En gång gjorde jag ett blogginlägg som hette skapa torparstilen. Där jag skrev om min favoritstil – den rappliga sommarstugestilen. Som man egentligen inte alls kan skapa medvetet utan som bara uppstår på en älskad och lite medfaren plats.
Anspråkslös. Inte så stylad och genomtänkt. Så vill jag ha min sommarstuga. Där det gärna får finnas spår av tiden som gått. En sjuttiotalstapet, en sliten korkmatta. Ihop med en vacker gammal karaff full av smörblommor. En flugsmälla på en spik i köket och mönstrade udda påslakan som luktar trygghet. Gamla pappersbonader placerade på lite konstiga ställen. Som ovanför en ytterdörr eller inuti en garderob. Och en fotogenlampa som luktar starkt och sprider trivsamt sken.
En blandning av högt och lågt, fint och fult. Som skapar den där mysiga sommarstugekänslan.
Och ni kom som vanligt med ännu bättre exempel i kommentarerna. Jag mysryser när jag läser – det är som en meditation över sommarstugan. Den hemtrevliga sort jag hade i min barndom.
En hattsamling, korkmattor, sjökort. En barometer på väggen.
En vedtrave, rutiga dukar, några sirligt skrivna “kom ihåg” som nålats upp och blivit kvar
Klädnypor i en handflätad korg. Morakniv om man vill tälja lite späntor.
Kartböcker. Fem-böcker. Bitsocker.
En sån där kaffekokare man kan ha på spisen. Eller en perkulator!
Hårda gröna tvålar och brädgolv. Noppiga yllefiltar och solblekta badrockar. Väl ingångna träskor.
En gungstol!
Oljelampor och solblekta fotografier med årtal och namn på baksidan.
Fiskeutrustning i den lilla hallen. Eftersom det är onödigt att gå till redskapsboden 25 meter bort om man ska fiska. Sjön ligger ju åt andra hållet!
Kryddburkar med bäst före datum -89
Broderade dukar. Blir en smutsig har man alltid en till att lägga på.
En katt
En kökssoffa där man kan ligga och lyssna på tystnaden och klockan. Och reta sig på den ensamma mygga som låter så nära men är så svår att se
En karamellburk på lämpligt avstånd från små barn.
Souvenirtavlor från vänner som varit i Jerusalem.
En skopa hängandes på väggen vid vattenkranen så man inte slösar på rena glas när man blir törstig.
En evighetsklibbig vaxduk från 70-talet och ”praktiska” engångsartiklar.
Det obligatoriska flugpappret i taket i köket.
27 svar
Du har haft din blogg så länge och dessutom producerat så himla många, fina inlägg att du har råd att både återanvända dem rakt upp och ned eller göra något nytt av dem. Hur fantastiskt är inte det? Du skulle t.ex. kunna ha ”en annan februaridag” eller ”en annan fredag” som återkommande rubrik och vi läsare skulle bara bli glada. I denna sociala medier-värld är det ofta ”nytt” som gäller, i alla dess former, men sanningen är ju att vi gärna återblickar och minns det som varit. Eller läser om en bok, ser samma film som vi redan sett 12 gånger eller ser alla avsnitt från en serie som vi redan sett alla avsnitt ifrån. Många gånger.
Himla fint, tycker jag! Ha en trevlig fredag och helg!
Å.
Jag känner solen mot sommarlovsbruna ben, saft i skuggan och högt gräs på väg till sjön för att bada. Flugsurr och fjärilar.
Prunkande trädgård med mycket olika bär och blommor. En kanot vid vattnet. Olika cyklar som är lite övergivna och fått hamna där, gärna gamla varianter. Tystnaden där man bara hör fågelkvitter och surr. Hammocken med saft och isbitar med det nybakta bullarna.
Vad jag längtar till värme och sommar nu.
Farmor och farfars hus på västkusten precis vid havet.
Klapprande bambustavar på insidan av ytterdörren.
Solblekta flytvästar för alla åldrar under huset i utekällaren, tillsammans med metrevar, krabbfiskredskap, hinkar med hål i och luftmadrass som dragit sin sista suck.
En flaska med farmors hemliga brygd för små kroppsdelar som kommit i vägen för brännmaneter.
Nötta kortlekar som tjänstgjort i hundratals omgångar gin rummy.
Bruna farfarstofflor med små hål i.
Kan sakna detta så otroligt, min barndoms somrar i trygghet och närhet till släkt. Farmor och farfar är döda sedan länge, och huset är sålt. Men känslan och minnena finns kvar ❤️
Har precis samma känsla, saknar min farmor och farfar oerhört och den tryggheten jag fick av dem i deras lilla sommarstuga. Jag återvänder dit i tanken när livet är jobbigt. ♥️
Det får en att vilja vara en trygg vuxen för egna och andras barn.❤️
Brukar titta på mina åldrande händer med allt fler bruna fläckar, precis som min farmors.
Att ge vidare av trygghet man själv fått måste vara en bra gåva.
Allt det där som bara finns där, aldrig hemma. Flytvästar i hallen, musäten landstingsfilt att sola på, blekta bonader och enorma mängder tidningsurklipp. Prylhyllan där allt från moraknivar, råttfällor, fiskelinor och små muttrar får va u fred år efter år🙌🌿
Översta bilden får mig att längta efter sommar!! Såg din snöiga bild på Instagram 😉
https://lotte4.blogspot.se
Åh precis som i min mormor och morfars sommarstuga. Tyvärr såldes den när jag var tonåring, sörjer det än.
Gamla veckotidningar! Gärna lite fuktskrynkliga och med klippdockor och läskiga rymdserier. Och en tickande väggklocka ❤
Klippdockorna brukade vara längst bak i veckotidningarna. Fick vänta på dem tills mormor och hennes väninnor läst klart densamma. Minns att julnumret av Året Runt brukade innehålla dessa åtråvärda dockor.
Röda kaffekoppar med vita prickar och över den lilla kökssoffan: En väl tummad reklamaffisch för tvättmedlet Surf, en liten pojke med lockar i en vattenpöl, kläderna i behov av en tvätt.
Trasmattorna.
Korgstolen.
Doften av varm tallskog.
<3 Barndom.
Fast just det där flugpappret i taket i köket mysryser inte jag av. Kommer ihåg de där papprena från barndomen, huvva 🙂
Ett par gula spänner som man har till att hämta kallt vatten från det mörka djupet ur brunnen där borta förbi glänta och snårskog.. och dit tar det sin tid att gå.. på små stigar fulla av knotiga rötter att snubbla över, plankor att balansera över vattendrag och surr av humlor längs med täta vildrosendungar. Två fulla spänner med vatten blir så en full spann när barfotafötter till slut kliver över tröskeln till lilla skruttgröna stugan.
Så sjarmerende når du speiler kommentarfeltet på den måten. Det blir som et mosaikkbilde, synes jeg
legger til:
+kaffe på sengen hver morgen, serveres av eldste generasjon
+vaskefat til håndvask
+kaffekopper som alltid har vært der
+alle historiene som fortelles
+gamle fotografier på veggen
+altfor mange insekter
Knallgula köksluckor med brandgula plastknoppar.
Utedasset med kungafamiljens släktträd och norgehistorier…
Sena kvällar framför TV:n i gamla hörnsängar med många kuddar.
Mössens spring i väggarna när man ska somna.
Den TOTALA tystnaden när man går ut och kissar i gräset på kvällen.
Mormor och morfar. Mamma. Moster och kusiner. Barn. Släktskap.
Lite OT, men framöver kommer troligen min mormor och morfars enplansvilla att säljas. Huset byggdes 1969/1970 och det är inte mycket som gjorts om sedan dess (bara köket mer eller mindre). Jag hoppas så innerligt att den/de som tar över huset låter det mesta vara kvar och inte blåser ut allt och inreder i vitt, vitt, mera vitt och betong.
Bastuväggarna målade antingen med pastellig blå, rosa eller grön.. Eller skogsstugavariant med lackad furu. Emalj åt vatten, såpa.. Trasmattor är nödvändiga. Spetsgardiner.. Lite för lång gräs, helst med naturblommor, ett stig till stranden. Brygga samt stenar att sitta/hoppa på.. Skogen bakom stugan. Nu tror jag gråter en stund..
Åh vad jag längtar efter sommaren nu!!! ”Vintern” i Skåne har varit/är bedrövlig, drömmer mig bort till ljumma kvällar, få gå barfota, skörda i trädgården…
Mys! Nostalgi! Gammalt myggmedel, knarrande säng, syrendoft, en bortglömd kofta, stora gummistövlar, blommiga udda kaffekoppar, spetsdukar med svaga fläckar….
Någon solblekt prydnadssak med text ” Minne från Rättvik ”, kanske en liten fönsterlampa skapad av klädnypor och en pump för luftmadrasser .
Tokiga salt- och pepparströare, våningssängar, memory, stor solig trapp, blåbär i en kopp, barfota, doft av vresros, måsskrik
Kom på ett önskeinlägg, vad man helst skulle göra, om man som upptagen småbarnsmamma skulle få en förmiddag eller dag för sig själv?Kul att få läsa alla kommentarer på det inlägget också!
Typ dog mysdöden av att läsa det här.
Ett par gummistövlar från 50-talet lagade i skaftet med silvertejp (minns min mormor från 80-talet: De här kan vi inte slänga. Var inte längesedan jag köpte dem)
Ovanför hänger en märkligt stickad men skön och lurvig knallrosa kofta.
Gamla regnrockar på krokar på verandan.
Ett chinaschack där borttappade glaskulor ersatts med stenkulor i nästan samma nyans samt en liten smurf (Man tager vad man haver)
Kollegieblock i bokhyllan där gamla partier luffarschack samsas med mått på brädor och någons försök att skriva sin namnteckning på olika konstfulla sätt.
En låda full med olika snören. En annan med gamla sparade skruvar.
Allt det här andas trygghet och lugn för mig. När jag kommer dit. Hemma skulle jag bli tokig om jag hade det så.
Och ett utedass där man, under tiden man sitter där, kan titta på gulnade bilder av (gamla) kungafamiljen, tagna från veckotidningar 😉