Så kom oktober till Västerbotten. Imorse var det frost på rutorna och is på vattenpölarna. De sista löven håller sig krampaktigt kvar på grenarna men frågar de mig får de gärna släppa taget. Jag är redo för den karga hösten. Längtar också som en tok efter vintern.

Trädgården är en sorglig syn just nu. Döda sommarblommor står och skämmer ut sig. Det ser förfärligt ut samtidigt som jag gillar förfallet. Att gå och vänta in det ratiga, vissna och förruttnade innan jag gör plats för nytt. Låta sommaren gå från sorgligt saknad till något jag är urless på och med glädje slänger på komposten. För mig finns det mening också i det fula.

När jag går runt och inspekterar trädgården konstaterade jag att sommaren verkligen behöver städas undan nu. Vattenpistoler, studsmattor, fotbollar och kubbspel ligger strösslade runt gården.

Vattenspridare, grillkolssäckar, solstolar och trädgårdsmöbler är övergivna som mitt i aktiviteten. En karaff på ett bord har stått där sedan kräftskivan i augusti. Några pangade ballonger hänger kvar i en buske efter Folkes kalas i juli. En hängmatta som ingen legat i på en månad är fortfarande uppspänd mellan träden. Dyngsur och jordig.

Deppiga luktärter borde tas rätt på.

Badkaret är fyllt med alger och löv.

Rosor har sett bättre dagar

Och så har vi min entréplantering som på avstånd bara nästan döljer…

…den deppiga verkligheten. Ingen kul syn när man kliver upp för trappan och kommer hem.

Allt det här ska jag ta tag i nästa ledig stund jag kan skapa för mig själv. Kan knappt bärga mig efter att få städa, plocka undan och ersätta ruttna sommarblommor med färgstark ljung och kål!