Vad balans är

Sitter här i min vardagsrumssoffa med sol i ansiktet som stör när jag skriver. Men som jag inte vill vara utan ändå. Det är stökigt värre efter att en påbörjad ommöblering kommit av sig. Ulf snarkar i vagnen på bron. Stackarn. Han fick sitt livs första magsjuka den här vecka. Jag var övertygad om att vi alla skulle knockas med tanke på hur många slemmiga pussar han utdelar till familjen varje dag. Men det verkar bara vara jag. Och jag är inte ens magsjuk så där “på riktigt”. Känner mig bara lite olustig, saknar aptit och har värk i lederna. Verkar vara en mild variant som enbart gör små bebisar sjuka. Man får vara tacksam för det lilla.

Jakob och pojkarna är ute och åker skidor. Själv hade jag tusen mysiga planer för denna helg men allt gick i stöpet när Ulf och jag blev krassliga. Ute är en underbar vårvinterdag med hög blå himmel och nyfallen snö. Men jag får ligga här. Och har samtidigt tid att tänka.

Sedan början av januari har jag motionerat flera gånger i veckan. Och haft flera renodlade arbetsdagar med barnvakt – så att jag kunnat hålla ett högre och mer fokuserat jobbtempo. Men samtidigt haft en lagom arbetsbelastning – som inneburit att jag hunnit träna på lunchen och arbeta färdigt tills barnen kommit hem på eftermiddagen. Däremellan har jag haft mysiga lugna bebisdagar då jag också passat på att träffa vänner eller baka eller göra annat som jag gillar. Är helt mindblown över hur underbart det är när man får uppleva många balanserade dagar i rad. Ja fram tills magsjukan fuckade upp allt var jag faktiskt uppe i veckor.

Jag har funderat mycket på det här med balans sedan jag var utmattad. Vad som är balans kan såklart brytas ner på olika sätt. Många utmattade kan vittna om att de trott att de haft balans i livet. Men sedan insett att de beräknat fel. Att de mätt balansen på årsbasis. För du kan ju ha balans under ett år. Så att du under sommarsemestern försöker vila ikapp en stressig vinter. Men det är farligt och du riskerar utmattning. Kroppen kan inte skjuta upp återhämtning så länge.

Du kan också ha balans under en månad. Så att två förfärliga veckor följs av två lugna med återhämtning. Det är bättre, men kan också vara farligt. För om mönstret upprepas kommande månader är risken att det tillslut inte räcker med de där två lugna veckorna för att vila upp dig.

Balans under en vecka är nog mest rimligt att försöka uppnå. När veckan är tung men helgen erbjuder vila. Här borde vi befinna oss oftare. Ett tecken på att det är så är om du på måndagen känner att helgen varit god och återställande och att energin är tillbaka.

Fast bäst är förstås att ha balans under en dag. När varje dag balanserar ut sig själv. Du kanske har en hetsig förmiddag men kan sedan gå en sväng i solen på lunchen. Eller har en ledig kväll efter en stressig eftermiddag. När du kan bada badkar och ringa en kompis. Eller motionera. Som utmattad övar man på precis det där. Att få varje dag att balansera ut sig själv. Så att man vid dagens slut inte är helt utmattad. Men om du är riktigt utbränd kanske du måste sträva efter att varje timme ska vara balanserad. Längre än så orkar du inte vänta på vila.

En balanserad vardag är jättesvår att uppnå. Det är inte realistiskt att ens tro att alla dagar ska kunna vara så. Har du arbete och familj finns det alltid saker som kör ihop sig. Och du behöver inte ha ångest för att en dag är obalanserad. Är du frisk så orkar du hemska dagar. Till och med flera på rad. Bara du får återhämtning sedan.

Men när jag upplevt en period där balanserade dagar följt på balanserade dagar. Då bli jag just mind blown över hur bra jag kan få må. Över att livet kan vara så härligt. Önskar verkligen att alla fick uppleva en sådan period. Bara för att ha fått prova och veta hur bra det kan vara. Att den känslan ens finns.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

23 kommentarer på “Vad balans är”

  1. Fint! Det är svårt det där. Just nu måste jag igenom två skitveckor med massa oro och väntan. Försöker i någon mån balansera med färre krav, be om hjälp, sova och vila massor. Det går ändå över förväntan. Längtar till onsdag, då är det över.
    Tänker att jag ska se om det här med att be mer om hjälp kan bli något jag fortsätter med. Då har de här veckorna ändå lett till något riktigt bra tänker jag.

  2. Balans är så svårt, och så lätt, på samma gång! Älskar dina kloka tankar!!
    Om jag får slänga in en önskan på inlägg så skulle jag JÄTTEGÄRNA vilja läsa ett sånthär liknande inlägg om balans , med huvudfokus just på dåliga perioder/dagar med ångest/depressionstankar. När man känner någon som är inne i en tung period, och denne frågar om man ska rycka upp sej, tvinga sej själv att försöka vara glad, acceptera att det gång på gång kommer dagar när man känner att man vill dö, rycka upp sej, känna efter, ja, vad är balans i sånna lägen?
    Inte för jag personligen tror att det finns något klockrent ”rätt” svar på min fundering, men det hade varit så skönt att läsa sunda tankar om detta.
    Tack för du en en sund röst i ett stressigt samhälle <3

    1. Hej Ida! Jag har slitit en del med såna lägen. Vid kortare perioder av ångest/liknande så tror jag det bästa är att tillåta sig att må som man mår! Tänka “jaha, nu har jag en dålig dag, det har man ibland i livet, det blir väl bättre en annan dag”. Så man inte stressar upp sig över det och mår dåligt för att man mår dåligt. Det har hjälpt mig mycket.
      (Däremot vid längre tiders deppighet så kan ju tex motion och umgänge vara läkande, och man kanske behöver hjälp av läkare eller psykolog )

  3. Det här inlägget behövde jag! Kan du inte skriva mer om balans och återhämtning? Efter min utmattning för ett år sedan kämpar jag fortfarande med att förstå mig på vad som är återhämtning och hur jag ska få till balans. Jobbar 70 procent för att få mycket tid med barnen. Men får inte till träning trots att jag känner att jag skulle må så mycket bättre av det. För då måste jag ju ta av tiden med barnen?? Får inte ihop det här pusslet…
    Tack för världens bästa blogg!

    1. Kan det i slutändan vara värt att ta lite av tiden med barnen för att DU ska må bra/bättre?
      Eller, transportträna – cykla till jobbet, hoppa av bussen några hållplatser bort?
      Lunchpromenad, löpning på lunchen?
      Finns appar med träningspass på 7 min, det kan klämmas in? Eller göras med/bredvid barnen?
      Finns det en förälder till som.kan ta barnen och “knuffa iväg” dig, ibland kan det hjälpa i början?
      Jag vet ju inget om dig och din situation men fråga dig själv varför du behöver träna så kan det kanske hjälpa dig att prioritera annorlunda. För det är ju det som är nyckeln, prioritering.
      Jag mår toppen av orden från Anders Hansen (skrivit bla Hjärnstark) ; Allt räknas! 😊

      1. Tack för din kommentar 😊 du har nog rätt! Kan tyvärr inte cykla eller gå då jag bor långt från jobbet och pendlar med bil. Jag har kollat lite på Anders program på SvT om hjärnan nu och blev så inspirerad. Tror jag helt enkelt glömmer ibland att prioritera tex promenader. Så beställde en stegräknare nu för att påminna mig lite. Laddade ner lite appar och tog ett träningspass med barnen häromdagen med, jättekul hade vi. Nu förkyld (så typiskt!? Så fort man kommer igång?!) Men sen så..!

  4. Önske inlägg förresten -kan du inte skriva om vad som är återhämtning och vila för dig och så kan alla som läser fylla på i kommentarer in det vad som är vila och återhämtning för dom? Vila är ju sjukt knepigt! Sova på dagen kanske ofta är ett måste i början av utmaningen men sen när man börjat bli/är frisk, då ska man ju inte sov-vila?!? Så svårt.

    1. Ja tack! Önskvärt inlägg. Läser också gärna om vad vila och återhämtning är för läsarna. Hur drar ni i handbromsen?

  5. Fint!
    Tycker dock att det är lite mycket “tills magsjukan kom och fuckade upp allt” för oss. Fattar ärligt talat inte hur man ska hitta vila efter en utmattning när influensa knackar på ett par veckor per kid och förkylningar och allt vad det är. Känns som om man borde ha ledigt hela Feb pga vab.. Och egna sjukdomar. Vet allt det där med “du visste väl detta när du skaffade barn” men nej, det här hade jag aldrig anat. Nämnas bör att vi är sjuka över genomsnittet.

    Härligt att läsa att ni haft en lugn månad!

  6. Du sätter ofta ord på mina tankar. Jag tror att det är precis det här med veckobalans som jag lyckats ha det senaste året som gjort att jag mår så väldans bra. Jag blev utmattad för 7,5 år sedan och har längtat efter det här flytet som gör att jag mår så bra, jag orkar jobba 80%, jag orkar träna 2-4 gånger i veckan, jag orkar vara och göra saker med barnen och min man. Ibland är jag väldigt trött om kvällarna, jag lägger mig ofta redan vid 20-tiden när yngsta lägger sig och vi läser bok, sedan fortsätter jag med ljudbok i mörkret tills ca 21-tiden då jag somnar som en stock. Jag missar ju kvällar men istället har jag massor med energi på jobbet och när jag kommer hem (har dessutom alltid varit kvällstrött och morgonpigg). Och allt mer händer det att jag orkar vara uppe längre på vardagkvällarna. En underbar känsla efter år av trötthet och svårt att hitta balans. Förr om jag tränade så var jag tvungen att sova en stund efteråt, för att kroppen inte skulle krasha.

  7. Så viktigt och tänkvärt inlägg! Försöker själv hitta balansen i tillvaron och räkna ut hur mycket jag orkar, klarar av att jobba (och med vad) utan att bli alldeles uppe i varv och inte kunna slappna av och finna återhämtning eller alldeles trött och med humörsvängningar. Så himla jobbigt och uppgivet många ggr.

  8. Det som stressar mig mest är att jag inte har familj. Väninnor med familj tycker att jag har det så bra som kan sova ut osv, men det ofrivilliga singelskapet och över tio års intensiv längtan efter familj är vad som gör mig utmattad. De vaknar av barnskrik. Jag av barnlängtan. Oftast tror jag att det är något mera än bara jobb och praktiska göromål som kör människor i väggen. Det är ofta att livet drabbar på sätt man inte räknat in i ekvationen – sorger och förluster tex som gör att man inte hålls i balans. Och det är svårt att kommunicera för omvärlden att man inte orkar med vanliga tempot på jobbet tex om man bär på en sorg som inte erkänns av omvärlden. För nej, människor med familj kan inte förstå hur stor smärtan är.

    1. Jag känner igen mig i det du beskriver. Nu har jag sambo och två barn, men jag kände precis så under de åren jag var singel innan det. Det tog så oerhört mycket mental energi att längta efter barn och att träffa någon. Katastroftankarna malde i huvudet konstant och orostankarna för att det aldrig skulle lösa sig var fruktansvärt dränerande. Jag har nog aldrig varit så nära utbrändhet på jobbet som då. Jag hoppas så innerligt att du ska få den familj du längtar efter! ❤️

    2. Jag känner med dig, det var likadant för mig. Det var sorg över att livet inte blev som jag hade önskat, avund och bitterhet gentemot människor som hade familj, en gnagande oro för att det var mig det var fel på, en enorm stress över att jag “måste” träffa en man till varje pris, och varje man jag inte ville/orkade/vågade försöka lära känna kändes som en spolad chans. Supertärande för psyket! Till slut vände jag mig till en fertilitetsklinik och fick barn på egen hand. Är fortfarande singel men singelangsten är borta, och jag behöver inte längre betrakta alla män jag möter som potentiella partners (jag kan äntligen betrakta dem som människor, woohoo! 😀 ). Om att få barn ensam alls är nåt som du kan tänka dig eller är möjligt i din livssituation, så rekommenderar jag det varmt!

  9. Så bra skrivet- viktigt för mig att tänka på för tillfället (och framöver). Är verkligen där att jag behöver balans varje dag, ibland varje del av dagen, under bra dagar kan det räcka med balans över 2-3 dagar. Tack!

  10. Hade en sjukt intressant föreläsning på jobbet i veckan. Lite om hur hjärnan funkar och vad den behöver för att vara i balans. Många tror att de vilar och ger hjärnan återhämtning men så är oftast inte fallet! Att ligga i soffan med mobilen är inte återhämtning, inte ens se en film eller att vara ute o gå med musik i öronen behöver vara återhämtning. De allra flesta måste lämna mobilen långt bort för att hjärnan ska kunna koppla av. Sen måste intentionen med situationen vara återhämtning, återhämtning ser inte lika ut för alla utan man måste hitta sin grej 🙂

  11. Åh! Måste tänka på detta med balans. Balans under en dag låter som en utopi men klart att det skulle kunna funka. Min vana trogen skulle jag säkert planera in något om jag hade för mycket tid över. Kanaler kan jag bryta den vanan! Kanske kan jag baka mer matbröd för att det är kul. Eller läsa mer. Eller åka mer rullskidor vilket alltid får mig att känna att jag swishar fram som ett jehu. Kanske behöver jag inte prestera så mycket hela tiden, kanske kan jag göra mer för mig själv!

  12. Tack för ett bra inlägg! Jag upplever att jag har balans och inser det ännu mer när jag läser kommentarerna. Jobbar 70% och när jag stämplar ut jobbet så finns det inte mer innan nästa dag jag går dit. Har en make som också jobbar kortare dagar så hinner med allt jah vill.
    Hoppas ni som sliter för mycket hittar ett bättre sätt att hantera livet!