
Trodde knappt mina ögon när solen behagade visa sig denna morgon. Efter gårdagens vidriga oväder var det en skön lättad.

Jag åkte in till stan och gjorde ärenden. Bland annat hade jag uppstartsmöte för min och Annakarins nya bok. Så peppad! Den kommer i butik nästa höst.

Jag är bara så otroligt mosig efter höstlovet. Varför blir man slut av lov? Känner mig mörbultad och vill typ grina av trötthet och blir helst bara sittande i denna stol. Ändå vet jag ju att jag fått vila massor. Är det därför? Att kroppen liksom skalat av sig alla försvar och allt som gör den hård och utan kontakt med sina känslor? Så att det som kvarstår efter ledigheten är den där lilla känsliga kärnan längst inne? Utan försvar?

Jag försöker vara snäll mot mig själv i alla fall. Tänka att det tar ett tag för hela familjen att veva igång sig.

Och så måste det få vara. Alla omställningar i vardagen tar på krafterna.

När jag möblerade om här nere hängde jag upp den bruna hyllan på väggen. Den har hängt i lekstugan hos pappa i alla år. Den passade liksom inte inne i deras riktiga hus. Men här är den perfekt och det är faktiskt mamma som byggt den! Jag hade en helt fenomenalt händig och konstnärlig mamma. Som vävde mattor, tapetserade, växtfärgade garn och gjorde tusen andra saker. Som att snickra hyllor.

Nä nu ska jag inte sitta här och blogga om spretigheter fast klockan är efter elva. Jag ska istället skynda mig i säng och förhoppningsvis vakna med lite mer energi imorgon.
Godnatt!
9 svar
Jag sitter här några dagar efter läslovet och funderar på precis samma sak, varför blir jag så trött efter ett lov? Det här lovet var en bra kombination av vila, hänga med kompisar och pyssla hemma, allt i lugn takt och mdd mycket sömn. Min man och jag har fått mysig tid ihop. Även om vi har tre barn så är de i åldrar när de sover gott och vi umgås på ett mysigt och roligt sätt. Det är inte så intensivt som med småbarn.
Ändå när måndagen kom och vi skulle på skola och jobb igen så blev det en oväntat skön dag när jag var tvungen att vabba med 6-åringen. Vi låg i soffan hela dagen och jag somnade TVÅ gånger. Det var inga problem att slockna för kvällen 21.30 och sova som en stock hela natten.
Varför blir man trött av ett lov? Samtidigt som man också när man väl är på jobbet igen har mer energi…?
Du har ett så hemtrevligt hem!
Hoppas att du sovit gott! Visst är det jobbigare med vardag efter ledighet, när man fått smak på en annan typ av dagar. Jag jobbar hemma istället för på kontor i stan och tänker att det är en himla fördel i alla fall (trots att man mister sociala delar). Jag slipper gå ut i morgonmörkret och kan enkelt fånga dagsljus på lunchen. Det behövs i november!
Hej! Det låter som du ärvt väldigt mycket av din mamma <3
Jag menar då ärvt- alltså konstnärlighet, händighet etc <3 <3
Jag har tänkt på precis samma sak – att efter en ledighet har man varvat ner och fått kontakt med kroppen och känslorna igen, och så måste man varva upp och stänga av för att orka med den vanliga vardagen med lite för lite sömn och för mycket stress. Det är som att kastas in i nån slag depression eller nåt. Det är ju inte klokt hur man lever när det är “normalt”!! Det borde vara ledighetens lugna lunk som är det normala… Å andra sidan kan jag känna mig lite deppig i början av en längre ledighet också, innan jag kommer ner i varv. Konstigt liv man lever…
Jeg likte så godt innlegget du skrev for en tid tilbake om det perfekte lengden på ferien, at man liksom må komme seg gjennom alle lagene. Ferien deres denne gangen var kanskje bare akkurat lang nok til at skuldrene kom skikkelig ned og stress-lagene skrellet av, men ikke lang nok til å få nye, friske lag? Da skjønner jeg godt at du føler deg hudløs, og håper du har rom i programmet ditt for å bygge opp igjen selv om hverdagen er i gang❤️
Noe helt annet: min mor var som din når det gjelder å lage ting, og det har vært så fantastisk å vokse opp med! En sånn selvtillit og handlekraft – det unner jeg alle!
Hej
Som högkänslig och på bättringsvägen från utmattning tänker jag på ditt inlägg såhär. Att vara med familjen ständigt under en vecka är ju konstant stimuli, även om man har det trevligt. Det är inte undra på att man är trött. Kände också igen mig i ditt inlägg om olika mornar. Det borde finnas fler jobb med arbetstider anpassade för oss som behöver följa vår dygnsrymt och behöver lugn på mornarna.
Tack för att vi får följa dig!
Hej Clara!
Tack för ett fint inlägg 🙂
Jag har en nyfiken fråga. Fatet med äpplen på det lilla bordet – vet du vad keramikern/konstnären heter som gjort det? Min mamma har flera vackra fat från samma men vi vet inte ursprunget.
Mvh
Johanna