Att baka med barn

I lördags bakade vi till Ulfs ettårskalas som skulle gå av stapeln på söndagen. Så här är det att baka med barn:

Man tar fram en visp och visar hur man använder den. Det går ganska bra men känns inte bra. Visp nummer två plockas fram. Det är den som är i bunken. Ratade visp nummer ett ligger framför den röda mjölburken.

Visp nummer två känns ännu sämre.

Nu önskas två vispar. För att kunna jobba parallellt med olika tekniker. Det plockas fram en ballongvisp och en vanlig visp. Visparna turas om att doppas i bunken, röras om och sedan hänga nonchalant i luften. Droppa sitt sockriga äggklet på bordsskivan och golvet.

Det varken känns bra eller går bra. Så visp nummer tre och visp nummer fyra läggs åt sidan.

Osäkerhet uppstår. Kan en slev gå bättre än en visp?

Det plockas fram en slev och så börjar det röras smet. Den känns bra. Men går inte bra. För det krävs en riktig visp för att smeten ska bli vit och pösig.

Slev-vispen läggs därmed åt sidan. Äggkladdig och sockrig.

Nu börjar orken tryta. Så man plockar fram det tunga artilleriet, elvispen. Nu måste det funka i alla fall!

Tyvärr visar det sig att en av de två visparna på elvispen saknas. Varför? Den har använts som mordvapen. Men misströsta inte – det ska nog gå ändå! Man börjar vispa. Och vispa. Vispelivispa. Samtidig får någon “kramp i armen” och “svett i pannan” och “ont i knäna” av allt vispande. Ändå blir smeten varken vit eller fluffig.

Paus för att leta den andra elvisps-vispen. Finns ingenstans. Hård ordväxling utbryter mellan barnen kring vem som egentligen hade den sist och vems ide det var att ta den ur kökslådan från första början.

Den enda som absolut inte går att skylla på får till slut gå och leta vispen. Hittar inte vispen. Går tillbaka och vispar på egen hand färdigt tårtbotten.

Medan tårtbotten gräddas görs en dubbel sats mördeg. Med farinsocker istället för strösocker. Det som förloras i utseende vinns i smak.

Halva mördegen penslas med ägg och strös med kanelsocker.

Andra halvan rullas till bollar.

Mellanbarnet är ytterst behjälplig både med sylten och håltryckandet.

Tillslut är sockerkaksbotten färdig och småkakorna äntligen gräddade.

Då återstår bara disken av sex olika vispar och ett slagbord. Den lotten faller på någon som absolut inte drog fram alltihop.

Dagen därpå när samma person ska tömma tvättmaskinen på rena barnkläder stöter fingrarna emot något vasst.

Där ligger den sjunde vispen. Elvisp-vispen.

Så skönt, tänker hon. Jag slapp i alla fall diska den.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

64 kommentarer på “Att baka med barn”

  1. Åh hjälp, spot ON. Idén om att baka med barnen är alltid så mysig, men själva utförandet kräver ett himla tålamod av stål. Min sexåring tycker också att recept är lite trista och vill gärna lägga till saker som t ex lite brödsmulor eller vatten eller något annat smaskigt. Men jag tänker att vi förhoppningsvis ändå lägger grunden till en framtida bakglädje. Nu har sexåringen nyss lärt sig läsa så jag ska skaffa din bakbok till honom och försöka sälja in grejen med att följa recept haha.

    1. Att vänta kokbok tills de kan läsa tänkte jag också först, men sedan kom jag på att en kokbok är ju bästa läseboken! Tänk vilken muta att först läsa receptet och sedan få något gott som belöning. Så gjorde jag när barnen hade lässvårigheter. Jag har flera av Claras kokböcker och kalasböcker till barnen. Super bra, fina bilder och recept som barnen kan läsa själva.

  2. Jag bakade hallongrottor med en 2,5 åring och en 3,5 åring igår. Det gik utmärkt, de fick rulla bollar och jag tog hand om sylten. Kakorna blev fula men otroligt goda!!! Mums, nästan alla är redan uppätna. Vad ska vi baka idag? Jag är mest sugen på citronrutor men tror att barnen skulle uppskatta en 90-tals klassiker, rulltårta med sylt.

  3. Känner så igen! Nu när ett av mina barn, han är 12 år, bakar själv OCH diskar allt själv efteråt njuter jag varje gång!🤣

    1. Jag har också en 12 åring som numer bakar själv och diskar. Nu tänker jag att det var värt de där åren med kladd överallt.

    1. Haha! Rolig liknelse! Jag vikarierade som lärare i hem- och konsumentkunskap en gång och blev alldeles mörkrädd över hur kassa eleverna var på att läsa recept och ha någon form av konsekvenstänk! 😂

    2. Över huvud taget en målande beskrivning om hur det är att göra något som helst med elever inblandade. 😁

  4. Tack för detta inlägg! Det är fasen svettigt att baka med barn. Men man får passa på att ’njuuuta av processen’ eller hur det nu var…

  5. Men åh, haha, perfekt tajming!
    Jag tänkte igår efter att treåringen ville vara med och ‘hjälpa’ när jag skulle baka tårta åt hens far “Jag undrar hur fasiken UnderbaraClara får till det här att baka med barn? Har hon oändligt med tålamod? Älskar hon att torka klet?” Och så surfade jag in här idag och läste detta. <3

  6. Haha😂hade glömt hur det EGENTLIGEN va! Väldigt tålamodsprövande🤯Men jag som nu har vuxna barn kan verkligen säga att det var värt det. Allt kladdande, klippande och spikande. Alltihopa. Både högt och lågt. Barnen bygger basen på det som vi ger dem. De fattar det inte förrän de flyttar hemifrån, men då fattar de VERKLIGEN.

  7. Haha, stor igenkänning på allt utom tålamodet hos den tillåtande mamman. Medalj till dig!

  8. Så himla roligt inlägg, för precis så här är det. Fast hemma hos oss är hon som kladdet inte beror på inte lika mild….

  9. Ahahaha! Exakt! “Det KÄNNS inte bra” 😂😂😂 Nä det gör ju inte det. Verkligen så många känslor när man bakar med barn ❤

  10. Oh, himmel! Det här är anledningen till att jag tycker att bakning på fritids är en jättebra idé i teorin, men i praktiken alltid överlåter det till kollegorna som klarar av det utan att få totalt nervsammanbrott. Ska jag försöka behöver jag en veckas semester efteråt för att komma i balans igen.

  11. alltså herrregud och tack! PRECIS så är det!! plsu 7 miljoner frågor om när man får smaka och slicka! jag vill SÅÅÅÅÅÅ gärna vara en sån mamma som låter barnen baka. men jag pallar fan inte.

    men nu kan faktiskt lillasyster läsa så pass bra att hon borde kunna läsa recepten och den dyslektiska storebrorsan har sån koll på köket att de kanska kanske kanske kan klara det själva?

  12. Hahaha!

    Eller när den yngsta vägrar att hälla i “sitt mjöl” till själva smeten så man får börja göra dubbelsats så inte det ska sluta med katastrof.

    Men brukar passa på att baka med äldsta femåringen när tvååringen sover middag. Man får inte vila så mycket men ändå så behagligt att baka med ett barn än två;). Men den minsta får också baka ibland ska sägas;)

  13. Härlig beskrivning 😄. När jag bakade med dottern vispade hon sockerkaka smeten tog upp vispen, utan att stänga av den, och frågade vad skall vi göra nu? Jag bara, städa köket…. Jag hittar fortfarande sockerkakssmet i köket, 10 år senare 😂

    1. Ha ha ha! I min dagis skulle vi sette stor brød-deig med kjøkkenmaskin, tre barn sto rundt maskinen, den voksne skrudde på full speed….og hadde glemt sette på lokket! Klissete halv-blandet brød-deig på vegger og tak…og i ansikter. Den voksne og to av barna lo, men den tredje sa med gravalvorlig røst: det her var IKKE morsomt!

  14. Så exakt beskrivet! 😂. Min son gillar att baka, han är ofta med och hjälper till eftersom han då vet att han får smaka på smeten. Ett tag ville han hemskt gärna hjälpa till att köra i mjöl, bakpulver och annat torrt i bunken med skopan till sin traktor. Det funkade utmärkt som motivation det också 🙂

  15. Så intressant blogginlägg! Du verkar ha extremt bra tålamod ändå. Hoppas du får en fin start på nya veckan!

    Besök gärna min blogg där jag skriver om psykisk ohälsa, bland annat om ätstörningar och ångest. Kram!

  16. Får man fråga recept på din mördeg? Har googlat, och kollat ‘sök i bloggen’, men tycker dom på bilderna ser lite annorlunda (och mycket smaskiga) ut 🙂 Mina arbetskamrater i köket, 3,5 och 6,5 år, är kladdgeneraler av rang dom med (pepparkaksbak i julas blev til 80% gjord på köpdeg).

  17. Haha!
    Roligt inlägg.
    Jag minns det som det var igår. Men ändå rätt värt att de får vara med och greja. Kan bli pay-back längre fram när de blir självgående.

  18. Meeeeeeer! Mer tack! Bästa inlägget någonsin. Stort tack från en som nu har en 11-åring som gör kokosbollar helt själv, men som mycket väl minns sockerkaka med salt istället för socker för inte så länge sedan… Framför gärna ett tack till dina fina killar, Clara!

  19. Precis när jag läst klart din fina text vände jag mig om och ser min 1-åring med en skyldig min och ballongvispen i handen!!!

  20. Åh i lördags bakade mina barn (6 och 9 år) chokladbollar HELT själva och DISKADE EFTERÅT. Det var första gången det hände. Jag var helt chockad.

  21. Numera bakar jag bara med ett barn åt gången! Får ”spunk” annars för de ska va milligram å millimeterrättvisa å båda vill hälla i samma ingredienser eller vispa EXAKT lika länge! 😅
    Chokladbollar vill de gärna baka, men ingen vill kladda ihop degen så det får ”NÅgon” göra. Syltkakor funkar bäst här med! Smeten är såklart ”målet” med varför de alls vill baka… men nåde den som fick en DROPPE mer smet! 😝

    1. Ett tips Dordi, om kletet är problemet för barnen, använd vinylhandskar. 😊

  22. Oh herregud, jag hade varit skallig redan efter visp nr 3! Hahaha, tycker du har sådant tålamod, men vi kanske missar en del, eller? 😀 Jag fudnerar mycket på hur jag kan låta barnen vara mer delaktiga i köket, 4,5-åringen är väl ok, men får inte 2-åringen vara med blir det ju vansinneskrig… Mitt tålamod brukar vara förbrukat efter 3-5 min och jag kommenderar samtliga ut ur köket. Vill så gärna… det är ju så mysigt när jag och äldsta barnen tittar på matlagningsprogram ihop! <3 Men vårt riktiga kök med riktiga omständigheter och riktiga känslor blir liksom… ARRRRGRGHH!!! XD

  23. Underbart Underbara Clara! Bästa blogginlägget jag läst på länge. Sån igenkänning <3

  24. Hahahaha, sån underbar läsning! Anar starkt att känslorna inte var lika underbara där och då.