Härom dagen när jag skulle till vår lilla men väldigt välsorterade lanthandel för att kirra ingredienser till ett brödbak tog jag också med kameran i sparklådan. Sparklådan rymmer ungefär tre matkassar så den är perfekt att åka och handla med.

Hejdå gården!

Susade förbi en räcka granngårdar längs vår grusväg.

Stannade till vid hästhagen och sa hej till pållarna. Min dröm sedan många år är att jag skulle bli fri från min allergi och kunna ha en egen häst. En nordsvensk eller ardenner allra helst. Nå. Det stannar på drömstadiet. Har inte ens suttit i en hästsadel sedan jag var liten.

Det var en särdeles solig och krispigt kall dag.

Vi bor ju på en ganska ordentlig höjd. Så till affären är det bara nedför. Hem är det istället brant uppför. Bra benträning! Minns att vi flera år innan vi köpte vårt hus var och tittade på ett annat hus i den här byn (faktiskt det röda huset som skymtar till höger på bild nummer tre i detta inlägg) och vi tvärnitade vid den här utsikten. För att det var så ovanligt vackert. Och vi gapade över att någon kunde vara så lycklig att de fick bo här. Och nu bor vi här?! Fem getingar på det!

Skön utförslöpa där det gäller att hålla tungan rätt i mun när man styr sparken. Den går i världens fart.

Och vips är man nere på ”storgatan” i min by. Alldeles lagom stor tycker jag.

Sedan framme vid affären.

Och det var det hela. Så nu vet ni!