Jag är en trött gammal bil i behov av en knuff

Idag har det gått ganska exakt sju av sommarlovets tio veckor. Gillar inte att räkna ner för jag vill ju förlora mig i mängden dagar. Men jag tänker på att jag igår för första gången på sex veckor hade barnvakt och gjorde något utan barnen några timmar. Jag valde att åka runt på loppisar och det var mer välgörande än att gå på spa. Bara strosa mellan hyllor och gräva i lådor och rensa tankarna totalt.

Jag skrev ju lite om hur jag bävat inför den här sommaren själv med tre barn. Jakob som är bonde jobbar ju som mest den här tiden på året samtidigt som vi inte har någon barnomsorg. Det skulle jag egentligen kunnat ha eftersom jag själv faktiskt jobbar under sommaren – om än kortare stunder. Nästa år ska jag nog göra så. I alla fall med Ulf som är den som kräver ständig passning.

Idag är jag så trött att ögonen går i kors. Vi hade matlag här sent igår och det var väldigt mysigt. Men köket ser nu ut som ett bombnedslag och jag sitter med min kaffekopp och stirrar tomt. Försöker vakna till men är oförmögen att gunga igång mig själv.

Jag är ändå så glad för den här sommaren. Det är så underbart att få vara nära mina barn och se dem ha roligt och utvecklas. Jag är också stolt över mig själv för att jag dragit runt med dem på utflykter, resor och badplatser. Verkligen lyckats göra det till en trivsam, mysig sommar för oss. Och vi har ju mycket kvar ännu.

Det svåra för mig är att livet med små barn kräver så lugnt tempo. Fast inte lugnt som i att ligga och läsa i soffan. Utan mer ett lågintensivt passande och avvärjande av faror. Helst ska jag ju bara vara på golvet med Ulf och totalt följa hans tempo. Men jag mår bättre när jag är mer aktiv och gör saker i raskt tempo. Då får jag energi. Fast när jag aldrig får avsluta något, färdigställa ett projekt och sätta punkt – utan istället blir avbruten med projektet hängande i luften. Då får jag ju bara tröttheten som kommer med det raska arbetet och inte kicken av att se det färdigställt.

Utmaningen varje dag har varit att orka knuffa igång mig själv – likt en trött gammal bil som behöver hjälp att starta. Jag behöver ge mig den där lilla knuffen så att dagen INTE bara blir ett enda masande runt i Ulfs tempo. Så att jag får någonting gjort för mitt egna höga nöjes skull. Hela det här blogginlägget är ett försök att ge mig själv den där knuffen. Så att jag nu klockan 10.22 kanske kan resa mig ur fåtöljen och min förlamande trötthet och sätta igång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

40 kommentarer på “Jag är en trött gammal bil i behov av en knuff”

  1. Förstår att du är trött. Inget konstigt alls. Tänker ändå att det är en frisk trötthet och jag önskar mej lite sådan. Jag har varit sjuk sedan i mars i misstänkt Covid, och energin är som bortblåst. Mitt livsområde är krympt och sommaren har varit overklig. Därför uppskattar jag att läsa om dina äventyr, få en glimt av livet utanför! Hoppas du kommit upp ur fåtöljen nu😊!

  2. Alltså, det är så igenkänning på detta! Långsamt tempo som i att mina egna projekt får pausas hundra gånger varje dag…

  3. Jo, de där kvicka, tvåbenta sengångarna är oberäkneliga 🙂 Ena gången full kontroll och nästa är de bara borta. Beundrar dej som orkar med matlag när du är så trött. Vädret gör ju ingen pigg, heller… Ingen hjälp med disk av gänget? Håller tummarna för att du får en liten stund för dej själv idag.

  4. Låter klokt att ta lite hjälp nästa år. Så kan du riva av och känna dig produktiv, tror det kan gagna alla. Jag är likadan. 😉

  5. Det där med hur många veckor som återstår känns lite extra här, jag börjar på nytt jobb men har liksom både pepp och negg i samma. Känns inte roligt att återigen utsättas för risken för Covid19. Samtidigt längtar jag efter att ha nya arbetsuppgifter, prova det nya jobbet. Träffa alla fina och för mig nya barn. Sedan känns det så märkligt att ha ett eget barn som lämnat grundskolan för första året på gymnasiet. Tycker liksom jag började gymnasiet för några månader sedan själv ;).

    1. Risken för att utsättas för Covid-19 med barn? Tolkar som att du jobbar inom förskola och skola. Skönt att forskning nu visat att ni som jobbat inom förskola och skola klarat er väldigt bra från smitta under den här krisen.

  6. vilken fantastiskt beskrivning av trötthet och energi. nu förstår jag varför jag blir trött av att bara gå hemma på gården och stöka lite (och då har jag inte ens barn!!!) medan jag blir mycket piggare av att springa långt eller cykla stig!!

  7. Där fick du till det exakt! Lågintensivt är ordet! Det passar verkligen inte mig heller. Antingen 100% (nåja 80 i alla fall) eller 5-10% ska det va!. Inte det här 35-40 som man hasar runt med med små barn.

  8. Så bra beskrivet det där om lågintensivt tempo när man är med sina små barn. Tror det var precis det som gjorde att jag, som i vanliga fall är en rätt energifylld person, under tiden jag var föräldraledig var så seg och trött i hjärnan. Att stå och ge fart på en gunga i en lekpark i typ tre timmar….Sssssssssnarkkkkkkkkkkk!

    1. Håller med! Mår bättre när jag får jobba heltid (men flexa för att hinna umgås med barnen när de är vakna såklart). Hade ångest under hela min FL pga denna oproduktivitet och att aldrig få göra något klart.

  9. Ja håller med andra här, vilken igenkänning! Tycker det är så jobbigt att min egen ork OCKSÅ sätter stopp för att jag ska kunna starta/slutföra nåt. Liksom utöver barn som behöver passning/stimulering. Blir svårt att ta vara på de korta stunderna man faktiskt har då. Och alla grejor jag vill göra här typ i trädgården involverar nästan alltid något (mer eller mindre) farligt verktyg eller så, inte så kompatibelt med en ettochetthalvtåring :s

  10. Heja dig Clara! Maximal igenkänning där. Kom hem idag med tre barn efter två veckor i stuga mitt i ingenstans, lite dom hus din mormor. Har aldrig förr längtat hem därifrån så mycket. Vädret i kombination med visst underhållsvehov på stugan tog musten ur mig och det har känts så svindlande att jag över huvudtaget har tre barn som jag är världens viktigaste för. Men att komma hem var skönt och här behöver vi inte sära på barnen hela tiden.

    Stor kram till dig!

  11. Du är så bra på att fånga upp vanliga tankegångar / problem och sätta målande och beskrivande ord och formuleringar så att polletten liksom faller ner. Tack.
    💕

  12. Känner igen här också. Så sövande att långsamt göra sådant som är endast för barnen och inte alls för mig. Vi har dessutom en väldigt intensivt bråkig period mellan syskonen. De kräver ständig avledning, vägledning och varsinna aktiviteter. Det gör mig helt slut. Och ledsen. Så ledsen över relationen mellan mina barn, som den är just nu.

  13. Total igenkänning! Å ena sidan frustrationen över att man aldrig “kommer någonstans”, å andra sidan glädjen i ettåringens kotte som han gått omkring med i flera dagar och åttaåringens aldrig sinande kreativitet med kartong, lim och målarfärg (och stans alla paljetter).

  14. Jisses vad jag känner igen mig i detta. Nu är barnen lite äldre (4 och 7) och kan leka själva mycket. Men jag tyckte just detta att aldrig få avsluta ngt var sjukt dränerande. Ibland (ofta) inte ens en tanke. Jag hade block överallt för att skriva ned alla ideer jag haft i huvudet så att jag fick med det. Och satt ofta och skrev efter att barnen hade somnat för att göra det i min takt. Att få ha stunder själv för att göra saker i sin takt på sitt sätt är mumma och semester för föräldrar tänker jag.

  15. Förstår precis. Och även om man ger sig på ett projekt, blir det så många avbrott ( 1-åring upp i famn x 10, mat, blöja, gnäll) så det blir så jobbigt all slutföra. Maken och jag håller på att bygga en spaljé och ska gräva för stolpar i hård lerjord utan barnpassning. VARENDA gång vi gjorde ett försök idag började det ösregna, fick 9- åringen att passa 1-åring en liten stund men det kanske rör sig om 30 min avlastning-isch för att gräva lera i regnet puh!

  16. För mig fungerar det att varje morgon, direkt jag klivit upp, ta ett glas Berocca. Finns som brustabletter på apoteket. Får en energiknuff av det som sitter i hela förmiddagen. Jag brukar köpa den utan koffein, koffein får jag ju ändå av morgonkaffet. Det kan vara värt att prova ❤️ Jag har också varit ensam hemma med barnen hela sommaren och det känns faktiskt lite skönt att snart få gå tillbaka till jobbet och göra vuxensaker igen. Mysigt att vara med barnen och göra barnanpassade utflykter men efter 6 veckor längtar jag efter jobbet igen 🙈🙈🙈 Kram! ❤️

  17. Den fantastiska rundvandringen du gjorde för några år sen, jag önskar mig en ny sån! Brukar titta på den när jag känner mig deppig över hur stökigt vi har det hemma

    1. Jag tänkte på den rundvandringen senast idag! När jag tittade ut över köket som vi börjat renovera men som stannat upp pga. NOLL ork. Det dränerar. Men så kom jag och tänka på Claras rundvandring i ett hus fullt med stök och bök. Och fick… energi. Eller en känsla av att “äh, det är inte så farligt”. För vi har annat i familjen, som andra familjer kanske är “avundsjuka” på. Som långa härliga sommarlov med alla barn och båda föräldrar hemma, till exempel. Så ofantligt lyxigt. Och köket blir ju klart. Till slut.

  18. Du är verkligen bra på beskrivningar som kan vara så svåra att få fram men ligger där och skaver. Otroligt målande. Varje gång trillar min pollett ner

  19. Skönt att fler känner sig sega. Vi börjar morgonen framför SVT barn, skönt för mig att bara slöa, men sen börjar barnen till slut slåss för att de inte har förmågan att gå ifrån tvn själva, då blir jag sur fast jag vet att det är jag som måste dra igång nån aktivitet INNAN de börjar slåss, men ändå gör jag samma sak varje morgon 😂

    1. 😂
      Visst är det märkligt att man fastnar i vissa cirklar.

      Tack för att du delar med dig. 💕

  20. Stor igenkänning på detta! Sommarens största bedrift var när jag lyckades byta sladd på två lampor jag haft liggandes som renoveringsprojekt i typ 2 år. Samtidigt som jag avstyrde lilla bebisen från att stoppa allt i verktygslådan i munnen. OCH lamporna funkade sen! 🙌

    1. Grymt bra jobbat.
      Måste varit underbar känsla!

      Själv har jag rensat avloppsbrunn vid tvättmaskinen, som bubblat oroväckande mera och mera senaste tiden. Inte konstigt med ett tjockt “täcke” av gegg som låg under gallret.
      Så härligt när man fixat och det bara säger slurp. I mitt fall med många “mamma” i bakgrunden och en del knuffades med minstingen som ville vara med (vår valp 🐶). 😊

  21. Ja men exakt så! Du lyckas (återigen 😊) sätta ord på någon som jag har full insikt i vad jag upplevt, men inte lyckats formulera. Fy fn vad jag inte uppskattade att vara föräldraledig…

  22. Oj vad du satte ord på hur jag också känner det! Där i stycke fem. Och det ÄR svårt att motivera sig att ta tag i att vika tvätten när man vet att någon kommer riva upp allting hen kommer åt, en blir avbruten etc och nöjet att kunna betrakta uppgiften som slutförd kommer liksom aldrig… köket än värre.. och ja, följer en barnet är det långsamt tempo och absolut mysigt men absolut inte vila och en får knappt något gjort.. jag hade kort semester, körde då barnets tempo..

  23. Tre barn själv, jag förstår inte hur det går till. Jag har bara en 3 åring och jag tycker att hon kräver min 100%iga uppmärksamhet. Ge dig själv en klapp på axeln!

  24. Det går över, det kommer nya somrar/tider. Det intalar jag mig hela tiden, med en snart 2åring och en baby på snart ett halvt år. Får absolut ingenting jag vill göra gjort, då minstingen sover en halvtimme i streck som längst. Men jag vet att den här tiden är kort, dom växer upp o då kommer jag helt plötsligt ha oceaner av tid att vältra mig i. Så försöker bara stå ut, och tanken “Det går över” maler jämt i mina tankar. För det gör det. 😄

  25. Känner sååå igen mig i det du skriver med en 1,5-åring hemma (samt en 4,5-åring som det ju är en helt annan sak med).. Det där lågintensiva som så lätt gör mig rastlös… vill hellre hitta på saker hela dagarna men allt är inte så passande för en 1,5-åring. Tack för en fin blogg!

  26. Åh, vad bra beskrivet! Precis sådär känner jag efter en lång sommar med 4-åring och snart 1-åring. Tycker deras behov är svåra att få ihop, 1-åring som vill ha lågintensivt lek- på filt—tempo men ständigt måste övervakas och 4-åring som vill åka och bada och leka vilda lekar. Och alla projekt som jag vill göra men inte lyckas slutföra vilket resulterar i totalt kaos. Och jag får också mer energi av att göra grejer, du satte verkligen fingret på det!

  27. Tack för alla fina kommentarer. Så glad att jag kan skriva så att några av er känner igen er. Tänker att vi ju faktiskt brottas med väldigt liknande problem och frågeställningar i våra liv. Trots så olika förutsättningar 🙂 Kram