Hur man nöter ihop till sina steg

Förra veckan testade jag att gå tiotusen steg per dag under sju dagar i rad. Det är en bedrift för mig. För förra mars var jag höggravid och kom med nöd och näppe upp i tusen steg per dag. Jag vet inte om det nödvändigtvis hänger ihop men jag mådde så bra förra veckan och var helt utan ångestkänningar. Har inte svår ångest längre. Däremot kan jag få känningar av begynnande ångest mot kvällen – när jag stressat en dag och allting börjar lugna ner sig och jag märker hur trött jag är.

Så efter en lyckad vecka försöker jag mig nu på en vecka till med samma recept. Som idag när jag träffade jag min kompis Elina och åt lunch. Och istället för att sitta kvar i soffan och prata efteråt tog vi en promenad med bebis och hund och allt. Helt rimligt. Det var ju så vi umgicks hela tonårstiden. Vi bara gick och gick och gick och pratade nonstop.

Jag har motionerat regelbundet sedan nyår och mitt sätt att få till det är att försöka hitta den glömda tiden jag har över utan att jag märkt det. Som att gå till tåget och möta Erica när vi ska podda. Och under promenaden avhandlar vi allt surr vi annars ändå hade avhandlat med kaffekoppen vid köksbordet. Eller så belönar jag mig med att ringa en vän jag vill långprata med men inte har ro till annars. Och när jag jobbar försöker jag ta en riktig lunch. Inte en sådan där snabb på tio minuter. Eller jag kanske äter på tio minuter – men först efter att jag ägnat lunchrasten åt en skidtur i skogen. När det kommer ett nytt avsnitt av någon favoritpodd sätter jag på den och går i en riktning tills halva podden passerat. Sedan går jag tillbaka medan jag hör klart resten.

Det viktigaste för att motionen ska bli av är att jag verkligen letar efter de där passande luckorna. Och att jag alltid har med mig ett par sköna skor. Plötsligt utan att jag riktigt fattat hur har jag fått ihop mina steg!

Usch jag hör ju hur präktig jag låter i det här inlägget. Vill nästan ge mig själv en örfil. Förstår om ni också vill det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

31 kommentarer på “Hur man nöter ihop till sina steg”

  1. Nej alltså verkligen ingen örfil! Tvärtom, jättebra att du inspirerar till mer rörelse i vardagen. Jag håller helt med om hur det fysiska och psykiska hänger ihop, efter ett antal år med regelbunden motion kan jag ärligt säga att jag är ’beroende’. Och det är så nice!

  2. Om man är hemma med små barn som inte kan lämnas ensamma i trädgården och man inte har några andra projekt att ägna sig åt ute kan jag tipsa om mitt bästa sätt att få ihop extra steg – gå runt tomten!

    Det gör jag även när jag inte vågar gå i skogen själv när det är mörkt, om kvällen är enda lediga tiden för promenad (mörkrädd på landet). Med en podd eller ljudbok går det bra trots tråkig runda.

    Det har gjort att jag lyckats gå 10k steg per dag första och andra trimestern (som inföll vintertid) hittills den här graviditeten.

    Med vänlig hälsning, också väldigt duktig på att gå

  3. Nej jag känner så väl igen hur man måste motionera inte bara för sin fysiska hälsa utan för att hålla ångesten stången. Tycker du gör det bra!

  4. Vad skönt med promenader!

    Brukar vanligtvis inte ha problem att gå de där 10.000 stegen och mer. Men nu är jag i karantän i Spanien och får enbart gå till mataffären och apoteket vilket tyvärr är nära där jag bor, så blir himla svårt att komma upp i stegen just nu för mig..

    1. Ja! Hur har ni det? Jag tänker mycket på alla i Spanien. Min svärfamilj bor där. Just att inte tappa konditionen måste vara svårt. Man får väl typ dansa inne eller nåt? Sätt på nån röjig musik. Min son tipsar om Bolibompas Godmorgonsång och jag tipsar om göteborgsbandet Räfven. 🙂

      Läser du CasaAnnikas blogg? Hon skriver om hur hon har det i sin karantän i Aracena (Huelva)
      http://casaannika.blogspot.com/

  5. Nej, ingen örfil! Har börjat med samma själv och vår hund får längre promenader och är nog lika nöjd som jag! 🙂

  6. Heja dig! Det är ju jättebra! Ofta mår man mycket bättre när man rör på sig mer. 🙂 om om det är att vara präktig så är det en bra sak, för det påminner och peppar oss alla som ibland glömmer bort det i vardagsstressen.

  7. Helt fantastiskt, inspirerande för en som inte heller lyckas med de där förbannade stegen alltid!

  8. När jag var mammaledig gick och gick och gick jag med vagnen, har väl aldrig varit i så bra form nångång. Tillbaka på jobbet. Hemma efter 16. Mörkt (vi bor långt bortom gatubelysning och sats). Hungrig. Trött. Småbarn. TV.
    När f*n ska jag gå?
    Avundas dig. Fast är såklart glad att ha jobb. I dessa tider speciellt.

    1. Snart blir det ljusare om kvällarna. Jag brukar gå ut ibland när barnet och mannen lagt sig – men vi har gatubelysning förstås..

  9. Vill verkligen inte ge dig en örfil utan en (virtuell) kram! Så himla bra att du vänt en situation du inte mådde bra av. Heja dig!

  10. Inga örfilar när en anstränger sig för sin hälsa. En go kram är enda rimliga responsen! Så kram!

  11. Nä varför då? Jag tycker det är öppnande att läsa hur andra får tid till träningen eller de där magiska tiotusen – det innebär ju att jag också borde kunna göra lika.
    Men visst, det kan ju också bli en stressande tanke.
    För egen del får jag lagom med luft och steg om jag går till och från tåget och jobbet, plus en lunchpromenad med hunden. Det ger mig ro i kroppen och ett skönt fokus på jobbet.
    Kör hårt! 🙂

  12. Heja dig! Du låter inte alls präktig, bara sunt stolt ❤ Skulle jag också vara i dina skor.

  13. Ja usch vill absolut smälla till dig! 🤣
    Hade också alltid som mål att gå tiotusen steg, förr innan två barn. Det gick lätt, på jobbet gick jag minst 5000 steg och så blev det en promenad hemma. Med första barnet promenerade jag mycket! Åh, som jag saknar det nu! Just nu blir det mest promenad till förskolan vid hämtning av stora barnet, utöver det blir det mest korta promenader när lilla barnet ska sova. Jag har egentligen tid att gå mer såklart, men prioriterar alltid mig själv sist och blir så arg på mig själv!! Älskar ju att gå ute, särskilt i sällskap med en vän! 🤗

  14. Tack snälla för inspiration! I dom små luckorna☀️ Och ja tänk så mycket bättre en mår! Mitt recept är förutom motion också att vara ute, Ujujuj vilken skillnad det blev på mitt mående när jag tog tag i det, antingen med lilla barnet tultandes med i trädgården eller när mini sover i vagnen. Då kan jag pyssla i trädgården, i växthuset eller bara sitta och glo. Plötsligt hade min oro och ångest lindrats bara på 2 dagar- hurra för det receptet. Göra det som en mår bra av – unna sig! Både de långa och korta stunderna🙏 Tack för att jag får följa med på din resa!

  15. Tycker du ska vara stolt att du prioriterat att röra dig och ge dig själv den tiden! Det borde vi alla göra!
    / Ida

  16. Intervju med riktig riktig (!) gammel mann på TV idag. Han går rundt huset sitt 25 ganger hver dag. Med staver/stokker. « mosjon og frisk luft er viktig!”
    Han har nok forstått noe viktig….

  17. Superbra ju! Jag cyklar till jobbet och förskolan fram och tillbaka hela tiden. Promenerar gör jag inte lika mycket nu när jag bor på en pytteö som när jag bodde i Umeå och kunde gå rakt fram längs Nydalasjön hur länge som helst. Det saknar jag! Att få in motionen i vardagen på det vis du beskriver tycker jag är toppen!

  18. Haha! Ja men man känner sig duktig då man tränar. Alla som tränar gillar att höra det men inte om man inte tränar. Bra jobb!!

  19. Präktigt? Ja kanske det, men det är i så fall precis den här sortens präktighet jag tror att vi behöver nu. Nån som peppar och håller modet uppe, som påminner om det viktiga i att samarbeta med varandra och samhället, att visa solidaritet och tillit. Att läsa dina inlägg ger mig ett lugn i den oro nyhetsscrollandet skapar, och inte ett falskt lugn utan ett realistiskt. Tack Clara, jag tror att du gör en viktig insats.

  20. Jag tycker inte att det är ett dugg präktigt. Däremot så blir jag genuint nyfiken på hur du får ihop det med bebis, för jag antar att han följer med – jag skulle aldrig kunna prata länge i telefon med en vän exempelvis om bebisen är vaken i vagnen. Och hen sover inte speciellt länge ..
    Alla barn är ju verkligen olika, mitt barn kanske är exceptionellt socialt vad vet jag ( första barnet så har ingen annan erfarenhet!) men jag blir så nyfiken när jag läser om allt du (och andra ) kan göra / hinner på dagarna.
    Här knorras det så fort jag tänker en egen tanke känns det som.
    Vet inte om det är jag som är ängslig eller om andra bara helt enkelt inte pratar så mycket med sina bebisar utan kör sitt race?
    Du får jättegärna skriva lite om vardagen med dina barn som bebisar sett ut (och kanske skiljt sig åt?) om det inte känns för personligt.

  21. Jag vill ge dig en örfil för att du skrev det sista stycket. Jag vet hur det är när folk ska skamma en för att man gör något som man behöver och mår bra av. Tycker det är så sorgligt. Du har rätt att berätta om det du gör och som får dig att må bra. Varför ska vi örfila varann när någon försöker ta hand om sitt välmående?

  22. Va Nej!? Jag blev jätteinspirerad och nyfiken! Vad har jag i min vardag som jag kan göra annorlunda tro för att få fler steg. Kom gärna med fler idéer! Något jag brukar tänka på är att göra benböj varje gång man skall plocka upp eller ställa ner något. Stretcha framför tv. Balansera vid tandborstning. Många bäckar små!

  23. Nej, inte präktig! Det låter ju jättetrevligt! Man kan ju faktiskt både gå och prata samtidigt. Så väldigt enkelt egentligen, bara man tänker så långt, och det har du gjort! Du låter glad och det var fint att läsa det här inlägget.