Igår var en rolig dag för då drog vi igång arbetet med att bygga om bloggen. Är väldigt peppad på dess nya utseende och funktioner. Sist jag gjorde om var när jag flyttade bloggen till en egen domän efter att ha legat hos Amelia. Den satsningen gav mig pris som Årets Tidskrift 2017!

Jag satsade då på att lyfta bloggens arkivmaterial och göra det mer likt en riktig sajt – utan att förlora det som gör bloggen just till en blogg. Idag kan jag inte tänka mig på att ligga på någon annans plattform igen och behöva ha automatiskt genererade annonser på sajten eller anpassa mig efter någon annans layout.

Det är härligt att se att många fristående bloggar sedan dess valt att göra på samma sätt. Arbeta med att puffa upp sitt material så att inte allt bara försvinner i en lång scroll.

Den här gången samarbetar jag med Frida Hammar som ska illustrera bannern. Hon är så otroligt duktig och har bland annat ritat print till Miss Claritys kollektioner och är den som illustrerat vår poddlogga. Vi ska tillsammans ge hela sajten ett visuellt ansiktslyft och fixa några nya smarta funktioner med hjälp av Josef som bygger åt mig.

Vi möttes upp på vårt gemensamma kontor som badade i ljus. Ulf fick hänga med som bollplank!

Såklart var Erica med och kom med synpunkter. Viktigt att ha redaktören med sig i arbetet.

Jag vet att många bloggare har svårt att se sig själv blogga om typ femton år. Men jag ser mig själv driva den här bloggen som 70-åring. (Förutsatt att någon fortfarande vill läsa den). Men istället för att tipsa om roliga barnböcker eller hur man får med sig familjen på en utflykt. Kanske jag skriver om hur jag hanterat klimakteriet och gör en guide med mina bästa aktiviteter att göra med barnbarnen. Jag blir peppad bara jag tänker på det!

Jag tror att en anledning till att bloggandet känns roligare för varje år är för att jag försöker förfina hantverket och tar hjälp med det. Erica är ju van producent och redaktör och att få hennes blick på mitt material är ovärderligt. Just nu pratar vi om att våga välja en smal och tydlig vinkel när jag skriver. Inte fladdra iväg i massa sidospår. Inte bränna fem ideer i ett enda inlägg. Ju smalare spets desto vassare träffar det. Dessutom jobbar jag på att renodla det som är Clara – utan att snegla mot vad andra gör eller ligga nära deras stil eller uttryck. Och så säger Erica åt mig att aldrig göra bloggrubriker som är syltetiketter. Vad hon menar med det kan jag återkomma till en annan gång, om någon är intresserad.

Jag har ju gjort mina utflykter som företagare och provat på en massa “spår” inom media. Böcker, skriva för tidning, göra tablå-tv, riktig radio och fysiska produkter. Allt sånt har ju i omvärldens ögon mycket högre status än vad en blogg har. Ändå tycker jag att bloggen har ett större värde än det mesta annat jag gjort. Och jag vill att min plattform (eller ja egentligen både blogg, insta och pod) ska få det utrymme de förtjänar i mitt arbete. Då är det omöjligt att underhålla allt för många sidospår och samtidigt driva allt på ett bra sätt. Jag tror att bloggen ännu bara blivit litegrann av vad den har potential att vara. Jag vill driva på utvecklingen – men för att göra det behöver jag satsa!

Ulf översåg vårt arbete och lyssnade på vårt samtal under stum tystnad.

Ulf när han inser att hela hans ekonomiska framtid nu ligger i händerna på Frida.