Åh jag har haft så dålig samvete över bloggen sista veckan. Vill ju alltid kunna inspirera och erbjuda sällskap här lika regelbundet som jag brukar. Men jag har liksom haft fullt upp med att bara räcka till för mina närmaste. Och saker måste få kosta. Jag kan inte både göra långfilmslånga livesändningar och blogga som om inget har hänt.
Efter en sådan här urladdning – med allt vad det innebär av anspänning – ja då blir jag alltid fruktansvärt låg. Jag vet om att jag funkar så. Har allltid gjort. Men det är ändå jobbigt. För på några timmar faller jag ner i totalt mörker. Själväckel. Ältar allt jag gjort fel. Fastnar i detaljer. Mår dåligt av min egen spegelbild och orkar inte höra min egen röst. Blir så trött på mig själv att jag helst bara vill vara instängd i ett rum och försöka slippa ifrån mig själv i relation till andra. Men så funkar det ju inte riktigt när man har barn och familj.
Nu har jag dock börjat komma ut på andra sidan och bli normal igen. Och julaftonen var jättefin i sin enkelhet. Om jag orkar ska jag redigera bilderna idag och så kommer ett inlägg när jag får en lucka att skriva.
Kram på er allihopa och hoppas julaftonen var fin – hur den än firades.
66 svar
Efter snart 8 månader sedan jag brakade rakt in i väggen har jag lärt mig massor av saker. Men det är inte alltid jag kommer ihåg dem…
Dåligt samvete är en av dem, men jag försöker tänka på de saker jag mår bra av, och göra mer av det!
Uppdatera bloggen för din skull, för att du vill och det känns bra. Vi som följer dig väntar hellre än att du inte prioriterar dig själv först!
Må väl och ta hand om dig!
Jag förstår att det är svårt i ditt yrke, där det inte finns tydliga gränser för när du arbetar (typ expedit på Ica 8-17), vad som är arbete (typ scanna varor, ta betalt, vara trevlig), vad som är fritid (när expediten går ut ur affären 17.05), vad andra människor har rätt att lägga sig i (typ att expediten är hel o ren, trevlig o vet vad hen gör när hen är på jobbet) och vad som absolut inte är arbete och sånt som INGEN annan har med att göra (tex vad expediten gör på julafton hemma med sina barn).
Men jag tycker ändå det är helt absurt att du ska ha dåligt samvete. Att du bloggar om ditt liv o delar med dig är ditt val, då väljer du väl också när, hur, hur mycket och framför allt när du INTE är offentlig.
Jag hoppas du kan ta hand om dig själv och vila i familj och julmys och inte tänka på oss följare förrän du VILL göra det. Och det där med bakslag efter kraftansträngningar kan jag känna igen, tror det är vanligt, bara ledsamt att höra att det blir så djupt fall för dig.
Älta är så omkonstruktioner, hjälper ingen o ändrar ingenting, önskar jag hade några goda råd men är tyvärr likadan själv…
Som sagt, ta det lugnt, ta hand om dig och ta en dag i taget. Vi följare finns kvar här när du är redo.
God fortsättning på julen!
Många kramar/Lisa
Okonstruktivt ska det stå
Kunde inte hålla med mer, bra kommentar!
Fina du, jag lovar att ingen har förväntat sig att du skulle ha fyllt bloggen med en massa inlägg nu. Vi har full förståelse för att du prioriterar din familj efter sändningarna, och att du tar hand om dig själv i stället så att du får ny kraft och energi till nästa år. Känn ingen stress att lägga upp bilderna utan njut av lite lugn och ro och mys med familjen ❤️
God fortsättning till alla er andra läsare här inne ✨
Håller med helt och fullt! Jag håller tillgodo med TV-sändningarna där ni lyckats förmedla en massa julkänsla. Så julkänsla har du (ni) VERKLIGEN bjudit på, bara i nytt format. Sedan är alla värda lite julledigt, och i synnerhet du Clara!
Ta hand om dig! Jag tror att vi läsare som följt bloggen länge, tål att vänta ett tag på dina fina inlägg. Självklart är familjen viktigast, alltid. Det tror jag att det finns extra stor förståelse för såhär i juletid.
Gjorde själv samma tur ner i källaren igår kväll. Allt jag inte hann trots ansträngning till det yttersta. Mm, Mm, etc, etc. Men mycket av det kureras med sömn, som tur är ☺️.
Ha inte dåligt samvete Clara! Jag tror nog de allra flesta förstår att du har haft fullt upp. Och för mig står du för ärlighet och det sunda, och det är sunt att ta vara på tiden med familjen och låta bloggen vänta. Så låt oss vänta, då vet vi att du kommer tillbaka när du är redo att leverera precis det vi önskar oss. God jul!
Du är alltid bra! Tack för allt du gjort för oss den här december.
Detsamma tycker jag! Blogga när du kan och vill! Vi finns kvar. Har följt dig många år. Vila, vila o återhämta dig. Kramar
Ta all tid du behöver. Det är bra för oss läsare att själva också inspireras i att ta ledigt och inte lägga mer press och stress i onödan.
Ta hand om dig. Glöm inte att vi är så många som tycker du är helt fantastisk ❤️
Känner igen mig i att kunna bli låg efter roliga saker. Det är som om kroppen tagit ur allt serotonin ur kroppen. Ta hand om dig och stor kram!
Du har ingen plikt att skriva här. Ta det lugnt och ta det i din takt. Det är inte konstigt att man blir trött efter mycket jobb. Jag hoppas att du tar några dagar nu och vilar upp dog på.
Som min kloka mamma alltid sa “var sak har sin tid”
Stressa inte ♥️
Tack för allt fint du bjuder på! ❤️
Och så roligt att få höra din vackra sångröst i sista avsnittet!! Underbart!! 😍
Kram från en som också sjungit mycket i kyrkan.
Kan bara instämma om din fantastiskt fina sångröst och din tolkning av Bered en väg för Herran. Du har så många talanger!
PGD kallar mina musikervänner det. Post gig depression. Tror det är väldigt vanligt efter intensiva perioder med många föreställningar. Du kommer ut på andra sidan!
Återigen förstår jag mig själv, mina egna känslor och reaktioner lite bättre efter att ha läst hur du sätter ord på dina. Tack! … och precis som alla andra skriver; vi läsare förstår att du har haft fullt upp och behöver ledigt och skärmpaus precis som alla andra. Stor kram till dig.
Precis så! Att läsa den här bloggen har givit mig och lärt mig lika mycket som alla psykologsamtal jag genomgått tillsammans. För mig kan fenomenet du beskriver tyvärr uppstå efter vilken vanlig arbetsdag eller social tillställning som helst. Men bara att veta att en inte är ensam gör det jobbiga lättare att uthärda. Tack för att du delar både vacker inspiration och mörkt djup. Och tack för att du tar hand om dig själv och fattar kloka beslut så att vi får möjlighet att ta del av allt det där under lång tid framöver!
Vi förstår!!❤️
Jag är precis lika. Det tar mycket att leverera mycket. Jag antar att du även sovit mindre. Något som jag alltid alltid behöver betala efteråt.
Det är bra att du har sådan självinsikt både för din egen återhämtning och för att få förståelse från familjen. Massa kramar! Snart är allt bättre ❤️
Unnar dig verkligen lite julledighet, önskar bara att du kan njuta fullt ut! Ta en kakfrukost och se en bra film i soffan med ungar & hund! 🤗💞
Och du har ju levererat hur mycket som helst till oss som läser bloggen. Allt filmande du gjort är ju även innehåll till oss bloggläsare!
Känner igen mig! Det där ältandet och själväcklet drabbar mig ofta. Efter en föreläsning, en fest med många jag inte känner, en jobbresa. Ibland mindre saker som halvviktiga möten där jag i efterhand trott mig ta för mycket plats. Vad är grejen med det här egentligen? Man borde va sin egen snälla bästis. Stryka medhårs och förlåta allt.
Åh, känner igen mig precis! Det är så märkligt och onödigt.
Tack för den här platsen Clara och tack för alla som kommenterar, precis som du Emelie!
Exakt så känner jag med! Att jag tagit för mycket plats och att det inte är ok. Undrar var det kommer från egentligen.
Känner igen mig på pricken! Har funderat på om det kommer av att man är en introvert person och tvingar sig till ett extrovert beteende?
Känner också igen mig! Faktiskt skönt att inse att jag inte är ensam om det. Men vad gör vi åt det? Jag kan t o m ta bort inlägg från insta stories, som jag ena stunden lustfyllt lagt tid på att redigera, för att andra stunden bekymrat utvärdera. Och då har jag bara ett privat konto för mestadels släkt och vänner. Det spontana och roliga analyseras och blir plötslig ångestladdat.
Känner igen mig så mycket i detta! Kan också vakna på morgonen och ta vilja ta bort ett inlägg för att jag känner exakt så där. Men även fundera mkt över vad jag sagt i olika situationer osv. Kopplar det till mitt reflekterande och lite analytiska sätt, som i många fall är en tillgång, men som också i vissa fall är begränsande..
Jag har exakt samma som Emelie och flera under henne kommenterat! Jag har alltid trott att jag är ensam om det och tycker liksom Maria att det är skönt att upptäcka att man inte är ensam. Precis som Mickan är även jag introvert och som Karin skriver är också jag reflekterande och analytiskt lagd sin person. Kan det finnas en röd tråd månntro?
Tack Clara och tack ni som kommenterar och analyserar och utvecklar vidare!
Vilken respons på min lilla kommentar! Så många som känner samma. En sådan varm plats detta är ❤.
Jag kan inte låta bli att tänka att äcklet över att ha tagit för mycket plats är patriarkatets verk. Ni vet, man sa något på ett möte/föreläste. Och börjar sedan efteråt att undra: Hade jag rätt? Borde jag sagt något annat? Framstår jag som framfusig, dryg, otrevlig, bossig osv osv.. för varje minut av ältande växer denna tvivel trots att man i stunden kände sig ha rätt och va rätt nöjd med det.
Tänker “de viktiga männen” som föreläser/sitter i mötet också så? Jag tvivlar…
Hm, ja undrar om det är för att man tycker att man bör prestera så bra för att förtjäna att synas? Och så analyserar man om man levde upp till förväntningarna? När det egentligen borde räcka att vara människa och att man får göra bara tillräckligt bra ifrån sig och också behöver träna sig för att kunna lära sig..
Det där äcklet och negativa tankarna kan ju komma för att man är helt slut också. Intressanta inlägg!
Ja men precis så är det ju också. Jag har på senare år förstått att jag har väldigt prestationsbaserat självförtroende (eller självkänsla whatever. Kolla blev till och med orolig att ha använt fel ord HAHA).
Och det här med att ta plats som FrökenKs kommentar nedan beskriver. Jag gick som yngre till så många möten och tänkte “idag ska jag bara va tyst”, vilket aldrig lyckades förstås. Har inte riktigt förstått det, men tänker att det nog är prestation och patriarkat.
Jag är likadan. Jag blir så innerligt trött på mig själv o min röst efter intensiva dagar på jobbet t ex el en fest. Har blivit något bättre med åren att strunta i den där tråkiga rösten som säger att jag varit för mkt, för högljudd etc i sociala situationer, särskilt jobbrelaterade.
Men en lite brasklapp är att jag KAN vara för mkt o ta lite för mkt plats för att jag egentligen är blyg o osäker på många sätt o därför liksom tar sats o pratar på ibland för då märks ju inte hur blyg/osäker jag eg är. Jag har kommit på att jag kan be om ursäkt då i efterhand el åtminstone förklara att jag eg var blyg. (Jobbar som lärare så man kan ju liksom inte sitta i baksätet o inte vara social på jobbet, det funkar inte )
Tack för bästa bloggen, bästa podden och bästa programmen jag sett på länge. Så härligt alltihopa med missöden och allt, perfekt!👌
Önskar dig en god och vilsam jul och ett gott nytt 2021!❇
Förstår verkligen urladdningen, det blev ju superintensivt! Och när man dessutom förväntat sig en lite lugnare december. Skönt att höra att du är påväg ut på andra sidan, ta hand om dig och hoppas du får välförtjänt vila ❤️ Det kanske låter konstigt men du är ju alls vår favoritbloggerska även om du inte bloggar på ett tag 😀 stor kram
Jag kan bara hålla med alla före mig: du har ju producerat hur mycket som helst! Kan då inte just bloggen få vänta lite? Mys och vila. Vi ses sen!
Clara, om du bara kunde se dig med våra ögon🙏Då skulle du slippa mörkret💕
Så fint att du formulerar och sätter ord på det du känner. Tycker det är fullt tillräckligt att du räcker till för din familj ❤️
Ta hand om dig! <3
All kärlek till dig Clara, och TACK för allt fint du gör och för att du är just DU. Julkramar från Cecilia
Spara du på dina krafter! Vi väntar på dig och den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge. Ut och njut av snön och familjen. Njut av det unika i varje snöflinga, njut av varm choklad i skogen. Promenera eller åk skidor i friska luften, gör sånt som gör dig glad igen! Alla har vi våra svackor men vi kommer igen!
Ohh tråkigt när sådana här perioder kommer, jag får dem också. Vi finns kvar ändå såklart, ta din tid att återhämta dig <3
Vila och fira jul i lugn och ro med familjen! Inlägg uppskattas oavsett när de kommer, så ingen brådska!❤️
Helt förståeligt att du fungerar så. Det är ju helt nödvändigt att prioritera när man är sådär låg och trött – för oj vad du har presterat och levererat! Önskar dig vila och återhämtning.
Även om jag älskar dina julinlägg, så är det helt förståeligt att du inte har haft tid för julbloggen. Men å andra sidan har du ju spridit massor av julglädje på tvn och det är ju ännu bättre!
Jag blev alldeles tårögd av din fina sång i onsdags, och jag är full av beundran över ditt mod. Dessutom älskade jag att du limmade fast kransen i bordet:DDD Det är ju liksom det som händer när vi vanliga svenssons ska sitta hemma vid våra egna bord och försöka julpyssla:D
God fortsättning och jag hoppas att du nu kan få njuta av lite julefrid <3.
Du har gjort ett fantastiskt jobb i veckan, ändå inte sett allt tänkte se ikapp när jag börjar plugga igen, bra bakgrundsmys.
Tror många haft fullt upp och har fått så mycket inspiration av dig hela december. Jobbigt med svacka och depp men man reagerar så olika på saker. Kanske ditt sätt att få balans igen. Hoppas dock det släppet snarast!
God fortsättning!
Äh, ta jullov från bloggen mellan jul och nyår och mer ombud vill. Inte behöver väl du ha dåligt samvete- tvärtom! Alla vi andra tar ju ledigt emellanåt, vi kallar det för semester, något du inte verkar sett röken av på länge. Dessutom har ni ju tre fina killar därhemma, har snarare varit förvånad över att du skrivit så mkt som du gjort i höst. Som mina tonåringar säger ”Chilla mamma, chilla❤️💪”
Även om dina blogginlägg är trevliga att läsa så har vi ju våra egna liv att leva precis som du. Ingen sitter och tänker på småsaker (”fel”) hit och dit. Det är för att du är proffsig och själv tänker så och ständigt vill mer men allvarligt… Ibland när jag är klok säger jag till mig själv ”Inga problem om andra bara tänker en tiondel så mycket på sig själva och vad de sagt gjort som jag gör är det lugnt för då har det inte tid att älta mitt. De flesta människor har nog fullt upp med sitt eget och sig själva att de inte hinner småpeta på andra än Linder lägga sig i. 💪🎄
Vilket gensvar på ditt inlägg Clara. Dina läsare är verkligen kärleksfulla och förstående.
Önskar fler bloggare hade det så. Brukar läsa trettonbarnsmaammans blogg.
O hjälp vilka kommentarer hon får när det gått en tid mellan inläggen pga olika anledningar (som hon har skrivit om) eller om vad som helst egentligen. Man blir mörkrädd.
Skönt att se vettiga texter från folk.
Lämna prestation vid sidan ett tag. Du har gjort mycket och behöver något annat några dagar. En vecka, två. Se livet och dagarna utan att fånga och visa. Se livet, utan att paketera in och få bekräftelse utanför ögonblicket.
Du är värd vila. Och kommer sen tillbaka med längtan och glädje att jobba. Men för alla, vilket jobb eller liv vi har, så behövs vila och distans från prestation.
Vad vi är värda, ses i våra näras ögon.
Jag hoppas du ser värmen från alla här. Och även om det inte var så, kan vila i din trygghet hemma. Även när det känns tufft.
Tack för fina program! Det är så vanligt det du känner. Kanske kan begreppet ”dopamin low” vara till hjälp? Googla! <3
Under hela min uppväxt låg jag hålögt i sängen en stund varje jukaftonskväll. Ibland grät jag, ibland bara låg jag där. Låg. Mörkt. Tom. När allt överhypeat var över fanns liksom bara en liten disktrasa av barnets alla förväntningar kvar.
Som vuxen är det bättre, och min känslomässiga baksmälla har ofta förskjutits till juldagskvällen, min födelsedag. Så igår, efter två jättefina dagar, var jag sådär tom. Låg. Klafsade runt i mörkret och kände mig värdelös.
Idag känns det lite bättre, och nu ska jag jobba några dagar och hoppas det ska dra upp mig ur det sista. Det, och medvetenheten om att jag är så här och har varit så länge jag kan minnas.
Så försök att skuffa undan det dåliga samvetet. Jag ser mycket fram emot dina bilder, det är vi många som gör, men vi längtar efter att kunna se dem i många år framöver. Vi och framför allt du behöver att du håller länge. Så om du orkar skriva ett inlägg idag, imorgon eller nästa vecka så spelar det ingen roll. Du är viktigast ❤️
God fortsättning Clara!
Men kære lille mamma, du klarer det så fint – du er jo kun et menneske! Pas på dig selv og dine kære. Og tak for din fantastiske blog, som jeg har læst i mange, mange år nu. Fra en dansk læser 🙂
Känner också igen mig. Men det har blivit bättre med åldern, tack o lov. Förr hann jag knappt ens njuta innan ”baksmällan” med deppighet kom, typ mitt i allt det roliga. Nu hinner jag ha det roliga och ibland helt utan ”baksmälla” i humöret. Kanske kan vara en tröst för andra drabbade, att det kan lindras med åldern.
Instämmer med andra, skriv bara på bloggen om/när du har lust och ork. Vi kan vänta. Prio ett nu för dig är vila, återhämtning och mys med familjen. 💕
Äh, jag tog för givet att du var ledig från bloggen i jul som du ju är ibland. Förstår att ditt dåliga samvete täcker en stor bit av livet och bara spiller över på den här bloggen. Samvetet för familjen är förstås mycket större. Men du är inte ensam om att krascha under julen. Att man mitt i mörkaste vintern efter en arbetsam höst skall lägga in högsta växeln för att räcka till för barn och familj, gamla som unga och dessutom leva upp till sina egna julförväntningar är på många sätt helt orimligt! Vila dig så mycket du behöver från jobb och på sofflocket i vardagen. Snart kommer ljuset och vackra januaridagar utan de minsta krav!
Ta hand om dig själv Clara! Gör det du behöver! Vi läsare finns kvar. Vi förstår. Stor kram och tack för all inspiration du ger, oavsett uppdaterad blogg eller ej.
Jag som följer dig i olika kanaler, hör ju att du tagit dig upp kl fyra och fått ställa tiden då du fyller på med energi i hjärtat genom att göra så mycket kärleksfulla handlingar till din familj åt sidan. Här finns det ingen förväntan på att du ska verka även i blogg kanalen. Då det nya i TV tagit upp adventstiden. Vilket jag tycker du är ett utmärkt val för. Önskar dig det du behöver.
Känner igen det där, att fyllas av stort självtvivel efter att ha tyckt att jag presterar bra… ett högt pris att betala men kanske så det måste fungera för att ge allt emellan varven…
Jag känner igen mig mycket från tiden innan jag fick min ADHD-diagnos. Jag kunde i princip bränna ut hjärnan bara genom att ha en fantastisk idé eller genom att göra någonting roligt. Idag vet jag att jag inte har råd att gå igång för mycket på roliga saker, för jag har ingen energireserv. Eller, ibland har jag det, ibland inte. Helt oavsett hur förberedd jag är. Innan jag ska iväg och göra något, oavsett och det är jobb eller nöje, behöver jag tänka till kring ljud, ljus, mat, människor. Kommer det vara mycket folk? Mycket ljud? Mycket olika intryck? Och, har jag ätit? För att klara av att köpa julklappar behövde jag tex brusreducerade hörlurar och lyssna på en pod. Annars hade jag orkat max 30 min i butiker. Arbetsterapeuter har räddat mitt liv och hjälpt mig inse detta. Utan dom och min diagnos hade jag forsatt bränna ut mig gång på gång. Ta hand om dig! Önskar dig och familjen en fortsatt fin julhelg
Du är så bra!! Blir ännu bättre om du vilar och visar en sund väg efter en intensiv arbetsperiod, då visar du att det är ok att inte alltid prestera, precis så som du ofta gör❤️
Jag känner igen mig i detta att efter ett jobb där jag ofta får mycket beröm, kollegor som frågar om råd, chef som visar förtroende, föräldrar som ber om vägledning osv så känns det så ” falskt” när jag kommer hem och är trött, sur och helt vanlig. Som om jag luras och inte är värd kreden jag får på jobbet. Jag är till stor del introvert med ett extrovert jobb, kanske är det som krockar som Mickan skrev.
Hög igenkänning! Jag kallar det att bli socialt bakis.
Bra formulering! 👍
Ta en titt på SVT:s program om Lennart Hyland – där beskrivs hans känslor efter sändningarna. Tycker det finns likheter. Det finns också skillnader, främst i hanterandet; hanterandet av alkohol exempelvis….
Önskar dig en fin jultid!
Måste bli en rejäl urladdning att göra ett sådant program med kort varsel. Ta hand om dig❤
Själv har jag haft noll julstämning, brukar tycka så mycket om juletiden men saknar snö och fria vidder. Lika bra att jag jobbar så blir det något bra gjort för samhället i stort tänker jag.
God fortsättning!