Förut hade jag veckovisa svep från min instagram på bloggen. Men nu är det länge sedan jag hade något sådant. Av oklar anledning slutade jag bara plötsligt. Kanske tänkte jag att det ändå är samma läsaren överallt? Men det har jag förstått att det inte är. Olika personer föredrar olika platser. På insta försöker jag hålla det lite enklare och snärtigare. Kanske särskilt stories är tacksamt för där behöver man inte lägga ner så mycket tankekraft. Det blir roligt ändå med det rörliga. Ett fint komplement till bloggens längre format.

Här är lite sånt som synts på instagram senaste tiden.

Vy från min by. Ingenting är mer lättfotat än augustiljuset. Lättfotat? Jag menar alltså lätt att fotografera. Inte att augustiljuset är lösaktigt.

Här stod jag och lagade mat igår. Älskar min utsikt och att kunna ha fönstret öppet och höra grannens tupp gala och svalorna prata med varandra i telefonledningen.

En syn som gör mig varm i magen. Hela barnhögen uppkrupen i soffan och Ulfs malliga min när just han får hålla paddan åt storbarnen. Älskar att ha tre. När jag ser den här kan jag inte låta bli att tänka på att ha fyra. Och sedan kanske fem? Nej, stopp. Nu ska jag inte låta fantasin skena!

Ibland ser man sitt hus i en ny vinkel och ett nytt ljus och blir glad. Den här bilden knäppte jag efter att precis ha kommit hem från en kvällspromenad med Sofia Kammeborn. Bästa sättet att orka gå långt är att prata med en vän. Även om vännen befinner sig på Gotland och allt man har är en telefon.

Och vill du se sommarens mest kommenterade bild? Ja, du slipper inte undan:

Jag har den mest efterhängsna snubbe man kan tänka sig. Är jag på toa ska han dit. Ska jag duscha vill han vara med. När jag äter tar han maten för att själv proppa i sig. Han har ständigt sin hand nedkörd i min urringning. Liksom för att vakta. Han vill helst sova i min armhåla. Ständigt ha uppsikt över var jag är. Pratar jag i telefonen måste jag sätta på högtalare. Lämnar jag rummet blir han arg. Smiter jag ut och slänger en soppåse upptäcker jag snart att han står i något fönster och bevakar mig. Var han inte en ettåring vore han väldigt creepy.