Ett flexibilitetsprov för oss alla

En psykolog sa till mig att ett sätt att bli lycklig i livet är att lära sig att vara flexibel. Låter kanske lite platt och förenklat. Men det gäller ju i stort som smått. Att kunna acceptera nya lägen utan att hela tiden längta tillbaka till det som var och gräma sig över hur det blev.

Den här våren är ett enda stort flexibilitetsprov för oss alla. Hur klarar vi att ändra våra planer? Kan man hitta ljusglimtar i mörkret? Vem tar tillfället i akt och försöker göra något de vill men i vanliga fall aldrig kan eller hinner?

Det är ju skitsvårt! Men jag försöker se ovissheten som en övning i flexibilitet. Allt är upp och ner och det måste vara okej. Jag hade till exempel sett fram emot att åka till mormors hus en vecka i påsk och åka skidor och ligga skavfötters i soffan och bara vara med familjen. Av naturliga skäl blir det inte så. Först grämde det mig men sedan bestämde jag mig för att detta var ett utmärkt år att fira påsk på hemmaplan. Det har jag ju faktiskt längtat efter tidigare år. Nu tar jag chansen! Och eftersom alla andra (med förståndet i behåll) också firar påsk hemma kan vi ändå fira med vänner och familj. Om än i mycket mindre skala.

Jag ska slå på stort i påsk med mat och dekorationer och göra det mer maxat och påskmysigt än jag brukar. Nu när vi inte reser ifrån alltihop som annars. Det här kan nog bli en alldeles utmärkt påsk om vi får vara friska. Och får vi inte vara friska så får vi hantera det med på något sätt.

Övning i flexibilitet som sagt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

40 kommentarer på “Ett flexibilitetsprov för oss alla”

  1. Du är klok som en bok….
    Visst hade det varit trevligt med påskfirande vi är vana vid,
    men jag gör lite som du, plockar fram allt möjligt som jag
    brukar, med påskkycklingar osv , men kommer självklart att
    längta efter barnbarnen med familj, men i år tänker jag inte
    klä ut mig till påskkärring, brukar skylla på att det är barnbarnen
    som vill det……

    1. Samtidigt blir världen mindre. Märker på min son med diagnos inom autismspektrat att han trivs med det digitala klassrummet hemma, sen ute några timmar och sen middag och sen umgås digitalt med kompisar. Som att han finner ro i att slippa flänga runt . Just nu vet inget om sen.

        1. Jag mår mycket bättre nu i det lilla livet jag tvingats till! Så bor jag på landet så finns ju mycket frihet att vara ute. Men såå skönt att plugga på distans och inte ha folk som sliter i en och vill träffas. Även fast jag saknar dom också så märker jag att jag är väldigt fridfull nu i det lilla livet.

  2. Nu till något ytligt och härligt: Hur går det med vår- och sommarkollektionen av miss clarity-klänningarna? Skulle pigga upp väldigt just nu! Mvh / Tjusig bibliotekarie på ett folktomt Stockholmsbibliotek 😔

    1. Åh, det kommer en klänning nästa vecka och sedan små släpp under våren 🙂 tyvärr ligger ju våra fabriker bland annat i norra Italien så vi har drabbats av ganska många svårigheter sista tiden gällande produktion

  3. Tänker en del på något jag hört att Christer Fuglesang (tror jag) sagt i stil med att han inte stressar upp sig när han t.ex. hamnar i en bilkö, eftersom det inte finns något han kan göra i den situationen. Det är så självklart egentligen men så svårt??? Försöker verkligen öva på det. Att inte bli irriterad eller stressad i situationer där jag inte kan påverka något. Den enda som drabbas är ju jag själv som blir på sämre humör.

  4. Klokt! Blir bara nyfiken på hur du resonerat kring att stanna hemma. Ligger inte din stuga ganska isolerad och på en plats ni kan ta er med egen bil? Eller handlar det mer om att dina släktingar är inom riskgrupper eller reser långväga från annat håll och att det är pga att de ställt in som det inte blir något?

    1. En del av denna rekommendationen bottnar ju i sig att man inte ska belasta sjukvården i de länen man inte bor i. Mindre orter har mindre kapacitet.

    2. Sen är det ju en viktig symbolik att även om man kommer leva isolerad på annan ort inte åka ändå. Det kan vara svårt att åka lång sträcka utan att stanna på en endaste mack för toalettbesök, tanka, köpa godis osv som kräver att man träffar personer på annan ort och utanför ens normala umgängesbubbla.

      1. Jag skulle absolut ha kunnat åkt. Vår plan var att handla allting hemma och inte stanna längs vägen dit. Samtidigt kan man ju behöva uppsöka vården av andra anledningar än corona – som att man ramlat och skadat sig. Och då vore det inte bra att vara så långt hemifrån. Sedan kändes det lite fel mot de få som ändå bor i byn. Att komma dit och be om hjälp att skotta upp gården så att vi tar oss in – när man uttryckligen fått order att stanna hemma. Kändes inte bra i magen helt enkelt. Och när vi väl fattat beslutet kändes det väldigt bra på magfronten vilket är ett gott tecken 🙂

  5. Min flexibilitet har satts på prov i snart ett år sen jag blev mamma. Fick ett så kallat ”plusbarn” och inget blev som jag trodde. Jag har haft det tufft och min sambo har blivit utbränd på köpet. Vi har kämpat och försökt hitta allt det fina i det tuffa. Vi är två människor som kämpat hela livet med prestationsångest och det ena och det andra. Jag har känt mig dålig för att jag inte kunnat göra vanliga saker med mitt barn och typ varit ute och gjort så mycket med henne, träffat andra barn osv. Jag har varit stressad över alla ”borden” och nu plötsligt stannade allt upp. Vi KAN inte prestera och vi KAN inte flänga runt. Vi tar promenader på hennes villkor och vi vistas hemma båda två och kan plötsligt avlasta varandra. Min sambo kan släppa ner axlarna igen. Det är så märklig att mitt i allt elände fick vi liksom en paus att andas och återhämta oss. Vi fick möjligheten att helt anpassa oss efter vår dotter utan att känna oss dåliga för att vi inte gör en massor av ”vanliga” saker simultant med att vara hennes föräldrar. Det fick mig att inse att det är precis det jag borde gjort från första början. Jag borde varit flexibel, slutat bry mig om hur man ska ha det med sitt första barn och bara lyssnat på just precis MITT barn. Mår så mycket bättre nu och ska ta med detta till framtida utmaningar.

    Jag har för övrigt bestämt mig för att faktiskt fira påsk i år. Trodde inte jag skulle orka det (brukar annars älska traditioner och att fira dom) men eftersom vi plötsligt har lite mer ork och livslust igen tänker jag måla ägg, pynta påskris och duka upp för påsklunch på vår uteplats. Det blir bara vi tre i år såklart men det blir ändå påsk. Sån kul överraskning!

    1. Stor kram till dig. Beundran och kärlek till dig för det du gör och sedan också delar med dig så generöst av. Hoppas ni får en fin påsk ihop 🧡 heja dig och din man som kämpar så

    2. Jag känner faktiskt igen mig i det du beskriver. Det är som att min prestationskänsla kring att behöva vara social (både med mitt barn och också alla andra) sakta dalar bort just nu. Jag har nog ofta känt att “alla andra” har större behov av att vara aktiva, sociala mm. När deras behov blir mindre pga detta virus, kan jag också tillåta mig att njuta av att inte göra en massa planer. Jag är 34 år och det enda jag vill och alltid har velat göra på helger är att åka till landet. Men jag känner mig alltid lite dålig att jag vill det, för det känns som att jag borde vilja vara i stan och träffa folk (eftersom det endast är på helgerna det kan hinnas med).

  6. Jag skulle äntligen på en efterlängtad påsksemester i Hälsingland. Drömt om Hälsingland så länge, och längtat efter en lugn och oplanerad semester med min sambo. Såklart får vi ställa in, så nu planerar jag istället ett mysig valborgsfirande med stor eld, god mat och mina bästa medeltidskläder!

  7. Tänk om fler var så vettiga. Bor på Gotland och många sommarhus runt om på ön är nu fulla av människor som flytt storstan. De har trängts på färjan och måste förmodligen handla mat, så vi räknar kallt med att coronakurvan kommer att stiga brant om ett par veckor. Dock har 6000 personer avbokat färjan, så visst finns det många som förstår allvaret.

    1. Jag bor i en liten by på österlen och ser samma sak som du. Folk i sommarhusen och mer folk i affären.
      Så jag tror inte att alla lyssnar på rekommendationerna.

  8. Du har så rätt. Jag blir imponerad av hur flexibla vi är när vi måste. Jag har skype-samtal med min pappa istället för att hälsa på. Jag försöker försonas med det lilla spöket i telefonen för att mina ungdomar svarar oftare på snapchat. Jag har alltid varit en varje-dag-handlare eftersom jag varit helt oförmögen att planera maten mer än en dag i taget. Nu kan jag plötsligt planera mat för två veckor! Vad hände egentligen?

  9. Tack Clara med det du bidrar med!
    Nu delar jag några ord från Henri Nuowen på samma tema.
    “Träd ser starka ut i jämförelse med ogräset på åkern. Men när stormen kommer rycks träden upp med rötterna, medan ogräset som vajar för vinden förblir rotat och reser sig när stormen lugnat sig.
    Flexibilitet är en dygd. När vi klarmar oss tast vid våra positioner och inte är villiga att låta hjärtat vaja lite fram och tillbaka efter andras idéer eller ageranden, bryts vi lätt ner. Att vara som ogräset är inte att vara menlös. Det är att att röra sig en aning för tidens vind samtidigt som man förblir väl förankrad i jorden. En humorlös, orubblig, dogmatisk objölighet i mötet med det som är nytt eller aktuell kan göra oss modlösa och bittra. Låt oss vara flexibla men ha djupa rötter!”

  10. Jag ser fram emot massa påskmys i bloggen! Gärna lite Jesus också, så att huvudpersonen får utrymme bland ägg och kycklingar även i bloggen. Har du nån påskpsalm du tycker om, tex?

  11. Verkligen sant, men både prov och en prövning! Jag har i mitt vuxna liv tvingats av omständigheter att ofta vara flexibel på många sätt. Inte alltid kul men har onekligen en fördel då jag härdats. Särskilt på senare tid. På senare tid (månader bakåt) har jag även haft väldigt mycket långtråkigt, av olika anledningar. Först var det väldigt jobbigt och jag stretade emot. Frustrerande när saker inte gick min väg. Men sedan, till slut, landade jag i ett lugn och en acceptans. Hade varit i det läget ett tag när hela världen som vi kände den, ställdes på ända. Nu kan jag känna tacksamhet för att jag hunnit landa i lugnet innan.

  12. Härligt att läsa! Exakt så gör jag också nu, maxar allt!! Shoppade loss på Rusta igår så att jag kan göra balkongen magisk till sommaren! Ösa på ned allt liksom. Och glädjas över att få vara frisk, so far!

  13. Angående inställd påskresa: är det för att landstinget där har sämre förutsättningar än landstinget där ni bor, eller för att ni skulle ha träffat släktingar? Just att inte kunna resa inom landet, t ex till en stuga på landet, känns konstigast och jobbigast (så länge man är frisk).

  14. Påsk brukar innebära “arbetsläger” i min familj. Alla ungar (fyra st) och partners, plus föräldrar. Förra året lagade vi nytt tak och släpade massor av nerblåsta träd runt stugan på Åland efter Alfridas framfart. Året före det var det vedboden i Dalarna som fylldes under några intensiva dagar med huggkubben, vedklyven och ett par stora björkar.

    I år… Är hälften av familjen på Åland dit vi inte kan åka, och de kan inte åka till Sverige (Åland har stängt alla passagerartrafik). Jag skulle väl kunna ta min kille och min syster och åka till Dalastugan, men det känns inte bra i min mage heller att lämna hemorten, OM något skulle hända där uppe. Så vi stannar hemma i år. Arbete finns det nog här med på gården, så det behöver jag inte vara rädd för att gå miste om. Men som jag saknar havet runt Åland och skogarna i Dalarna <3

  15. Jag tänker åka till stugan för påskfirande som planerat. (Som förövrigt ligger i samma län/sjukhus) Om jag ”tvingas” att gå till jobbet varje dag (förskola) och träffar på miljoner baciller där, tänker jag inte inskränka mitt privatliv och inta någon slags frivillig självkarantän under min lediga tid.
    Om de däremot stänger alla skolor respekterar jag självklart det beslutet och stannar hemma all tid.

    1. Ja, och det tycker jag att du ska göra! Jag skulle däremot åkt till en helt annan region/landsting och det sätter ju saken i ett annat ljus tycker jag. Tycker inte heller att man behöver ta till extrema åtgärder för tidigt. Tids nog behöver vi säkert göra det också men tills dess kan man ju försöka utnyttja den frihet man har kvar. Annars är väl risken stor att man är utledsen när det är dags att ta till ännu strängare regler i spåren av Corona.

    2. Jag håller med dig, Ida. Även jag arbetar på förskola och gör vad jag kan för att ingen smitta ska komma dit. Kämpar varje dag för att göra vardagen så bra som möjligt för barnen. Men på påsk behöver jag miljöombyte, till ett ensligt hus på landet. Dessutom är det inte alla som har familj som man bor med, och någon gång tycker jag att man måste få bryta den ofrivilliga ensamheten. Någon gång, i det här fallet påskhelgen, måste jag få se och göra något annat än alla andra dagar de senaste veckorna. Vi har ju alla olika livssituationer, och även om jag i princip följer myndigheternas riktlinjer fattar var och en beslut utifrån sin situation. (Jag har nog aldrig tidigare lämnat en kommentar på en blogg, men det här ämnet berör mig uppenbarligen 😉 )