Betalar junis kretidskulder

En sak jag trodde jag förstått efter min utmattning men som sedan kommit tillbaka och knockat mig gång på gång. Det är hur skadlig även kortvarig stress är. Förmodligen är jag mer stresskänslig nu efter utmattningen – men mest tror jag bara att jag ser det på ett annat sätt. Vet vilka tecken jag ska leta efter.

Innan semestern hade jag två-tre galet arbetsintensiva veckor för att kunna få gå på semester utan massa eftersläpande jobb. Under dessa veckor tappade jag helt mina goda rutiner med motion men tänkte att jag skulle kunna plocka upp det direkt jag blev ledig igen. Eller i alla fall efter någon veckas ledighet. Nu har det gått över en månad sedan den där stressiga perioden. Och jag har fortfarande inte lyckats plocka upp träningen. Kraften är slut.

Varför? Jo, för att jag under några veckors tid tyckte att jobbet skulle få stå i fokus och prioriteras framför allt annat. Så fruktansvärt dumt och självbedrägligt. Det går inte att gasa sig igenom en tuff period och tro att det inte kommer surt efter. Långt efter. Mycket längre efter än vad jag föreställt mig.

Men jag ska komma igång igen. Så fort jag är helt frisk från min förkylning ska jag köra. För som jag skrivit om förut är jag inte en sådan där person som håller i och aaaldrig missar ett träningpass. Tvärtom. Jag missar mycket. Men jag ser det inte som att jag slutar träna – utan att jag ständigt börjar! Det finns fasenimej INGEN som är så bra som mig på att börja om. Det är min superkraft (intalar jag mig). Jag är hon som börjar om varje gång hon kommer av sig. Och de här inaktiva veckorna är bara är ett oviktigt mellanspel i det som är mitt egentliga jag: en människa som är snäll mot sig själv och tar hand om sin hälsa! Och som snart kanske kan börja förstå att allt man gör kommer till ett pris. Och just nu betalar jag juni månads kreditskulder.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

24 kommentarer på “Betalar junis kretidskulder”

  1. Trodde på riktigt att du skulle betala din systerdotters skulder när jag läste rubriken, dags att gå och lägga sig nu tror jag..

    1. hahaha! Låter som början på typ värsta sortens samarbete. “Min systerdotter har redan ådragit sig en mängd kreditskulder, som tur är använder jag DENNA fantastiska tjänst för att samla alla skulder på ett ställe”…

      nå skämt åsido, ett viktigt inlägg. tror många skulle må bra av tänket att man är någon som försöker igen, snarare än “jag misslyckades, alltså är jag inte en sådan som tränar/äter bra/är snäll mot mig själv/etc”.

  2. Precis samma för mig, jobbade en månad mer än jag hade energi för och nu håller jag på att aldrig bli frisk från någon fånig förkylning, kroppen är ett vrak och jag har fått någon rosacea attack i ansiktet.
    Bra inlägg, får en att tänka till!

  3. Tack för allt du skriver om utmattning! Vi är många som övertraserar kontot emellanåt och som sedan får göra upp en liten betalningsplan för att lite långsammare än förut vara tillbaka på banan igen:). Men tänk – varje liten grej vi gör för oss själva blir en viktig del i återbetalningen. Och sedan är kraften tillbaka igen. För mig börjar själva lidandet kring utmattningen när jag slår på mig själv för att jag inte respekterar mina gränser eller tänker för mycket på hur det har blivit i livet osv. Så tack för din text. Idag är en ny dag och vi kan alltid börja om❤️

  4. Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag var sjukskriven för några år sedan pga bland annat utmattning och jag är fortfarande väldigt stresskänslig. Jag får, precis som du, betala för de perioder jag inte tagit hand om mig själv. Jag jobbar som lärare och sista två månaderna av vårterminen är så hektiska och stressiga så det är först nu efter 4v av ledighet som jag äntligen fått ner pulsen och kan slappna av. Hoppas du hittar en bra rutin för att komma igång med träningen, vardagsmotion verkar du redan ha och den ska man inte förminska. Tack för att du delar med dig och att du är så öppen och underbar. Fortsatt trevlig sommar./Sofie

  5. Heja på! Det krävdes att jag skulle bli arbetslös för att få fart på träningen igen efter två barnafödslar och idogt jobbliv. A blessing in disguise…. kanske. För fanken vad gött det är när man väl får komma ut, eller faktiskt märker en förbättring och känner WOW MIN KROPP!
    Förresten, planerat in Ekehagens Fonrtidsby nu tack vare dig. Fick ett stort smajl när jag läste inlägget och mindes att där var jag ju på klassresa som barn, har t o m sparat vykort från den gången. 🙂

  6. Du är modig och smart. Vi gör alla prioriteringar som känns rätt i stunden men som senare visar sig vara felaktiga av olika anledningar. Man har goda intentioner men slutresultatet ger lite bitter eftersmak. Din inställning talar om att du aldrig ger upp. Det är något jag beundrar. Man försöker, tappar tråden, tar upp den igen och igen och igen. Bra jobbat!!!

  7. Haha, det var även min reaktion när jag läste rubriken 🤣

    Jag tänkte, är hon inte lite liten ännu för att ha skuldsatt sig…

    Jag har gått upp för tidigt, klockan är bara strax efter 9 och inte har jag fått mitt kaffe heller.

    Ha det fint Clara och vila lagom!

  8. Om man tänker att motion ska vara ett regelbundet och ”vardagligt” inslag i ens liv, kanske man inte ska tänka så ”på och av”. Det är ju få saker, framförallt om de tar lite tid, som ALLTID rullar på exakt enligt ”schema”. Ibland går det lite längre än normalt mellan att man städar hemma, ibland blir det stökigare i garderoben än man brukar ha, ibland tar det lite längre tills man klipper gräset och ibland är man mindre frekvent i att storhandla/höra av sig till vänner/läsa böcker eller vad det nu kan vara. Det innebär ju inte att man tänker att man liksom har ”slutat” städa/läsa/klippa gräset eller höra av sig till kompisar. Om man inte gör det så dramatiskt så blir det inte lika laddat och samma känsla av att lyckas/misslyckas med träningen. I det långa livsloppet spelar ett par veckors träningsuppehåll ingen roll. 🙂

  9. Känner alldeles för mycket igen mig i detta. Lurar mig själv som den idiot jag är gång på gång. Varför lär man sig inte?

  10. Igenkänning på detta med att vara mer stresskänslig – på ett vis – efter utmattning (ar). Men den visar sig på andra sätt numera för mig, den maskerar sig, stresskänsligheten. Nu för tiden blir jag mer uppe i varv, får svårt att koppla av, sämre sömn, ibland lätt euforisk m.m. Förr blev jag mer påverkad i humöret som gråtmild eller blockerad vid stress och ångestattacker. Men det är det luriga – otrevliga känslor är lättare att ta på allvar och vilja göra något åt, medan förrädiskt positiva som att man känner sig glad, stark, uthållig, kreativ, har minskat sömnbehov och jobbar på (vare sig det är jobb eller egna hemmaprojekt) är svårare att se som ett problem. Men kan bli just sådan skuld som du pratar om, Clara.
    Vill gärna uppmärksamma läsare som eventuellt känner igen sig, att det finns något som heter hypomani, man kan läsa om det om man har upprepade perioder av problematisk upprymdhet/uppvarvning och vill veta mer. Rutiner för återhämtning, mat och sömn är a & o.

    1. Tack för att du delar med dig om detta. Fick mig att fundera över min egen utmattning.

      Tack Clara, det är ovärdelig läsning.

  11. Och jag läste rubriken många gånger och funderade över vad “kretid” kunde vara för något man kunde ha skuld av. Trodde att texten skulle leda till något fyndigt svar, men det kanske bara är en felstavning? Men kre-tid skulle ju kunna vara någon slags tid som önskades tas igen, om man bara förstod vad “kre” är…

  12. Och nu blir jag den jobbiga som ska påpeka att rubriken har två bokstäver som ska byta plats 🙂 Men tack för ännu ett superviktigt inlägg!!