Nu är det dags att diskutera nästa poddavsnitt i vår poddcirkel. Den här gången är det podden Lära från Lärda och avsnittet Pojkar i skolan som vi lyssnar på. Någon som hunnit?

Lära från lärda har funnits sedan 2014 och varje avsnitt handlar om en noga utvald fackbok och ett samtal med dess författare.  Intervjuare är Fredrik Hillerborg.

Jag tycker om podden för att intervjuerna är så lugna och vänliga och kunniga. Inga fåniga frågor eller störande programledare som tar allt syre i rummet. Lära från Lärda är en sådan där podd man kan slå på och bli positivt överraskad av. Få upp ögonen för ett tema man inte hade en aning om att man ville höra mer om.

Det här avsnittet handlar om pojkar och gäst är forskaren Fredrik Zimmerman. Pojkar presterar sämre än flickor i skolan och skillnaderna bara ökar. Som mamma till tre pojkar känns det här som någonting jag ständigt måste tänka på och förhålla mig till. Och det som berör mig när jag lyssnar är minnet av hur hemskt det var för pojkarna i skolan. Det var inte lätt att vara tjej men jag minns att jag ganska tidigt tänkte att det var ännu värre att vara kille. Som tjej som gick utanför ramarna för vad som var kvinnligt klev jag bara uppåt i hierarkin. Men en pojke som gjorde motsvarande resa tappade i status. Och straffet blev hårt.

Man säger “vad ful du är i håret” istället för “vad fint du klippt dig”. Och killarna ska bara kunna ta det.

Fredrik Zimmerman ger exempel på hur pojkars kommunikation kan se ut. Och jag känner som att jag för första gången verkligen får syn på det. Som det här med att det alltid ska skojbråkas? Och så elakt bråk också! Man säger “Vad ful du är i håret” när man ses istället för “Vad fint du klippt dig”. Och killar ska bara kunna ta det. Att visa sig oberörd är det ultimata betyget på manlighet. Och dessutom finns det manliga pedagoger som går med i den här jargongen. Fan vad jag minns de lärarna. Som hade som stil att reta killar och göra dem osäkra. Förlöjliga dem för att sätta dem på plats.Så fruktansvärt när jag tänker tillbaka på det. Tänk att känna olust för att gå in i ett klassrum – inte för att ens kompisar ska retas utan för att läraren ska haka på?

I någon av Filip & Fredriks senaste poddar berättade Fredrik Wikingsson om att han träffat Anders Timell på golfbanan och att Timell i vanlig ordning retats med honom. Den här gången var det hans stökiga kepsfrisyr men det hade kunnat vara vad som helst. Och Fredrik berättar hur obehagligt det kändes. Och nu när jag hör forskar-Fredrik berätta. om skojbråkandet och retkulturen bland killar föll allting på plats. Ja. Just det. Det är ju den där typen av män. Man känner igen dem på långa vägar. Sådana pojkar växer upp till likadana män och de KAN verkligen inte kommunicera avslappnat med andra män. Allt som sägs är “skojiga” påhopp. Jag hatar den där typen av manlighet. Och nu när jag verkligen funderar och ser mig omkring ja, då upptäcker jag den lite överallt. Känner ni igen er i det?

Ju snävare uppfattning en pojke har om hur han får vara – desto sämre presterar han i skolan.

Jag tänker också på hur viktig pappans roll är. Som mammor kan vi ju kämpa vårt bästa men en god manlig förebild kan inte ersättas. Forskning har visat att pappor som både kan ge “ramar och kramar” är otroligt avgörande för pojkars skolresultat. För ju snävare uppfattning en pojke har om hur en en kille får vara – desto sämre presterar han i skolan. Osäkra pojkar tenderar att dras till attribut som är typiskt manliga – och de hör sällan ihop med att vara duktig i skolan. Eller ens bry sig om skolarbete. För en pojkes skolresultat är det fem gånger viktigare än för en flicka att föräldrarna är engagerade. Allt det här var nya insikter för mig.

Samtidigt som det här avsnittet gör mitt mammahjärta extra oroligt blir jag glad för att mina söner har så många fina tjejkompisar. Där den där jargongen inte är något som praktiseras alls. Och inte heller bland killkompisarna pratar de på på det här sättet. Inte ännu i alla fall. Istället är det hejdåkramar och hålla handen som gäller. Det gör mig lättare om hjärtat när jag tänka på att det kanske långsamt förändras.

Eller vad tänker du? Är vi på väg åt rätt eller fel håll?

4 SNABBA

+ Jag gillar Fredriks lugna trygga intervjustil…

– Men stör mig på hur Fredrik fnissar/småskrattar på fel ställe. Inte i det här avsnittet men ofta annars. Tror inte ens han märker det själv. men det låter alltså som att han skrattar åt gästen. Fast det nog mest är ett nervöst tic?

Mest minnesvärt: Forskningen som säger att det är bättre för en son med en död bra pappa än en levande dålig. Så pass skadlig är nämligen en kass farsa för sin son…

Lyssna mer? Jag rekommenderar varmt Avsnitt 80 Att sätta gränser,  Avsnitt 47 Hantera och vägleda barn. och Avsnitt 128 Sund viktnedgång och problemet med bantning.

När vi lyssnade på Dumma människor