Som skapande person tror jag att det är viktigt att fundera på var man hämtar sina intryck ifrån. Jag kan till exempel inte läsa en stark roman parallellt med att jag själv skriver längre texter. För språket jag läser färgar av sig för mycket i det jag skriver. Jag väljer andras ord istället för mina egna.

På samma sätt kan det vara en fara med att konsumera andras bilder eller följa sociala medier allt för ingående. Jag tänkte på det när jag befann mig på H&M Home nypande i ett kuddfodral som var superfint men inte alls i min stil. Varför jag så gärna ville ha kudden? Den såg ut som något jag sett flimra förbi i någon annans instagramflöde. Och som jag därför kodade som “rätt” trots att den vore helt fel hos mig.

Vid årsskiftet slutade jag följa i stort sett alla influencers (förutom de som är mina vänner eller har bloggar som är väldigt olika min). Inte för att de var dåliga – tvärtom! Jag blev bara så färgad av vad jag såg att jag glömde bort vad som var “mitt”. Och om du följer mig för inspiration men jag bara inspireras och tar intryck av sånt du redan ser i andra kanaler. Ja då blir det ju bara rundgång och oinspirerande läsning. Kanske till och med provocerande läsning? Som att betrakta en hermetiskt tillsluten värld. Så jag försöker aktivt konsumera mindre av sånt som liknar det jag själv producerar – och istället konsumera mer av det som ligger utanför den här blogg- och instagramvärlden. För att förhoppningsvis kunna släppa in friskt syre i det jag gör.

Att påstå att jag lyckas göra någonting unikt med min kanal vore självgott i överkant – också för en som valt att kalla sig själv för Underbaraclara. Men jag vill i alla fall slå fast att jag försöker. Jag skrotar en idé eller vinkel som jag har om jag redan sett den i någon annans flöde. Letar hellre vidare efter något eget att skriva om. Gräver ännu mer där jag står istället för att trängas bland alla andra. Jag vet inte ens om du som följer märker det, eller om det här förhållningssättet mest är viktigt för mig själv. Men en sak vet jag och det är att det har gjort mitt bloggande mer kreativt och mindre ängsligt. Och därför blev jag så himla glad över den här kommentaren från Caroline som är precis mitt i prick vad jag försöker uppnå:

Vet du, din blogg är som att öppna en adventskalender. Man vet aldrig vad som finns bakom luckan. Det kan vara ljuvliga bilder på Smulf, en jeansrumpa, före och efter renovering av hus, någon god maträtt, ett genomtänkt reklamsamarbete eller ett fint loppisfynd. Ville bara säga att jag gillar det du gör.