Tack för alla fina kommentarer i gårdagens inlägg. Idag känner jag mig lite bättre igen. Har sovit megalånga nätter och sedan tagit lurar mitt på dagen. Det brukar göra susen för mig.

Nu har jag hunnit redigera bilderna från julaftonen. Så här kommer dagen i sin helhet.

På julaftons morgon är det alltid kakfrukost som gäller. Jag steg upp tidigt och fixade fikat.

Barnen hittade varsin Nissepresent i fotänden när de vaknade. I Ulfs paket låg ett par silvermokkasiner, i Folkes en lego-Yoda och i Bertils låg ett par regnbågsrandiga knästrumpor med “fingrar” för alla tår. Lyckan var total.

Sån himla julstämning med rödgransdoften och alla hyacinter.

Folke var morgonpigg som attan. Sådär som man blir när man har en klapp som väntar.

Är så lycklig över att min systers familj är här och att vi kan isolera oss tillsammans hela jullovet.

Kusinerna leker nonstop

Och på kakfaten fanns Susannes saffransbiscotti, flätad saffranslängd och pepparkakor.

Efter att ha ätit frukost i timmar masade vi oss ut på ett sparkparti. Lycklig unge

Trött kvinna

Ulfs julklapp var en källke jag hittat på loppis. Han ÄLSKAR den. Perfekta höjden för honom att skjuta framför sig.

Ett sånt himla julmirakel med vädret! Att det vräkte ner ny snö dagen innan julafton. Efter att nästan all snö först regnat bort.

Gullgris och moster

Det pågår någon slags informell tävlan i vem som har längst hår. Än så länge leder Juni men jag spår att Bertil med sin superhårkvalitét snart är ikapp henne!

Vi sparkade förbi Stina och Emils hus

Och jag drog min syster på kälke medan Ulf kraschade ner i diket med sparken

När vi kom in igen svidade vi om och började förbereda jullunchen. Så konstig jul när inga äldre släktingar närvarade. Ingen att vänta på och välkomna. Men skönt på det sättet att vi gjorde precis det som blev bäst för barnen. Nämligen tidigt julbord och sedan tidig julklappsutdelninig. Anna gjorde Juni fin i håret

Vi dukade fram vårt kraftigt decimerade julbord med ett fåtal favoriter på.

Jag hade på mig min folkdräkt som jag kom i för första gången på flera år! Den har varit för liten sedan 2017.

Dukade med linneduken mamma sytt, lummer, amaryllis och lila porslin i serien Asiatisk Fasan. Den är arvegods från faster. Till det la jag fram farmors gamla silverbestick.

Jag tog ju hem julgruppen jag gjort till Susannes skafferi och alldeles lagom till julaftons eftermiddag slog den ut så vackert.

Vi åt och åt och åt och trots det märktes det knappt på julbordets innehåll. Så skönt när man sedan kan äta julbord varje måltid i en vecka och inte behöver tänka på att laga mat.

En synnerligen älskad hög med människor.

Är så förtjust i min taniga gran i år. Den ser ut ungefär som jag känner mig. Lite skör och vek men fin för det. Den prakfulla ädelgranen jag köpte till livesändningen från mitt hem till första advent – den kändes alldeles för prålig och Disneyaktig. Den står istället i trädgården och tar för sig lite lagom av uppmärksamheten.

Och så innan vi hann märka riktigt hur det gick till började det skymma.

Barnen blev otåligare och otåligare. Tills vi plötsligt hörde bultande på fönstret. När vi rusade dit såg vi världens sötaste tomtenisse som smög omkring i mörkret med en stor säck med klappar. Ulf darrade av upphetsning och viskade –Tomtomtomtom med uppspärrade ögon.

Sedan blev det paketutdelning som väl aldrig tidigare varit så snabb eller så höggljudd. Kusinerna bytte paket med varandra och det tjoades, dansades och kastades omslagspapper åt höger och vänster.

Barnen får öppna i vilket tempo de vill och så sitter jag och väntar tills på slutet. Fick så fina saker till mig själv fast vi vuxna inte ens skulle ha paket. Anna gav mig några vintageklänningar och en vacker pajform. Min faster gav mig silverbestick och ett samiskt tennarmband och en vacker handbroderad antik duk. Jakob gav mig en ny vinterjacka och ett par täckbyxor – precis vad jag behövde. Och Bertil var så lycklig för han fick allt han önskat sig. Både en didgeridoo, knästrumpor och ett helt eget rum.

Strax efter sju var barnen helt utmattade och utan att protestera eller förstå hur lite klockan egentligen var gick de och la sig alldeles färdiglekta och trötta. Det här upplägget ska jag banne mig kirra varje jul från och med nu!

Så satt vi vuxna kvar uppe och spelade två nya spel jag köpt som en gemensam julklapp. Med andra ord blev favoriten. Skrattade så att jag blev helt rosslig i bröstet – och det var samma sak för min syster. Det är en genetisk defekt vi ärv av morsan. Att skratta sig rosslig.

Kvällen avslutades som sig bör i pyjamas med en skinksmörgås på mjukkaka.

Och det var den julaftonen det. Inte lik någon tidigare. Men väldigt bra ändå.