En gång gjorde jag ett blogginlägg som hette skapa torparstilen. Där jag skrev om min favoritstil – den rappliga sommarstugestilen. Som man egentligen inte alls kan skapa medvetet utan som bara uppstår på en älskad och lite medfaren plats.

Anspråkslös. Inte så stylad och genomtänkt. Så vill jag ha min sommarstuga. Där det gärna får finnas spår av tiden som gått. En sjuttiotalstapet, en sliten korkmatta. Ihop med en vacker gammal karaff full av smörblommor. En flugsmälla på en spik i köket och mönstrade udda påslakan som luktar trygghet. Gamla pappersbonader placerade på lite konstiga ställen. Som ovanför en ytterdörr eller inuti en garderob. Och en fotogenlampa som luktar starkt och sprider trivsamt sken.

En blandning av högt och lågt, fint och fult. Som skapar den där mysiga sommarstugekänslan.

Och ni kom som vanligt med ännu bättre exempel i kommentarerna. Jag mysryser när jag läser – det är som en meditation över sommarstugan. Den hemtrevliga sort jag hade i min barndom.

En hattsamling, korkmattor, sjökort. En barometer på väggen.

En vedtrave, rutiga dukar, några sirligt skrivna “kom ihåg” som nålats upp och blivit kvar

Klädnypor i en handflätad korg. Morakniv om man vill tälja lite späntor.

Kartböcker. Fem-böcker. Bitsocker.

En sån där kaffekokare man kan ha på spisen. Eller en perkulator!

Hårda gröna tvålar och brädgolv. Noppiga yllefiltar och solblekta badrockar. Väl ingångna träskor.

En gungstol! 

Oljelampor och solblekta fotografier med årtal och namn på baksidan.

Fiskeutrustning i den lilla hallen. Eftersom det är onödigt att gå till redskapsboden 25 meter bort om man ska fiska. Sjön ligger ju åt andra hållet!

Kryddburkar med bäst före datum -89

Broderade dukar. Blir en smutsig har man alltid en till att lägga på.

En katt

En kökssoffa där man kan ligga och lyssna på tystnaden och klockan. Och reta sig på den ensamma mygga som låter så nära men är så svår att se

En karamellburk på lämpligt avstånd från små barn.

Souvenirtavlor från vänner som varit i Jerusalem.

En skopa hängandes på väggen vid vattenkranen så man inte slösar på rena glas när man blir törstig.

En evighetsklibbig vaxduk från 70-talet och “praktiska” engångsartiklar.

Det obligatoriska flugpappret i taket i köket.