Igår kväll hade jag en särdeles trevlig kväll. Jag traskade hem till Stina för Syjäntornas första syjunta.
En sån bra idé av Stina att ses och handarbeta. Laga trasiga plagg, fästa knappar eller stoppa strumpor. Har så många plagg som ligger oanvända för att jag inte hunnit eller orkat laga dem. Att avsätta tid för sånt varannan vecka – samtidigt som man får fika gott och småprata med sina vänner – det är genialiskt.
Fast jag har inte bara tänkt laga kläder. Först och främst vill jag få sticka! Stina fick lära två ringrostiga stickare hur man egentligen gör. Och jag siktar på att göra ett härliga tjocksockar till vintern. Så fort jag bara lärt mig att få ordning på avigan och rätan. Eh.
Den koncentrerade minen hos någon som försöker lägga upp lagom hårda maskor.
Blev inspirerad av Stinas fina Lovikkavantar. Samt grämer mig över att jag aldrig tog vara på slöjdlektionerna och lärde mig lite mer. Nu får det bli ordning med den saken!
20 svar
Åh, så mysigt! Min mamma har haft syjunta med samma gäng i över 30 år och still going strong. I med- och motgång har dessa damer alltid haft varandra att falla tillbaka på. Jag önskar er detsamma! 😊
Jag stickar så hårt. Har stickat EN sak hittills i livet. En grå tubhalsduk till min lillasyster. Och gud vad jag kämpade med den. Timmpenningen skulle varit skyhög vid köp av densamme!
Du kommer att kunna slappna av mer om du stickar mer och då blir det inte lika hårt.
Tips om du stickar hårt är att byta storlek på stickorna, ibland krävs det att man byter flera storlekar för att det ska passa ens egent handlag. Den angivna storleken i ett mönster eller på banderollen på garnet är en rekommendation och inte något man ska stirra sig blind på. Tog tid innan jag själv förstod det och hatade att sticka men nu när jag väljer storlekar på stickorna är kul.
Vilket fint ljus på bilderna. Höst-mys 100%. Så inspirerande!!
Åh så mysigt! Jag har också fått sån sticklust denna hösten, går lite i perioder för mig. Trodde aldrig jag skulle kunna lära mig först men nu har de blivit både väntar, mössor och sockor de senaste åren, plus att jag börjat testa att sticka mönster med två färger. Finns så bra videos på Youtube för alla tänkbara moment. Men det bästa är ju en kompis såklart!
Handarbete är så underskattat! Vi har virkat lite på jobbet under fikastunderna och stressen bara försvinner. Ska då tillägga att jag arbetar i en mansdominerad bransch men till virkningsfikat kommer lika många män som kvinnor. Alla kryper upp och tar fram sina projekt och lämnar kontorslandskapet bakom sig för en stund. Tyvärr har corona satt stop men vem vet vi kanske tar upp det igen.
Vilka vackra bilder, som tavlor! En ren njutning att se. Och en fin gammal tradition för kvinnlig gemenskap.
så mysigt, och som vanligt så väldigt fina bilder!
Det var en fröjd att få ha er här och prata ostört och barnfritt en hel kväll! ❤️
Jag lärde mig sticka när jag var typ 37. Ville sticka en tröja, gjorde det (med hjälp av Sofia Kammeborn 🙂 ). Stickar numera jättemycket! Fast sockor blir det sällan, tycker hälen är knepig och lider svårt av Second Sock Syndrome 😀
Tips för ergonomin: lär dig magic loop och sticka allt på rundsticka, mycket bättre arbetsställning för axlarna. Större arbeten blir dessutom tunga och tyngden hamnar då centrerad i ditt knä istället för ut åt sidorna, vilket sliter ännu mer på kroppen) Plus att man slipper leta efter den där förbaskade femte strumpstickan hela tiden 😀
Bra bot mot second sock syndromet tycker jag är att sticka båda samtidigt 🙂
Jag vill inte bidra till att fylla din mailkorg och du skrev i förra inlägget att detta inte skulle kommenteras mer men jag kommenterar i detta inlägg ändå – så kan du låta bli att godkänna kommentaren om du vill men jag har ändå fått fram mitt budskap. Puh!
Vill bara säga att jag tycker ditt inlägg som bemötte kritiken efter poddavsnittet var spot on! Bra bemött!
Å vad underbart. Jag och mina väninnor har träffats regelbundet var 3:e vecka i typ 33 år. Från början stickades det, syddes i namnlappar, broderades det. Nu träffas vi och har trevligt, ibland gör vi något annat. Varje sportlov går vi på bio.
Njut och hoppas er junta blir lika långvarig som våran
Så mysigt! Saknar faktiskt tiden min mamma stickade. Tiden innan hon skaffade iPad… ;-(
Det är så fantastiskt härligt att krypa upp i soffan med en stickning. Å idag finns det massor av fina plagg att sticka för både stor och liten. Ikväll sydde jag knappar i lillens ylleoverall och imorgon ska den blockas. Tror bestämt jag sätter upp maskor för nästa projekt nu också, mössor till familjen.
Ifall uppläggningen blir hård och stum, prova då en som heter german twisted cast on ( https://youtu.be/UcwmCuIylII ) den blir lite elastisk och perfekt om man, som jag, drar åt väldigt hårt när man stickar.
Årets nyårslöfte var att lära mig äta och gilla ostron samt att lära mig sticka raggsockor. Ostronen har jag lyckats med, men att sticka häl tar nog ett år till innan det sitter.
Jag har lärt mig att sticka en häl med förkortade varv så här på min ålders höst (Är 70+) Det är nog en av höjdpunkterna i mitt sockstickarliv. Hälen på socka 1 blev lite ojämn. Men sen har det bara gått framåt! Efter några par behövde jag inte ta fram beskrivningen. Hittade den på en blogg – naturligtvis – av en slump, mer eller mindre. Och jag är så glad för det. Här kommer den fantastiska beskrivningen!
https://sebbfolk.se/sockhal-med-forkortade-varv/
Åh så mysigt!
Jag är också med i en syjunta, eller hantverksträff som vi kallar oss. Vi startade den eftersom de befintliga bara var dagtid med medelålder 80+. En kväll var tredje vecka ses vi, och vill man ha fika tar man med själv för att slippa fikaprestationsstress (det är dock helt ok att överraska om man känner för det). Alla åldrar är välkomna, men de flesta är 30-60 år. Och hantverken är väldigt skiftande, från klassiska stickning/lappa kläder/brodera till rena tedrickare som är där för att prata 😄 Vi håller till i församlingshemmet mot att det står på hemsidan och att alla är välkomna, tips!