Jag känner mig lite som en ny människa efter två dagar borta ifrån min familj. Jag åkte nattåg hem och klev in över tröskeln hemma vid halv åtta imorse. Till förvånade barns stora glädje! Det är så nyttigt att komma ut och göra lite jobb och träffa lite folk och påminnas om energin och glädjen man har i vanliga fall. För när man ska kombinera föräldraledigt och arbete är det inte fullt lika lätt. Att ideligen pendla mellan den snabba energin man behöver när man arbetar och den långsamma energin som krävs för att vara med bebisar – ja det gör i alla fall mig aningens omtumlad.

Ulf är nu nio månader och medan jag var borta fick Jakob lite ordning på nätterna som totalt havererat sista tiden. Nu ska jag bara försöka upprätthålla de nya rutinerna. Slutade ju egentligen nattamma i höstas men föll tillbaka under julen och sedan har det gått stadigt utför med sömnen om nätterna för oss båda. Men efter bara två dagar med Jakob blev det lite ordning på Ulf. Han är så duktig också. Ulf går själv och säger hej, titta, pappa, mamma och Ada. Det sista eftersom Bertil ideligen ropar Adas namn på discord när de spelar Minecraft tillsammans.

Här ute vräker snön ner idag. Alltså verkligen VRÄKER. Jag ser inte ens till grannhusen på andra sidan åkern. Men jag är bara glad för det för jag ska vara inne och städa och baka med Ulf i hasorna. Lika bra att jag inte blir frestad att sticka ut och åka längdskidor eller så.

Ha en fin torsdag allihopa!