En tjuv, en tomte och ett par spända skinkor

Jag har aldrig velat visa vinden för dig som läser bloggen, ja inte för någon annan heller. Där finns undangömd skit jag inte vill att någon ska se.

Men Erica har tjatat och tjatat om att gå upp och se hur det ser ut.

Till sist öppnar jag luckan och låter ljuset falla in. Erica börjar direkt leta efter skatter. Helst ville se tecken på oknytt. Istället ställs hon ansikte mot ansikte med en tjuv.

Vi skulle aldrig ha gått upp på vinden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

33 kommentarer på “En tjuv, en tomte och ett par spända skinkor”

  1. Får man önska att podden kan finnas tillgänglig redan runt 7 på morgonen? Det är min ljusstråle i novembermörkret att få lyssna på er och skulle så gärna vilja göra det när jag åker till jobbet. 🙂

    1. Den finns tillgänglig redan från midnatt ☺️ Bara att prenumerera via tex Spotify eller Acast så syns den där! Kram

      1. Jahapp Då var det vara jag som var tekniknovis som inte hittade den på podd-appen i phånen. 🙈

        1. Fast jag ser den inte heller förrän framåt förmiddagen. Jag har märkt att Acast ibland lägger upp poddar mycket senare än Spotify, så kolla där.

  2. Jag har ingen vind, men vill varken visa upp källare eller dubbelgarage för någon… Stor familj, för lite tid och oj, vad skönt att kunna ställa iväg all bråte, och tänka att sen…ska jag ta itu med allt…
    Blir väldigt nyfiken på vad ni hittade. Hoppas jag får tid att lyssna😉Ha en fin dag❤️

  3. Ni är för härliga! Jag gillade särskilt illustrationerna an mormor Rut! Och alla gånger egentligen när ni kopplar på rejäla norrländska dialekter 😊

  4. Men bästa avsnittet! Att som sjuk och nedbäddad i ett mörkt rum få ligga och lyssna till vindsljud, historier om oknytt och het gröt ute i vinterkrispet gjorde min dag. Ni är underbara båda två.

  5. Skrattade så himla mycket åt de SPÄNDA SKINKORNA. :,)) tack för dagens garv. /den nyligen sjukskrivna gravida deprimerade trebarnsmamman som verkligen behöver få skratta

  6. Jag ligger i sängen på kvällen och lyssnar på er podd. Sonen som är 7 månader har somnat bredvid och jag får hålla mina skratt inne så att jag fräser, fnyser och frustar ur näsan för att inte väcka honom. Kommer på mig själv med att tokle! Tack för er. Jag förstår verkligen varför ni vill göra detta. Fantastiskt! ♥️

  7. Mysigt och roligt avsnitt! Blir ofta så nyfiken på hur mycket av innehållet ni planerar i förväg. För det låter verkligen så spontant och naturligt alltihopa. Vet förresten inte om jag vill veta, det är så härligt att få vara i föreställningen av att jag lyssnar på två goda vänners vardagliga prat om livets storheter och småheter. Och för all del, suspekta dockor 😅

  8. På tal om troll. Jag kan tipsa om boken Stallo av Stefan Spjut. Man ser inte på en ekorre på samma sätt efter att ha läst den.

  9. Helt fantastiskt avsnitt som jag lyssnar på i storstaden,mitt i nattens regn!Jo vindar hade man kul med på landet,klättra i stegen hämta klädlådan.

  10. Underbart avsnitt!! Älskade stämningen, mysryset, ljuden, skratten och folktron. ❤️

  11. Åh, klappgröt, det är det godaste som finns! Jag har sett en del recept med sylt eller saft som bas (t o m varianter där man har i vaniljsocker!), men som jag minns den från min barndom användes färska eller frysta lingon, mannagryn och socker. Det här receptet är nog det som kommer närmast den version jag minns: https://www.tasteline.com/recept/vispgrot-fran-finland/
    Det slår mig att mina egna barn faktiskt inte fått smaka på klappgröt ännu, det måste åtgärdas snarast….

  12. Underbart avsnitt! Bästa på länge! 💕 Var tvungen att lyssna igen då jag julpyntade inför advent. Kände julstämning, sentimentalitet över att vara barn, och så spänning med troll, gamla vindar och läskiga dockor. Och så humor på det. 😊

    Tycker dock inte att det är ok att ”provsmaka” i butik, lika lite som att man skulle provsmaka en brödskiva ur en förpackning för att kolla om den är färsk, får man smaka på lösgodis eller vindruvor. Man får chansa. Som litet barn åt jag från nötter på det viset, blev ordentligt uppläxad av min pappa och skämdes sen fruktansvärt.

    1. Håller verkligen med dig! Liknelsen med att smaka på bröd är väldigt talande.
      Köper man lösgodis kan man “känna” med plastspaden om godiset är mjukt och färskt, eller om det har hårdnat och kanske har legat ett tag…
      Sedan väljer man.
      Tycker jag, alltså.

  13. Åh som jag skrattade åt de spända skinkorna!! 🤣Satt på jobbet så jag fick verkligen försöka besinna mig, men det var svårt!

  14. Hej underbara ni!
    Helt fantastiskt! Ni får mig så glad. Så härligt genuina båda två och det kändes som om jag var med er uppe på din vind Clara. Jag växte upp i ett gammalt hus på Gotland och lekte mycket på vindar och uthus. Nu bor jag i Melbourne (Australien) och ute är det sol och 23 grader varmt. Även om jag trivs här så finns den där längtan alltid där, till Sverige och min barndom. Jag vill bara säga, tack. Älskar er podd. ❤️

  15. Hej! Ville bara säga tack för ert bästa avsnitt någonsin! Låg i sängen och vilade efter jobbet, höggravid och frusen och eländig, och det kändes precis som att min mormor satt där och läste en mysig och rolig men lite läskig godnattsaga <3 Stor kram

  16. Liksom flera andra blev det för mig ett antal gapskratt rakt ut vid de spända skinkorna, men framför allt påminde det mig om när jag lämnade Göteborg, flyttande ut på bygden och träffade alla grannfruar för första gången. Jag fick en gravallvarlig genomgång om hur man skulle ta hänsyn till “småfolket” när man vistades ute i skogarna runt våra hus; när man närmar sig skogen ska man högt och tydligt säga “hallå, nu är det bara jag som kommer!”, om man hittade lite svamp skulle man också högt tacka dem så mycket och om man satte sig för att kissa lite så fick man ABSOLUT inte glömma att säga “nu får ni se upp, jag ska kissa lite här!” Jag satt helt förstummad och undrande vilket som vore värst; att de drev med mig, eller att de faktiskt var helt allvarliga?! Än idag hävdar de att småfolket finns (japp, jag bor kvar ändå) och än idag kan jag inte gå ut i skogen utan att fundera på om jag borde hojta till och förvarna småfolket om att jag är påväg…

  17. Haha, så kul att läsa alla era kommentarer. Vad skoj att det här avsnittet lite oväntat (tycker jag och Erica alltså) blev en sådan lyssnarfavorit. Er respons är vad som gör poddandet så roligt!

  18. “Jag har aldrig velat visa vinden för dig”… Min fantasi seglade iväg med mig och, sen förstod jag att det var vinden inomhus du menade.

  19. Vi hade en liten skogsstomte vid namn Algot som bodde i vår lekstuga förra året från 1a advent fram till nyår ungefär. Vi gav honom en orange luva och stickad tröja så han slapp vara kall. Algot sov i en lite dockvagga och hade även en liten julgran som vi pyntade och adventsstjärna i fönstret. Vi breväxlade med honom så vi lärde känna honom bra.

    Igår gjorde vi det fint i “vinterstugan” igen och satte dit en julgran och adventsstjärnan i fönstret. Min dotter och gjort ett gosedjur av en grå strumpa till honom och lagt ut en låda med bebiskläder. De la även ut ett välkomstbrev till honom, så nu väntar de med spänning och hoppas att han flyttar in även iår. Och jag tycker nog det är minst lika spännande som barnen.

    Tack för ett roligt och magiskt avsnitt. Clara, din mormor verkar ha varit en störtskön kvinna. Spännande att Jakob har sett troll. Jag älskar att tänka att det finns en annan verklighet som vi människor oftast inte kan se och uppleva i vårat “jordeliv”. Men någon gång får vi säkert ta del av den också, tänker att det är en värld se som inte är uppbyggt på kolatomer.

    Glad första advent önskar jag er alla!

  20. Haha
    Ni beskriver ju min farmor.
    Hon snattade (smakade) på godis i affären eftersom “Ingen skäller ju på en dement tant”. Hon kunde också högt kommentera löpsedlar när vi stod i kassakön “Sånna där skulle man knippsa av snoppen på”.

    Tack för bra pod!