14 16 18

En av de fina sakerna med att ha en blogg är att kunna gå tillbaka och läsa vad man gjorde den här dagen för precis ett år sedan. Eller för fem år sedan. Jag minns mycket mindre än jag tror och ofta blir jag glad och lite förvånad. Jamen just det! Det var ju den där gången vi hade överraskningsfest, åt tårta till frukost, hade mormor på besök, tapetserade om hemma…

Låt oss se vad jag skrev om den 28 januari 2018, 2016 och 2014.

Den 28e januari 2018 skrev jag inlägget Äntligen Hemma. Hade precis kommit hem från London och var så glad att få vara med pojkarna igen. De hade fått söta matchande pyjamasar med röda bussar på.

Och jag hade min egen nya pyjamas från Anthropologie. Som var snordyr och som jag hann använda en enda gång innan den krympte i tvätten (tålde tydligen bara 30 grader) och blev mer lagom i storleken för min son.

Skrev i inlägget Den här söndagen har jag åkt skidor med Bertil, sett Harry Potterfilm med barnen, somnat på soffan och badat badkar tillsammans. I övrigt har inte mycket av värde skapats. Precis som en söndag ska vara!

Låter fortfarande som ultimata söndagsaktiviteter tycker jag.

I Januari 2016 skrev jag blogginlägget Torsdagen det vände. Jag var hos min syster i Borås och vilade upp mig. För jag var utmattad men hade inte skrivit om det på bloggen ännu. Klarade inte av det. Och jag mådde så obeskrivligt pisssdåligt. Men just den dag jag bloggade var jag glad. Kände ett korn av livslust och pepp inför framtiden.

För jag och Erica hade precis bestämt oss för att starta podden och börja arbeta ihop. Och att jag skulle sluta på Amelia och börja blogga i egen regi igen. Det bästa beslutet! Även om det var mitt i en utmattning. Och även fast Amelia var fina mot mig och man såklart får mer trafik till sin sajt om man ligger på en tidningsportal än för sig själv. Värt det tusen gånger om.

Mådde som sagt skit. Men inte just den här dagen då allting kändes enkelt. Rubriken Torsdagen det vände anspelade ju på det. Fast fy vad jag ropade hej innan jag kommit över bäcken. Efter utmattningen blivit aningen bättre blev jag istället deprimerad. Och fick massa mer panikångest.

Den 28 januari 2014 skrev jag inlägget Häromdagens. Med en häromdagens outfit. För just när jag skrev inlägget satt jag hemma i mjukisbyxor och drack hälsofil och pustade ut över att Bertils magsjuka genat förbi mig. Trodde jag. Några dagar senare låg jag däckad i århundradets vinterkräksjuka. Har sällan varit sämre. Dessutom gravid i snart fjärde månaden. STOPP. Hur i helvete kan man ha en sådan här midja när man är gravid i fjärde månaden? Det är otroligt. Det fick jag äta upp när jag väntade Ulf. Då det var lite mer av gräddfylld semla över min uppenbarelse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 kommentarer på “14 16 18”

  1. Nu bloggar inte jag varje dag, och har verkligen inte varit aktiv så länge som du, men känner detsamma; det är skönt att kunna gå tillbaka och titta vad man gjort, och när. Eller tänkt… Förra veckan skrev jag om vikten av positiva kommentarer, om hur vi alla påverkar varandra. Men också om varför jag bloggade, bl a för att det ger perspektiv. Förhoppningsvis blir man lite klokare av att blogga 😉Och att läsa en bra blogg, som din ger också stor behållning. Ha en fin fortsatt vecka 💓

  2. För ett par veckor sedan när jag läste genom kommentarer här så var det en av dina läsare som kommenterade. Hon hade en blogg och jag klickade mig vidare till den. Och fastnade. Läste i någon timme och tänkte att jag skulle läsa mer senare. Men nu kommer jag inte ihåg vad den hette.

    Söker: En bloggare från Piteå (tror jag är det var), kristen, änka och ensamstående mamma.

    1. Kan det vara naytember.se? Jag har ingen aning, googlade bara på de hjälpord du angivit 🙂

  3. Vet du, midjan har med åldern att göra, så är det bara ;9
    Trodde aldrig att midjan skulle försvinna, men nu 50+ (med allt vad det innebär) så är den ett minne blott…

  4. Hoppas det är ok att fråga. Undrar pga egna problem med utmattning och ångest.
    Vad har hjälpt dig mest mot panikångesten? Är du helt av med den eller kan den göra sig påmind?
    Hursomhelst skönt att du mår bättre 🌸