Lika pirrig och nipprig som jag känner mig i trädgården om våren – lika blasé och mätt känner jag mig på hösten. I slutet av augusti får jag kämpa för att uppbåda någon entusiasm för mina rabatter. I september är glöden nästintill slocknad. Allt får förfalla. Krukorna lämnas åt sitt öde. Tills det börjar bli frost och kallt och jag plötsligt får en strimma energi och river bort allt och arrangerar granris, ljung och mossa i stora fång. Välkomnar nästa årstid.
Jag är trädgårdstrött på hösten. Helt enkelt mätt. Något som känns orimlig att föreställa mig i maj men som blir verkligt efter sommaren. Och samtidigt får jag liksom dåligt samvete över mina känslor? Som att jag borde känna annorlunda? Därför är det så skönt när snön kommer. Då får jag hänge mig åt mina mättnadskänslor utan skuld.
Gick runt på mormors gård häromdagen. Hörde knarret under fötterna och de höga smällarna från sjön som frös ihop.
Enriset som var gyllengrönt i eftermiddagssolen
Tjockt med frost kring varje barr
Och varje frökapsel
Allt det vissna, trötta, förfallna – ihop med det rena vita. Det är vila för en trädgårdstrött. Och till våren är känslan tillbaka igen. Den nippriga, pirriga, lustfyllda.
8 svar
Vad jag längtar efter snö när jag ser dina bilder. Tycker inte du behöver ha dåligt samvete över att vara trädgårdstrött. Känns helt rimligt faktiskt. Att vara trött alltså.
Känner igen känslorna, verkligen trädgårdstrött. För två veckor sedan krattade jag ihop lite lövhögar som sen har legat med diverse vedskräp som sedan snöade över. När snön tinade bort gjorde jag en kraftansträngning och körde bort allt några meter bakom vedbon. Såå jobbigt! Som om det vore världens tråkigaste och jobbigaste grej. Men det var det sista, nu får alla vila till våren igen.
Vackert hur som helst. Och på dina blogginlägg blir man inte mätt;) Hos oss är det mulet med småregn, men jag ska ändå försöka locka ut minst ett av barnen på promenad. Kram på dig, och er andra därute, ha en fin söndag!
Det är så skönt ibland att läsa dina inlägg som kontrast till min egen tillvaro. Sättet du välkomnar alla årstider, allt det fina och vackra du finner i allt. Till skillnad från mig som hatar vintern, verkligen hatar!! Jag saknar alla färger, det är bara vitt, vitt,vitt, själsdödande vitt!! Åka skidor är det tråkigaste jag vet, får bara hemska flashbacks till skolgympan och iskalla fötter. Snön är i vägen så jag kan inte cykla i skogen, det är kallt, blött och vidrigt!!! Och det tyckte jag även som barn, så jag har inte ens nån positiv barndomskänsla att gräva fram nånstans.
Min allra högsta dröm är att på något vis kunna lösa praktiskt och ekonomiskt ett boende och jobb på två ställen så jag kunde fly härifrån i november och sen komma tillbaka i maj, för den svenska sommaren vill jag inte vara utan. Emigrera för gott året runt är inte ett alternativ, men ett säsongsboende….
Än på dryga fyrtio år har det inte gått att lösa, så jag biter ihop och överlever. Det är “bara” ett halvår kvar till maj. Ett halvår då jag kurar inomhus så mycket jag kan och följer din blogg och gläds åt att andra finner nåt fint i eländet. 😀
Åh, men vi är fler Som känner exakt så. Jag är SÅ nöjd på hösten. Lika maniskt glödande inför sådden i april, lika iskall är jag inför den på hösten. Trädgård året om är inte något för mig. Vackert så tycker jag. Alla säsonger har sin tjusning, och mitt liv innehåller så mycket mer än min trädgård (som ändå får ta stort utrymme). Jag bejakar känslan så som jag bejakar allt med årstidernas växlande. Var sak har sin plats. 🙂
Jag håller med på så sätt att det är skönt att slippa vattna varje kväll och rensa ogräs. Men eftersom jag verkar ha drabbats av den stora trädgårdspsykosen detta år är jag fortsatt i full fart med att gräva rabatter ( min tionde denna säsong). Har beställt en Rosenapel och vingad benved online samt bygger portaler. Är deppig över att man inte kan beställa mer för säsongen på den lokala trädgårdshandeln 🙈
Du har alltid så fina bilder!!
Samma här! Och då har jag inte ens en trädgård utan endast en balkong haha.