Tack för alla fina kommentarer i gårdagens inlägg. Idag känner jag mig lite bättre igen. Har sovit megalånga nätter och sedan tagit lurar mitt på dagen. Det brukar göra susen för mig.
Nu har jag hunnit redigera bilderna från julaftonen. Så här kommer dagen i sin helhet.
På julaftons morgon är det alltid kakfrukost som gäller. Jag steg upp tidigt och fixade fikat.
Barnen hittade varsin Nissepresent i fotänden när de vaknade. I Ulfs paket låg ett par silvermokkasiner, i Folkes en lego-Yoda och i Bertils låg ett par regnbågsrandiga knästrumpor med ”fingrar” för alla tår. Lyckan var total.
Sån himla julstämning med rödgransdoften och alla hyacinter.
Folke var morgonpigg som attan. Sådär som man blir när man har en klapp som väntar.
Är så lycklig över att min systers familj är här och att vi kan isolera oss tillsammans hela jullovet.
Kusinerna leker nonstop
Och på kakfaten fanns Susannes saffransbiscotti, flätad saffranslängd och pepparkakor.
Efter att ha ätit frukost i timmar masade vi oss ut på ett sparkparti. Lycklig unge
Trött kvinna
Ulfs julklapp var en källke jag hittat på loppis. Han ÄLSKAR den. Perfekta höjden för honom att skjuta framför sig.
Ett sånt himla julmirakel med vädret! Att det vräkte ner ny snö dagen innan julafton. Efter att nästan all snö först regnat bort.
Gullgris och moster
Det pågår någon slags informell tävlan i vem som har längst hår. Än så länge leder Juni men jag spår att Bertil med sin superhårkvalitét snart är ikapp henne!
Vi sparkade förbi Stina och Emils hus
Och jag drog min syster på kälke medan Ulf kraschade ner i diket med sparken
När vi kom in igen svidade vi om och började förbereda jullunchen. Så konstig jul när inga äldre släktingar närvarade. Ingen att vänta på och välkomna. Men skönt på det sättet att vi gjorde precis det som blev bäst för barnen. Nämligen tidigt julbord och sedan tidig julklappsutdelninig. Anna gjorde Juni fin i håret
Vi dukade fram vårt kraftigt decimerade julbord med ett fåtal favoriter på.
Jag hade på mig min folkdräkt som jag kom i för första gången på flera år! Den har varit för liten sedan 2017.
Dukade med linneduken mamma sytt, lummer, amaryllis och lila porslin i serien Asiatisk Fasan. Den är arvegods från faster. Till det la jag fram farmors gamla silverbestick.
Jag tog ju hem julgruppen jag gjort till Susannes skafferi och alldeles lagom till julaftons eftermiddag slog den ut så vackert.
Vi åt och åt och åt och trots det märktes det knappt på julbordets innehåll. Så skönt när man sedan kan äta julbord varje måltid i en vecka och inte behöver tänka på att laga mat.
En synnerligen älskad hög med människor.
Är så förtjust i min taniga gran i år. Den ser ut ungefär som jag känner mig. Lite skör och vek men fin för det. Den prakfulla ädelgranen jag köpte till livesändningen från mitt hem till första advent – den kändes alldeles för prålig och Disneyaktig. Den står istället i trädgården och tar för sig lite lagom av uppmärksamheten.
Och så innan vi hann märka riktigt hur det gick till började det skymma.
Barnen blev otåligare och otåligare. Tills vi plötsligt hörde bultande på fönstret. När vi rusade dit såg vi världens sötaste tomtenisse som smög omkring i mörkret med en stor säck med klappar. Ulf darrade av upphetsning och viskade –Tomtomtomtom med uppspärrade ögon.
Sedan blev det paketutdelning som väl aldrig tidigare varit så snabb eller så höggljudd. Kusinerna bytte paket med varandra och det tjoades, dansades och kastades omslagspapper åt höger och vänster.
Barnen får öppna i vilket tempo de vill och så sitter jag och väntar tills på slutet. Fick så fina saker till mig själv fast vi vuxna inte ens skulle ha paket. Anna gav mig några vintageklänningar och en vacker pajform. Min faster gav mig silverbestick och ett samiskt tennarmband och en vacker handbroderad antik duk. Jakob gav mig en ny vinterjacka och ett par täckbyxor – precis vad jag behövde. Och Bertil var så lycklig för han fick allt han önskat sig. Både en didgeridoo, knästrumpor och ett helt eget rum.
Strax efter sju var barnen helt utmattade och utan att protestera eller förstå hur lite klockan egentligen var gick de och la sig alldeles färdiglekta och trötta. Det här upplägget ska jag banne mig kirra varje jul från och med nu!
Så satt vi vuxna kvar uppe och spelade två nya spel jag köpt som en gemensam julklapp. Med andra ord blev favoriten. Skrattade så att jag blev helt rosslig i bröstet – och det var samma sak för min syster. Det är en genetisk defekt vi ärv av morsan. Att skratta sig rosslig.
Kvällen avslutades som sig bör i pyjamas med en skinksmörgås på mjukkaka.
Och det var den julaftonen det. Inte lik någon tidigare. Men väldigt bra ändå.
37 svar
Tack för julstämningen du just bjudit på! Saknar barnens kusiner så när jag ser era!!
Din folkdräkt är fantastiskt fin!
God fortsättning på julen Clara!
Kram från Skåne
Så underbart vackert alltihopa ❤️ Här har 17- och 18-åringen precis lämnat torpet för att vara med flickvän och kamrater. Medskickade en kasse full med julena mat. Mammahjärtat värker av saknad…
Underbart fin julafton! Samtidigt som det känns tufft att se och läsa. Saknar så att få se kusinerna leka tillsammans och att få träffa släkt och vänner som bor långt bort. Snart ett helt år sedan vi har setts nu då vi har hållit hårt på råden som gäller pga äldre och andra i familjen som jobbar inom vården så då är det lika att inte åka och försöka få alla att respektera avstånden. Känns så tufft och det är verkligen annorlunda att fira med bara vår lilla familj. Men vi får göra det bästa av situationen med julfilm- och spelmaraton och massa go mat…
Å, vad jag relaterar till det du skriver! När andra lägger ut hur de firar tillsammans, hugger det i hjärtat av saknad efter mina syskon och att inte kunna ge mina barn en jul med sina kusiner. Vi saknar inget, men allt det härliga blir platt när vi inte får dela det. Jag längtar så efter att allt ska bli som vanligt igen!
Håller med om att det hugger lite i hjärtat när man ser andra fira jul med syskon/föräldrar, reser hem över julen osv. Vi åker alltid hem till familjen i Norrbotten över jul men i år kändes det inte försvarbart. Blev att fira jul bara jag, min man och vår son istället. Och samma sak blir det på nyår. Man får göra det bästa av situationen och hoppas på ett bättre år 2021..
+1 på den känslan
God fortsättning! Låter som en toppen-julafton! Vi har också en härlig jul även om vi inte firar som förr om jularna just i år. Men annorlunda kan vara minst lika bra. I hemlighet tycker jag att det är väldigt skönt med lugn och ro bara vi i familjen. Och nån fler i några timmar på julaftonen. Men samtidigt saknar jag släkten, länge sedan vi sågs.
Så fina bilder😍 förstår att det måste kännas konstigt att inte få träffa alla andra släktingar, men fint att i alla fall få fira med din syster och hennes familj. Nu verkar ha det så himla mysigt tillsammans❣️
Jag hoppas du får chans att vila upp dig lite nu. Blev så ledsen när jag läste att du kände dig helt trött på energi och går och ältar de saker du tycker gjort fel. Jag ville bara säga att du har skänkt mig både inspiration och sällskap denna december-tid med din medverkan i Susannes skafferi. För mig innebär alltid denna tid en blandning av glädje och melankoli, och detta år har jag varit mer melankolisk än tidigare år. Det har verkligen varit trösterikt att se dig på SVT play och läsa bloggen. Du ger så mycket, och jag blir så ledsen att du måste betala ett högt pris för det.
Önskar dig fridfulla dagar tillsammans med dem du älskar allra mest❤️
Åh Miriam, jag tänkte precis så också!
Allt Clara ger, för vår skull.
Jag hoppas så att hon får mycket vila och lugn så hon mår bättre snart ♡
Och sen inte behöver känna sådan press igen. Jag tror alla håller med i att vi är så tacksamma för allt hon gör och delar med sig av för att inspirera oss, men inte på bekostnad av hennes eget välmående.
God Jul till dig och dina.
God fortsättning på julen Clara! Vilken underbar julafton du låter oss följa med på. Saker har inte blivit som det brukar i år men definitivt inte sämre.
Tack för orden om granen. Insåg att det är samma sak hemma hos oss. Tanig gran och jag är skör efter det här året.
Vilken fin jul! Vi har alltid bara firat med de man ändå bor med, så här blev det noll skillnad mot ordinarie rutin, så att säga 🙂 Förstår att det måste kännas konstigt när man brukar ses fler, men ni verkar ju ha haft en finfin jul! Väldigt mysig bilder 🙂
Sicket mys!
Tack, vilket vackert mastodont-inlägg om Er fina Julafton. Tycker också om det ni gjorde i ”skafferiet”- så härligt och prestige-löst! Känn Dig SÅ nöjd! Läser alltid din blogg med behållning, men är usel på att kommentera. Är också urusel på att blogga själv men har idag skrämt liv i min blogg och skrivit mitt första inlägg på två år (bloggat sedan 2008)! Du är inspiration! // God fortsättning från Värmländska Mitt Egnahem
Så mysigt det såg ut. Tanken var först en skånsk jul hos föräldrarna, sen att det ev skulle firas hos oss i Ockelbo eller hos min syster i Stockholm…. men alla firade var för sig. Vi sågs senast allhelgonahelgen, så inga vi träffat på ett tag- som råden sagts så ska man inte träffa folk man inte träffar alltför ofta. Igår grät jag, jag och min man firade vår andra jul själva detta år. Jag grät för att hans familj och några syskon firat i Edsbyn tillsammans och hans bror i Ö-vik firade med fruns familj…. Men vi båda jobbar inom vården så vi vet att detta var nog ändå det bästa.
Men var rädda om er så dina gäster inte skadas när de e på besök och behöver uppsöka sjukhuset:)
Och tack för den fin fina pepparkakan som kom från SVT , föräldrarna fick halva ❤️
Härligt. Det blev en liten jul för oss i år. Saknade att barnen inte fick träffa sina kusiner men vi kände inte att vi skulle klarat av att hålla alla avstånd hela kvällen så det får bli en annan jul. Fin gran!
Ja, sannerligen, varför dra ut på nåt! Bara att ta för sig och njuta och sen har man hela julaftonskvällen på sig och med att leva i den härliga känslan!
Tack för underbara bilder och fina texter!
Jättefina bilder! Men är det verkligen bara jag som reagerar på att ni firar på detta sätt under pandemin? Ni överskrider det rekommenderade antalet personer och ses trots att ni bor i olika ändar av landet dvs inte tillhör samma bubbla och ni firar och myser inomhus. Hallå?! Jag har inte träffat min familj på 18 månader (!!!) pga pandemin och många delar samma öde/val. Tycker det är ofattbart att så många inte bryr sig. Ledsen blir man… Vi i vården sliter som djur just nu och då jobbar jag inte ens med covidsjuka.
Hejsan. Min systers familj har antikroppar så att vi ses själva under två och en halv vecka när de dessutom har tagit sig hit på ett smittsäkert sätt känns faktiskt helt okej ❣️ särskilt som de vidtog extra säkerhetsåtgärder och höll sig isolerade innan de reste upp. Jag har full insikt i att det är en unik situation som inte så många andra har möjlighet till – men i vårt fall gick det att göra så här.
Och jag förstår mycket väl lidandet hos människor just nu för jag har också familjemedlemmar och släkt i riskgrupp som jag inte träffat på bortemot ett år och förmodligen inte kommer träffa på ytterligare ett halvår pgav rådande omständigheter. Vi gör alla uppoffringar. Dock lever vi sedan många år redan ett väldigt coronakompatibelt liv jämfört med gemene man. Där sånt som andra betraktar som inskränkningar i livskvalitén pgav Corona är vanligt vardagsliv för oss.
Jag håller med, tänker framförallt att man som influenser har ett stort ansvar då man påverkar andras handlingar. Vi bor i en förort till Stockholm ( dvs inte någon liten by på landet) men har trots det tack vara möjlighet till hemarbete träffat betydligt färre personer än Clara umgåtts med ( det som framgår av bloggen) så det är möjligt, om än väldigt tråkigt.
Om du bor i en förort till Stockholm bor du dock i en region där det finns betydligt högre förekomst av smitta. Där jag bor har bara 2 (!) personer smittats under hela det här året. Är faktiskt FRUKTANSVÄRT less på att Stockholm är så normerande för resten av landet. Min vän som arbetar på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap här i regionen här pratade om vilket problem det varit att vi i Västerbotten behövt följa samma restriktioner och rekommendationer som Stockholm trots att smittan varit så låg här. Men så är det alltid. Landsbygden ska alltid följa storstan.
Sedan så vet jag förstås inte hur du bor, vad dina barn går på för skola etc. Men några exempel för att illustrera hur lite vi utsätts för andra människor här: Vi handlar mat på vår lilla lanthandel i byn. Där det aldrig är kö eller fullt med folk. Mina barn går i en skola med under femtio elever och på förskolan finns bara sex barn på hans avdelning. Och i stort sett aldrig några vikarier utifrån i verksamheten. Så redan där stryps antalet smittotillfällen drastiskt.
Jag tänker nog mest på hur man i rollen som influenser påverkar andra oavsett om man tänker på det eller ej. ” leta inte efter undantag till varför just du kan kringgå reglerna” skanderade statsministern, jag tänker att ser man då en uppskattad profil kuska runt i landet och träffa släkt och vänner är det lätt att själv rättfärdiga sina egna undantag. Sorry för att lägga näsan i blöt men upplever bara att det är viktigt att dra åt samma håll oavsett var man bor i landet, upplever inte att det är en stan mot landet fråga- har läst om många mindre orter som drabbats hårt och tänker att man på mindre orter riskerar att drabbas ännu värre med längre avstånd till vård och sämre kapacitet.
Kan inte låta bli att reagera på att du skriver att du inte träffat din familj på 18 månader, alltså på ett och ett halvt år, på grund av pandemin… det var ju i början av 2020 som den började sprida sig i Kina och i februari-mars började den (tyvärr) hitta även till oss i Sverige. Men det är ju nio-tio månader sedan och inte arton. Bara en reflektion.
Reflektera gärna. Såhär ligger det till, jag kommer inte från Sverige och har min familj i ett annat land med väldigt mycket hårdare regler än Sverige. Vi träffades sommaren 19. Vi skulle ha setts på sportlovet 20 men då ville mina föräldrar avvakta till påsk pga att pandemin så smått började komma igång. Påsken försvann såklart också, liksom sommaren och höstlovet. Så ja, jag har inte sett dem på 18 månader och alla tillfällen som har ställts in har berott på pandemin.
Så är det för mig med, sommaren -19 träffade jag hela min familj senast. Och då bor de bara i andra länder i Norden, men påskresan -20 blev inställd såklart och sen har det ju inte gått att ses mer.
Om man normalt sett bara träffar sin familj 2-3 gånger om året kan det ha blivit länge mellan <3
Jag kunde ju inte veta när jag julen -19 valde att fira med min pojkvän att jag borde ha åkt hem till mina föräldrar för att jag inte skulle få se dem på över ett år annars :/
”En synnerligen älskad hög med människor.” Jag blir tårögd… Eller ärligt, jag grät en skvätt…
Åh men, vilken underbar jul! Det ser ut och låter helt fantastiskt med familjemys, snö och god mat. Detta är du så värd.
Jag hoppas du får mycket vila nu i de kommande veckorna så du kan känna dig mer som dig själv igen.
Många kramar från Malin
Vilken fin jul ni verkade ha. Tycker det är så fint att du ser det fina i det gamla, som att granen ser ut som de gör på fotografier från 40-talet, och folkdräkten!
Jag känner att 2020 års julafton blev himla bra. Ingen stress och inget överdådigt julbord. Bara mys och umgänge med de allra närmsta.
Stämningsfulla bilder, som vanligt. Åh, vad jag önskar att vi hade snö! Men julen blev bra hos oss ändå, och det är ju huvudsaken:)
Gud så mysigt ni ser ut att ha haft det! Jag får sån julstämning av detta inlägg och längtar tills jag har en egen liten familj att fira med. I år firade jag helt ensam med en 10-timmars zoom-session med min familj som kunde ses pga att min bror har antikroppar. Jag hade inte möjlighet att isolera mig pga jobb innan jul så det kändes oansvarigt att åka tvärs över hela Sverige till stan där familjen bor. Trist jul, men jag hittade tröst i att det är ett undantagsår och att jag ju egentligen inte skulle varit ensam om omständigheterna varit annorlunda. Är tacksam över att det bara var ett undantag.
Längtar så tills vi har vaccinerat oss allihopa och kan träffas som vanligt!
Ha en fortsatt fin jul!
Vilken härlig julafton! Och jag blir väldigt nyfiken på Bertils rum.
Åh, kan du inte dela med dig av receptet på mjuk kaka?
Tack för fint inlägg och jag saknar så att åka spark från min uppväxt i Norrland. Jag har inte träffat mina föräldrar, bröder mfl som bor 45 mil bort sedan augusti 2019 och inte min syster som bor 3h bort, inte heller andra nära och kära sedan pandemin började. Inte ens varit till IKEA. Jag som arbetar inom vården är van att arbeta storhelger och man och barn anpassar sig. Du måste förstå att det inte ser bra ut när ni träffas trots antikroppar. De har troligen kört bil?! Tyvärr händer olyckor och vården ska inte belastas mer nu. Vårdpersonalen är slutkörd, vårdskulden efter detta blir enorm. Vi får hela tiden nya direktiv på sjukhuset. Det är inte över på långa vägar och jag hoppas innerligt att 2021 blir året då covid19 försvinner men som Sveriges befolkning beter sig tror jag inte det. Pandemin som härjade för 100 år sedan höll på i Sverige i nästan två år och dödade mer än 35000 människor här i Sverige. Det är inte kul att varje dag gå till arbetet med livet som insats och sedan se hur människor inte följer restriktionerna. Mina barn saknar sina mor och far föräldrar och vem vet detta kanske var deras sista jul?! Vi hade planerat att träffas på höstlovet men som det såg ut var det enda rätta att stanna hemma. Mvh en som tappat tron på mänskligheten
Å! Så nydelige bilder – og for en fin familie dere er. Ulf er jo søt som sukker, så klart, men de er sannelig søte de andre barna også: )
Og, vi feirer jul akkurat som dere gjorde i år – lang julelunsj, utelek, og så gaver og aftensmat og så barna i seng til klokken syv/åtte, som de pleier. Så utrolig smidig for oss alle sammen: )
Så mysigt!
Men blir på nåt sätt deppig och lesssen när jag läser kommentarer. Ni i Sverige är mera bundna och isolerade och begränsade än vi i Finland. Kontrollerade på nåt sätt. Trots att vi har begränsningar och har haft från dag 1 är vi mera fria. Här finns ingen direkt öppen smitta. Alla fall smittspåras direkt och människor sätts i karantän vid kontakt med sjuka. I min landsända fanns inga nya fall på flera dagar innan jul och jag vågade fira jul med mina 70+föräldrar. Pga 10 pers begränsning har jag inte kunnat träffa hela min enorma familj samtidigt, men om viljan fanns hade det gått att ses i små grupper. Jag saknar mest att inte ha kunnat träffa mina syskon som bor i utlandet på ett år nu. De kunde inte resa hem över sommaren och inte nu till julen. En syster reste hem nu till jul, satt 2 veckor isolerad i en stuga innan jul för att kunna umgås med oss andra på julafton.
Ååh, ”med andra ord” hade vi i kyrkan när jag var tonåring, fy vad roligt vi hade sent på lördagkvällarna!
Mycket stämningsfulla bilder! Och ditt festbord är väldigt vackert och rikt. Bra gjort!