Jag är så glad för mitt utebadkar och tvättstället med karaffen som min kompis Stina loppisfyndat till mig. Varma mornar har jag tagit mig ett dopp här och blaskat ansiktet i regnvatten. Och det är ju helt klart det bästa sättet att vakna till liv på efter en kvalmig natt!

För bara några år sedan var det här ett kalt hörn av trädgården. En ensam, murken björk stod på en mossig och ful gräsmatta. Nu är det istället en lummig, ogenomtränglig grönska där man till och med kan bada naken ostört.

Ja, hela gården håller faktiskt på att lumma till sig rejält. Blir så glad för jag vill ju att trädgården ska vara lite hemlighetsfull med många skrymslen och vrår.

Den här sommaren har barnen verkligen börjat ligga och tryna om mornarna. Jag och Smulf hinner ofta vara uppe själva en bra stund innan de vaknar. Vi badar utebad, går och hämtar in tidningen, dricker påtår och tretår på verandan. Ammar bara för att det är mysigt trots att kalaskulan är stinn som en välpumpad boll av all gröt. Ibland gör Jakob oss sällskap också om han inte hunnit iväg ut på åkern.

Min älskade lilla vetebulle med munnen full av pärlsockertänder.

Mammas pussigull-lull-gnussipusslull. Och annat sånt där fånigt som man säger.

Tre minuter efter att bilden togs rev han ner min älskade blå kaffekopp som gick i tusen bitar. Men jag föredrar att minnas det som att morgonen slutade här.