Malin skrev ett så intressant inlägg om vad som avslöjar en god person. De där små osjälviska handlingarna som ingen annan ser och bekräftar men som man gör ändå. Som att välja filen med kortast datum i butiken. Trots att ingen ser det eller gynnas av det förutom butiken.
Läsarna fyllde på med förslag. Som att stänga av någons glömda cykellyse. Att plocka skräp i naturen. Att hjälpa insekter ur vattenbad. Att orka lyssna på sin grannes tirader om att det är idiotiskt att slänga påsar med hundbajs i naturen. Utan att påpeka att det faktiskt händer att man tappar en hundbajspåse. Att inte alla gör det medvetet för att de är idioter. Massa bra förslag! Men sedan kommer någon Anders in i Malins kommentarsfält och kallar resonemanget korkat. Sedan kommer några till som menar att folk visst slänger hundbajspåsar i naturen med mening och idiotförklarar den som skev det.
Men så kommer Mollys kommentaren som ringar in allt för mig.
Nu har jag kommit fram till vad jag tycker avslöjar en god person. Det är att den personen inte letar efter att andra människor är dumma och vill illa. För man dömer ju ofta andra efter sig själv. En god person blir snarare förvånad när andra gör dumma saker. De tänker heller inte, nämen blää, här ligger en bajspåse, fyyyy vilken hemsk människa som med flit och planering fyllde den med hundbajs och slängde den precis här, ondskefulla varelse! Den tänker, oj här har någon tappat en bajspåse. Godhet är att se det bästa i sin medmänniska i första hand. Ännu godare är personen om den sen tar upp bajspåsen och slänger den i närmsta soptunna avsedd för sådant avfall.
Precis det här håller jag med om! Det betyder såklart inte att det inte kan bli fel när man gör så här. Den som bara tror gott om alla kan bli lurad. Kan också luras att acceptera att andra blir dåligt behandlade under förevändningen att “folk aldrig är dumma med mening.” Men i regel är det faktiskt ett sätt att vara som jag tycker avslöjar godhet. Och det är dessutom ganska vanligt. I alla fall med människor som står oss nära.
Grunden för all kommunikation oss människor emellan är ju viljan att förstå vad den andra säger. Fylla i där saker fattas. Tolka det grumliga så att det blir klart. Så mycket av vår kommunikation handlar om välvilliga tolkningar – i motsats till illvilliga tolkningar – att läsa något “som fan läser bibeln”.
Jag tänker på det ibland i kyrkan när jag träffar äldre människor som levt sitt liv för Gud. Som gömt flyktingar, skänkt sitt tionde, öppnat sitt hem för behövande. Och utan att reflektera använder en avlagd benämning för romer eller samer. Eller så säger de någonting om mig som mamma som egentligen är ganska förlegat och faktiskt sexistisk. Och det kan jag förstås påpeka argt. Men jag försöker låta bli. För jag hör att de inte vill ont. Inte menar att såra. Jag väljer att försöka tolka deras hjärtas mening istället för orden de använder. För att det är ett rimligt sätt att vara människa på. Och jag skulle tro att de flesta av er gör likadant? Vi försöker hitta samförstånd istället för att slå ner på detaljer. Det är liksom det som gör att vi kan leva tillsammmans här i världen.
Men ju längre ifrån varandra vi står. Desto mindre är viljan att tolka välvilligt. Och allra längst ifrån varandra verkar vi vara på nätet. Där är det istället tvärtom. Den sämst tänkbara slutsatsen dras. Det förutsätts att folk vill ont och är dumma i huvudet. Konfliktnivån höjs till max och saker vantolkas med mening. Så att ett förfluget ord, ogenomtänkt formulering eller tanklöst resonemang gör någon till transfob, rasist eller sexist. Eller en generellt vidrig människa som ska cancellas och bojkottas och aldrig få höras från igen. Trots att samma uttalande i ett samtal två personer emellan hade kunnat passera utan att konflikt behövt uppstå. Utan att motparten demonstrativt vänder på klacken och beslutar sig för att aldrig någonsin prata med personen igen.
Det knäppa är att folk som har precis det här beteendet. Som drar den sämsta slutsatsen. Den illvilligaste tolkningen och gör den sämsta läsningen av allt som skrivs. Ofta gör det i godhetens namn. Och är stolta över det.
83 svar
Bra analys. Har tyvärr haft just en sån neggo person på jobbet. Som började med att snacka skit om alla cheferna när jag var nyanställd, för att jag skulle vara förvarnad? Och det märks att personen liksom hamnar i mer små konflikter och draman. Så skönt att jobba hemifrån nu och slippa denna dåliga energi!
Jag lyssnade precis på ett webianarium om arbetsmiljö där personen som höll det sa att en gnällig kollega är ett betydligt större arbetsmiljöproblem än att inte få ett höj och sänkbart skivbord. Sen kan man såklart gnälla litegrann över allting någon dag men en person som alltid drar igång konflikter och påpekar det som är dåligt förstör för andra.
Vad betyder cancellas?
Det är nog menat som en hemsnickrad anglicism: engelskans “cancel” (ställa in) försvenskas genom att böjas på samma sätt som om det vore ett svenskt verb i passivum. Alltså: cancellas = ställas in, avbokas
Jag har hört det i sammanhang när man pratar om att olika kändisar “bojkottats”, alltså förlorat jobb etc och alltid när de gjort något politiskt inkorrekt. Det har säkert en vidare innebörd men det är då jag hört begreppet!
Ånej, det här inlägget kan man skriva mycket om. Men jag väljer några frågor som är ett dagligt problem. Och låter resten vara oskrivet. “Tappar” hunden och hundägaren hundbajskorven på cykelbanan när hunden bajsar mitt på cykelbanan? Ägaren låter inte bajskorven ligga kvar med flit!? Eller märkte inte ägaren att hunden bajsade. Skulle tro att det märktes va.. Men sen då..
Jag kliver på den i mörka kvällen och ska tänka. Oj, här har vi en som tappat och glömt bajs, det tar jag upp och slänger. Så god är jag. Skulle inte hända kan jag säga!
Folk är och förblir lata, korkade och egoistiska. Varför skulle annars bilförare stänka ner cyklister och gångister? Varför skulle annars, så fort en ny kassa öppnas på en affär, alla rusa dit som gällde det livet!? Varför skulle annars så många föräldrar titta ner i sina mobiler medan deras unge cyklar rakt ut i vägen framför bilar!? Varför skulle en pappa köra bil på cykelbanan till förskolan om han i grunden vill gott!?
Jag skulle ALDRIG plocka upp nån annans skit eller sköta nån annans uppgift i civilsamhället. Jag går istället i kapp hundägaren då det är möjligt. Och vid andra tillfällen påpekar jag att högerregeln gäller även bil-cykel. Allt det som jag anser vara civilkurage av högsta värde.
Härligt att kunna sitta på så höga hästar att man avfärdar allt med att “Folk är och förblir lata, korkade och egoistiska”. Livet måste bli så mycket tråkigare med en sådan människosyn
Jag tycker du har en poäng Camilla. Om jag nu ska betrakta alla hundbajspåsar som tappade, gäller det även allt annat jag hittar längs vägen? Ölburkar, kartonger från MacDonalds, gamla bildäck.
Eller är skillnaden att när det gäller hundbajspåsar utpekas en särskild grupp, hundägarna? Som därmed känner sig attackerade oavsett om de tappar påsar eller ej.
Jag tänker väl att det mer handlar om att per automatik FÖRUTSÄTTA att folk bara skiter i det? Ett barn i min närhet hade en ganska bra taktik när folk slängde skräp. Hon plockade upp skräpet och gav tillbaka det till personen med orden “Du tappade det här”. Funkade bra och avväpnande på samtliga 😉
Jag brukar, då tillfälle uppenbarar sig, göra så. Kanske inte lika “charmigt” att göra så som vuxen. Men jag gör det ändå! Man ska inte kasta skärp runt sig. Och ofta, är det faktiskt med flit som “vuxna” till exempel fimpar på gatan. Och gud vad dom skämms när jag säger till. För dom flesta “goda” säger ju sällan till andra vuxna sådant. Om fler vågade skulle kanske fler tänka en gång till innan dom kastar och släpper saker (skräp och hundbajs) omkring sig.
Själv har jag alltid fickorna fulla med tuggummipapper, kvitton, hårsnoddar och annat prassel. Händer ganska ofta att sånt följer med när jag drar upp vanten. Inte sällan utan att jag riktigt märker det flyger det iväg. Det betyder inte att jag slänger skräp i naturen medvetet. Jag är istälet hon som jagar ett glasspapper över torget som en idiot.
Om fler jagade glasspapper vore det bra. Du gör helt rätt enligt mig. Har man småskräp i fickorna bör man också titta sig omkring så inget föll ut när något annat plockats ur fickan i så fall. Det är att ta ansvar.
Det är just där det brister. Jag tror de allra flesta inte förutsätter något helt okritisk. Jag tror visst att en del hundbajspåsar och en del skräp är tappat, men jag tror av vad jag sett folk göra att det i majoriteten av fallen är medvetet slängt.
Och om jag då irriterar mig på det skulle jag alltså vara ond och illvillig?
Och om vi sätter det i det större perspektivet – det är väl inte godhet att utgå från att de som inte håller med en medvetet missförstår och feltolkar? Det är ju en motsägelse i sig.
Kommunikation är ju alltid mellan minst två parter och ansvaret är delat – båda måste försöka förstå varandra.
Nej inte ond och illvillig. Mänsklig skulle jag säga.
Men strunta i bajspåsar och skräp då. Ta något annat exempel. Det kan ju gälla lite när som helst. Som om kollegan som kom försent gjorde det för att hon bara skiter i att passa tider – eller haft en jättejobbig, utdragen lämning med sitt barn på morgonen? Eller om din snälla, åldrade granne använder ett föråldrat begrepp på någon grupp i samhället utan att säga något dumt om gruppen i sig? Hur tänker du då?
Vi gjorde faktiskt ett helt poddavsnitt om det här i tisdags – https://open.spotify.com/episode/1Oa4g1W2QbYDDqP9rv5ErC?si=I0WG2U-6Tjaoj7KguQXU5Q
Har visst missat att svara på frågorna här. Så här tänker jag – Om en kollega kommer försent och det inte påverkar mitt arbete så bryr jag mig inte, då är det en fråga för arbetsgivaren. Om det påverkar mitt arbete och det finns en rimlig förklaring är det helt ok. Om det däremot är ett upprepat nonchalant beteende blir jag irriterad.
Och vad gäller den åldrade grannen så tar jag faktiskt upp frågan och förklarar varför det inte är ok att säga det där ordet längre – inte för att det påverkar mig egentligen, utan för att grannen ska veta hur andra uppfattar det och för att kunna välja bort ordet framöver för att inte få den där ”gammal-och-vet-inte-bättre”-stämpeln från andra.
Något som slår mig är att det bland inläggen finns många som nämner att de ”tänker gott” om andra för att det får dem själva att må bra. Är det godhet? Medan den som reagerar på något, säger ifrån och försöker förändra med risken att bli påhoppad inte är det? Det är ju knappast den första gruppen som förändrat världen.
Tack Catarina! 🙂
Om du vill tänka gott om hundägaren så har den antagligen glömt bajspåsar hemma, tagit en annan jacka där det inte fanns någon, eller så har hunden bajsat tre gånger redan på promenaden och nu är de bajspåsar man faktiskt hade med sig slut. Alla alternativ har då iaf hänt mig under mina 15 år som hundägare…
Haha, låter faktiskt sjukt osannolikt men det har också hänt mig många gånger.
Då får du väl gå hem och hämta en påse. Det är ju orimligt att barn ska kliva i din hunds bajs för att du efter 15! år inte lärt dig att ta med rejält med påsar eller “rätt” jacka. Annars får du väl rasta hunden djupt inne i nån ödeskog där skiten som inte plockas upp inte förstör för andra promenerande och cyklande.
Chilla Camilla, shit. Inte bra för blodtrycket.
Om du blir orolig för ditt blodtryck för att jag inte vill trampa i andras skit bör du nog meditera lite. Så att ditt blodtryck inte rusar iväg då.
Camilla du skulle tjäna på att lugna ner dig lite i diskussionen. Dina argument försvinner i ett os av ilska😅
Exakt vad skulle jag tjäna?
Det här är typiskt kvinnor. Att säga att andra kvinnor ska “lugna ner sig”. Vad är det för fel på ilska?
DU skulle förmodligen tjäna på att tuffa till dig lite i din vardag.
Eller sparkar ner det i diket. Men var bor du om detta är ett gigantiskt problem? Ta semester i Frankrike när coronan är över och kom hem igen som en mer tolerant person mot hundägare som “alltid” plockar upp efter sina hundar.
Dessutom missar du poängen. Hundpåsen var ett exempel. Poängen är elakheter på nätet. Litegrann är du ett bra exempel på detta.
Men Camilla, du missar ju hela poängen. Just hundbajspåsarna är ju bara ett exempel utifrån inlägget som Clara läste. Jag tycker att Clara har många bra poänger. Vi är många som behöver bli lite mer ödmjuka inför andras “operfekthet”. Jag tänker också att det handlar om att inte vara så snabb att döma människorna som finns i vår närhet.
Men Hannas krypin, jag förstår att det är ett exempel. Och jag förstår “poängen”. Finns ingen motsättning i det jag uttryckt som visar på det du tror att jag missar.
Okej, det här inlägget säger mycket om dig. Så svårt du måste ha det med dig själv. Önskar dig mindre människor omkring dig att reta upp dig på. Tre dagars retreat i kloster under absolut tystnad är ett tips
Jag måste förbehållslöst ge Clara rätt. Läs de två sista styckena i blogginlägget. Läs sedan Camillas inlägg och kommentarerna som följer på det. Ser ni hur diskussionen övergår från att gälla människor generellt till att ge sig på person? Och den som flest ger sig på med personangrepp är Camilla. Och alla gör det i godhetens namn…
Så jag lägger mig platt Clara. Sällan har en tes bevisats så tydligt.
Tack igen Catarina! Du är så bra i allt du skrivit här. Särskilt kommentaren med slutet “Det är ju knappast den första gruppen som förändrat världen.”
Amen, så väl talat! Detta behöver vi bara mer och mer av. Att göra välvilliga tolkningar av varandra, att försöka tro gott om varandra, och ge varandra chanser att bli bättre!
Det känns som jag utsatts för för många mobbare och psykopater i mitt liv för att längre kunna förbehållslöst tänka gott om människor. Nu har jag suttit här och tänkt en god stund… och jag skulle vilja säga sähär – godhet är att vara balanserad i vår bedömning av andra. Att inte hugga en person vid fotknölarna pga av några få händelser/uttalanden. Men också – att inte ursäkta en person pga några få bra händelser/uttalanden. För, jag tror att godheten många gånger kränkts för att vi ursäktar elaka människor och låter dem hugga andra och bete sig illa. Jag känner sånt allvar kring det nu om åren… att vissa karismatiska, talangfulla, vackra människor kommer undan med sina elakheter, medan vissa döms otroligt hårt för någon enstaka händelse eller missförstånd. Vi människor älskar enkla svar och att välja vilka människor vi gillar och vilka vi ogillar. Vi gillar att tillhöra en flock – och då ursäktar vi dem som hör till vår flock och dömer dem som hör till en annan flock. Det är omoget.
Så, godhet är att vara balanserad och rättvis, inte partisk.
Väl skrivet!
Detta har jag faktiskt aldrig tänkt på tidigare. Spännande! Jag både håller med och lägger till ännu en aspekt. Jag upplever att en stor del av de du beskriver ovan, de som förvånas över andras dåliga beteenden ofta också är de som ofta beter sig illa men inte kan se det själva. Upplever att den naivitet som kan vara så rörande inte sällan har en koppling till brist på analysförmåga och självdistans.
Men jag tror inte heller på att avsikten kring en handling är det som definierar den. Vissa saker är onda oavsett vad avsikten var, och vissa saker är goda även om givarens avsikt är exempelvis är självisk, samtidigt som något kan vara gott och ont samtidigt beroende på synsätt och tolkning.
Men när det gäller internet. Alltså fy. Människor borde inte få hålla på med det alls tänker jag ibland. Det döms verkligen med ena handen över ögonen och den andra med yxan i högsta hugg. Så tacksam över att bloggare fortfarande orkar, för jäklar vad jag hade saknat er om ni försvann.
”Jag försöker att förstå deras hjärtas mening i stället för de ord de använder. För det är ett rimligt sätt att vara människa på.”
Så tänker jag också, särskilt när det gäller frågor om gudstro. Jag tror att vi inte förstår varandras språk ibland, och då kan man lätt hamna i tvivel på sin egen tro.
Det kan delvis vara en generationsfråga, eller färgas av det sammanhang man utövar sin tro i. Viktigt att följa sitt hjärtas och sin muns egen bekännelse.
Anknutet till ämne, men inte helt relaterat till just att definiera vad som är goda beteenden: tänker att det är oerhört vilsamt att välja den milda tolkningen i sammanhang där sanningen om det hela faktiskt inte är så himla viktig. Alltså att tänka att någon tappade hundbajspåsen, inte lämnade den där, det är ju ett typexempel på en sådan sak. Om man inte vet vem det är kan man ju ändå inte förhindra något beteende eller utkräva något slags ansvar. man kan bara bli irriterad, eller slippa det. Sådant försöker jag göra mycket i de där vardagssituationerna när jag annars lätt blir sur. Bilen som inte stannar när jag vill över övergångsstället tänker jag har en förare som har jättebråttom till en sjuk släkting. Kassörskan som låter sur tänker jag har bråkat med sin partner och bara vill att arbetspasset ska ta slut så hon kan hem och reda upp det. osv osv. “snällfantasier” som gör mig lite trevligare för att jag slipper bli irriterad.
Så sparar jag min irritation och ilska för alla de situationer där det faktiskt är viktigt, och gör skillnad, att säga ifrån.
Ja. Vilken fin sammanfattning. Önskar faktiskt att jag kommit på att skriva det själv. Tror precis som du. Man MÅSTE ju säga ifrån ibland. Och man måste bli arg och sätta ner foten. Men däremellan kanske man – inte minst för sitt eget blodtrycks skull – kunde må bra av att vara lite mer lågaffektiv när det inte är fråga om liv och död? Det här är något jag själv får öva mycket på. Men jag tycker att ju mer jag övar desto naturligare kommer det i vardagen. Och desto snabbare blir jag på att se när andra blir orimligt irriterade på något som egentligen inte är något stort problem.
Håller med dig Ulrika! Viktigt att välja sina strider. Som man ju brukar säga vid t.ex barnuppfostran.
Jag tycker att jag själv blivit en mer trevlig människa av att vara högaffektiv (om det nu är ett ord). Att höja rösten, brösta upp mig och spela arg när jag möter ett beteende som jag inte tycker är okej. Då slipper jag gå hela vägen till att faktiskt bli arg och förbannad, och lägga massvis av min energi på det. Det blir ett slags preventivt arbete att tydligt visa vad som går över min gräns, i situationer där jag tidigare skulle burit med mig irritationen.
Nu är detta ett arbetssätt som kommer från när jag jobbade på gokartbana på äventyrspark. Gud förbjude att vuxna män(niskor) behöver förhålla sig till de, något trista, regler vi hade där. Jag är egentligen typ konflikträdd och föredrar verkligen att resonera mig fram till en bra lösning. Det fungerar inte så bra bland gokarts. Blev efter fyra år faktiskt ganska bra på att tajma mitt skällande för krockar och sladdande till maxeffekt hos de som kunde påverkas – dvs människorna i kön. Det är en sån skön känsla att veta att jag får effekt av att skådespela mig arg, och slippa faktiskt bli arg.
Underbart med uttrycket “högaffektiv”! Jag tänker att välvald affektivitet är effektivt. Ilska är en användbar känsla som alla andra, och beteendena förknippade med ilska kan vara användbara även om man inte hunnit få själva känslan själv (som du beskriver, att spela arg innan man blivit förbannad). Jag tänker att inga känslor är fel, men de kan bli mer eller mindre användbara för oss i situationen. När vi ska bli arga är det bra att kunna bli det ordentligt, så andra förstår vad vi menar och inte tror vi är ledsna eller rädda istället, till exempel. Men när det gäller de små vardagsirritationerna i vardagen kanske vi mår bra av att se om vi kan lura känslan att omvandlas till någon annan känsla som blir mer praktisk att befinna sig i. Gällande känslor och deras användbarhet och hur man kan reglera eller modulera dem på olika vis rekommenderar jag starkt boken jag skriver om längst ned i det här inlägget om populärvetenskapliga psykologiböcker jag gillar, det är en bibel i mitt hus: https://ulrikanettelblad.se/mjukgorande-for-eksemsjalar-bocker-om-acceptans-kansloreglering-och-mindfulness/
Det här förhållningssättet går att använda om en hel del situationer. För länge sen blev jag less på gnälliga kommentarer om det ena och det andra, så jag bestämde mig för att ställa om mina tankar. Och ganska ofta kan jag nu tänka att “vad roligt att den vågar ha sin egen klädstil”, eller “vad bra att den personen är ute på promenad”, istället för att tänka nåt surt om fula kläder eller övervikt. Det funkar så klart inte alltid, men ofta. Det handlar inte direkt om snällhet, för det är ju inte så att jag tidigare sa något om en person till den, men det känns bättre för mig.
Så godt skrevet, Ulrika! Jeg tenkte først at jeg var skikkelig uenig i innlegget, men når jeg nå leste din kommentar skjønte jeg at jeg kunne hatt litt mer god vilje og lest det som du – egentlig er vi jo ganske enige: ) Jeg synes ikke det blir helt rett å si at det handler om ‘godhet’ som moralsk egenskap, kanskje mer ‘godvilje’ eller positivitet. Og, så er jeg ikke så enig i at man kan tenke sånn i store eller strukturelle spørsmål, eller at gode gjerninger på en side veier opp for problematiske ting på den andre, men i mindre dag-til-dag ting er det jo kjempeviktig å kunne legge godviljen til: ) Så, jeg er nok ganske enig likevel – takk som hjalp meg å forstå: )
Ulrika, jag har inga invändningar mot det du skriver, utan tycker det är klokt formulerat. Blev bara lite full i skratt av det här med bilar och övergångsställen för jag kan inte låta bli att förvånas över att det är så många unga män i svarta dyra tyska bilar som verkar ha bråttom till sjuka släktningar….
Hahaha håller med till fullo BE! Inte sällan är det Audi och BMW som har svårt att hitta både broms och blinkers.
Hahahah jo man får absolut jobba lite på snällfantasierna där… Eller kanske välja en annan story som passar bättre med den personlighet man föreställer sig att föraren har!
En gammal klassiker som möjligtvis är en smula off topic från Claras poäng, men ändå rolig:
https://www.gp.se/ledare/dahl%C3%A9n-varf%C3%B6r-k%C3%B6r-r%C3%B6vh%C3%A5l-dyra-bilar-1.144309
Tack för länken 🙂 den hade jag ej läst. Men har gjort egna studier, både där jag bor och på bilresor genom Sverige, och kommer fram till samma slutsats.
Helt rätt. Så gör jag också det blir lättare att leva så och kanske blir världen lite bättre pga att någon låter bli att låta aggressioner flöda i onödan.
Jag får nog av pedagogik på jobbet så jag känner att det är skönt att slippa fostra folk på fritiden. Men om någon uttrycker illvillig medveten elakhet, rasism, funkofobi reagerar jag. Bäst att spara på krutet tills det behövs.
Tack snälla Clara! Nu fick jag lite tro på mänskligheten igen! Med risk för att dra på mig förakt från folk som känner sig trampade på: min erfarenhet är att människor i storstäder har mindre förlåtande inställning till andra och i betydligt mindre utsträckning beter sig mot andra som de själva vill att andra ska bete sig mot dom. Kanske är vi mer rädda om varandra i mindre samhällen där vi över tid kommer att mötas i olika sammanhang än där ”idioter” är en i mängden? Hoppas ni fattar hur jag menar. Blev lite svamligt, men så är min hjärna just nu…
Och för att man i större samhällen är mer utsatt för brott. Inte lika lätt att tänka snällt när du varit brottsoffer… I en storstad blir man vittne till brott helt enkelt eftersom det finns fler människor i stora samhällen och det gör väl att man blir mer försiktig.
Jag älskar den röda tråden i det här inlägget!
Har själv tänkt i dessa banor tidigare och nu satte du ord på det, tack för det!
Jag tänker att godhet är många saker. För mig är det att alltid försöka få dem runt mig att må bra, tex genom att aldrig såra någon med flit. Att försöka vara snäll, utan att för den skull låta andra trampa på mig. Men snällhet är otroligt underskattat idag. Att säga något snällt, ha empati för andra och försöka vara snäll även mot sig själv.
Att om man gjort någon ledsen, be om förlåt. Det är så enkelt och en så bra tröst för den som blivit sårad, oavsett om det var meningen eller inte. Särskilt om det inte var mening att såra kanske.
Tänkte på det angående det förra poddavsnittet och tjejen som blev så ledsen av pratet om hennes röst. Förstod inte det där med att inte säga förlåt, det är ju världens enklaste sak. En snäll gärning som säkert betytt mycket.
Snälltolka.
Låter enklare än vad det ibland är. Men gör oss gladare och mer trivsamma mot varandra.
Jag tror att det handlar om generositet! Om en förlåtande inställning till livet och om att själv må bra och vara i balans.
För det första: ju tröttare och mer i obalans vi är, desto mer reagerar vi när andra “är i vägen” eller beter sig illa. Ju bättre vi mår i oss själva, desto mer kan vi tolka andras handlande välvilligt, ha tålamod, tro det bästa och inte dras in i debatter. Mina lärare säger alltid att det finns en anledning att man själv sätter på sig syrgasmasken först i ett flygplan innan man börjar hjälpa andra…
En handling – vare sig den är bra eller dålig (för kollektivet) – får vågeffekter. Är man själv generös, hjälper till, tar tag i så lyfter man andra. Är man snäsig, attackerar, kritiserar, hänsynslös så är det samma. Då sprider man det och plötsligt har en kedja skapats där den man var snäsig mot sen är sur mot andra.
Med generositet menar jag att ge mer – också av energi, uppmärksamhet och sånt – än man tar. Så det kan vara både praktiskt och känslomässigt. Och det är väl där ni var inne och snurrade när ni pratade om generositet som inte märks – för det finns ju en slags väldigt demonstrativ generositet som är till för att man ska FÅ mer uppmärksamhet och som kan vara rätt tröttande för de omkring…
Men, ja, att (frivilligt, inte för att man måste eller blir tvingad) ge mer än man tar tror jag sammanfattar hur jag ser på en god människa.
Hälsningar,
Annika
Du är bra klok du Annika! Tack för din kommentar <3
Vilket intressant inlägg och vad många fina svar! Jag märker själv att livet går lättare om jag inte automatiskt tänker att allas misstag/felsteg/dumma grejer är medvetet gjorda. Och det handlar mycket om min egen inställning. När jag är stressad på morgon och cyklar till jobbet tycker jag att nästan alla är idioter och trafikfarliga. När jag själv är lugn flyter trafiken märkligt nog nästan alltid på och jag slipper komma till jobbet helt arg.
Sedan försöker jag i min egen vardag tänka “vem vill jag vara?” och inte alltid fokusera så mycket på hur andra beter sig. Så även om “alla andra” gör något behöver jag inte göra det. Har också som motto – som jag såklart inte alltid lever upp till – att jag ska lämna ett ställe lite finare än när jag kom. Det betyder att jag ibland städar toaletten på Max efter mig när andra har lämnat massa papper på golvet och det ser allmänt sunkigt ut. Det där att plocka upp skräpet på rastplatsen blir liksom självklart då.
Hundbajs vet jag inte. Men en del skräp är det nog skator eller gnagare som drar upp ur soptunnorna och sprider ut. Det betyder ju inte att folk inte skräpar ner. Det gör de! Men faktiskt kan man tänka till att hellre slänga sitt skräp hemma än i soptunnorna som finns ute i lekparker o s v…
Men slutligen kan man inte lura sig sj längre, för det ligger tusen fimpar och skräp runt soptunnan. Ist kan man tänka att personen helt enkelt inte vet bättre, då är man iaf ärligare. Ofta är det min upplevelse, snarare än att människor vill illa. Många vet bara inte hur lite som krävs för att göra gott.
Detta inlägg får mig att tänka på något annat som sker på nätet idag. Goda gärningar som filmas och läggs ut på diverse forum. Det kan vara någon som köper mat åt en hemlös eller någon som hjälper ett barn som kommit bort. Goda gärningar förvisso men jag blir så äcklad. Inte av de goda gärningar utan av mobilen med filmkameran som körs upp i den hemlösa personens eller barnets ansikte för att skapa drama. Varför ska allt filmas? Jag förstår att man vill uppmuntra andra att göra gott, men hade jag varit den utsatta hade jag sett det som extremt kränkande om en sådan film kablades ut.
Någon annan som sett detta och reagerat? Är det bara jag som rynkar på näsan? Finns inte goda gärningar 2020 om de inte filmas?
Har också sett detta och tycker att det är hemskt ärligt talat 🙁
Lisa: Håller helt med dig! Det är något obehagligt med det där faktiskt, i alla fall när man jämför med de som sliter i det tysta. Alla de som bara har det i sig och rent automatiskt jobbar solidariskt utan att behöva få en massa cred för det. Jag är inte religiös själv, men om det är några som jag beundrar och som borde lyftas upp mer är det alla kyrktanter som stickar filtar till barnhem, samlar in pengar till behövande och är god man åt ensamkommande.
Tänker också ibland på att så många ska starta egna nya föreningar, nya sammanhang och på något sätt lösa alla problem som om det inte pågår ett arbete eller som folk inte redan lagt ner en massa energi. Jag säger inte att man det alltid är fel att ta nya intiativ, men ibland känns det lite självupptaget och historielöst att uppträda som man är den första som sett ett problem och de enda som kan lösa det.
Så sant. Har alltid valt att inte uttala mig i diskussioner som uppstått i kommentarsfält. Det väcker på nåt sätt det värsta i människan för man ser inte reaktionen hos mottagaren. Ibland händer det att jag bara läser och jag får alltid lika ont i magen av de ordväxlingar som utspelar sig.
Jag tror ofta det värsta om människor, men inte för att jag är ond själv utan pga. åratal av mobbning som för alltid har påverkat min tillit till människor.
Jag förstår precis vad du menar. Jag var under en tid utsatt för samma sak och jag vet hur det sliter sönder en inombords. Och på tal om godhet gjorde det inte saken bättre att platsen där det hände var inom Svenska Kyrkan.
❤️
Tack Anna för att du vågade/orkade kommentera.
Nu gav du mig en nyans till i denna diskussion.
Blir ledsen för din tråkiga livserfarenhet som du lever med.
Tror du att du med tiden “kommer läka”? Dvs kunna ändra din grundinställning om tillit till människor?
Skickar en digital kram!
Snällhet/ vänlighet är underskattat. Tro mig, jag jobbar i ett yrke där jag träffar mycket människor och jag vet hur mycket ödmjukhet, empati och ett leende kan påverka andra. Det kan göra andras dag och påverka positivt framåt. Jag känner själv att jag bara mår mycket sämre om jag bryskt tillrättavisar någon, även om vissa ibland intalar mig att det är befogat. Det gör riktigt ont i hela mig om jag fick veta att jag har sårat andra. Varför, och vad vann jag på detta tänker jag alltid efteråt. Usch!Blää! Att se till att andra människor sänks är ingen god bedrift. Jag vill ha goda minnen av vänlighet och hjälpsamhet att tänka tillbaka till på min ålders höst.
Vad betyder cancellas? Har inte hört det ordet förut.
Jag tycker att det är viktigt att man fortsätter att säga ifrån när någon använder rasistiska termer exempelvis, utan att de tänker sig för och även omde verkar vara goda och har gjort mycket gott. Att säga ifrån innebär inte att man behöver göra det på arg sätt. Men viktigt att man inte slutar bara för att man tänker, det här är en god människa. Hur ska vi då få till förändringar i samhället? Ibland är tystnad acceptans, viktigt att minnas det.
Fantastiskt bra inlägg Clara och så många kloka kommentarer här om godhet och verkligt civilkurage. Ibland kanske det inte är viktigast att alltid göra rätt enligt vad regelverket säger (även om det förstås underlättar) utan att utföra goda handlingar. Att bjuda på att försöka lyfta en främlings dag även om hon inte gör allt helt rätt i min mening. Det finns ju så många angelägna strider man kan behöva spara sin ilska till här i världen – klokast att då inte ta alla småstrider. Kommer att tänka på något jag läste en gång av Magdalena Ribbing. Hon fick frågan om vem som har mest rätt på flygplanet – den som önskar fälla ner sitt säte och vila eller den där bakom som behöver plats för benen just då. Vem har rätten på sin sida? Svaret blev närmast ett suckande – och något i stil med att där handlar det inte om vem som har rätt eller fel utan om att visa hänsyn och komma överens. Något vi glömmer bort ibland.
Ja, och genom att “uppfinna hjulet” då även är den som får stoltsera med sitt namn för den nya föreningen. Kanske är folk så ängsliga över att inte lämna sitt avtryck här i världen att ängslan överskuggar själva målet?
Håller med dig helt, Betto, att de som verkar i det tysta är de verkliga hjältarna. Jag är sen länge väldigt kritisk till allt vad sociala medier för med sig och känner att den här typen av exponering bara gör människor mer måna om att visa sina goda gärningar än att faktiskt göra dem till en naturlig del av vardagen. Jag hoppas verkligen att jag har fel och att utvecklingen inte fortsätter i samma riktning.
De äldre i kyrkan, de är trots sin godhet barn av sin tid och det får man komma ihåg när de använder ord och meningar som kan upplevas nedsättande och kränkande. Som du säger så behöver man inte ryta ifrån alla gånger. Man kan kanske om man orkar smyga in med kunskap istället. Jag tänker på vår allas godhets-författare Astrid Lindgren, hon hade ju ett ord med i Pippi-boken, inte för att kränka utan för att hon visste inte bättre då. Dock så är ju det ordet borta nu och det försvann redan under hennes livstid.
Minns ni när det kom fram att Jonas Sjöstedt jobbat på soppkök för hemlösa regelbundet under flera år? Men inte vevat på om det i media och verkade närmast generad när det togs upp. En till som jobbade på soppköket menade att han hjälpt till där i flera år, men att ingen vetat om det. Underbara älskade Jonas.
Har man inget gott att komma med själv så livnär man sig på att blotta andras ondska, så är det bara. Bra inlägg Clara, nog så viktigt i dessa tider när mer och mer kommunikation sker digitalt.
Många tänkvärda kommentarer. Håller med den som sa att vänlighet är underskattat. Vill bidra med en synpunkt: Jag tycker att det vore skönt om man slutade prata om onda och goda människor, det är ju gärningarna, uppsåtet, tankarna, följderna osv som är onda eller goda. Kanske att märka ord en smula, men det är två olika sätt att tänka på, och det första är att föredra.
Nej det andra menar jag ju såklart!!!
Så sant detta är! Snäll är det nya svarta, har en del sagt under längre tid. Jag märker mer och mer att det börjar bli sant. När någon kommentarer något om någon som inte är i rummet, och bjuder in till skitsnack utan att själv ha sagt något ont (än), då märker jag att fler och fler direkt bryter den negativa spiralen. Istället säger de något vänligt om personen. Därmed är diskussionen låst och ingen kan, med gott samvete, säga något elakt. För bara några år sedan hade skitsnacket och skvallret flödat.
Är det bara jag eller har det börjat hända något på den här fronten? Att bara se felen har under så lång tid setts något positivt; att man är uppmärksam, allert och medveten. Jag tycker att det mer och mer börjar bytas ut mot motsatsen. Att den som kan se det positiva inte längre är naiv och godtycklig, utan snarare är den som ser helheten.
Tack vad jag behövde läsa det där , så sanna och kloka ord! Ibland behöver en påminnas om det tankesättet, inte minst när en reder ut konflikter och sätter gränser på jobbet som hägstadielärare – där behöver en verkligen se ungdomarnas hjärtans meningar och möta öppet Och hjälps åt istället för att konfrontera och döma.
Mina batterier laddades till 100% av den här läsningen, så tack!
Det är det där jag älskar med min blivande man. Hans uppenbara förvåning när någon gör något illvilligt, att han liksom motvilligt kan gå med på att någon gjorde den ena eller andra på pin tjiv. Han har liksom en förmåga att tro att de flesta vill honom väl.
Och själv är han kanske ingen man av de stora gesterna. Ingen som arrangerar eller startar en revolution. Men han gör just det där lilla, stänger av cykellysen och skottar fram grannstatens bil utan att varken få eller förvänta sig ett tack.
Han är min förebild. Jag älskar honom ohemult mycket.
Är över 70 och följer dig dagligen. Ibland förekommer ord som är svåra att begripa, i dag var det “cancellas”. HJÄÄÄLP.
Så bra skrivet! Tänker tre saker:
1. Jag jobbar med barn och oj vad man får öva på detta då. Det är omöjligt för mig att ta mig genom en dag utan att bli helt dränerad om jag inte anammar det snälla tänkandet. Nu menar jag inte att jag inte sätter gränser, att sätta gränser är att visa kärlek. Men jag söker ständigt förståelse i mig själv för barnens beteenden; vilka är de bakomliggande orsakerna, vilka faktorer i detta rum nu gjorde att det blev såhär? Att omges med barn och tänka snällt färgar även av sig på hur jag ser på vuxna. Klart jag blir vansinnig och tänker att folk är idioter, men det gör ändå något med mig det här snälla. Jag kan se mer av det fina hos människor och påminna mig själv mer om att alla är ett resultat av sina erfarenheter och sitt arv. De värderingar jag lär barnen, det bemötande jag ger dem, så vill jag att vuxna ska vara med varandra också.
2. Oavsett om man tror att andra är illvilliga så kanske det kan vara bra för ens egen hälsa att försöka tänka motsatt? Det betyder inte att man blir ett mähä som inte kan säga ifrån, men kanske störiga beteenden kan bekomma en lite mindre?
3. Tror att hårda tankar om andra spiller över på hur man tänker om sig själv. Det är svårt iaf för mig att tänka att andra är idioter men inte jag själv. Är jag hård mot andra blir jag hård mot mig själv och vice versa – om jag värderar och kritiserar mig själv mindre så har jag större förståelse för andra.
Intressant inlägg. Det får en att fundera på vad som är godhet, troligtvis ser godhet olika ut beroende på vem du frågar. Alla har ju olika verklighetsuppfattning och referensramar, kultur och mycket mer spelar in. Det är en ganska filosofisk fråga som kanske inte riktigt går att svara på sådär konkrekt. Är man god om man är naiv? Är man god om man är rättvis? Jag själv har alltid undrat varför man bemödat sig att plocka upp bajset i påse om man ändå ska slänga det. Nu blev jag lite klokare
Bra Klara! 🙂 Detta är motsatsen till den politiska korrekta ande som vill leta fel i alla andra med baktanken att ha makt över andra genom att kontrollera narrativet, vad som är politiskt korrekt.. Ironiskt nog är det precis de anklagar vita män för att göra! 🙂
Att bränna upp Down Town i olika städer i USA, löser inte rasism och polisskjutningar antagligen spär de på våldsspiraler istället. Jesus revolution är att visa på det goda genom att själv vara god och vara ett ljus, att vända andra kinden till att vara ödmjuk, att inte hålla sig själv för att vara någonting.
F.ö. om ni vill kika in på webbsida och anlita mig som webbdesigner.. Min websida är http://www.nevel.nu <– lite små arbetslös webbdesigner som nyss flyttat tillbaka från USA o söker nya uppdrag! Då gör ni en god handling för jag själv är ganska generös också o kommer pay it forward! 🙂
Älskar din blogg och din bloggs estitik!