs inklusive gjuta grund o liknande. Fått två barn under tiden. Vi (jag) har varit noga med att inte han ska bygga/göra utomhussysslor och jag sköta hemmet/barnen och stå för trivselskapandet. Vi är rätt unika i detta vilket är tråkigt, jag hade gärna gjort mer rejäla byggprojekt med mina kvinnliga vänner. Det är lätt att dela upp sysslorna traditionellt i samband m graviditet och amning, det har vi också gjort till stor del men sett till att ändra tillbaka sedan. Även man initialt förlorar lite tid på det. Min man gör det som verkligen är för fysiskt tungt för mig men det är eg inte särskilt mycket. Vi har egna uppsättningar verktyg som vi har ordning på, (mina är ofta lättare och har närmare mellan reglagen) Den största fällan har jag märkt är att jag prioriterar det där med trivseln högre och därför gör det bättre, även om han egentligen också mår mycket bättre av det. Om han går ut och bygger nåt kan han räkna med att jag utan instruktioner sköter sysslor och barn, fixar eftermiddagsfika och tänder ljus eller plockar blommor beroende på säsong.. Jag riskerar att komma in till stök och klet, för att han prioriterade nåt annat. Eftersom jag vägrat ge upp, (vilket i sin tur beror på att jag har en pappa som är familjens projektledare och mysansvarig), och min man är väldigt prestigelös och empatisk, kan jag ibland få uppleva både att ägna mig helhjärtat och ostört åt något byggprojekt och sedan njuta av ett välstädat trevligt hem, nöjda barn, tom tvättkorg, ordnad veckoplanering och annat som kvinnor ofta ser som en grundförutsättning, män som nåt man fixar i mån av tid. Jag har hört väldigt många kvinnor uttrycka varianter av detta. De par vi känner som inte hamnat i detta är de som bott i lägenhet i stan tills deras barn varit ganska stora, och så en del där den kvinnliga parten är inbiten hästtjej.

    1. Och jag menar alltså att han/de inte prioriterar eller intresserar sig för de traditionellt kvinnliga ansvarsområdena för att de mer eller mindre medvetet vet att ngn annan kommer upprätthålla åtminstone en lägstanivå.

      1. Anna, jag förstår det du skriver. Tänker på en av mina killkompisar med man och barn. Min vän är bra på att få det trivsamt hemma och stör sig på maken som inte gör det (i alla fall inte lika mycket). Min vän har delvis löst det genom att säga rakt ut på hederlig norrländska: Nu är du sjukt omysig – fixa till det!

        1. Jo, jag har hört mig för bland vänner i samkönade relationer och de intar ju också olika roller, som sedan förstärkt vartefter man tränar mer och mer på det ena eller andra. De verkar dock ha lite lättare att bryta/byta eftersom inte hela omgivningen främjar deras rollfördelning! Men jag får testa att ryta ifrån (ännu) mer 🙂

    2. Nu bor jag iofs i lgh men vi har även en stuga på landet. Jag och min kille (en traditionellt “manlig” person på alla sätt) delar lika på allt! Det är absolut inget medvetet val utan kommer sig av att vi båda gillar att arbeta med hus och trädgård (fast jag lite extra mkt,däremot får han ta det som är för fysiskt tungt för mig), vi båda lagar god mat (men jag bakar mest), båda gillar att hålla rent o fint (men han brukar ta disken när jag bakar) och vi gillar båda “myset” (det är oftast han som tänder ljus och sätter på skön musik tills jag kommer hem/kommer ut ur duschen osv).
      Jag skulle aldrig vilja ha det på annat sätt, jag älskar att vi är så lika och jobbar skitbra som ett team utan att egentligen reflektera över det!💪💕

  14. Clara – är inte problemet att du skämdes – och helt plötsligt gick helt in i liberal individualism där du som individ skulle behöva vara “rätt” för att politiken och samhället skulle förändras? Det är en tung börda att bära själv!

    Om man inte är individualist så finns det ingen motsättning mellan att vara kritisk till könsroller/se att våra könsroller är socialt skapade och att välja att ägna sig åt de egenskaper som är “kvinnligt” kodade.

    Jag gillar att baka, sy, ta hand om min familj och känner ingen skam över det. Jag ser att det är samhället som uppmuntrat det hos mig som kvinna men eftersom jag inte tror att politiska problem kan lösas på individnivå så behöver jag inte känna mig misslyckad över något. Jag gör det jag vill och är tydlig mot andra omkring mig med att det är en följd av samhällets könsroller.
    Det finns en annan väg att gå än att bli biologist…

    Vi är inte fria individer som endast styrs av vår biologi (som tydligen innehåller en bullbaks-gen också 😀 ). Vi är en produkt av den värld vi lever i och vill vi förändra den så tror jag vi måste börja med att sluta skämmas och erkänna för oss själva att vi är formade in i de här rollerna. Det är inte så farligt att erkänna att man inte är fri, det är faktiskt ganska skönt… Och jag tror personligen att det är så man förändrar – genom att visa att könsrollerna inte är något statiskt som bara finns där av naturen.

    Hoppas ni pratar mer om det nångång framöver och kanske vågar pusha varandra lite mer!

    P.S. tack för blues:en! 😀

    1. Exakt, bra skrivet! Som att man kan raka benen för att man känner sig fräsch och välvårdad så och samtidigt förstå att detta är inlärt och inte ens egna unika personliga preferens..

  15. Vilket märkligt avsnitt. Måste alla leva på samma sätt? Finns det ett idealt sätt att leva, en mall som alla bör passa in i? Varför ska mitt kön ens vara en faktor i hur jag och min partner organiserar vårt gemensamma liv? Vad hände med att få välja själv vad som passar just mig och min familj bäst utefter våra personligheter, intressen osv och inte efter kön?
    Så många frågor.
    Jag är glad att ingen försöker övertyga mig om att jag skulle älska att ta hand om all bakning om matlagning hemma – jag trivs bäst utomhus och skulle vantrivas med att vara fast inomhus

    1. Håller helt med! Jag är så trött på att folk blir häpna och till och med upprörda över att det bara är jag som har körkort i vår familj och inte min sambo (som är man).

    2. Hej Nina,

      kul att du lyssnar på podden!
      Har läst dina fyra frågor och tänker så här om 1 och 2: Nej verkligen inte, tror själv att få personer tänker så i dag.
      Fråga 3: Här har du själv bäst koll, var gärna med i samtalet här och berätta hur du och din partner fördelar jobb i vardagen.
      Fråga 4: Med risk för upprepning från avsnittet, du hörde säkert att jag tycker att det går bra att välja och pendla mellan olika uppgifter. Känner du att du inte kan det? I så fall i vilka siutationer?

      1. Hej Erica
        Tack för att du svarade.
        Jag har stor frihet vilket jag har skapat ihop med min partner. Jag tänkte på Claras försök att propagera för traditionella könsroller som den enda rätta vägen. Tycker hon inte att jag ska få välja liv utifrån min personlighet och intresse? Varför säger hon att hon har rätt i att traditionella könsroller är det bästa? Att referera till gamka testamentet är i mina ögon lite märkligt med tanke på tex att en pappa skulle vara beredd att offra sitt ena barn för att visa trohet mot gud. Bibelns kärleksbudskap ställer jag helt upp på men bokstavstroende är en annan sak.
        Alltså, låt en kvinna leva! Jag är glad att Clara har hittat ett sätt att leva som hon trivs med men det sättet passar inte alla och det är helt ok. Lika lite som Clara ska få höra att hon borde lära sig att laga traktorn ska jag eller Erica få höra att jag borde fokusera på att laga mat.

        1. Aha, du tänker så! Bra att du skrev lite mer så förstår jag bättre.
          Jag är övertygad om att Clara inte bara tycker att du får – utan ska – välja utifrån din personlighet/ dina intressen.
          När hon pushar på mot mig i podden om att mina farbror-problem skulle lösas om jag valde att leva som hon gör istället, ser jag det som att hon delvis retas med mig men också driver med sig själv. Clara gillar att ha rätt och är högst medveten om att det kan vara ett osympatiskt drag, alltså kul att driva med.
          Allra mest tänker jag att hon sökte förståelse från mig i en känsla hon bär men inte själv begriper sig på. Och dessutom skäms lite över.

  16. Sorry, skriver utan att ha lyssnat men… Minns när du uttalade dig om att höja status på husmorssysslor, hantverk och annat, du satte huvudet på spiken där tyckte jag.
    Tror klassiska könsroller kommit till av en orsak – att det oftast faller sig mest praktiskt så, det tokiga är när de VÄRDERAS ojämnt.
    Skulle “kvinnogöra” och “karlgöra” ha samma värde hade det sett annorlunda ut, Kan ju även bli att det slår över Så att en kvinna som tar sig fram i en mansdominerad branch kanske ses som en större förebild än en kvinna som tar sig fram i en kvinnodominerad, vilket då gör att man lägger större värde i de klassiska “manliga” yrkena i feminismens namn. Allt detta för att man felbalanserar värden.
    Testar man (mellan könen) däremot på att sköta “varandras” sysslor ibland ökar man uppskattningen för bägge parters sidor.

    1. SÅ BRA SKRIVET!!!!!!!!! Jag är nyutbildad sjuksköterska och under utbildningen hade vi ett seminarium om genus där en uttlalad feminist på riktigt satt och sa att det borde kvoteras in fler män på sjuksköterskeutbildningen (genom att de skulle få komma in med lägre betyg pga manligt kön) hon menade att detta skulle höja yrkets status och därmed lönen. JAG SÅG RÖTT.

  17. Tjena Clara och Erica.
    Jag störs varken av människor som lever i enlighet med stereotypa könsroller eller såna som bryter mot dem. Jag vill heller inte döma alla oss som lever på ett sätt och samtidigt egentligen tycker att de borde leva på ett annat, må vara i stort eller smått.
    Men jag blir besvärad när människor inte kan hantera en sådan diskrepans mellan ideal och praktik utan att försöka antingen skönmåla sitt eget beteende (i enlighet med idealet) eller skriva om verkligheten, för att den bättre ska passa med sinnets behag.
    Clara, jag hör dig här göra det senare, medan Erica är ganska trygg med att härbärgera sina inneboende konflikter. Mitt inlägg i frågan blir: En människa är inte usel för att hon inte lever i perfekt harmoni med det hennes intellekt har pekat ut som det rimligaste sanna. Men jag tycker att den människan är stor, som kan erkänns gapet mellan känsla och logik utan att hänfalla åt omskrivningar av varken sig själv eller världen.

    1. Jenny,
      får känslan av att du lyssnat mycket noga på avsnittet. Det gör mig glad!
      Tror att Clara håller med mig om att vi ska ägna oss mer åt våra inneboende konflikter.
      “En människa är inte usel för att hon inte lever i perfekt harmoni med det hennes intellekt har pekat ut som det rimligaste sanna.”. Vilken mening. Så befriande! Tack!

    2. Jättebra kommentar. Men samtidigt kan man fråga sig varför det intellektet kommit fram till skulle stå över det som känns rätt? Båda går att manipulera. Kanske när ens känslor inte överensstämmer med intellektet, är det intellektet eller det man tror är härlett därur som man ska ifrågasätta? Känslorna är ändå ganska mycket äldre, rent evolutionärt. Bara en tanke.

      När jag hör Clara här tänker jag att här är en person som lärde sig att något var rätt, sedan kände att något annat var rätt. Och nu försöker hon förstå hur något som känns rätt kan vara fel. Tills viss del kan man acceptera sådana konflikter absolut, men det är svårt att acceptera om det handlar om väldigt fundamentala saker som kanske indirekt skadar människor och världen. Ibland är det på sin plats med omskrivningar.

  18. Hej! Vilket fantastiskt podd-avsnitt! Klassiskt ämne men nya vinklar och mycket humor och i mitt fall : sa mycket igenkänning från mina besök hos mormor och morfar i Jämtland… rös när Erica pratade om gubbar och härmade deras sätt att prata… och gubbluesen = en modern klassiker direkt !

    Clara, du verkar brottas rejält med feministidealet / sitt eget parliv – kanske särskilt för att du vet att du ses som en förebild… men att vara feminist är för mig främst två saker : alla har rätt till ett fritt val och att alla val ska vara lika värda.

    Tack för att ni har tagit upp podden igen !

  19. Tycker dock i stort sett alla här missar en viktig aspekt: även om man accepterar att man är formad i en social mall/form, väljer själv vad man gillar osv så är det de “egenvalda” traditionella könsrollssysslorna som alla våra barn ser oss utföra. Och på så sätt för man vidare stereotypa könsroller,fritt valda eller ej. Och jo, man kan visst förändra på individnivå, det är ju just det allt detta handlar om. Barn som växer upp i en familj där mamma inte bara pysslar runt i hemmet,bakar osv och pappan är en (mer eller mindre frånvarande) arbetare ute på gården/kontoret osv utan ser att båda föräldrar ägnar sig (och klarar av!) både hem, mat, tungt arbete på hus och hus osv växer upp mer fria och har således större möjlighet att “välja själva” utanför normen när de växer upp. Att tro ngt annat är att lura sig själv anser jag.

    1. Verkligen! Jag tackar mina föräldrar för att jag är ett sådant undantag som rör mig ganska fritt mellan sfärerna. Det enda riktigt tråkiga är bristen på likasinnade gubbkvinnor..

    2. Mara, jag håller med dig helt! Bra skrivet.

      Jag tänker också att det i väldigt traditionellt uppdelade förhållanden lätt blir så att mamman blir den osynliga (men självklara) som får ta de jobbiga uppgifterna med uppfostran etc, medan pappan antingen inte får någon relation alls till barnen alternativt blir den här roliga lekpappan som det alltid är tjohejsan med. Mamma är den som får tjata om tandborstning och läxor och pappa är den som hittar på roliga projekt liksom. Jag jobbar med äldre och får ta del av många livsberättelser och det händer att kvinnor uttrycker med större eller mindre bitterhet att de och deras gärningar i hushållet aldrig fått någon positiv uppmärksamhet. Som en kvinna sade, ja, maken han bygger och fixar och får så mycket beröm att han orkar och kan, men att jag precis städat ur skafferiet, det är det ingen som märker. Så hamna inte där snälla medsystrar!

  20. Jag lyssnar med stigande fascination på poddsvsnittet.
    Min första tanke är ”VA?!? Finns det folk som frivilligt går och ställer sig i köket med barnen om det finns möjlighet att göra nått annat?!?!?”
    Min andra tanke är ”varför i all världen då? Om man har möjlighet att göra nått som oftast innebär halvdan kroppsansträngning, umgänge i grupp och maximalt med cred och uppskattning, varför skulle man då välja att istället vara i den väldigt slitiga och väldigt o-creddiga service-enheten??”

    Kanske ska tillägga att jag är uppvuxen på landet med ganska starkt uppdelade könsroller.
    Min erfarenhet är att ”gå i skogen” (dvs fälla träd med motorsåg (läs: gå ut några stycken i skogen, dividera lite var man ska börja, fälla och kvista några träd, sätta sig och dividera lite mer och slipa en kedja, kanske ta varsin öl, köra fast en motorsåg i ett fällt träd, dividera lite hur man ska få loss den bäst och sen titta på klockan och säga att nu är det ändå dags att gå hem och äta lunch) -det typiskt manelimanliga) en dag är en piss-i-Mississippi jämfört med att ta hand om hushåll/barn och samtidigt se till att skogsfolket får lagad lunch, eftermiddagsfika och lagad middag.

    Men eftersom jag nu fått berättat för mig att det faktiskt finns folk som gillar att vara i service-enheten så ska jag se om det är nån i min familj som gör det och som inte ser det som det mest uppoffrande man överhuvudtaget kan tänka sig.

    Jag? Gör vadsomhelst så länge jag slipper köks- och barn-tjänst och du får vrida röjsågen ur mina kalla döda händer.

    1. Maria, det flöde som måste uppstått när du skrev det här känns ända hem till mig. Raljant och roligt på samma gång 😀

  21. Älskade avsnittet!! Ni är så himla roliga. Bästa podden just nu helt klart. Längtar efter nästa. Önskade att ni var mina kompisar, vad vi hade skrattat!
    Erica är alltid så träffsäker med sina kommentarer och sin skarpa torra humor. Och Clara bara kör och är inte rädd för någonting.
    Tuffa ni är!! Heja er! Kram

  22. Så otroligt provocerad och irriterad jag blir av detta avsnittet. Vet inte om det är för att jag känner mig träffad…

    Hmm, men tänker mest på det ni snuddar lite vid att traditionellt kvinnliga sysslor är sysslor som inte blir något konkret. Jag kan tycka att det är otroligt stressande och irriterande att jag sällan får göra färdigt saker innan barnen kommer och stör mig medan min man ofta kan jobba ostört. Och märker också att jag gör för sysslor som kan avbrytas och att det är lätt att påbörja igen, typ lägga in tvätt. Har det att göra med graviditet och amning och så? Skulle tro det. Jag har en ammande bebis just nu och kan känna att jag längtar efter att få kunna göra saker färdigt igen utan att bli avbruten och anpassa mig hela tiden. Tror att detta är något man måste jobba på i relationen för att hitta tillbaka till.

    Det jag tror jag blir mest irriterad på är att jag många gånger upplever att man kvarhåller könsroller på ett negativt sätt när man fastställer att ”kvinnor är si män är så”. Att ni generaliserar på det sättet i podden tror jag irriterar mig då jag alltid känt att jag blivit begränsad av hur andra tänker kring detta. Man kan väl själv ha en viss roll eller syssla utan att fastställa att kvinnor är mer omhändertagande och män kan ryta ifrån och då lyssnar folk. Exempelvis..

    Blir också lite trött och besviken; Ånej, nu har Clara också gett upp kampen och kommit in i patriarkatets strukturer..

    Alltså så klurigt detta, fattar vad ni menar med att man omfamnar att man kan få fortsätta göra det man trivs med trots att man har traditionella könsroller men tror ändå det är lite riskabelt att lägga fram det på det sätt ni gör då. Tror att det stigmatiserar och hämmar andra men kan ha fel. Och som sagt, kanske mest blir irriterad för att jag känner mig träffad och inte bara kan omfamna att vi också är traditonella till viss del.

    Tack för en bra podd men fy vad irriterad jag är nu!

    1. HAHAHA! Så bra kommentar. Kan ju säga att det är ungefär likadant som jag själv känner för hela den här frågan. Liksom störd och berörd och irriterad på mig själv. Ändå lite befriande att befinna sig i den känslan utan att samtidigt försöka råda bot på eller reda ut den. Eller hur? 😉

      1. Åh, är nog inte där än att jag kan befinna mig i känslan… Men ska kanske jobba på det, alternativt problematisera och reda ut mera, har inte riktigt bestämt mig😀

  23. Klockrent avsnitt! Humor varvat med allvar. Gillar verkligen att höra era tankar och diskussioner.

  24. Fantastiskt avsnitt! Jag både inspirerades och förfärades. Älskar att utmanas i mina tankar. Jag saknar min mormor så. När hon dog trodde jag att vi pratat om allt, att allt var sagt. Men med åren fattas hon mig allt mer. Kvinnor alltså! Vi är ren och skär styrka!

  25. Apropå att män ofta kör den lite tuffa stilen med “kör du bara, det klarar du” som ni pratar om i avsnittet.
    När jag var liten och spelade fotboll så fick jag en tränares armbåge i huvudet av misstag. Grät lite när pappa sa “äh, bara ut på planen igen” (han såg inte smällen) jag spelade vidare, gjorde mål och hade roligt.
    Väl hemma hos mamma sa jag att jag inte var hungrig och gick och la mig. 5 minuter senare rusar jag in på toan och spyr. Hör mamma ringa pappa och säga att jag har hjärnskakning. Det visade sig stämma på sjukhuset.
    Nu 15 år senare ber pappa fortfarande om ursäkt för det men jag tycker det inte behövs för jag verkade inte sjuk på fotbollsplanen och har aldrig varit sur på honom för det.
    Om mamma hade varit med istället för pappa så vet jag att hon inte hade sagt så, jag hade antagligen suttit med henne vid sidan av planen istället. Pappa är dessutom femtiotalist och uppvuxen med farfar som var boxare och tränade hundar till militären, att vara särskilt omvårdande tror jag inte ligger så naturligt för honom och “gubbar” som han.
    Oftast gör man bara så gott man kan eller som man själv blivit lärd.

  26. Härligt avsnitt! Ett av ert bästa tycker jag. Det är spännande att följa Claras tankar kring könsroller som verkar ändras under åren. Magkänslan stämmer inte alltid överens med idealbilden. Men skönt att ni är så ärliga, driver med varandra och funderar fram och tillbaka kring ämnet.

    Jag tror jag har lite samma tankar kring min mormor som Clara har kring sin. De som var hemmafruar på 50-talet levde ju verkligen ett liv där frun tog hand om barn och hushållet med mannens roll var att arbeta och försörja familjen.

    Jag älskade min mormor över allt annat och det var alltid så mysigt att vara hemma hos henne och morfar. Jag frågade alltid henne kring hennes uppväxt och tida vuxenår.
    Där fanns alltid hemlagad jordgubbssaft och hembakat bröd vilket är fina minnen.

    Så de tillfällen jag bakar bröd (vilket tyvärr inte är så ofta) kommer jag lite närmre bilden av min mormor. Jag känner mig som en fantastisk mamma och hustru. Dock hade jag själv aldrig klarat av att leva med någon som aldrig hjälpte till med hushållssysslorna.

    Någon dag innan min mormor gick bort sa hon att hon hade haft ett bra liv. I hennes värld fanns inte tankar kring en annan rollfördelning i hemmet.

    Efter mormors död träffade jag hennes syster några gånger. Det som slog mig var hur hon berättade om deras mor (min mammas mormor). Hon berättade stolt över hur duktig hon varit på “kvinnosysslor” så som att väva och ta hand om hemmet vilket hon lärt vidare till sina döttrar. Detta var min mormors syster såå tacksam för.

    Oj, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst till detta.

    Hmmm…

    Min man är förskollärare, sticker ut lite i sitt yrkesval men det är inget som bekymrar honom. Han trivs på jobbet och är en bra motpunkt där då det enligt honom blir lugnare på jobbet när han är på plats. Det behövs manliga förebilder i den världen.

  27. Så bra samtal! Jag växlade mellan att gapa av chock, skratta rakt ut och att känna mig kallsvettig när ni satte ord på saker som träffade mig rakt i magen.

  28. Som 63-årig sen många år självvalt självlevande efter flera förhållanden och vuxen jämställd son känner jag mig så fri!
    Fri att jobba som jag vill, fri att
    både baka och bygga ut huset med mina egna händer, fri att sy och sticka, resa, odla och fälla träd.
    Som kvinna kan jag göra allt! Både traditionellt manliga och kvinnliga sysslor. Det jag inte kan idag lär jag mig till imorgon. Eller köper hjälp med.
    Känner mig som en fri människa vilket nog har med åldern att göra också – känner inget behov av att behaga nån annan.

  29. Fantastisk podd! Jag blev så överaskad och glad över att du Clara, njuter av era traditionella könsroller. Jag och min man är 60-talister och för oss har det alltid varit självklart att jag skulle ta hand om de “kvinnliga” uppgifterna, barnen och hemmet. Jag var hemma i fjorton år med barnen och jag älskade det. Skönt att höra att en “modern” och feministisk kvinna kan tycka om den fördelningen också. Älskar när du berättar om känslan när du ropar till din man att det är mat. Älskar det där!

  30. Är det bara jag som undrar om de som kom gåendes i varselkläder? Var det några kvinnor eller bara män? Ser Erika så bra som hon sa att hon gjorde?

    1. Hej Josefin,
      nej jag låtsas ständigt se bättre än vad jag gör. Vill inte erkänna att min närsyn kräver läsglasögon.
      Clara och jag är dessutom helt oense om könsfördelningen på de som bar varselkläder. Jag skulle kunna ta gift på att minst två var kvinnor, medan hon alltså tyckte att de bara var män som passerade på fältet nedanför fårhagen.
      När Clara sa att de vi såg var 2,5 km bort var det antingen total brist på avståndsbedömning eller för att retas med mig. Jag tror benhårt på det sista. 250 m max annars hade vi inte fått med deras rop på band 🙂

  31. Vill bara skicka ett stort kollektivt TACK till alla er poddlyssnare och era kloka och roliga kommentarer nedan. Ni är ju bäst =)

  32. Intressant avsnitt. Är väl som ni typ säger att det viktiga är att man har valmöjligheten. Vissa saker faller sig mer naturligt för vissa, annat för andra och det är väl mest praktiskt och roligt att göra det som känns bra. Tar den ena hellre på sig att göra det ena och den andra det andra i ett par så är det ju smidigt. Annars får man ju kompromissa, lära sig eller ta hjälp utifrån.

  33. Helt fantastiskt klart könsrollerna finns kvar. Antingen lever man i en kärnfamilj, eller inte.

  34. Hej! Har lyssnat på ert intressanta poddavsnitt och det lämnar mig med lite frågor.

    1) att Clara upplever det som skönt att falla in i traditionella könsroller. Det presenteras ju som en individuell upplevelse (som sig bör). Jag kan verkligen fatta att det är skönt. MEN en del av analysen jag saknar är att det är ju ur ett väldigt priviligerat perspektiv. Alltså visst det är skönt att ha en man som kan bruka jorden osv om han OCKSÅ är mjuk, bryr sig om sitt utseende, kan med barn osv. För många har det ju dock inte varit så. Det uppdelade arbetet har skapat många problem där det också funnits med sexism, könsförakt osv gentemot kvinnor. Eftersom det män gjort värderats högre. Med det sagt menar jag inte att det är uppdelningen i sig som skapar det, men där det finns en könsmaktsordning finns nog också en stor risk för att uppdelade arbetsuppgifter spär på en nedvärdering av kvinnors arbete, mer eller mindre omedvetet (som ni ju också berör tex när ni säger att män får mer beröm för sitt arbete osv). Problemet med uppdelade sysslor är väl också generellt att de skapar separata rum där inlärningen skadas, dvs den ena blir dålig på elektricitet och den andra blir dålig med barn (generellt). Vilket ju kan bli på bekostnad av barnen och förmodligen av parrelationen också då.

    2) att dikotomisera män och kvinnor och deras intressen på det sättet är ju väldigt generaliserande. Visst är det skönt att vara traditionell men vad får det för konsekvenser på lång sikt? Vad är riskerna? Hur påverkar det barnens syn på respektive kön? Vad gör det könssegregerade umgänget med barnens och de vuxnas uppfattning av världen? Beteenden skapar ju tankar och känlor och vice versa. Som Clara nämner oroar sig kvinnor mer för barnen. Vore det inte bra om män också gjorde det? Hur ser det ut i homorelationer där två kvinnor eller två män lever ihop?

    -> med dessa frågor menar jag inte att jag ställer något krav på att ni ska ha en fulltäckande samhällsanalytisk podd, utan jag förstår ju att det är en podd där ni delar era egna tankar, upplevelser och betraktelser. Men skulle nog ändå uppskatta en uppföljare där ni problematiserar era egna perspektiv ur ett större perspektiv.

    Det är ju intressant att tänka att traditionalitet inte per se behöver vara dåligt, vilket jag absolut kan hålla med om. Samtidigt är jag inte en vän av att följa ordningen bara för att, men jag tycker man ska göra det man tycker är kul. Men jag tror ändå på att hela tiden stötas och blötas, lär sig nytt, tänja sina gränser, för att skapa en mer flexibel värld. Hade vart kul att höra era tankar kring detta.

    Hoppas ni ser andemeningen bakom min kommentar och att jag lyckats formulera mig någorlunda begripligt. Tack för en fin podd!

  35. Tyckte detta var ett kul avsnitt! Och tycker att många i komnentarsfältet missar en viktig grej. Feminism är att tycka att män och kvinnor ska ha samma möjligheter i samhället. Det har inte så mycket att göra med sysslouppdelningen i ett enskilt hushåll (så länge fördelningen är självvald). Clara är inte mindre feminist för att hon bakar bullar.

    Känner i övrigt jättemycket igen mig i Ericas uppväxt på landet! “Du ska få hjälpa mig” sägs i Bohuslän också… Och så älskar jag hur ni skiftar till mer dialekt när ni citerar folk från er uppväxt 💚 (Jag gnällde lite på ert stockholmsfokus i säsongspremiären, jag tar tillbaka det nu!)

  36. Gudsigförbarme vilket snicksnack!
    Iallafall från Claras sida.Det är knappast revolutionerande nyheter att det är skönt och behagligt att följa normer, men mer jobbigt att leva enligt sitt eget hjärta om det innebär att leva mot normen. Grattis till dig som hittat ett sätt att leva som du gillar, men om du undrar varför inte alla tycker att “könsroller är bra” , läs lite historia vetja.eller läs elin wägners norrtullsligan!
    Som tur är genererade poddavsnittet ju många kloka intressanta svar.

  37. alltså ÅÅÅÅ vad jag älskar podden! det är så sjukt trevligt och mysigt att lyssna på den. som en förlängning av bloggen på ett alldeles underbart sätt. <3 <3 <3 <3 <3