Sitter här i min vardagsrumssoffa med sol i ansiktet som stör när jag skriver. Men som jag inte vill vara utan ändå. Det är stökigt värre efter att en påbörjad ommöblering kommit av sig. Ulf snarkar i vagnen på bron. Stackarn. Han fick sitt livs första magsjuka den här vecka. Jag var övertygad om att vi alla skulle knockas med tanke på hur många slemmiga pussar han utdelar till familjen varje dag. Men det verkar bara vara jag. Och jag är inte ens magsjuk så där “på riktigt”. Känner mig bara lite olustig, saknar aptit och har värk i lederna. Verkar vara en mild variant som enbart gör små bebisar sjuka. Man får vara tacksam för det lilla.

Jakob och pojkarna är ute och åker skidor. Själv hade jag tusen mysiga planer för denna helg men allt gick i stöpet när Ulf och jag blev krassliga. Ute är en underbar vårvinterdag med hög blå himmel och nyfallen snö. Men jag får ligga här. Och har samtidigt tid att tänka.

Sedan början av januari har jag motionerat flera gånger i veckan. Och haft flera renodlade arbetsdagar med barnvakt – så att jag kunnat hålla ett högre och mer fokuserat jobbtempo. Men samtidigt haft en lagom arbetsbelastning – som inneburit att jag hunnit träna på lunchen och arbeta färdigt tills barnen kommit hem på eftermiddagen. Däremellan har jag haft mysiga lugna bebisdagar då jag också passat på att träffa vänner eller baka eller göra annat som jag gillar. Är helt mindblown över hur underbart det är när man får uppleva många balanserade dagar i rad. Ja fram tills magsjukan fuckade upp allt var jag faktiskt uppe i veckor.

Jag har funderat mycket på det här med balans sedan jag var utmattad. Vad som är balans kan såklart brytas ner på olika sätt. Många utmattade kan vittna om att de trott att de haft balans i livet. Men sedan insett att de beräknat fel. Att de mätt balansen på årsbasis. För du kan ju ha balans under ett år. Så att du under sommarsemestern försöker vila ikapp en stressig vinter. Men det är farligt och du riskerar utmattning. Kroppen kan inte skjuta upp återhämtning så länge.

Du kan också ha balans under en månad. Så att två förfärliga veckor följs av två lugna med återhämtning. Det är bättre, men kan också vara farligt. För om mönstret upprepas kommande månader är risken att det tillslut inte räcker med de där två lugna veckorna för att vila upp dig.

Balans under en vecka är nog mest rimligt att försöka uppnå. När veckan är tung men helgen erbjuder vila. Här borde vi befinna oss oftare. Ett tecken på att det är så är om du på måndagen känner att helgen varit god och återställande och att energin är tillbaka.

Fast bäst är förstås att ha balans under en dag. När varje dag balanserar ut sig själv. Du kanske har en hetsig förmiddag men kan sedan gå en sväng i solen på lunchen. Eller har en ledig kväll efter en stressig eftermiddag. När du kan bada badkar och ringa en kompis. Eller motionera. Som utmattad övar man på precis det där. Att få varje dag att balansera ut sig själv. Så att man vid dagens slut inte är helt utmattad. Men om du är riktigt utbränd kanske du måste sträva efter att varje timme ska vara balanserad. Längre än så orkar du inte vänta på vila.

En balanserad vardag är jättesvår att uppnå. Det är inte realistiskt att ens tro att alla dagar ska kunna vara så. Har du arbete och familj finns det alltid saker som kör ihop sig. Och du behöver inte ha ångest för att en dag är obalanserad. Är du frisk så orkar du hemska dagar. Till och med flera på rad. Bara du får återhämtning sedan.

Men när jag upplevt en period där balanserade dagar följt på balanserade dagar. Då bli jag just mind blown över hur bra jag kan få må. Över att livet kan vara så härligt. Önskar verkligen att alla fick uppleva en sådan period. Bara för att ha fått prova och veta hur bra det kan vara. Att den känslan ens finns.