Malin skrev ett så intressant inlägg om vad som avslöjar en god person. De där små osjälviska handlingarna som ingen annan ser och bekräftar men som man gör ändå. Som att välja filen med kortast datum i butiken. Trots att ingen ser det eller gynnas av det förutom butiken.

Läsarna fyllde på med förslag. Som att stänga av någons glömda cykellyse. Att plocka skräp i naturen. Att hjälpa insekter ur vattenbad. Att orka lyssna på sin grannes tirader om att det är idiotiskt att slänga påsar med hundbajs i naturen. Utan att påpeka att det faktiskt händer att man tappar en hundbajspåse. Att inte alla gör det medvetet för att de är idioter. Massa bra förslag! Men sedan kommer någon Anders in i Malins kommentarsfält och kallar resonemanget korkat. Sedan kommer några till som menar att folk visst slänger hundbajspåsar i naturen med mening och idiotförklarar den som skev det.

Men så kommer Mollys kommentaren som ringar in allt för mig.

Nu har jag kommit fram till vad jag tycker avslöjar en god person. Det är att den personen inte letar efter att andra människor är dumma och vill illa. För man dömer ju ofta andra efter sig själv. En god person blir snarare förvånad när andra gör dumma saker. De tänker heller inte, nämen blää, här ligger en bajspåse, fyyyy vilken hemsk människa som med flit och planering fyllde den med hundbajs och slängde den precis här, ondskefulla varelse! Den tänker, oj här har någon tappat en bajspåse. Godhet är att se det bästa i sin medmänniska i första hand. Ännu godare är personen om den sen tar upp bajspåsen och slänger den i närmsta soptunna avsedd för sådant avfall.

Precis det här håller jag med om! Det betyder såklart inte att det inte kan bli fel när man gör så här. Den som bara tror gott om alla kan bli lurad. Kan också luras att acceptera att andra blir dåligt behandlade under förevändningen att “folk aldrig är dumma med mening.” Men i regel är det faktiskt ett sätt att vara som jag tycker avslöjar godhet. Och det är dessutom ganska vanligt. I alla fall med människor som står oss nära.

Grunden för all kommunikation oss människor emellan är ju viljan att förstå vad den andra säger. Fylla i där saker fattas. Tolka det grumliga så att det blir klart. Så mycket av vår kommunikation handlar om välvilliga tolkningar – i motsats till illvilliga tolkningar – att läsa något “som fan läser bibeln”.

Jag tänker på det ibland i kyrkan när jag träffar äldre människor som levt sitt liv för Gud. Som gömt flyktingar, skänkt sitt tionde, öppnat sitt hem för behövande. Och utan att reflektera använder en avlagd benämning för romer eller samer. Eller så säger de någonting om mig som mamma som egentligen är ganska förlegat och faktiskt sexistisk. Och det kan jag förstås påpeka argt. Men jag försöker låta bli. För jag hör att de inte vill ont. Inte menar att såra. Jag väljer att försöka tolka deras hjärtas mening istället för orden de använder. För att det är ett rimligt sätt att vara människa på. Och jag skulle tro att de flesta av er gör likadant? Vi försöker hitta samförstånd istället för att slå ner på detaljer. Det är liksom det som gör att vi kan leva tillsammmans här i världen.

Men ju längre ifrån varandra vi står. Desto mindre är viljan att tolka välvilligt. Och allra längst ifrån varandra verkar vi vara på nätet. Där är det istället tvärtom. Den sämst tänkbara slutsatsen dras. Det förutsätts att folk vill ont och är dumma i huvudet. Konfliktnivån höjs till max och saker vantolkas med mening. Så att ett förfluget ord, ogenomtänkt formulering eller tanklöst resonemang gör någon till transfob, rasist eller sexist. Eller en generellt vidrig människa som ska cancellas och bojkottas och aldrig få höras från igen. Trots att samma uttalande i ett samtal två personer emellan hade kunnat passera utan att konflikt behövt uppstå. Utan att motparten demonstrativt vänder på klacken och beslutar sig för att aldrig någonsin prata med personen igen.

Det knäppa är att folk som har precis det här beteendet. Som drar den sämsta slutsatsen. Den illvilligaste tolkningen och gör den sämsta läsningen av allt som skrivs. Ofta gör det i godhetens namn. Och är stolta över det.