Idag är alla i hushållet på olika utflykter. Och jag är hemma med Essa. I tider när man mest talar om problemet med ensamhet känns det hemskt att erkänna det men oj som jag saknar att få vara lite mer ensam ibland. Ensam hemma alltså. Åka ifrån min familj kan jag ju göra – men att få vara ensam hemma bland mina älsklingssaker, sova i min egen säng, bara laga middag till mig själv. Det händer så otroligt sällan. Jag riktigt njuter av dessa få ensamma timmar.
Det är halvlek i jullovet nu. Och barnen börjar sjunka ner i ledigheten. Liksom jag. Jag känner mig så himla ledig. Och väldigt, väldigt glad när jag tänker på att jag också börjar bli typ återställd från tevejobbet? När jag fick frågan om att göra det pratade jag med Erica om min oro för att orka. Den gamla utmattningen finns alltid där och spökar i bakgrunden. Men Erica påminde mig -Du är ju frisk nu! Du klarar en sådan ansträngning. Bara du ser till att återhämta dig efteråt!
Och till min förvåning så är det precis så. Just när vi var färdiga föll jag ner i ett mörkt hål. Och gjorde mig beredd på att behöva bli kvar där. Men redan två dygn senare hade jag börjat jag bli mig själv igen. Och sedan har det gått stadigt uppåt. Och det känns så otroligt märkvärdigt och konstigt. Och otroligt?! Men just därför vill jag nämna det. För att kanske ingjuta en smula hopp till den som är utmattad eller precis börjat återhämta sig och som inte vågar hoppas på att det någon gång verkligen ska klara av att spänna bågen igen. Utan att få sota för det i en månads tid efteråt.
Och som en del i den där viktiga återhämtningen ska jag nu krypa ner i sängen med Essa och ta en daglur. Bara sådär.
13 svar
Hög igenkänning. Jag längtade desperat efter att vara ensam hemma i flera år. (Man + två små barn i hus på landet) När det nån enstaka gång hände var jag euforisk. Nu är jag skild och tonåringarna sover mest… Det är faktiskt otroligt skönt och vilsamt. Och då kan man orka med konflikterna bättre. När tonåringarna har vaknat. 🙂
Det är en så otrolig häftig känsla det där att inse att återhämtningen fungerar ”normalt” efter utmattningen. Jag kraschade samma höst som du och räknar fortfarande med bakslag trots att jag varit frisk i ett och ett halvt år. Har under det gångna året till och med klarat av en graviditet, föda mitt första barn och klara av sömnbristen som det innebär att ha ett spädbarn. Tänk vad vi kan och orkar ändå, när en lyssnar på kroppen och vilan planeras. Jag är faktiskt tacksam idag för vad jag lärt mig om just balansen i kroppen, även om det är ett otroligt jobbigt sätt att lära sig på, att krascha.
Jag älskar att vara ensam hemma. Lever ihop med en man som är likadan och som jobbar skift, så det passar oss utmärkt. Båda får gott om ensamts hemma när den andra jobbar eller sover. Visst finns det utmaningar, som när schemat innebär att vi inte ses på fem dagar i rad, då känns det ibland som att vi hamnar ur synk med varandra. Men för det mesta trivs vi väldigt bra med att ha så mycket ensamtid.
Och tack för hoppet! För mig på väg tillbaka från utmattning med efterföljande depression känns det skönt att höra. Just nu känns det långt borta, för att det visat sig svårt att förändra det som måste förändras för att jag ska må bra. Men förhoppningsvis lyckas jag göra förändringarna och kan ge mig förutsättningarna att få må bra igen.
Åh vad jag känner igen mig i detta! Såg fram emot just det med min extra långa föräldraledighet. Nåja ensam + bebis, men ändå. Men så blev min man arbetslös och sjukskriven och har “hängt” med oss här halva den tiden… försöker se det positiva i att han ändå fått vara närvarande hemma men det är inte samma sak som självvald ledighet och jag känner mig definitivt snuvad på dom (nästan) ensamma lediga dagarna hemma. Har en del sparade kvar att ta ut längre fram som tur är!
Åh det låter underbart med ensamma timmar hemma! Längtar också efter det, särskilt nu i pandemin när alla är hemma och mestadels inne hela hela tiden.
Timmar att få ladda om, att få ha det tyst omkring sig och kanske hinna göra klart någonting. Eller bara lägga pussel. Njut av lugnet!
Min sambo märkte hur slutkörd jag var dagen efter julafton och erbjöd sig att ta med våra tre barn själv till hans föräldrar för det andra julfirandet. Var ensam hemma i tre timmar. Det var underbart. Har otroligt sällan egentid, särskilt kvällstid. Efter två timmar kände jag att jag var mig själv igen. Så hög igenkänning.
Har varit på väg att bli utmattad två gånger, har nu beställt din bok som ligger och väntar därhemma. Fick först panik över att stressen i sig var ond, för hur ska jag kunna ha mina egna företag om jag inte klarar av stress? Men inser efter jag läst din blogg (och på fler ställen) att det är just återhämtningen som jag slarvat med. Att städa, fixa disken, tvätta, göra rent djurens hem, ha måste-projekt hemma och hjälpa barnen med läxor är INTE återhämtning….
Hej Clara
Tack de fina programmen till Jul,det var verkligen en uppmuntran o inspiration idessa tider
Önskar Di o din fam. Ett Gott Nytt År
Hoppas ni får återkomma
Varma hälsningar från ett regnigt Visby ,man avundas
snön
Kram Kerstin i Visby
Så skönt att läsa om att du trillade ner och tog dig upp. Hoppfullt!
Själv rasade jag ner i en grop på juldagen och kände mig så liten och ynklig. Nej nej nej, inte igen. Men nu är jag på väg tillbaka, känner igen mig själv och tar en dag i taget med mer energi. Att vara snäll och hjälpsam istället för att bara kämpa och “kom igen” nu kroppen och knoppen!!!
Finns nog många som kan känna igen sig men få som pratar om det. Nya tider!
Tack för din blogg!
Jag kan också sakna att vara ensam ibland och man måste få känna så också.
Tusen tack, precis vad jag behöver höra. Det är så otroligt generöst av dig att du delar med dig av dessa ord, tankar och erfarenheter. Från botten av hjärtat mitt; tack!
What?! Halvlek? Här (Jönköping) börjar skolorna på torsdag!
Det finns ett ord för självvald ensamhet; självsamhet. Jag tänker att det är skillnad på att vara ensam ( det låter ofrivilligt) och att vars själv/självsam.
Jag tillhör också de som uppskattar att få vara själv hemma utan familjen ibland.
Håll ut alla kämpande mammor, skicka ut era familjer på vinterutflykt och stanna hemma själv !
Den här posten kan jag läsa om och om igen för den är verkligen hoppfull! Jag vet att vi var många som sjönk ner i “samma” hål när de intensivaste juldagarna förlöpt. Slutspurt på jobb och allt julstök man vill ställa iordning för att julen ska bli så julig och härlig som den brukar, trots att den får firas i ett helt annat format. Man kör på som om man hade alla krafter i behåll och sen…
Tänker att det är viktigt att familj och de nära är beredda på att en sådan dipp kan komma och hur de ska hantera det (det visste inte min familj). Det är inte lätt att vara familj till en utmattad/postutmattad, men det underlättar för alla om det finns en plan och stategi.