Jag hade sparat nästa alla julmatsförberedelser för att ta itu med efter första advent. Då livesändningen från mitt hem var över. Då skulle jag pusta ut och ladda om och ta tag i allt härligt.

Istället blev det ytterligare två veckors oplanerat jobb. Och knappt en kaka bakad hemma. Inte en rullad köttbulle. Därför står jag nu på Nya Konditoriet och pekar på saffranslängder, mandelmusslor, marsipantomtar och biscotti. Och tänker att jag är glad. Glad att anledningen till att jag inte hunnit julfixa inte är att jag är utmattad. Utan att jag mår bra och är pigg – men lägger all energi på något annat just nu. Och att jag har valt det själv. Och att det förmodligen inte finns ett bättre år att köpa färdig julmat och kakor på. Rena rama välgärningen nu när ingen går på kondis eller restaurang.

Så packar jag försiktigt ner fikabröden i påsen. Känns som en skatt. Det här ska bli vår julaftonsfrukost. Kakfrukost på jul är en tradition som ska bibehållas till vilket pris som helst.