
“Jag trĂ€nade som allra mest den höst jag gick in i vĂ€ggen. LĂ€nge trodde jag att det hĂ€ngde ihop: att mina lĂ„nga löprundor var vad som pushade mig över grĂ€nsen och fick kroppen att strejka. NĂ€r jag gĂ„r tillbaka i mina dagboksanteckningar ser jag att jag slutade trĂ€na sex, sju veckor innan sammanbrottet kom, innan jag blev som sĂ€mst. Kanske finns det ett samband dĂ€r, men kanske fungerar det tvĂ€rtom mot vad jag trott? Kanske var löpningen det sista som höll sammanbrottet stĂ„ngen. Och nĂ€r jag slutade sĂ„ kraschade jag?
Det gĂ„r tydligt att se hur jag steg för steg inskrĂ€nkte tiden jag la pĂ„ motion och rörelse i mitt liv Ă„ren innan jag blev utmattad. Jag har ett extremt stillasittande jobb och behöver verkligen röra mig för att fĂ„ utlopp för stressen. Jag hade haft som vana att promenera, inte sĂ€llan med min man som sĂ€llskap. Men med smĂ„barn hemma blev det genast svĂ„rare. Inte ville vi gĂ„ med en skrikande unge i vagnen? BĂ€ttre att en av oss höll sig hemma medan den andra tog en promenad. DĂ€r försvann min första naturliga motion â för nĂ€r jag skulle gĂ„ ensam hade jag svĂ„rare att komma ivĂ€g. Och mina tidigare sĂ„ lĂ„nga och meditativa hundpromenader hade blivit kortare och kortare, ofta med ett jobbsamtal i lurarna för att hinna mer arbete om dagarna.
Att börja löptrÀna efter min andra graviditet var fantastiskt. Ett snabbt och enkelt sÀtt att komma ut, speciellt eftersom jag inte tyckte mig ha tid för nÄgon tidskrÀvande motion. Och till en början hjÀlpte löpningen bra mot den dÀr kÀnslan av nedstÀmdhet som allt oftare sög tag i mig. Efter att ha sprungit kÀnde jag mig i alla fall glad en stund. FrÄn början var trÀningen ocksÄ vÀldigt kravlös. Jag sprang sÄ lÄngt jag orkade och nÀr jag blev trött sÄ gick jag. Jag var ingen löpare och hade inga krav pÄ mig att prestera. Men ju bÀttre jag blev desto mer började det handla om prestation. Jag ville slÄ mina egna rekord, höja maxhastigheten, springa oftare och ta ut mig mer nÀr jag vÀl trÀnade. Jag anmÀlde mig snart till Tjejmilen och trÀnade Ànnu hÄrdare inför det.

Den höst jag gick in i utmattningen var jag rent fysiskt i mitt livs toppform. Lika smal som nÀr jag var arton och med bra tryck i löpsteget. Men plötsligt tog orken slut Àven för trÀningen. Dess magiska effekt försvann som genom ett trollslag. Och nÀr jag slutade trÀna försvann mitt sista vapen mot stressen och Ängesten. Och jag blev sjuk.
Det finns forskning som talar för att trĂ€ning Ă€r en fantastisk stressbroms. Men om man redan Ă€r en prestationsinriktad person sĂ„ kan trĂ€ningen förvĂ€rra allt â i alla fall om man gĂ„r in för att utmana sig. Min först sĂ„ kravbefriade löpning blev med tiden ytterligare ett omrĂ„de dĂ€r jag behövde prestera och bevisa mig. Det gjorde att trĂ€ningen blev destruktiv. Kanske Ă€r detta en del av problematiken för oss utmattade? Att vi Ă€r sĂ„ jĂ€kla kassa pĂ„ att duga och bara vara i vĂ„r bekvĂ€mlighetszon? IstĂ€llet vill vi pusha, pressa och utvecklas till varje pris.”
Den hĂ€r texten Ă€r hĂ€mtad ur boken HjĂ€lp jag Ă€r utmattad som jag skrev tillsammans med Erica Dahlgren under tillfrisknandet frĂ„n utmattning. Jag har tĂ€nkt pĂ„ kapitlet om trĂ€ning vĂ€ldigt mycket under det Ă„r som passerat – HĂ€lsoĂ„ret 2020 – som jag vigt Ă„t att försöka komma till rĂ€tta med min egen hĂ€lsa.
Jag har nĂ€mligen försökt ta allt jag förut gjort för att bli hĂ€lsosam – och försöka göra tvĂ€rtom. Jag vet till exempel att trĂ€ning gör underverk nĂ€r man Ă€r stressad, och dessutom ökar tĂ„ligheten för stress. Men jag ser ocksĂ„ dagligen exempel pĂ„ hur folk som Ă€r superstressade börjar trĂ€na för att orka och hinna mer – inte för att Ă„terhĂ€mta sig. Och dĂ„ kan ju trĂ€ningen vara direkt skadlig. Eftersom den blir ett sĂ€tt att dopa kroppen och hjĂ€rnan att orka mer i en situation dĂ€r en minskad arbetsbelastning borde vara den första Ă„tgĂ€rden för att mĂ„ bĂ€ttre.
Vid förra Ärsskiftet hade jag smÀrta i kroppen, en stor trötthet och lÄg tio kilo över grÀnsen för ett normalviktigt BMI. Jag behövde verkligen ta tag i hÀlsan efter min tredje graviditet. Men jag var fast besluten om att vÀlja en annan vÀg Àn de jag tidigare valt (hÀr kan du som Àr intresserad lÀsa fler inlÀgg jag skrivit om dessa steg),
Och nu Ă€r vi inne pĂ„ Ă„rets sista mĂ„nad och jag kan blicka tillbaka och konstatera att jag kommit en bra bit pĂ„ vĂ€g. Det hĂ€r Ă„ret har jag arbetat med att bli stark, fĂ„ bĂ€ttre kondition och hitta trĂ€ningsrutiner som funkar. Inte kortsiktigt och som en quick fix – utan för resten av mitt liv. Jag har gjort mĂ„nga smĂ„ förĂ€ndringar som över tid puttat mig Ă„t rĂ€tt hĂ„ll. I vĂ„ras handlade det om rörelseglĂ€dje. VĂ„ga stĂ„ pĂ„ slalomskidor igen. VĂ„ga bĂ€ra tungt och anta fysiskt utmanande projekt pĂ„ gĂ„rden. Dessutom ett ökat mĂ„tt vardagsmotion med hĂ€mtning och lĂ€mning med cykel. I höst har jag lagt till styrketrĂ€ning med en PT en gĂ„ng i veckan. Och ViktvĂ€ktarna. TvĂ„ saker som ytterligare hjĂ€lpt mig gĂ„ Ă„t rĂ€tt hĂ„ll. Och som jag definitivt tĂ€nker fortsĂ€tta med nĂ€sta Ă„r.
TrÀning Àr viktigt för mig. Men trÀningen fÄr inte vara ett sÀtt att lura mig sjÀlv att klara en ohÄllbar situation. Om trÀningen ska in mÄste nÄgot annat först bort. För mig har det handlat om att arbeta mindre och dÀrmed ocksÄ stressa mindre. Och pÄ sÄ sÀtt skapa förutsÀttningar för hÀlsa. En sÄ jÀkla trist formel. Men jÀkla bra.
36 svar
Tack för ett fantastiskt inlÀgg <3 du Àr sÄ klok.
VÀldigt kloka reflektioner! TrÀning kan vara sÄvÀl en lugnande och rÀddningen undan stillasittandets stress, den som vi kontorsrÄttor kÀnner emellanÄt.
Men för den tÀvlingsinriktade och prestationssökande kan det bli just tvÀrt om. Det luriga Àr att det kan ske smygande. Det som först Àr en ventil kan efterhand bli ett tvÄng.
Fysiskt rörelse Àr förmodligen livsviktigt, men lika livsviktig Àr vilan och ÄterhÀmtningen och friheten frÄn mÄstet, presterandet. Det som kan vara jÀttekul nÀr man Àr pÄ topp mentalt kan bli just det som fÄr en att tippa över kanten nÀr man Àr sÀmre rustad.
Mat sömn och rörelse. Samt nÄgon form av samvaro i gemenskap Àr vÀl grunden. Om man dessutom gör gott för andra Àr man lysande bra rustad.
Clara och de dina gör sĂ„ mycket gott. Sprider en vĂ€rme som förefaller genuint Ă€kta. Ovanligt pĂ„ nĂ€tet men oerhört uppskattat och viktigt đ
SĂ„ fint du ocksĂ„ skriver! Tack! â€
Jag har ocksÄ varit utmattad och kÀnner igen mig i allt du skriver. Det dÀr att trÀningen ocksÄ blir en prestation.
Jag ser ofta diskussioner och rÄd om att utmattade borde trÀna. Det spekuleras i att det vore nyttigt. Och jodÄ, i vissa lÀgen. Men jag kommer aldrig glömma hur det var att bryta ihop, rent fysiskt, av att försöka gÄ en lÄngsam promenad runt mitt hyreshus. Sitta och grÄta och inte ta mig hem. AlltsÄ runt knuten och in i hissen.
Det Àr komplext med trÀning, som allt annat. En vÀlsignelse nÀr man fÄr in det i livet pÄ ett sunt sÀtt. Men inte sÀrskilt enkelt nÀr det kommer till en utmattning.
Tack för att du skriver sÄ nyanserat och klokt. Och vad fint det Àr att lÀsa om hur du tar hand om dig och mÄr bÀttre!
Jag trĂ€nade massor precis innan jag gick in i vĂ€ggen, och jag hade gĂ„tt frĂ„n glĂ€dje i trĂ€ning till mer prestation, precis som du skriver. Jag har dock inte reflekterat över det förrĂ€n nu. Tack för insikten. â€
För mig vore det jÀtteintressant att lÀsa om dina pass med PT och hur/vad du helst styrketrÀnar. Men jag har full förstÄelse för om det inte Àr nÄgot du vill blogga om.
PÄ Instagram fÄr jag sÄ himla mycket bra inspiration till trÀning; har Àr typ allergisk mot siffror pÄ puls, sekunder, reps och hastighet men Àlskar bilder frÄn löprundor i skog, skridskoÄkning pÄ sjöar, vandring i fjÀll och skidÄkning över Äkrar och fÀlt. Ut och njut! tÀnker jag dÄ.
Tack – vettiga reflektioner!
NÄgot gör mig lite rÀdd nÀr media/influencers visar stegrÀknare och smarta puls/sömn//vila/alltmöjligt-klockor som ska jaga dem sjÀlv och deras följare i bloggen, insta osv. Jag inser naturligtvis som du Clara den stora nyttan med trÀning, och att röra pÄ mig har hjÀlpt mig mÄnga gÄnger, med dÄlig kropp med mkt vÀrk. Men detta mÀtande och stegande.. sÀtter inte det bara Ànnu mer press pÄ mÀnniskor (kvinnor) som redan tÀvlar och presterar i allt?
Tack för att du delar fina tankar ovh din historia. MÄr sjÀlv inte sÀrskilt bra nu med ett fruktansvÀrt klimakterietillstÄnd som hÀrjar i kropp och sjÀl.kram!
Carina: Jag förstÄr precis hur du menar, Men jag tror att det Àr olika frÄn person till person. Just nu Àr det ganska precis sju Är sedan jag kraschade. Lider ocksÄ av höstdepp och blir vÀldigt seg, deppig och nere nÄgon gÄng i mitten oktober/början november varje Är.
För mig Ă€r stegrĂ€knaren jĂ€ttebra. Den hjĂ€lper mig att mĂ€ta mitt mĂ„ende. BĂ„de i konstaterandet “Oj, bara 2000 steg i dag och Ă€ven i gĂ„r. Men hur mĂ„r jag egentligen?” och att jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt har lĂ€ttare att komma ut om jag satt som mĂ„l att gĂ„ 10000 steg per dag. Men sjĂ€lvklart fĂ„r det hĂ€r inte bli Ă€nnu ett tvĂ„ng, ett ok man lĂ€gger pĂ„ sig. Just nu jobbar jag hemma pga corona och det Ă€r segt med stegen. SĂ„ nu har jag sĂ€nkt ambitionen och tĂ€nker att det fĂ„r bli som det blir.
Jag tÀnker att man fÄr anvÀnda mÀtandet som ett verktyg i ens egen strategi, mÀtandet fÄr inte bli strategin och mÄlet i sig. Eller hur tÀnker du?
FörstÄr hur du menar med smartklockor men vill bara tala om att för mig har den blivit rÀddningen. Har varit vÀldigt stillasittande och inaktiv dÄ min vÀrk förvÀrrats av att vara för aktiv och dÀrför blev jag rÀdd för att röra mig. Med hjÀlp av klockan har jag lÀrt mig att om jag hÄller mig under 6500steg/dag slipper jag vakna av vÀrken och eftersom jag nu vÄgar röra mig mÄr jag mycket bÀttre.
Min löpning hjĂ€lper mot allt. Alltid varannan dag, för att jag vill. Blir stark, hög och tankarna trillar pĂ„ platsđ. Lycka till mot hĂ„llbar trĂ€ning.
Kram/ocksÄ trebarnsmor
Den dÀr rubriken. Samma tanke gÄr genom mitt huvud nÀr jag ser bilder pÄ mig sjÀlv för tre Är sedan. Min hjÀrna kÀmpar fortfarande med att duga.
Andra har alltid sett en smal, stark och vÀltrÀnad person. Stark. SjÀlvdisciplinerad. Min terapeut ser nÄgot annat. Ortorexi.
Idag Àr jag en annan. Jag mÄr bÀttre, men ÀndÄ Àr det en kamp med gamla spöken varje dag. Vissa dagar Àr bÀttre och andra inte lika bra. Ibland tittar prestationsdjÀvulen fram Àven kring det.
För mig Àr det en sak som kommer följa mig genom livet. NÄgot att jobba med varje dag, en dag i taget. Lite som med ett beroende. NÀr den dÀr demonen knackar pÄ Àr det dags för tÀtare samtal. Efter ett tag lÀr man sig i vilka situationer den tittar fram och dÄ kan man mota den i grind. Ibland dyker den upp som gubben i lÄdan och dÄ Àr det viktigt att be om hjÀlp.
Be om hjÀlp Àr svÄrt i början, men sÄ vÀldigt viktigt.
Tack för ett klokt och fint inlÀgg.
Du Àr sÄ himlens klok, Clara! LÀste er bok förra Äret och den var ett stort stöd nÀr jag sjÀlv stod dÀr, utmattad och som ett frÄgetecken. Blev mÄnga hundöron vikta i den boken, mÄste jag erkÀnna.
Livet Ă€r mycket bĂ€ttre nu och jag kan faktiskt löptrĂ€na igen, efter ett Ă„r dĂ„ kroppen sparkade bakut varje gĂ„ng jag sprang. Och jag Ă€r sĂ„ lycklig varje gĂ„ng jag fĂ„r komma ut i spĂ„ret. Tar dock till mig pĂ„minnelsen om att “trĂ€ning inte ska vara ett sĂ€tt att lura sig att klara en ohĂ„llbar situation” och skriver ned i min citatbok. Tack för den! Och God Jul!
Kloka ord som alltid đž vill GĂ€rna tipsa dig om Jenny koos som har IG kontot @vulverine. Hon skriver vĂ€ldigt bra om kvinnlig hĂ€lsa, stress och trĂ€ning.
KĂ€nner igen mig! Kan dessutom ibland kĂ€nna den dĂ€r adrenalinkicken man fĂ„r nĂ€r man stĂ€ndigt pushar grĂ€nser & orkar lite mer, i alla fall för stunden… Bra beskrivning att det Ă€r som att dopa sig.
Varmaste lyckönskningar pÄ din nya resa & investering i hÀlsan. LÄter som en stort vinst bÄde för dig & din familj
SÄ underbar instÀllning till det och ja jag ska ocksÄ tÀnka mer i dessa banor för jag vill ocksÄ se det som en hÄllbar livsstil och ngt man kan hÄlla
Jag började trÀna för att jag kÀnde mig svag, men upptÀckte snart att det lindrande Ängesten och den autobahn som alltid susar runt i huvudet. Ett pass i veckan blev tvÄ, blev fem, blev 14. Ett tag trÀnade jag 14 pass i veckan, cykelpendlade nÄgra mil om dagen och Ät bara knÀckebröd med keso och kalkon pÄ.
Inte hÄllbart, tyckte nÄgon, men alla andra hejade pÄ. Oj, vilken disciplin! Oj, vilken kropp! Heja heja!
Idag mÄr jag bÀttre, men har fortfarande inte alls nÄgon som helst kÀnsla för vad som Àr lagom mycket trÀning, det mÄste min man hjÀlpa mig med. För i mitt huvud Àr det normalt och rimligt att spendera varje vaken timma pÄ sprÄng. Jag övar dagligen pÄ att lata mig.
Ja det kan vara svÄrt att hitta balansen att göra pÄ sig fast koppla bort prestationen. Förut tÀnkte jag varje vÄr att jag borde börja löptrÀna fast jag alltid har hatat det. Det tog tid att acceptera att det inte var min grej eftersom alla andra springer. Jag Àlskar dÀremot dans, step, core, promenader och slalom. Dessa saker skÀnker mig en enorm glÀdje och adrenalinkick! En hÀlsoterapeut sa till mig att minska pÄ hÄrdtrÀning nu under utlottningen för att spara pÄ energin. DÀrför blir det mest promenader just nu o det kÀnns ok. TÀnk sÄ lÀnge det kan ta innan man lyssnar pÄ din kropp och dig sjÀlv? Jag trodde att min trötthet, humörsvÀngningar och lÄga energi berodde pÄ pms. Har lÀrt mig nu att inte vara lika envis och hÄrd mot mig sjÀlv. Jobbar endast 70% o ska till lÀkaren pÄ tis.
Jag ser varje dag fram emot att lÀsa din blogg! Tack för att du bloggar <3
Jag MĂ!
Jag hÄller verkligen med Carina om detta med att stegrÀknare och pulsklockor kan öka pressen. Om man vet/mÀrker att man Àr ömtÄlig för stress tÀnker jag att man ska trÀna mindre mÀtbart. Gummiband i stÀllet för vikter. Aldrig ta tid pÄ löprundan. SÀtta tak för antalet pass/ vecka. TrÀning Àr den viktigaste faktorn för god hÀlsa och den som lÀttast att styra. Man kanske kan pÄverka stressen pÄ jobbet eller rÄ för att man sover dÄligt, men man kan se till att man fÄr trÀnat. Om det verkligen inte gÄr att fÄ in lite rörelse i vardagen Àr det en riktigt stark varningssignal.
SÄ bra att du skriver om det hÀr! TrÀnade sjÀlv i princip varje dag under en tid vilket tillslut ledde till att jag fick diagnosen Anorexia Nervosa. Jag trÀnade inte för att det var kul, det var endast för att förbrÀnna kalorier.
Nu i efterhand sĂ„ ser jag hur “dumt” det var av mig. Hur kunde jag leva ett liv dĂ€r jag antingen var pĂ„ jobbet eller pĂ„ gymmet och aldrig var hemma? Att jag inte Ă„t bra och att jag bröt ned min kropp?
TrÀning i all Àra, men det mÄste ske pÄ ett sÀtt dÀr prestationen inte blir inblandad. Jag hoppas att du fÄr en fin resa framöver! Ta hand om dig!
Tack för att du delar med dig! KÀnner igen mig sÄ mycket i det du skriver. Ditt kloka sÀtt att se pÄ det gör att det kommer hÄlla lÄngsiktigt!
Tack för att du lyfter det hÀr Àmnet. Jag kraschade ocksÄ i december för tvÄ Är sedan. SÄ illa att jag blev inlagd i en och en halv vecka. Nu har jag jobbat 80% i ett halvÄr och livet gÄr upp och ner, som jag nu lÀrt mig Àr helt naturligt.
Jag hÄller ocksÄ pÄ att sakta sakta lÀgga om mitt liv, med hÀlsosam trÀning, en liten förÀndrad mathÄllning och ta vara pÄ alla lediga stunder som Àr mina.
Vill bara tacka för din blogg och podd. Vet inte om det Ă€r âtack vareâ din (och min) utmattning som jag finner din blogg och podd sĂ„ inspirerande och Ă€ven lugnande. Nu orkar jag inte ha instagram lĂ€ngre sĂ„ Ă€r Ă€ven tacksam för att du delar sĂ„ fina vardagskort och andra vackra konton hĂ€r pĂ„ bloggen!
Ha ett fint 2021 i ditt nya hÀlsosamma liv, ser fram emot att fÄ lÀsa och lyssna om det!
Bra inlÀgg! Har lÀst pÄ mÄnga stÀllen att trÀning minskar stress. Men eftersom jag redan Àr konstant stressad kÀnns det bara som att jag blir Ànnu mer stressad av att jag mÄste hinna trÀna ocksÄ. Samtidigt mÀrker jag sÄ tydligt hur mycket bÀttre jag mÄr efter att jag trÀnat. Allt som rusar runt i hjÀrnan lugnar ner sig för en stund. TÀnker dÄ att den hÀr kÀnslan mÄste du komma ihÄg nÀsta gÄng det Àr dags för trÀning. Men varje gÄng kÀnns det ÀndÄ lika svÄrt att komma ivÀg. Jag har inte ens nÄgra barn. FörstÄr inte hur ni med barn orkar och hinner trÀna mycket. Hur gör ni?
Har du lyst til Ă„ skrive litt om hvordan du gjĂžr det med vektnedgang? Vet at det kan vĂŠre triggende for mange, men.. Jeg gikk selv opp veldig mange kg det siste Ă„ret jeg var utmattet. Gikk ned igjen 3-4 kg ganske lett, men har fortsatt typ 10 kg til fĂžr klĂŠrne mine faktisk passer. Mitt problem er at jeg fort fĂžler meg tom og stresset i kroppen nĂ„r jeg kutter ned pĂ„ kaloriene og blir redd for at det skal trigge igang utmattelsen igjen. SĂ„ fĂ„r kanskje vente litt til, evt ta det veldig forsiktig. Kunne vĂŠrt interessant Ă„ hĂžre andres erfaringer. đ
Tycker du Àr fantastisk och du visar pÄ balans i livet i sÄ mycket du skriver och visar upp!
Tycker dĂ€rför personligen att det Ă€r lite trĂ„kigt att âBMIâ och ViktvĂ€ktarna letade sig in i din text denna gĂ„ng. TvĂ„ prestationskrav enligt mig. Vilket blev lite motsĂ€gelsefullt. MEN! Alla mĂ„ste hitta sitt sĂ€tt att mĂ„ bra och det finns inga rĂ€tt sĂ€tt đ
Clara pratar ju utifrĂ„n en hĂ€lsoaspekt. Hon gör detta för att bli hĂ€lsosam och inte för att bli “snygg”. Det Ă€r sunt, tycker jag. Jag tycker att det finns nĂ„t galet i att folk alltid drar öronen Ă„t sig nĂ€r nĂ„n pratar om viktnedgĂ„ng. Ăvervikt Ă€r en hĂ€lsorisk och det behöver man vara medveten om. En viktnedgĂ„ng bidrar ofta med flera hĂ€lsoeffekter och man fĂ„r ofta mer ork nĂ€r man vĂ€ger mindre. SĂ„klart ska vi inte hĂ„lla pĂ„ och vĂ€rdera varandras kroppar utifrĂ„n skönhet, men det mĂ„ste vara okej att lyfta vikt utifrĂ„n ett hĂ€lsoperspektiv. Jag tycker att Clara hĂ„ller en bra nivĂ„ pĂ„ hur hon uttrycker sig i det hĂ€r inlĂ€gget. Inspirerande!
Det var inte att nÀmna viktnedgÄng som jag reagerade pÄ utan tvÄ mÀtinstrument som för mÄnga Àr kopplade till prestation nÀr inlÀgget förövrigt var vÀldigt balanserat! Men ingen kritik! Var bara en reflektion, som jag avslutade med sÄ tycker jag sjÀlvklart att alla ska göra som Àr bÀst för en sjÀlv, finns inga rÀtt eller fel.
BMI var aldrig tÀnkt att anvÀndas för individer, utan utformades som ett mÀtinstrument för populationer. SÄ det Àr inte ett lÀmpligt mÄtt pÄ hÀlsa. Sen kan övervikt vara ett hÀlsoproblem men mÄste inte vara det, pÄ samma sÀtt som undervikt kan men inte mÄste vara hÀlsovÄdligt. Olika kroppar ser olika ut och har olika vikt. Saker som medicin etc, som man tar för sin hÀlsa, pÄverkar ocksÄ vikten. SSRI tex, som mÄnga svenskar Àter. Och sedan har vi aspekten vad vikthets gör med vÄr hÀlsa. SÄ det Àr oerhört komplext! Olika kroppar behöver gÄ upp, ner eller vila dÀr de Àr.
Hej!
NĂ€r jag mĂ„dde som sĂ€mst sĂ„ gick jag och pratade med en klok terapeut. Hon rĂ„dde mig till att röra pĂ„ mig, men med lĂ„ngsamma promenader. Snabba promenader, löpning eller annan trĂ€ning tillför stress till kroppen. Givetvis en positiv stress som bidrar till endorfiner och en skön kĂ€nsla i kroppen, men om man mĂ„r sĂ„pass dĂ„ligt av stress och Ă„ngest sĂ„ kan det bli för mycket för den kroppen. Just dĂ„ behövde jag höra de orden av henne. Att jag inte skulle trĂ€na, inte “stressa” kroppen, absolut röra pĂ„ mig men att tillĂ„ta mig vila. Det var sköna, befriande ord som hjĂ€lpte mig att slappna av. Detta Ă€r sĂ„klart olika frĂ„n fall till fall, detta funkade för mig, som jag mĂ„dde dĂ„. Jag Ă€lskar annars att trĂ€na! đ
Ska tillföra att samma kvinna ocksÄ rÄdde mig till att börja mÄla igen. Som smÄbarnsförÀlder Àr det ju sÄ himla lÀtt att det man mÄr bra av, försvinner, man hinner inte. Sakta men sÀkert sÄ var mÄleriet borta ur mitt liv. Hon hjÀlpte mig att se att inse hur viktigt mÄleriet var för mig och detta fick mig att komma igÄng igen. <3
Kan inte lĂ„ta bli att reflektera över hur olika vi Ă€r. Hur olika vĂ„ra kroppar och vĂ„ra psyken Ă€r. SjĂ€lv tycker jag om att röra pĂ„ mig rent allmĂ€nt, framför allt tycker jag om att gĂ„. Men jag vet ocksĂ„ att det rĂ€cker inte för att hĂ„lla mig i form, sĂ„ jag försöker tvinga mig att styrketrĂ€na pĂ„ gym 1-2 gĂ„nger i veckan och/eller att springa ett mycket kort löppass (10-15 minuter) 1-2 gĂ„nger i veckan. Jag avskyr bĂ„da dessa saker, men jag avskyr det mindre Ă€n andra trĂ€ningsformer, sĂ„ jag har kommit fram till att detta kan jag göra. Men jag skulle aldrig kunna fĂ„ in nĂ„gon prestationspress i detta, eftersom jag helt enkelt inte kan fĂ„ in i mitt huvud att det Ă€r nĂ„got beundransvĂ€rt att kunna springa fort eller vara stark. Det Ă€r bara nĂ„got nyttigt och trĂ„kigt, i klass med att stĂ€da. Jag har heller aldrig, aldrig fĂ„tt nĂ„gon adrenalinkick av att trĂ€na. Jag Ă€r SĂ avundsjuk pĂ„ dem som fĂ„r uppleva det. SjĂ€lv kan jag bara kĂ€nna samma typ av tillfredsstĂ€llelse efter ett trĂ€ningspass som efter att ha stĂ€dat: “Gud, vad skönt att det Ă€r gjort, nu slipper jag göra det hĂ€r pĂ„ flera dagar.”
Vad sunt och bra inlÀgg! Varför ska du bÀra tungt undrade jag bara? Vill skicka en liten varning och hoppas att du lÄter bli det! Pratas INTE nog om hur vanligt framfall Àr. Dem vanligaste operationen för kvinnor.
NÀr jag lÀser alla kommentarer sÄ förundras jag över hur olika vi Àr. Och vad bra att alla Àr olika. TÀnk om alla skulle gilla att hÀnga pÄ gymet, sÄ trÄngt det skulle bli. För dÀr gillar jag att vara, det Àr min avkoppling och egentid med telefonen inlÄst i skÄpet. Och jag tycker om att se hur kroppen, trots oförskÀmt fÄ dagar kvar till 50-Ärsdagen, bara blir starkare och snyggare.
Och kÀnslan av att nu för tiden orka det mesta Àr guld vÀrt. IgÄr var jag i skogen och cyklade med det Àldsta och yngsta barnet, 29 och 7 Är, och vi hade sÄ kul i leran.
Jag trÀnar ganska mycket, men för mig Àr det jÀtteviktigt att INTE mÀta det pÄ nÄgot sÀtt. Jag rÀknar inte reps. Jag kollar inte tider. MÀter inte strÀckor. Kollar inte vikter (och kollar ALDRIG min egen vikt). Det enda jag har koll pÄ Àr antalet pass. Jag behöver trÀna 2-3 pass i veckan för att inte ha ont nÄnstans.
Nu med hemmakontoret blir det ju rÀtt stillasittande men jag har lite trÀningsutrustning hemma och försöker att varje gÄng jag reser mig göra Nà GOT litet. NÀr jag vÀrmer maten i micron passar jag pÄ att göra lite knÀböj eller hÀnga en stund i chinsstÄngen som sitter i dörröppningen.
Sen har jag ju hund, och det ger ju massor, Àven om vi bara strosar i skogen i ganska lÄngsamt tempo, men det Àr iaf en timme om dagen.
NĂ€r jag var som mest stressad innan min sjukskrivning för utmattning fick jag trĂ€ffa en beteendevetare som frĂ„gade hur ofta jag trĂ€nade. Tre gĂ„nger i veckan svarade jag. DĂ„ lutade hon huvudet pĂ„ sned och hummade att “mmm du skulle nog mĂ„ lite bĂ€ttre om du trĂ€nade mer”. DĂ€r satt jag apstressad över allt som skulle göras i livet och tĂ€nkte men hur? Hur ska jag kunna trĂ€na en gĂ„ng till i veckan? Det fick jag inget svar pĂ„. IstĂ€llet funderade jag pĂ„ om jag skulle ta bort nĂ„gon av de saker som hĂ„ller mig flytande d.vs. syjuntan, trĂ€ffa kompisar och all kreativa aktiviteter som jag Ă€lskar. För att istĂ€llet göra nĂ„got som jag hatar och som aldrig ger mer energi. Jag Ă€r ledsen men jag tillhör den skara som förknippar trĂ€ning med kroppshat, stoppa fingrarna i halsen och krĂ€kas och tycka illa om sig sjĂ€lv. Inte sĂ„ mycket positivt i mitt liv och mer triggers för ohĂ€lsa. Ănskar att alla förnumstiga mĂ€nniskor som lĂ€st Anders Hansens bok skulle frĂ„ga om min relation till trĂ€ning och hur jag tĂ€nker kring det innan de talar om för mig vad jag mĂ„r bra av. TrĂ€ning löser tyvĂ€rr inte alla problem med ohĂ€lsa. SĂ„klart det Ă€r viktigt men ibland kan det vara klokt att tĂ€nka att generella hĂ€lsorĂ„d inte Ă€r applicerbara pĂ„ individnivĂ„ Ă€ven om det Ă€r det pĂ„ gruppnivĂ„. Efter min sjukskrivning för utmattning fick jag trĂ€ffa en annan beteendevetare som frĂ„gade hur ofta jag trĂ€nade. Gissa vad? Han lutade huvudet pĂ„ sned och sade att jag borde trĂ€na oftare. TrĂ€ning Ă€r bra men nĂ€r det anvĂ€nds som ytterligare en sak som ska klĂ€mmas in i livet utan att ta bort nĂ„got sĂ„ löser det inte stressen utan bidrar till den. Jag hade mĂ„tt bĂ€ttre av att dessa professioner hade hjĂ€lpt mig att prioritera istĂ€llet sĂ„ att det fanns tid för trĂ€ning istĂ€llet för att skuldbelĂ€gga. HjĂ€lpa mig att titta pĂ„ livet och hitta energitjuvarna. Eller att hitta styrkan att sĂ€ga ifrĂ„n, sluta anpassa mig, sluta stĂ€lla upp. Eller hitta styrkan att fĂ„ en rimlig arbetssituation, hjĂ€lpa mig att se att jag inte var knĂ€pp, lat och oansvarig. IstĂ€llet för att fĂ„ mig att kĂ€nna mig Ă€nnu latare. Jag trĂ€nar nĂ€r jag kan. DĂ€remellan lĂ„ter jag bli för att prioritera andra saker som fĂ„r mig att mĂ„ bra.
…. och det hĂ€r var ingen kritik mot Claras inlĂ€gg. SjĂ€lvklart fĂ„r andra mĂ„ bra av trĂ€ning, utan mer som ett inspel frĂ„n mitt hörn av vĂ€rlden
Kloka ord Clara! Har sjĂ€lv tre smĂ„ (6,4 och 2 Ă„r) och driver eget. NĂ€r jag fick veta att jag skulle genomgĂ„ en stor operation var jag tvungen att förbereda kroppen pĂ„ att bli starkare. SvĂ„rt att fĂ„ till i pusslet, men min lösning blev 20 min högintensiv trĂ€ning med band, hantlar eller ett par ungar klĂ€ttrande pĂ„ mig. Det blev en bra stund för alla och jag trĂ€nade alltid med ungarna som ocksĂ„ behöver fĂ„ dansa eller springa loss energi. Jag blev starkare, piggare och gladare och Ă„terhĂ€mtningen efter operationen har varit sensationell! Hett tips pĂ„ musik: 90-tals eurodance. Kan de bli bĂ€ttre Ă€n Lelia K? đ